Tryckte in den flexibla midjan i karatedräkten, drog det bruna bältet runt midjan och klev in i dojon med en bugning, stor lust att träna, flera veckors uppehåll har fått mig att längta efter träningen!
Efter 20 minuter ville jag gå hem. Efter 40 minuter undrade jag om verkligen visste vad jag gjorde. Efter 80 minuter började jag få susningar i öronen och lät som en astmatiker under ett anfall och undrade om jag verkligen ska betala terminsavgiften.
Då var det 10 minuter kvar, min dräkt var vid det laget mer blöt än torr, lungorna höll på att explodera. Då ler vår tränare sadistiskt, och säger att nu ska vi träna lite explosivitet. Explosivitet de sista 10 minuterna av 90 minuters hård träning.
Hoppa högt jämfota, lägg in ett slag, hoppa högt. Med först höger ben fram tio gånger och sedan vänster. Därefter lite lättare, spark -hopp-slag-spark, bara fem gånger på varje sida. Därefter bara lite knäböj med hög spark efter tio gånger på varje sida. Lungorna höll, men sista slaget, då det är meningen att man ska lägga på ett kiai (ett skrik), blev bara någonting i stil med öhöm...
Vid nästa pass, på onsdag, kommer inte jag att kunna lyfta benet mer än tio centimeter från underlaget.
Jag älskar att träna karate!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar