Om 24 timmar 20 minuter (01.50) kommer PP hem, om allt går som det ska. Han flyger Hongkong-Amsterdam-Arlanda, därefter tar han tåget hem till Gävle. Så snart, snart är han hemma! Jag har tagit semester på måndag, vill inte arbeta då när han kommer! Tror inte ens att jag ska träna på måndag, bara njuta av tvåsamheten. Men hur jag ska få morgondagen att gå, det blir en lååång dag!
Idag har jag däremot arbetat - tvättat och städat. Ordnade till kablarna till datorerna också, nu kommer jag åt med dammsugaren lite bättre. Kabelhärvorna tycks dra till sig damm...men nu är det färre kabelhärvor! Men jag vågade inte riktigt ge mig på att borra hål i skivan...det räckte med stora hål i skåpväggarna - borren gick fint!
Jag var på Konstcentrum på vernissage idag, det var kommunen som visade inköpt konst, intressant. Varför går jag inte oftare och ser på bilder, det är så trevligt, väcker så mycket tankar! Träffade PE idag också, fikade tillsammans, hon hade en bra dag, var pigg. Glömde berätta för henne om kvinnan som hade tatuerat in en trollslända på sitt nya bröst, istället för bröstvårta...hon tyckte att om hon ändå inte kunde få en bröstvårta med känsel kunde hon har något annat där istället, häftigt!
söndag, januari 22, 2006
fredag, januari 20, 2006
Tröstlös fredag
Känner mig alldeles sjuk av längtan...två nätter kvar att sova, sedan en halv natts väntan till! För att inte tala om dagarna - hur ska jag få dagarna att gå?
Jag har legat sjuk, alltså fysiskt sjuk, jag var närmast döende igår; 38,6 i feber - det har jag inte haft på 20 år! Jag trodde också att jag skulle dö, men sömn botar allt! Sov hela eftermiddagen igår, var uppe en stund på kvällen, somnade igen vid 23-tiden och sov, utan att vakna, till halv tio imorse. Nog behövde kroppen vila allt! Men jag är nog inte riktigt iform ännu, min längtan efter PP gör mig svag och eländig!
Känner mig rastlös och orolig, finner ingen ro. Orkar inte läsa, surfandet är bara så tråkigt och har inte riktigt krafter till att göra någonting vettigt i hemmet. Har dessutom en äcklig hosta, konstig torrhosta som kommer långt nerifrån lungorna! Yäck!
Han försökte ringa mig idag, men jag hörde ingenting. Allt han sa blev bara sönderhackat, tillslut kom jag på att det gällde att ställa ja/nej frågor - för enstavigt kunde jag höra. Till slut förstod jag att han ringde upp via Skype, men jag vet inte om han hade installerat det på sin egen dator eller om han lånade någon annans. Men det blev ingen dialog, mera monolog...
Nu har jag slagit ihjäl ännu en kvart, snart får jag sova också, då är det lördag. Sen är det bara en dag kvar att slå ihjäl! Må den gå fort!
Jag har legat sjuk, alltså fysiskt sjuk, jag var närmast döende igår; 38,6 i feber - det har jag inte haft på 20 år! Jag trodde också att jag skulle dö, men sömn botar allt! Sov hela eftermiddagen igår, var uppe en stund på kvällen, somnade igen vid 23-tiden och sov, utan att vakna, till halv tio imorse. Nog behövde kroppen vila allt! Men jag är nog inte riktigt iform ännu, min längtan efter PP gör mig svag och eländig!
Känner mig rastlös och orolig, finner ingen ro. Orkar inte läsa, surfandet är bara så tråkigt och har inte riktigt krafter till att göra någonting vettigt i hemmet. Har dessutom en äcklig hosta, konstig torrhosta som kommer långt nerifrån lungorna! Yäck!
Han försökte ringa mig idag, men jag hörde ingenting. Allt han sa blev bara sönderhackat, tillslut kom jag på att det gällde att ställa ja/nej frågor - för enstavigt kunde jag höra. Till slut förstod jag att han ringde upp via Skype, men jag vet inte om han hade installerat det på sin egen dator eller om han lånade någon annans. Men det blev ingen dialog, mera monolog...
Nu har jag slagit ihjäl ännu en kvart, snart får jag sova också, då är det lördag. Sen är det bara en dag kvar att slå ihjäl! Må den gå fort!
söndag, januari 15, 2006
Sju nätter kvar
Nu är det nedräkning som gäller - sju nätter kvar. Det är färre nätter kvar utan PP än antal som har gått redan. Hurra! Alldeles snart kommer min Älskade hem, jag längtar så oerhört efter honom! Han har tagit så mycket plats i mig...och jag tycker om att han tar så mycket plats i mig! Det är härligt att älska och vara älskad!
Tur att jag har haft BB här den här veckan! Vi har haft riktigt mysigt på kvällarna, pratat en hel del. Hon har vuxit mycket det senaste året, både fysiskt och psykiskt. Hon funderar över saker och ting, det är bra och jag är glad så länge hon tycker att det är givande att föra samtal med mig, att hon inte tycker att jag är alldeles mossig!
Nästa vecka tänker jag hinna med en hel del härhemma...eller så gör jag det när PP kommer hem...eller så gör jag det...aldrig!
Tur att jag har haft BB här den här veckan! Vi har haft riktigt mysigt på kvällarna, pratat en hel del. Hon har vuxit mycket det senaste året, både fysiskt och psykiskt. Hon funderar över saker och ting, det är bra och jag är glad så länge hon tycker att det är givande att föra samtal med mig, att hon inte tycker att jag är alldeles mossig!
Nästa vecka tänker jag hinna med en hel del härhemma...eller så gör jag det när PP kommer hem...eller så gör jag det...aldrig!
Natt till söndag
Ännu en dag utan PP... jag som skulle få så mycket gjort...inte då! Jag ligger i sängen för det mesta och glor på TV eller sitter och surfar...vilket liv! I morse kom jag inte upp förrän vid 11-tiden, trots att jag hade ställt klockan på 9. Det var lunchdags innan jag fick i mig frukost. Men imorgon ska jag upp i tid, annars blir dagen så himla kort. Dessutom blir det lite lättare att somna imorgon kväll om jag kommer upp i tid...då är jag pigg på måndagen och det blir roligt att träna på kvällen. Det gäller att planera!
Idag har jag talat med PP i säkert en timme, först på förmiddagen och nu inatt kl 01, då han kliver upp. Det är så skönt att kunna prata utan att hela tiden tänka på att det kostar en förmögenhet! Då hinner vi prata lite ditt o datt också, det blir mera avspänt prat, det är skönt! Fast saknaden känns så oerhört mycket när vi har lagt på! Det blir nästan en fysisk känsla då...magen drar ihop sig...hela kroppen vill krypa ihop!
BB ligger här i sängen med mig och försöker hålla sig vaken, smygtittar ibland på vad jag skriver...stängde av TV:n, ville inte se på amerikansk fotboll eller tennis. Nu tänker hon ligga och försöka psyka mig till att sluta, hon vill ha mörkt när hon sover. Men hon är ju inte tvungen att sova härinne...fast jag tycker det är jättemysigt.
Idag har jag talat med PP i säkert en timme, först på förmiddagen och nu inatt kl 01, då han kliver upp. Det är så skönt att kunna prata utan att hela tiden tänka på att det kostar en förmögenhet! Då hinner vi prata lite ditt o datt också, det blir mera avspänt prat, det är skönt! Fast saknaden känns så oerhört mycket när vi har lagt på! Det blir nästan en fysisk känsla då...magen drar ihop sig...hela kroppen vill krypa ihop!
BB ligger här i sängen med mig och försöker hålla sig vaken, smygtittar ibland på vad jag skriver...stängde av TV:n, ville inte se på amerikansk fotboll eller tennis. Nu tänker hon ligga och försöka psyka mig till att sluta, hon vill ha mörkt när hon sover. Men hon är ju inte tvungen att sova härinne...fast jag tycker det är jättemysigt.
fredag, januari 13, 2006
Mål
Ikväll har jag varit på en föreläsning om ledarskap inom idrotten, karateklubbens instruktörer/ledare samt styrelsen var inbjudna och eftersom jag innehar titeln "övrig ledamot" fick jag också vara med. Det var mycket intressant och givande, många frågor ställdes och svaren var inte så självklara. Egentligen borde vi nu, ganska snart ha ett möte där vi diskuterar och preciserar vad som är klubbens mål, klubbens filosofi, den idé som ska driva oss.
Naturligtvis kunde alla dessa frågor som ställdes implementeras i andra situationer i livet -
varför blev jag ledare/sjukgymnast/mor
vad är mitt mål med karate/arbete/familj
vad är det för idé, filosofi som styr mitt tränande/arbete/moderskap
- det var några fler frågor men dessa tre stannade i min hjärna och jag började fundera kring det.
Varför har jag valt att inte bli instruktör i karate? Är det för att jag vill ha karaten som ett nöje, som en paus från arbete och familj, eller är det lathet? För jag vet ju att klubben behöver fler instruktörer, det är ett ideellt arbete och kräver mycket tid eftersom de är så få. Jag är ju inte ovan i ledarskaps-situationen, jag vet att jag kan instruera i rörelse - det gör jag ju som sjukgymnast.
Men jag vill ha karaten som ett nöje, ett ställe dit jag kan gå och släppa allt annat, bara koncentrera mig på att göra så rätt som möjligt, ge allt jag har. Jag är rädd att förstöra den känslan, att det blir ett måste, något som hänger över, att jag inte ska ta mig tid att träna själv. Fast jag undrar om det skulle bli så? Är det bara ett försvar för att slippa engagera mig? För jag tycker ju om att instruera, tycker om att lära ut rörelse, se hur aha-upplevelsen tänds hos den jag instruerar, hur roligt det är när någon lär sig något nytt och utvecklas! Jag kan analysera rörelse och se vad som är fel och hur man ska rätta till det - jag är ju proffs på det, för tusan! Så varför tar jag inte steget till att bli instruktör? För jag är ju inte helt dålig på karate heller, jag kunde väl inte ha graderat till brunt annars...eller ?
Mitt arbete som sjukgymnast tycker jag om, jag trivs med att instruera, jag kan inte tänka mig något annat arbete! För det mesta är patientkontakten givande, det är allt omkring som är irriterande och besvärligt! Ibland blir jag nästan tokig när jag tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att irritera mig över organisationen, som jag tycker lever sitt eget liv! Jag vill inte slösa min energi på det, jag vill jobba! Mitt mål med arbetet har jag helt klar för mig; jag vill bli en skicklig sjukgymnast, både vad det gäller diagnostisering och behandling!
Vad är då målet med min karate-träning? Att ta nästa grad? Det kan ju inte vara huvudmålet, det är delmål. Jag kanske inte behöver ett mål med träningen, det kan ju vara träningen som är medlet för att nå något annat mål...vad skulle det vara?
Oops, nu började tankarna snurra ordentligt...så har jag nog inte definierat karate tidigare - att det kan vara medlet för att nå något annat mål. Att få en större kroppskännedom? Att bli mer fokuserad? Att ha kontroll över kroppen? Eller "bara" att ha roligt? Det tål nog att tänkas på en hel del...det är som vanligt; en fråga väcker nya frågor och aldrig får jag ett enkelt svar!
Naturligtvis kunde alla dessa frågor som ställdes implementeras i andra situationer i livet -
varför blev jag ledare/sjukgymnast/mor
vad är mitt mål med karate/arbete/familj
vad är det för idé, filosofi som styr mitt tränande/arbete/moderskap
- det var några fler frågor men dessa tre stannade i min hjärna och jag började fundera kring det.
Varför har jag valt att inte bli instruktör i karate? Är det för att jag vill ha karaten som ett nöje, som en paus från arbete och familj, eller är det lathet? För jag vet ju att klubben behöver fler instruktörer, det är ett ideellt arbete och kräver mycket tid eftersom de är så få. Jag är ju inte ovan i ledarskaps-situationen, jag vet att jag kan instruera i rörelse - det gör jag ju som sjukgymnast.
Men jag vill ha karaten som ett nöje, ett ställe dit jag kan gå och släppa allt annat, bara koncentrera mig på att göra så rätt som möjligt, ge allt jag har. Jag är rädd att förstöra den känslan, att det blir ett måste, något som hänger över, att jag inte ska ta mig tid att träna själv. Fast jag undrar om det skulle bli så? Är det bara ett försvar för att slippa engagera mig? För jag tycker ju om att instruera, tycker om att lära ut rörelse, se hur aha-upplevelsen tänds hos den jag instruerar, hur roligt det är när någon lär sig något nytt och utvecklas! Jag kan analysera rörelse och se vad som är fel och hur man ska rätta till det - jag är ju proffs på det, för tusan! Så varför tar jag inte steget till att bli instruktör? För jag är ju inte helt dålig på karate heller, jag kunde väl inte ha graderat till brunt annars...eller ?
Mitt arbete som sjukgymnast tycker jag om, jag trivs med att instruera, jag kan inte tänka mig något annat arbete! För det mesta är patientkontakten givande, det är allt omkring som är irriterande och besvärligt! Ibland blir jag nästan tokig när jag tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att irritera mig över organisationen, som jag tycker lever sitt eget liv! Jag vill inte slösa min energi på det, jag vill jobba! Mitt mål med arbetet har jag helt klar för mig; jag vill bli en skicklig sjukgymnast, både vad det gäller diagnostisering och behandling!
Vad är då målet med min karate-träning? Att ta nästa grad? Det kan ju inte vara huvudmålet, det är delmål. Jag kanske inte behöver ett mål med träningen, det kan ju vara träningen som är medlet för att nå något annat mål...vad skulle det vara?
Oops, nu började tankarna snurra ordentligt...så har jag nog inte definierat karate tidigare - att det kan vara medlet för att nå något annat mål. Att få en större kroppskännedom? Att bli mer fokuserad? Att ha kontroll över kroppen? Eller "bara" att ha roligt? Det tål nog att tänkas på en hel del...det är som vanligt; en fråga väcker nya frågor och aldrig får jag ett enkelt svar!
onsdag, januari 11, 2006
Äntligen!
Äntligen, äntligen kom jag iväg till karaten, jag har inte tränat sedan veckan före jul! Men ikväll kom jag iväg och det känns bra nu. Det var lite tungt och trögt men roligt, mycket kata. Jag hade nog inte orkat med ett stentufft pass, det var lagom tufft. Taktiksömnen framför Aktuellt gjorde nog susen, fast det var svårt att komma upp ur soffan! För inte kom jag i säng i tid inatt heller, nä, klockan var halvtre när jag släckte...men jag klarade Sudokun!
Hade tänkt cykla till jobbet imorse, men det var alldeles för halkigt, snön har börjat smälta och det var alldeles buckligt på cykelvägen. Men imorgon går det nog bra, det har regnat till och från under dagen och blåst rätt ordentligt så att cykelvägarna såg alldeles snöfria ut nu på kvällen. Så imorgon blir det nog cykeln igen, härligt!
Längtar efter PP, väntar bara att klockan ska bli 23 så att jag kan ringa och väcka honom, prata en liten stund innan det är dags för mig att sova. Han ska kliva upp då, förhoppningsvis kommer han igång ordentligt med arbetet nu så att han hinner bli klar. Alldeles strax kan jag ringa till honom, bara 45 minuter kvar!
Hade tänkt cykla till jobbet imorse, men det var alldeles för halkigt, snön har börjat smälta och det var alldeles buckligt på cykelvägen. Men imorgon går det nog bra, det har regnat till och från under dagen och blåst rätt ordentligt så att cykelvägarna såg alldeles snöfria ut nu på kvällen. Så imorgon blir det nog cykeln igen, härligt!
Längtar efter PP, väntar bara att klockan ska bli 23 så att jag kan ringa och väcka honom, prata en liten stund innan det är dags för mig att sova. Han ska kliva upp då, förhoppningsvis kommer han igång ordentligt med arbetet nu så att han hinner bli klar. Alldeles strax kan jag ringa till honom, bara 45 minuter kvar!
Seg-repris
Ännu en seg dag - jag tror att jag har en minidepression! Sov nästan två timmar framför TV:n ikväll, så nu kan jag nog inte somna i tid. Det kommer att bli segt imorgon på jobbet och eländigt att träna på kvällen.
Ringde till PP idag, det gick utmärkt att komma fram och de förstod engelska på hotellet - inte som han i Slovakien, som vare sig kunde engelska eller koppla ett samtal! Det är bra mycket billigare att ringa till rummet än att ringa till PPs mobil. Med Tele2:s bredbandstelefoni kostar det 1.75 kr/minut till Kina, till mobilen (Telia) kostar det 22.50 (för PP att ta emot samtalet!). Det är lite skillnad det! Jag tror att vi gjorde ett lyft när vi bytte från Telias fasta telefoni till bredbandstelefoni via Tele2. Funderade lite på Bredbandsbolaget och Glocalnet, men Tele2 verkade säkrast, dom har hållit på längst. Får se sen om vi ändrar till nåt billigare. Det var någon här i bostadsrättsföreningen som hade provat via Bredbandsbolaget, men det fungerade tydligen väldigt dåligt.
Det är så mycket valmöjligheter nu med allting; man ska välja elbolag, försäkringar, telefon, bredband - ja, allt möjligt. Hur ska man veta att man väljer rätt och billigast? Det går ju åt en massa tid till att söka information och jämföra också...det är ett heltidsjobb att bara välja mest fömånliga bilförsäkringen. Och sen ändrar dom till nästa år, då är det billigare hos någon annan! Och precis när man har bestämt sig, då ringer nåt annat nytt bolag och berättar hur fint erbjudande dom har!
Jag har blivit väldigt otrevlig mot telefonförsäljare. Jag vill inte vara trevlig mot dom. Visst, dom gör bara sitt jobb... men jag vill inte bli störd i tid och otid av telefonen. Så när dom frågar om dom stör brukar jag svara "ja" - då blir det ofta alldeles tyst i andra änden. Sen lägger jag till " och jag vill inte köpa något, tack och hejdå" och lägger på luren. Hemskt otrevligt. Men ibland får man väl vara otrevlig...eller?
Ringde till PP idag, det gick utmärkt att komma fram och de förstod engelska på hotellet - inte som han i Slovakien, som vare sig kunde engelska eller koppla ett samtal! Det är bra mycket billigare att ringa till rummet än att ringa till PPs mobil. Med Tele2:s bredbandstelefoni kostar det 1.75 kr/minut till Kina, till mobilen (Telia) kostar det 22.50 (för PP att ta emot samtalet!). Det är lite skillnad det! Jag tror att vi gjorde ett lyft när vi bytte från Telias fasta telefoni till bredbandstelefoni via Tele2. Funderade lite på Bredbandsbolaget och Glocalnet, men Tele2 verkade säkrast, dom har hållit på längst. Får se sen om vi ändrar till nåt billigare. Det var någon här i bostadsrättsföreningen som hade provat via Bredbandsbolaget, men det fungerade tydligen väldigt dåligt.
Det är så mycket valmöjligheter nu med allting; man ska välja elbolag, försäkringar, telefon, bredband - ja, allt möjligt. Hur ska man veta att man väljer rätt och billigast? Det går ju åt en massa tid till att söka information och jämföra också...det är ett heltidsjobb att bara välja mest fömånliga bilförsäkringen. Och sen ändrar dom till nästa år, då är det billigare hos någon annan! Och precis när man har bestämt sig, då ringer nåt annat nytt bolag och berättar hur fint erbjudande dom har!
Jag har blivit väldigt otrevlig mot telefonförsäljare. Jag vill inte vara trevlig mot dom. Visst, dom gör bara sitt jobb... men jag vill inte bli störd i tid och otid av telefonen. Så när dom frågar om dom stör brukar jag svara "ja" - då blir det ofta alldeles tyst i andra änden. Sen lägger jag till " och jag vill inte köpa något, tack och hejdå" och lägger på luren. Hemskt otrevligt. Men ibland får man väl vara otrevlig...eller?
måndag, januari 09, 2006
Seeg måndag
Vilken seeeg dag! Inte kom jag i säng i tid, klockan var 02.20 innan jag släckte, så jag har varit så trött så trött! Jobbet var en pina, visste inte hur snabbt jag skulle få åka hem och sova. Har ju egentligen träning idag, men jag orkar helt enkelt inte masa mig iväg, ännu mindre tänka mig att anstränga mig fysiskt. Jag som har längtat efter att få träna igen, men idag sa kroppen nej. Det gick bara inte kliva upp ur soffan, det var totalt omöjligt!
PP har kommit till ro i Kina, han har lyckligtvis bredbandsuppkoppling på hotellet så vi kan chatta på MSN. Hurra! Visserligen är det lite svårt med tider - han är 7 timmar före...så när det är kväller för honom går jag hem från jobbet. Men det finns ju web-version som jag kan använda på jobbet....då kan jag slänga iväg en rad lite då och då. Han bor på ett fint hotell, säkerligen svindyr...tv i båda rummen...bara det - två rum! Det är ju en svit! Nästa gång följer jag med honom! Jag skulle ju kunna ha två veckors semester...vandra runt i staden Guang Zhou, eller vad det nu hette, nåt sånt var det...jag kommer inte riktigt ihåg, det är lite svårt med kinesiska namn! Men det skulle vara roligt...jag ska nog följa med något år. I vår kanske jag får nöja mig med att åka till Slovakien när han ska dit. Det skulle också vara rätt skoj, jag skulle vilja se Bratislava! Eller Östersund, när han ska dit... Jag kan nog nöja mig med Östersund också, bara jag får följa med någon gång!
PP har kommit till ro i Kina, han har lyckligtvis bredbandsuppkoppling på hotellet så vi kan chatta på MSN. Hurra! Visserligen är det lite svårt med tider - han är 7 timmar före...så när det är kväller för honom går jag hem från jobbet. Men det finns ju web-version som jag kan använda på jobbet....då kan jag slänga iväg en rad lite då och då. Han bor på ett fint hotell, säkerligen svindyr...tv i båda rummen...bara det - två rum! Det är ju en svit! Nästa gång följer jag med honom! Jag skulle ju kunna ha två veckors semester...vandra runt i staden Guang Zhou, eller vad det nu hette, nåt sånt var det...jag kommer inte riktigt ihåg, det är lite svårt med kinesiska namn! Men det skulle vara roligt...jag ska nog följa med något år. I vår kanske jag får nöja mig med att åka till Slovakien när han ska dit. Det skulle också vara rätt skoj, jag skulle vilja se Bratislava! Eller Östersund, när han ska dit... Jag kan nog nöja mig med Östersund också, bara jag får följa med någon gång!
söndag, januari 08, 2006
Vilodag
Söndag, vilodag. Det har jag haft idag; klev upp vid 10-tiden och har inte gjort mycket idag, mest legat och läst. Var ute en sväng på en promenad, sen blev det sängen igen. Känner mig trött och sliten, behöver mycket vila! Jag har nog en släng av depression...längtar efter PP! Har bara pratat med honom några enstaka minuter idag...vi ska försöka hålla telefonräkningen på skaplig nivå.
BB kom idag, hon ska vara här hela veckan. Som tur är börjar skolan på tisdag så att hon inte är uppe hela nätterna! Hon säger att hon längtar till skolan...jag ska påminna henne om det någon morgon när hon är skitsur!
Nu är det bara TV resten av kvällen, tänker somna tidigt så att jag är pigg och glad imorgon bitti...
BB kom idag, hon ska vara här hela veckan. Som tur är börjar skolan på tisdag så att hon inte är uppe hela nätterna! Hon säger att hon längtar till skolan...jag ska påminna henne om det någon morgon när hon är skitsur!
Nu är det bara TV resten av kvällen, tänker somna tidigt så att jag är pigg och glad imorgon bitti...
lördag, januari 07, 2006
Blivande sömmerska?
Gräsänka igen...den här gången har han åkt till Kina. Kommer inte hem förrän om två veckor! Jag får väl överleva på något sätt. Just nu håller jag på att titta på Kill Bill 2 samtidigt som jag skriver...simultankapacitet?! Fast filmen har jag sett en gång redan, jag tittar bara på de roliga avsnitten...när dom slåss.
Jag har sytt gardiner idag med min nya symaskin. Fick ju en symaskin i julklapp av morsan och farsan, för morsan har blivit så trött på att kånka runt med sin maskin. Så det blir väl att lära sig att sy lite, vem vet, jag kanske kan sy? Det är nog tålamodet det hänger på...att inte ha så bråttom. Men jag vill ju helst att det ska vara färdigt på en gång...och det är det aldrig, det är ett himla nålande och tråcklande innan det är klart! Men det är värt några försök - det kanske bor en sömmerska i mig också?
Klockan är strax över midnatt, men jag känner mig pigg, kanske beroende på att jag sov tre timmar på eftermiddagen. Jag kunde inte sova inatt, var orolig för att PP skulle sova dåligt...klev upp vid sjutiden vilket innebar att jag var helt slut vid 13-tiden och somnade gott! Hade väl sovit ännu om inte BB hade ringt och väckt mig! Imorgon ska jag försöka komma upp i någotsånär normal tid så att dagen blir lång och härlig!
Jag har sytt gardiner idag med min nya symaskin. Fick ju en symaskin i julklapp av morsan och farsan, för morsan har blivit så trött på att kånka runt med sin maskin. Så det blir väl att lära sig att sy lite, vem vet, jag kanske kan sy? Det är nog tålamodet det hänger på...att inte ha så bråttom. Men jag vill ju helst att det ska vara färdigt på en gång...och det är det aldrig, det är ett himla nålande och tråcklande innan det är klart! Men det är värt några försök - det kanske bor en sömmerska i mig också?
Klockan är strax över midnatt, men jag känner mig pigg, kanske beroende på att jag sov tre timmar på eftermiddagen. Jag kunde inte sova inatt, var orolig för att PP skulle sova dåligt...klev upp vid sjutiden vilket innebar att jag var helt slut vid 13-tiden och somnade gott! Hade väl sovit ännu om inte BB hade ringt och väckt mig! Imorgon ska jag försöka komma upp i någotsånär normal tid så att dagen blir lång och härlig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
