Barnarbete eller behövda barn?

Hos oss har vi inga som helst åsikter om Dotterns rum eller hennes egen toalett, hon får hålla dörren stängd för att vi ska slippa se skiten. Däremot tycker jag att det är irriterande om hon brer ut sig i de allmänna utrymmena och inte plockar undan efter sig och jag gnäller allt som oftast över det, tyvärr är jag likadan...men jag kan ju alltid klara mig med att säga att det är en egenskap hos mig som jag försöker ändra, hon tjänar på att från början undvika den egenskapen...

Jag förväntar mig också att hon lägger sin smutstvätt i tvättkorgen och sorterar in den rena tvätten själv, att hon tar med sig soppåsen som står vid ytterdörren, att hon tömmer diskmaskinen och att hon någon gång dammsuger även i de allmänna utrymmena. Hon fick även vara delaktig i upprustningen av lägenheten, måla lister och hjälpa till vid tapetsering o dyl.

Jag hämtar inte smutstvätt i hennes rum, däremot kan jag påminna henne om att göra det. Jag städar inte hennes rum, trots att jag nyser av allt damm när jag lägger in tvätthögen på hennes säng. Om det är hennes tur att plocka upp disken i diskmaskinen, då låter jag det stå kvar tills hon gör det, har hon lovat att göra någonting, får hon faktiskt göra det också.

(Ovanstående är nästan sant, Ideal-Ister är konsekvent och uthållig , men den vanliga Ninja-Ister får naturligtvis dåranfall ibland och gör/säger saker som inte borde göras...men ibland står jag ut med att diskbänken fylls av disk för att inte diskmaskinen är tömd...det ni!)

För mig handlar det inte bara om att lära henne att ta ansvar utan också ge henne känslan av att hon är behövd, att hon tillför någonting till familjen, att hon har en funktion att fylla i flocken. Livet är inte bara rättigheter, livet är också en mängd skyldigheter, man ska bidra i den mån man kan.

Jag tycker inte att hon ska ha extrabetalt för det arbete hon gör hemma, det ingår i månadspengen. Däremot kan jag använda mig av penningstraff om inte saker blir gjorda, som tur är har det inte behövts, hittills har hot räckt bra. Argument som "men jag går ju i skolan, har läxor" biter inte heller, hon har ju faktiskt tid att titta på såpor på TV, det gäller att prioritera.

Definitionsmässigt tycker jag att det är barnarbete om jag betalar, men om jag inte betalar ger jag henne möjligheten att vara behövd. Jag är emot barnarbete.

Hur gör ni? Ger ni barnen extrapengar när de gör någonting i hemmet? Eller tycker ni också att alla ska bidra till familjens gemenskap, utan extrabetalt, bara för att känna sig behövda?

Darriga ben och skakiga armar

Darriga ben och skakiga armar, det har jag nu. Har fått instruktion i Bodypump idag, jag fick göra alla övningar som körs på passet. Få in rätt teknik... körde med rätt låga vikter på stången...

Och vi körde bara en liten stund på varje övning. När jag kände att jag började få in utfallssteget bra började det bränna i låret...meningen är att jag ska orka den övningen i 6 minuter på lördag, med skivstång... plus en massa andra övningar också, en timme tror jag det håller på.

Ibland undrar jag vad jag håller på med egentligen, medelålders kärring som tror att jag är rena ungdomen eller? Jag kan ju inte vara riktigt klok!

Några av mina karate-kamrater är i Malmö på graderingsläger, två av dem ska försöka till svart bälte. De har tränat tre pass om dagen sedan i måndags, i morgon gäller det att orka visa sitt bästa...jag misstänker att de är ganska möra...

Jag är inte avundsjuk, inte ett dugg. Om två år ska jag också dit.

Det brukar jag tänka på när inte träningen lockar, jag har faktiskt ett mål.

Profeten Muhammed

Månadens boktips:

Karen Armstrongs "Muhammed, en biografi".

Jag har under sommaren läst en biografi över Muhammed, Allahs profet. Vilken spännande bok, jag blev så fascinerad av hans liv. Vilken man, vilket liv han levde! Och så mycket han åstadkom under sin livstid!

Islam målas upp i massmedia som en vansinng, hatisk och intolerant religion i motsats till vår "barmhärtiga kristna tro". Vilket nonsens!

Islam är en mycket tolerant religon och som i alla religioner poängteras kärlek och barmhärtighet. Det är fundamentalisterna inom Islam, precis som i alla religioner, som står för intoleransen.

Läs Karen Armstrongs bok, den är spännande, ger nya insikter och framför allt förståelse för framväxten av Islam!

Jobbsnack

Halvvägs på veckan! Nu börjar segandet, jag får inte mycket gjort, har lagt det mesta i åtgärdas-efter-semester-högen. Det är skönast så.

Inte vill jag hålla på med att organisera något projekt nu...kontakta en massa människor som ändå är på semester....skicka mail och få autosvar istället för någonting vettigt. Jag hinner allt efter semestern, kan ju jobba sent på kvällarna, har ju en del minusflex att ta igen...

Inte har jag patienter heller, har ju fått avsluta alla pågående och tar inte in nåt annat än akuta ärenden nu. Eftersom det är jag som bestämmer om det är akut blir det inte så mycket. Folk dör ju inte precis av att inte få komma till sjukgymnast... det blir mest hembesök för att träna människor i de dagliga aktivteterna; kunna kliva upp ur sängen, kunna gå på toa själv, kunna gå med sin rollator.

Det är oerhört viktigt för en människas självständighet att kunna ta sig upp ur sängen själv och kunna gå på toa själv. Annars är man helt beroende av anhöriga och hemtjänsten. Tänk att ligga i sängen tills någon kommer och hjälper dig upp, inte kunna gå på toaletten när du vill utan då hemtjänsten kommer... och tänk glädjen när man återigen är självständig!

Vilket underbart arbete jag har!

Affirmationer

Yeah! Pigg och glad, ombytt och klar. Nu blir det ett morgonpass core-träning på gymmet. Pigg och glad! Det ska bli så skönt att träna de små magmusklerna på morgonen. Pigg och glad!

Försöker med affirmationer ibland.

Minusflex

Flexade hem lite tidigare idag, måste se till att jag har ordentligt med minusflex när jag kommer tillbaka från semestern. Hade som mål att ha minus 50 timmar, men har bara lyckats komma till minus 35. Jag har som princip att inte ligga på plusflex.

Det är så himla varmt idag att t.o.m träningsfascisten i mig har tagit semester. Hade tänkt springa en runda efter jobbet, men så suicidal är jag inte! Det får nog räcka med en promenad till någon glasskiosk i närheten.

Någon middag orkar jag inte heller tänka på, lunchen sitter fortfarande som en propp i magen...Dottern får väl micra sig en Gorbys eller något annat äckligt ur frysen och min Älskade har fått order om att äta på vägen hem, för här vankas det ingen middag idag!

Glass måste naturligtvis förtäras i mängder i denna värme.

Mansbeställning ad modum Ister del IV - slutet

Den 16 april 2004

Jag ringde på dörren. Jag vände och tänkte springa iväg, men ångrade mig och stod kvar.

Där stod Han. Jag kunde inte, jag klarade inte, jag förmådde inte möta hans blick, jag var säker på att jag skulle dö om han såg mig. Kramade om honom istället, gick uppför trappan och satte mig i soffan. Hjärnan hade försvunnit, förmågan att tänka var klart nedsatt, reptilhjärnan var dock i funktion och jag fortsatte att andas.

Till slut vågade jag möta hans blick och och sakta växte tilliten. All rädsla, alla farhågor försvann, jag visste att jag hade hamnat rätt. Hela jag fylldes av ett lugn, ett lugn mitt i en känslostorm som jag inte hade upplevt sedan hormonrusningarna i tonåren. Känslan var overklig, överväldigande, jag visste att det nu var allt eller ingenting som gällde.

Jag blottade min strupe - och han kysste den.

Jag åkte därifrån på måndag morgon, direkt till arbetet. Vi kom överens om att träffas till nästkommande veckoslut, alltså åkte jag hem till honom på tisdagen.

Vi kom överens om att träffas varannan vecka, då jag inte hade Dottern hos mig. Efter fyra veckor hade vi blivit turbos, turvist boende, veckan med min Dotter bodde han hos mig, veckan då Dottern var borta bodde vi hos honom.

Vi pratade om att flytta ihop, senare, när Dottern börjar i gymnasiet (hösten 2007). Dottern föreslog att han kunde väl flytta in efter jul, det vore bättre för henne om jag inte var i x-staden jämt. Han flyttade in i januari -05 och i juli -05 hittade vi en lägenhet som vi inte kunde låta bli att köpa.

Jag har med tiden upptäckt flera sidor hos honom som inte uppmärksammades i början, inte hade jag sådana krav, jag trodde inte att män hade sådana förmågor; han ser när det fattas något i kylen och han vet hur man åtgärdar det, han klagar inte när vi är på IKEA utan deltar aktivt i gardinvalet, han fixar frukost åt oss varje morgon. Min kravspecifikation var inte så lång när jag skickade efter honom. Jag ville bara ha någon som kunde stava rätt...

Det blev en liten felexpediering, men man behöver väl inte klaga jämt?! Ångerveckan är för längsedan slut, garantin har jag tappat bort, men den här mannen vill jag tillbringa min tid med...

Slut

Mansbeställning ad modum Ister del III

Före träffen IRL

Vi hade mailat och talat i telefon under 16 dagar. Vi kallade oss för skärmbos då vi tillbringade i princip all vår lediga tid framför skärmen tillsammans.

Under dessa 16 dagar hade han snärjt mig med sina tankar, förfört mig med sina ord, hjärnorgasmerna var oräkneliga! (Har ni hört talas om fontänorgasmer i hjärnan?!!) Jag hade sällan träffat människor som jag kunde tala med som jag kunde med honom, jag hade aldrig talat så med en man.

Vi hade en hel del gemensamma nämnare; människosyn, de grundläggande värderingarna var liknande, vi hade lika dålig humor och gillade dåliga ordvitsar. Vi var födda i Finland, vi var jämngamla, det visade sig så småningom att vi hade bott 100 meter ifrån varandra i slutet på 60-talet.

Men det var också många olikheter. Han hade levt singel i ett 10-tal år, jag hade precis avslutat 20-årigt förhållande bakom mig, ett förhållande som "gick på vilja" de sista fem åren, jag var mitt ett smärtsamt uppbrott - vem vill såra människor man älskar?

Vi skulle träffas hos honom, hans hem låg 8 mil från mitt, det var ingen sträcka att åka. Dessutom var det min ex-mans vecka att bo i huset, jag hade mina grejer i bilen och sov lite här och där i väntan på en lägenhet. Det passade perfekt för mig att åka till honom...lite slug får man väl vara när man inte har någonstans att bo?

Trots att vi hade pratat om i princip allt, fanns det inga sexuella undertoner, det var underbart! Tidigare mail-vänner hade ganska snabbt glidit in i någon slags "ska vi ses och knulla snart" vilket hade gjort att allt rann ut i sanden...så jag kände mig rätt trygg i tanken att åka och dricka en kopp kaffe hos honom en fredageftermiddag.

Jag meddelade mina närmaste vänner om att jag skulle träffa en nätdate och vi la upp en säkerhetsplan, han kunde ju vara en psykopat!

Mina tankar inför mötet är svåra att beskriva, det var ett virrvarr av spänning och rädsla - tänk om han visade sig vara helt fel? Tänk om han luktar fel, om han rör sig fel... sådana små skitsaker fyllde min hjärna. Tanken på att han skulle ha kunnat lura mig fanns i bakgrunden hela tiden...han var ju alldeles för bra för att vara sann! Han kanske bara var en virtuell skapelse, utsprungen ur någon ondskefull hjärna...

Men jag packade bilen och påbörjade min resa till min nätvän.

Slut del III - fortsättning följer...

Mansbeställning ad modum Ister del II

Selektionen

Det blev tre män kvar efter att mailen hade korrekturlästs noga, profilerna på männen granskats och godkänts, alla var över 180 cm och hade eftergymnasial utbildning, ingen hade stav- eller kommateringsfel.

Mr X hade skrivit en mysig berättelse hur han ville ha mig med på en virtuell biltur - det lät spännande och jag mailade tillbaka i samma anda. Fick en massa konstiga funderingar tillbaka, jag fick känsla av haschpsykos och så var han borta.

Mr Z verkade vara en rätt trevlig man, i rätt ålder, erfarenhet från andra kulturer, läste en hel del....och tycktes vara helt humorbefriad, vägrade godta mitt alias Ister då han tyckte det var nedvärderande. Delete!

Mr P, som så småningom skulle bli min Älskade, skrev ett mail där han uppgav sitt riktiga namn, berättade lite om sig själv och poängterade absolut sekretess och ärlighet, tyvärr skulle han kanske inte kunna vara så väldigt aktiv i mailandet, han skulle ut och jobba i Kina o Thailand och visste att tiden skulle bli knapp... men jag tyckte det verkade OK ändå och skrev lite mer om mig. Att han vågade komma med några riktigt dåliga skämt gjorde mig mera gynnsamt inställd, han var inte rädd att göra bort sig!

Jag var fortfarande Ister, men la ut några ledtrådar och snart nog hade han listat ut vem jag var, en man med IQ... nu började jag bli intresserad på riktigt! Humor och IQ... för att inte tala om språket i hans mail, detta verkade riktigt bra! Inga varningsklockor ringde, men jag försökte hålla psykopat-radarn igång, tänkte inte låta mig luras in i någonting.

Mailandet fortsatte under 10 dagar innan vi vågade ta telefonkontakt, därefter satt vi i telefon ungefär tre timmar per kväll, förutom mail... mäklaren som jag hade anlitat för husförsäljningen hade svårt att komma fram på telefonen, han klagade att det alltid var upptaget...jag skyllde naturligtvis på tonårsdottern!

Efter 16 dagar skulle vi träffas IRL.

Slut del II - fortsättning följer

Mansbeställning ad modum Ister del I

Tänkte berätta hur det går till att skaffa sig en man, om man nu skulle behöva en sån.

Min Älskade hittade jag på nätet, hade precis skilt mig efter 20-årigt förhållande och bodde hos vänner, visade dem hur man kan fixa vänner på nätet, vi hade väldigt roligt när vi sökte...jag var definitivt inte ute efter en karl, jag såg fram emot ensamhet och frihet, varannan vecka skulle jag bara umgås med mig själv och mina vänner...vilket härligt liv jag skulle ha! Men jag ville gärna ha någon att utbyta tankar med, via mail, hade ju haft det tidigare, med både kvinnor och män.

Gjorde en annons på Passagen, inga stora krav, skrev att jag ville ha en mail-flirt. I kravspecifikationen skrev jag bara att han skulle vara minst 180 cm (fråga mig inte varför?!) och att han skulle ha eftergymnasial utbildning. Vi hade lite problem med att hitta ett nick till mig, men det ordnade sig - jag kallade mig för det originella "Skriv_snart!". I annonsen gav jag inte mycket mer information om mig än ålder och kön och att jag ville ha en mail-flirt.

Jag fick ett 10-tal svar, en del bra och vissa åkte till papperskorgen direkt - hur kan en man tro att jag ska svara på mailet om han börjar med "Min k*k är 19 cm lång"...inte undra på att han är ensam. Lite mer finess bör man ha, det är i alla fall min åsikt...

Jag hade några dolda krav; han skulle ha eftergymnasial utbildning och inga stav- eller syftningsfel i sitt första mail. Så alla de som hastigt hade knåpat ihop ett mail och glömt ett kommatecken, åkte direkt. Jag ville ha en man som kunde uttrycka sig i skrift och göra det väl, det är väl det minsta man kan begära av en mail-vän, eller hur?

Slut del I , fortsättning följer...

Fundamentalist-Ister

Jag är ateist, icketroende...jag tror alltså inte på någon makt/kraft större än mig som påverkar mig - förutom naturligtvis naturlagarna och -krafterna. Är uppvuxen i ett "normaltroende" hem, döpt och konfirmerad, var också länge övertygad om att Gud finns.

Jag har läst en hel del om olika religioner i mitt sökande (som gjort mig än mer övertygad icketroende ateist) och funnit att de flesta stora religioner har samma budskap - inte döda, älska sin nästa osv, ganska självklara förhållningsregler om man lever i ett samhälle.

Berättelserna är också väldigt mytiska...både i Koranen, Bibeln och Tanach (Torah, Neviim o Ketuvim) dom är inte alltid riktade till intellektet utan mer till känslan, för att utveckla vårt samvete, empati och rättvisa. Berättelserna ska lyssnas på, funderas över och man ska försöka implementera kunskapen från berättelserna i sitt eget liv.

Det är när sk religiösa människor börjar tolka skrifterna bokstavligt som det blir obehagligt, det är då det blir fundamentalism - det finns både inom kristendom, judendom och islam och de riktningarna är intoleranta, översittande och har "vi har rätt" attityd. Det är bara "vi" som vandrar den rätta vägen. Alla andra är otrogna, mindre värda och ska omvändas/straffas.

Det är då religionen blir farlig och inte får ignoreras längre.