Mitt själlösa liv

Tisdag. Känns som om man har jobbat hur många dagar som helst och så är jag bara två dagar in i veckan.

Stormen har kommit nu, snöblandat regn piskade ner idag, så det blev ingen cykeltur imorse. Det går bara så snabbt att åka bil - jag hinner inte riktigt med. Känns som själen är kvar hemma, det är bara min fysiska kropp som har tagit sig till jobbet.

En smärtande fysisk kropp efter gårdagens träning, det är lite jobbigt att kliva upp morgonen efter ett hårt pass, det känns att jag inte är purung längre. Dessutom har jag stukat vänster ringfinger, det blir lite problem att jobba idag - jag är ju helt beroende av mina händer i arbetet.

Jag tar nog en kopp kaffe och väntar in själen en stund innan jag börjar arbeta.

Jag älskar normaltid

Äntligen fick vi tillbaka timmen som stals i våras! Jag lider verkligen varje morgon, känner mig skändad av tidstjuven, tyngd av vetskapen ligger jag kvar så länge som möjligt på morgnarna.

Men nu kommer det bli annorlunda. Timmen har återlämnats och det är få dagar på året jag vaknar med sån glädje i kroppen - jag väljer att ställa om klockan på morgonen när jag vaknar och på det viset får jag en timme vakentid till!

Tyvärr är känslan snabbt övergående. Redan imorgon bitti kommer jag att ha flashbacks och tro att någon har stulit min timme igen - PSTD - posttraumatiskt stressyndrom, kallas det.

Fördelar med samboliv

Hic et Nunc har skrivit om fördelar med singelliv, jag kontrar!

• Jag behöver aldrig sakna sällskap en lördageftermiddag
• Det finns alltid någon som hjälper mig att leta efter mina borttappade saker, "Älskling, har du sett mina nycklar, strumpor, bh, plånbok, glasögon, telefonbok, mm, mm?"
• Det finns ALLTID godis kvar i godisskålen när jag kommer hem.
• Det ligger inga fuktiga handdukar slängda på golvet (eller i sängen!) eller över en dörr någonstans hemma hos mig, någon annan plockar bort dom.
• Det finns INGA skitiga kalsonger på golvet NÅGONSTANS i hela mitt hem, däremot ett troslager under sängen som någon annan ofta plockar bort.
• Det finns inga pisseränder nerför toalettstolen.
• Jag får ha min rakhyvel ifred och det finns alltid nya att ta till.
• Jag kan ockupera badrummet hur länge jag vill utan att det retar någon, han kan ta den andra.
• Behöver aldrig diskutera, eller argumentera, med någon när kill- eller tjejkompisarna behöver någonstans att sova över. Vår soffa är ledig!
• Man har någon att bråka med.
• Risken att jag skulle utsättas för mansvåld är minimal, jag har rätt sambo och är en Ninja själv.
• Det är jag som snarkar och sparkas, dock finns öronproppar till den som behöver.
• Jag kan ha sex när och var som helst, med vem jag vill, utan skrupler eller samvetsförebråelser. Jag har det inte, men jag KAN!
• Makten över fjärrkontrollen är MIN på någon av TV-apparaterna!
• Man kan sträckläsa en bra bok utan att bli avbruten av någon som vill ha uppmärksamhet, man kan under tiden be någon att serva med kaffe, godis och andra trevligheter.

Jag är vad jag äter

Du är vad du äter!

Jag har förutom frukost, lunch och middag idag fått i mig

• tre äppen
• en banan
• 80 g 76% choklad
• en bit kladdkaka
• 10 dadlar
• 5 torkade aprikoser
• en påse minimorötter
• en näve cashewnötter

Jag är en riktig läckerbit!

Sex - på arbetstid

Det har tydligen varit diskussion om blogginnehåll igen - för och mot sexbloggar.. jag har missat en del eftersom jag befinner mig på arbetsplatsen.

Varför ska inte folk få skriva om sex, om de vill? Jag brukar bläddra förbi sådant jag inte gillar att läsa. Jag är minst lika trött på att läsa om GI-metoden som hur ofta och på vilket sätt andra gör när de kopulerar.

Ska vi förbjuda även träningsfascisterna som härjar på vissa bloggar... och alla dessa "sluta röka/snusa-rapporter" - fy fasiken sån trist läsning....för att inte snacka om alla bilder på ungar överallt!

Ingen censur. Det finns ju en anmälningsknapp att trycka på, om man tycker att någon har gått över gränsen. Det är faktiskt få av sexbloggarna som går över gränsen, de är bara allmänt läskiga...

Min rubrik gav några extra sidvisningar, det är jag övertygad om.

Regnställ

I kväll tog jag en promenad i regnet. Det var inget stilla sommarregn, det var i riktigt höstregn som jag promenerade nästan en timme.

Mitt regnställ höll tätt och jag blev bara lite varm, trots rask takt, regnstället "andas". Det enda problemet är att det verkar ha krympt under senaste tiden, kunde inte knäppa knappen i byxorna och jackan satt tajt och fint.

Det är kanske så att regnställ krymper om det inte får komma ut i regn på länge, att det liksom torkar ihop och krymper?

Konstigt är det i alla fall, det satt ju perfekt för två år sedan.

Kör halvfart

Tränade ikväll, för första gången på 10 dagar. Ett lätt karatepass, jag skulle bara ta i lite...vara lite lugn och försiktig, tänkte jag, kör bara halvfart idag.

Aldrig i livet, allt eller intet! Höll på att hosta ut hela bronkträdet, väste som en patient med emfysem i sista stadiet.

När jag såg mig själv i spegeln och förstod att det där blåa i mitten på hakan var mina syrefattiga läppar, då gav jag upp.

Men jag orkade en timme!

Jag - en trind pingstvän?

Idag tyckte en av mina arbetskamrater att jag såg ut som en pingstvän, hon tyckte att jag ska klippa mig... jag har laborerat lite med uppsättning av håret, vill ju inte att håret ska hänga när jag jobbar.

Nog för att jag försöker förklä mig för att ingen ska känna igen Ninjan, men pingstvän? Jag ser en trind dam i medelåldern med uppsatt hår framför mig.

Jag vill hellre vara en soldat i Frälsningsarmén!

Äktenskap?

Jag har friat till min Älskade. Men jag fick korgen. Jag som så gärna vill gifta mig igen.

De två första äktenskapen var ju bara betaversioner.

Längtar!

Plågar mig igenom en mängd träningsbloggar, läser hur andra tränar och hur bra de mår och jag nästan gråter blod av avundsjuka!

Hela hösten har ju gått i diverse småkrämpors tecken, jag kommer aldrig igång riktigt med träningen. Den längsta perioden med "normal" träning har varat i tre veckor... därefter har det alltid blivit någonting. Nu en envis förkylning - inne på andra veckan!

Så den här veckan blir fri från konditionskrävande träning, jag promenerar till och från jobbet nu, det får räcka, det blir nästan en mil om dagen. Det är bara det att det är så himla trist att gå...jag ska aldrig mer klaga när jag joggar!

Bör nog tänka om vad det gäller gradering i december, jag kommer inte att behärska teknikerna till dess. Det är trist att träna ensam i dojon, dessutom kan det bli fri fight till den här graderingen och det är svårt att träna det ensam...

Herreguuud så jag längtar efter ett riktigt vidrigt karatepass!

Två tredjedelar

Var tredje svensk har anlitat svart arbetskraft meddelade idag kvart i fem Ekot.

Bland direktörer och höga chefter inom näringslivet kunde siffran vara så hög som 50%, enligt Ekot. En direktör intervjuades... "vem har inte anlitat svart arbetskraft när man renoverat huset, det gör väl alla?" ....han tyckte att det var helt ok.

Två av tre svenskar gör det inte. Det blir väl två tredjedelar det. Fler än hälften. Största delen av befolkningen.

Undrar varför två av tre inte anlitar svart arbetskraft, kan det ha något med att göra med intelligensen? Eller kanske inkomsten...ju högre inkomst, desto mer utnyttjar man svart arbetskraft...för man har inte råd med annat?

Två av tre svenskar anlitar inte svart arbetskraft.

Lag och moral

Lura hastighetskameror kan vi läsa om i AB idag...så slipper vi böterna och får behålla körkortet.

Tydligen är det rätt att bryta mot hastighetsbegränsningar i trafiken, men inte rätt att låta bli att betala TV-licens.

Jag blir aldrig klok på vilka lagar det är moraliskt tillåtet att bryta mot och vilka lagar man ska följa.

Jag tar det säkra före det osäkra, jag håller även hastighetsbegränsningar i mesta möjliga mån, behöver ingen apparat som varnar för kameror!

Kanske för att jag arbetar med rehabilitering.

Binära talsystemet

Det har varit mig en fullkomlig gåta hur talet 10 kan skrivas 1010... eller talet 3 som 11.

Jag har fått det förklarat..positionerna står för 1-2-4-8-16-32 osv... men inte fått ihop det, frustrerad har jag gått igenom mitt vuxna liv, utan att förstå. Det binära talsystemet har gäckat mig, plågat mig och stört min inre frid.

Men häromdagen, när jag återigen klagade över min ointelligens gällande det binära talsystemet, sa min Älskade den förlösande frasen "Tänk på eller av". Plötsligt förstod jag, det binära talsystemets förbannelse var upphävd! Jag kände hur jag blev alldeles varm i hela kroppen, studsade runt av glädje - äntligen, äntligen förstod jag! Insikt!

När, var och hur jag ska använda mig av kunskapen är dock fortfarande oklart.

Saknar dekadensen!

Så lite dekadans och så mycket bra konst! Hjärnan är full av bilder och känslor - det är härligt att titta på konst!

Jag var alltså på Länskonst idag, det är en utställning där konstnärer från hela länet har sänt in bilder på sina alster till en jury som valt ut alstrerna och hängt i en vacker lokal i en Liten Stad i min närhet, bara 8 mil att åka. Eftersom det är en jurybedömd utställning håller konsten rätt hög kvalité.

Min Väninna tilldelades årets Länskonststipendium och hon hade fått en hel vägg för sig själv - det behövdes också eftersom hon hade hängt en av sina målningar - och hennes målningar är i storlek 1,5x2,5 meter - denna målning heter Skyline och är så mäktig i sin svärta och sina gråtoner!!

Gunilla Kindstrand - känd från Röda Rummet - höll invigningstalet och bad alla ställa sig en stund framför Skyline och låta bilden ta in oss i svärtan.

Väninnan hade också hängt några av sina emaljklockor till beskådan - det är härliga bilder i emalj (alltså som gamla emalj-skyltar) med urverk och visare... Tiden rinner ur emaljen!

Hon är grymt bra - min Väninna! Känner mig lite viktig när jag får vara hennes chaufför och blombärare på tillställningar som denna!

Efter invigningen, bildinsupandet och minglandet bland konstnärer och konstkännare bjöds vi på en lunchbuffé (med enbart alkoholfritt!!) varefter resan till hemstaden påbörjades...

Det kunde ha varit mera dekadans, det var så pass hög kvalité på konsten att den nästan krävde dekadans värre än cigarrettrökning som tycktes vara den enda drogen idag.

Men nån gång tror jag nog att jag hamnar på en riktigt dekadent vernissage-fest!

Kulturell dag?

Idag ska jag mingla med kultureliten i länet...

Ska iväg och kika på Länskonst, en väninna har fått stipendium (igen!) och hennes alster finns nu att beskåda... en av hennes grejer är redan orangeprickad...den är min!

Skulle vilja göra reklam för henne, men min egen anonymitet hindrar....får se hur det känns i kväll.

Rapport om kulturarbetarnas dekadens följer senare idag.

Snällare idag.

Känner mig lite piggare och gladare idag, skulle nästan kunna tänka mig att arbeta men det är lite taskigt att smitta ner patienterna.

Fnissar lite när jag läser gårdagens inlägg, jag var lite sur...hade jag haft telefontid på jobbet, då hade väl ingen fått tid, jag hade bett alla att ta två Alvedon och sluta gnälla!

Normalt är jag faktiskt riktigt bra på att ta ilskna patienter och jag ser "rättshaverister" som utmaningar...och jag kan vara oerhört trevlig...riktigt läskigt trevlig, nästan så att jag tror migsjälv.

Oftast räcker det med att hitta en grej i patientens ilskna haranger mot sjukvården, hitta en endaste sak och säga "va, smart/bra gjort att du kom på det" och vips! har jag en patient som börjar bli positivt inställd...

I början av mitt yrkesliv hamnade jag ofta i clinch med patienterna, det var viktigt att jag hade rätt och det var patienten som inte hade gjort sin läxa om behandlingen misslyckades.

Numera är det viktigaste att patienten känner sig sedd, hörd - även om jag inte kan hjälpa henne. Om behandlingen inte lyckas har jag antingen inte lyckats nå patienten eller så är tillståndet av sådan art att det krävs andra insatser. Ibland är det ju också så att man inte vet vad det är som gör ont - det är frustrerande för alla parter...

Men många gånger blir jag irriterad på friska människor som kräver akut hjälp för en någonting som faktiskt blir bra av sig själv. För när dessa människor får min tid, blir någon annan utan min tid.

Och när valet står mellan en 40-årig man som haft ont i ryggen "sen igår" och en strokedrabbad 70-årig man som ska tränas i förflyttning mellan säng och rullstol för att bli självständig, vem tror ni jag prioriterar? Och vem tror ni gnäller mest?

Jag älskar mitt arbete som sjukgymnast och kan inte tänka mig att göra något annat!

Jävligt irriterad!

OBS. Detta inlägg kommer kanske att tas bort under dagen, måste bara få skrika lite!

Ibland blir jag så jävla trött på gnället på sjukvården!

Så jag tänker vända på det, jag gnäller på patienterna istället. Jag får aldrig göra det IRL, fast jag ibland har lust. Jag måste bita ihop, vara vänlig även mot de som är otrevliga, jag får inte missa något, måste lyssna till symtom istället för svordomarna. Jag får inte ta hänsynt till människors ekonomi, etnisk tillhörighet osv, jag ska prioritera utifrån mediciska skäl. Men ibland blir jag tokig på människor!

De som kräver allt, nu helst inom två timmar, de som skriker åt mig i telefon, som använder tillmälen, skäller och kallar mig för idiot och jävla offentliganställd, när jag säger att de inte får tid förrän om fem dagar. De som hotar att anmäla mig, hotar med pressen för att jag inte kan ge dom tid på onsdag kl 14, utan har bara en tid kl 10. De som har så vansinnigt ont att de inte kan göra någonting, men när jag erbjuder tid idag kl 15 kan dom inte, för dom ska till frissan.

På de flesta vårdcentraler kommer du i kontakt med en läkare inom en vecka och tidigare än så ska man oftast inte in heller, de flesta åkommor från rörelse- och stödjeapparaten samt förkylningar, halsont mm försvinner på en vecka.

Man gör ingenting åt till exempel ett ryggskott första dagarna... det kan rent av vara kontraindicerat, om det sedan efter några dagar visar sig att det är diskbråck.... Har man då varit där och vridit och vänt kan man förvärra.

Men visst, man kan gå till en kotknackare dag 2 när man har ont, betala 5-600 spänn, kotknackaren undersöker, lägger patienten i million-dollar-roll position och det knäpper till i ryggen, han säger "Nu kommer det att kännas ordentligt idag, sen blir du bättre om 3-4 dagar"... OBS, jag talar inte om legitimerade chiropraktorer, naprapater utan om "äkta kotknackare", som har gått tre helgkurser i ryggknäckning...alla diplom brukar vara uppsatta på väggen hos dom...men ingen examen.

Vid akut påkommande smärta från rörelse- och stödjeapparaten - vila kroppsdelen ett par dagar, tryck i dig receptfria smärtstillande, lägg på värme/kyla, ta varma bad, dusch... ta det lugnt, det går över!

Har man målat huset under helgen, är det sannolikt att man får ont, kanske till och med en liten inflammation i axelns muskler, speciellt om man normalt inte har det arbetet...har man grävt upp gräsmattan för hand är det stor sannolikhet att ryggen säger ifrån, har man spikat upp ett staket händer det att man får ont i armbågen osv.

Dagens människor förväntar sig ett liv utan smärta, förlitar sig på att sjuvården ska reparera dom, oavsett orsak till smärtan. Människor lever som om två-tre dagars smärta är livshotande.... men kroppen gör ont ibland. De flesta får ryggskott någon gång i livet, precis som de flesta någon gång har huvudvärk, flunssan, halsont. Det är inte farligt att ha ont, däremot är det jävligt obehagligt.

Hur f-n ska sjukvården ha tid att utreda de som har oklara tillstånd, när väntrummen fylls av 20-50-åringar som har haft ont i ryggen/halsen/armen i tre dagar...som kräver reparation NU.

Skärp er!

Ta lite ansvar för din egen kropp, titta i egenvårdsbroschyren, kolla på nätet och vårda dig själv först, när inte det hjälper då är det dags att kontakta sjukvården. Om människor förstod det skulle vården ha tid på ett helt annat sätt.

Och bara för att förekomma kommentarer om missade saker på vårdcentralerna - för varje malignitet (cancer) som missas i vården, går det säkert 99 som diagnosticeras rätt...och det är nog få cancerformer som går från "inga symtom" till "livshotande" på en vecka.

Naturligtvis gäller inte ovanstående dig.

Detta inlägg tas kanske bort under dagen, jag får göra va fan jag vill på min blogg!
----
12:24 Lagt till ett "kanske" i rubrik och slutmening.

Snussorg

Jag har klarat tre veckor utan snus.

Det är annorlunda den här gången jämfört med tidigare försök. Då har jag alltid funderat ut tillfällen då jag skulle kunna få snusa, jag har planerat i smyg, nästan i smyg för mig själv.

Nu har jag mest känt...sorg. När suget har kommit har jag känt mig gråtfärdig för jag har blivit så ledsen över att snuset inte finns längre för mig. Aldrig mer. Jag tror att jag är i en sorgeprocess. Jag har nog slutat, på riktigt.

Det är ta mig tusan värre än att sluta dricka.

Sjukdrömmar

Låg och halvsov med TV:n på i bakgrunden. Drömde en massa konstigheter...

Karateträning ...de slog mig över strupen och näsan...det gjorde ont, kunde knappt andas, jag kunde inte försvara mig för jag hade glömt vilken arm man blockerar med...kunde inte sparka heller för någon hade huggit av mig benen....

Vaknade med värkande hals och kudden dränkt med snor. Musklerna i kroppen värker.
Äckligt!

Vill vara frisk och gå på träningen ikväll.

Misslyckade självsuggestioner

Det fungerade inte.

Idag ligger jag med väldigt konstig röst och en smärtade hals. Det som jag trodde var träningsvärk från måndagsträningen är nog bara vanlig muskelvärk som man får vid rejäla förkylningar.

Började dagen med en dubbel Treo och tog mig till jobbet, ringde återbud till dagens och morgondagens patienter och skrev färdigt det som inte blev klart igår, det går bara inte att lämna en massa patientuppgifter i huvudet...det måste skrivas ner inom 24 timmar, annars raderas det och det går inte att återskapa!

Så nu ligger jag och känner mig ämlig, alldeles ensam i min säng. Ska nog titta på Kill Bill och Matrix, mina följeslagare i sjuksängen. Det går alldeles utmärkt att sova till båda fimerna, bara öppna ena ögat ibland och kolla favoritscener - som när hon, Beatrice Kiddo, drar ut ögat på sin fiende... och när hon skär av kroppsdelar av fienden....eller Matrix ettan, när Neo och Trinity kommer in tungt beväpnade och pepprar ner stället...och man kan höra tomhylsorna falla i golvet! Det är avslappnande filmer, lagom för sjuksängen.

Jag mår säkert bättre i eftermiddag.

Självsuggestioner

Halsonda är inbillning. Snus-sug är inbillning.

Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.

Fungerar det, så fungerar det.

Byte av sport?

Härliga tisdag - äntligen. Nu är vi på väg mot veckans slut igen. Märkligt hur veckan ibland bara kan kännas som transportsträcka till veckoslutet...

Gårdagens träning tog fullkomligt all kraft ur mig, det vara 90 minuter "jag orkar inte mer"-känsla. Funderade allvarligt på att byta sport...till poker eller biljard kanske, man får nog inte lika ont i kroppen av de sporterna...fast det är nog inte lika kul. Jag gillar ju att slå på folk!

Det är nog bara att halta vidare...

En måndag

Oj, hela dagen har bara rusat förbi! Hinner knappt tänka...bara rusa från ena patienten till andra. Försöker vara närvarande, men ibland sviktar uppmärksamheten. Men måndagar är trista, jag kan inte komma ifrån det! Kanske borde jag gå ner i arbetstid och vara ledig på måndagar...det vore jättetrevligt, tror jag.

Längtar efter kvällens träning med lite skräck - träningsvärken i kroppen är utbredd, det kommer att göra ont att träna! Men å andra sidan vet jag nu hur skulderbladets stabilisatorer känns och vet exakt var höftens utåtförare sitter även på mig!

Haltar igång

Vissa svårigheter att kliva upp idag...det fick bli en långsam uppstigning och en lång varm dusch.

Bara några enstaka blåmärken, tån ser bra ut och svullnaden i knät har gått ner, tydligen bara muskelskada, inget allvarligt. Men det känns i kroppen.

Blir nog en långsam promenad till stadens söndagsöppna apotek för att inhandla nya nikotinplåster.

Solen skiner och det är söndag!

Spräckt tånagel

Karateträning i 3,5 timmar, med tre fem-minuters pauser. Högt graderad Stockholmare höll i träningen, det var full fart från början till slut.

En spräckt tånagel på stortån, drog i en spark lite fel...och ett svullet knä - motståndaren som missade lite. Blåmärkena kommer först i morgon, lär nog vara 20-tal, dock ingen blåklocka, jag är bra på att blockera slag mot huvudet.

Känner mig helnöjd med dagen!

Min nya N73

Ny mobil. Nokia, naturligtvis.

Massor av finesser! Massor av megapixlar. Mp3. Radio. Det går att ringa med den också!

Messat Lillebror - han är grön av avund...hehehe.

Det blir nog en bloggfri kväll.

Behöver nya träningsskor

Härligt karatepass idag! Hade mina nya gi-byxor på mig, de satt perfekt - löst och ledigt! Det var mest kata idag, men lite kondition också, nog hann jag bli ordentligt svettig!

Gårdagens löptur orsakade återigen ömma hälar, jag misstänker att skorna har gjort sitt och att det är dags att köpa nya skor.

Skulle vilja klara mig ett par månader till med skorna, det kanske räcker att jag byter innersula... det är ju så svårt att köpa joggingskor, alla skor som är bra och sköna är så förbaskat fula! Jag skulle vilja springa i nätta, lätta Nike-skor, men får allt ta på mig stora tunga New Balance...storlek 39 dessutom, det kan aldrig bli nätt!!

Men jag står stadigt på jorden i alla fall.