Min Älskade hittade jag på nätet, hade precis skilt mig efter 20-årigt förhållande och bodde hos vänner, visade dem hur man kan fixa vänner på nätet, vi hade väldigt roligt när vi sökte...jag var definitivt inte ute efter en karl, jag såg fram emot ensamhet och frihet, varannan vecka skulle jag bara umgås med mig själv och mina vänner...vilket härligt liv jag skulle ha! Men jag ville gärna ha någon att utbyta tankar med, via mail, hade ju haft det tidigare, med både kvinnor och män.
Gjorde en annons på Passagen, inga stora krav, skrev att jag ville ha en mail-flirt. I kravspecifikationen skrev jag bara att han skulle vara minst 180 cm (fråga mig inte varför?!) och att han skulle ha eftergymnasial utbildning. Vi hade lite problem med att hitta ett nick till mig, men det ordnade sig - jag kallade mig för det originella "Skriv_snart!". I annonsen gav jag inte mycket mer information om mig än ålder och kön och att jag ville ha en mail-flirt.
Jag fick ett 10-tal svar, en del bra och vissa åkte till papperskorgen direkt - hur kan en man tro att jag ska svara på mailet om han börjar med "Min k*k är 19 cm lång"...inte undra på att han är ensam. Lite mer finess bör man ha, det är i alla fall min åsikt...
Jag hade några dolda krav; han skulle ha eftergymnasial utbildning och inga stav- eller syftningsfel i sitt första mail. Så alla de som hastigt hade knåpat ihop ett mail och glömt ett kommatecken, åkte direkt. Jag ville ha en man som kunde uttrycka sig i skrift och göra det väl, det är väl det minsta man kan begära av en mail-vän, eller hur?
Slut del I , fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar