Jag är ateist, icketroende...jag tror alltså inte på någon makt/kraft större än mig som påverkar mig - förutom naturligtvis naturlagarna och -krafterna. Är uppvuxen i ett "normaltroende" hem, döpt och konfirmerad, var också länge övertygad om att Gud finns.
Jag har läst en hel del om olika religioner i mitt sökande (som gjort mig än mer övertygad icketroende ateist) och funnit att de flesta stora religioner har samma budskap - inte döda, älska sin nästa osv, ganska självklara förhållningsregler om man lever i ett samhälle.
Berättelserna är också väldigt mytiska...både i Koranen, Bibeln och Tanach (Torah, Neviim o Ketuvim) dom är inte alltid riktade till intellektet utan mer till känslan, för att utveckla vårt samvete, empati och rättvisa. Berättelserna ska lyssnas på, funderas över och man ska försöka implementera kunskapen från berättelserna i sitt eget liv.
Det är när sk religiösa människor börjar tolka skrifterna bokstavligt som det blir obehagligt, det är då det blir fundamentalism - det finns både inom kristendom, judendom och islam och de riktningarna är intoleranta, översittande och har "vi har rätt" attityd. Det är bara "vi" som vandrar den rätta vägen. Alla andra är otrogna, mindre värda och ska omvändas/straffas.
Det är då religionen blir farlig och inte får ignoreras längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar