Mansbeställning ad modum Ister del III

Före träffen IRL

Vi hade mailat och talat i telefon under 16 dagar. Vi kallade oss för skärmbos då vi tillbringade i princip all vår lediga tid framför skärmen tillsammans.

Under dessa 16 dagar hade han snärjt mig med sina tankar, förfört mig med sina ord, hjärnorgasmerna var oräkneliga! (Har ni hört talas om fontänorgasmer i hjärnan?!!) Jag hade sällan träffat människor som jag kunde tala med som jag kunde med honom, jag hade aldrig talat så med en man.

Vi hade en hel del gemensamma nämnare; människosyn, de grundläggande värderingarna var liknande, vi hade lika dålig humor och gillade dåliga ordvitsar. Vi var födda i Finland, vi var jämngamla, det visade sig så småningom att vi hade bott 100 meter ifrån varandra i slutet på 60-talet.

Men det var också många olikheter. Han hade levt singel i ett 10-tal år, jag hade precis avslutat 20-årigt förhållande bakom mig, ett förhållande som "gick på vilja" de sista fem åren, jag var mitt ett smärtsamt uppbrott - vem vill såra människor man älskar?

Vi skulle träffas hos honom, hans hem låg 8 mil från mitt, det var ingen sträcka att åka. Dessutom var det min ex-mans vecka att bo i huset, jag hade mina grejer i bilen och sov lite här och där i väntan på en lägenhet. Det passade perfekt för mig att åka till honom...lite slug får man väl vara när man inte har någonstans att bo?

Trots att vi hade pratat om i princip allt, fanns det inga sexuella undertoner, det var underbart! Tidigare mail-vänner hade ganska snabbt glidit in i någon slags "ska vi ses och knulla snart" vilket hade gjort att allt rann ut i sanden...så jag kände mig rätt trygg i tanken att åka och dricka en kopp kaffe hos honom en fredageftermiddag.

Jag meddelade mina närmaste vänner om att jag skulle träffa en nätdate och vi la upp en säkerhetsplan, han kunde ju vara en psykopat!

Mina tankar inför mötet är svåra att beskriva, det var ett virrvarr av spänning och rädsla - tänk om han visade sig vara helt fel? Tänk om han luktar fel, om han rör sig fel... sådana små skitsaker fyllde min hjärna. Tanken på att han skulle ha kunnat lura mig fanns i bakgrunden hela tiden...han var ju alldeles för bra för att vara sann! Han kanske bara var en virtuell skapelse, utsprungen ur någon ondskefull hjärna...

Men jag packade bilen och påbörjade min resa till min nätvän.

Slut del III - fortsättning följer...