Ister i serviceyrke?

Vi har återigen fått lära oss hur vi ska "ge service" till patienterna. Problemet med att överföra en fd flygvärdinnans (hon som föreläste) servicetänkande till en sjukgymnasts servicetänkande är lite knivigt.

Flygvärdinnan vill ha tillbaka kunden och ska helst ge kunden det kunden vill ha, plus lite till som kunden inte visste om att hon behövde...då är det service.

För mig som sjukgymnast gäller nästan det motsatta. Jag ska se till att patienten går hem och aldrig kommer tillbaka igen!

Jag jobbar med skattebetalarnas pengar, jag måste se till att ingen som kan klara sig själv behöver utnyttja vården, för att frigöra resurser till de mest behövande.

Jag ska inte alltid ge patienten det hon vill ha, utan jag ska försöka få patienten att upptäcka vad hon kan göra själv för att bli bra och hur hon ska göra för att undvika återfall. Jag kan inte ge patienten massage för att hon tycker att hon är spänd, för massage är en passiv behandlingsform som inte ger varaktig förbättring, det är jätteskönt för stunden och ett par dagar efteråt, däremot kan ett förändrat rörelsebeteende, träning och töjning göra henne bra på sikt.

Patienten får alltså inte det hon vill ha - är det dålig service?

Det svåra är att få patienten att gå härifrån med insikten att hon själv kan göra något.Det allra svåraste är att henne att komma på detta själv, under samtalet och undersökningen, så att hon själv kommer med förslag och frågor - då vet jag att patienten faktiskt kommer att följa råd och tips som jag ger.

Men det är inte service enligt flygvärdinnemodellen. För den patienten kommer aldrig tillbaka.

Latar mig på jobbet

Tre återbud på morgonen, 3 x 45 minuter tomt i tidboken, innebär att jag har tid att komma ikapp och städa skrivbordet. Varför kan inte människor lära sig att ringa återbud dagen innan? Då hade jag fått plats med tre andra nya. Nu finns det inte en chans att få hit någon. *muttrar*

Öppnar telefonen ifall om att det skulle bli något akut ärende, men det kommer aldrig några sådana när man har tid.

Hmmm. Korgen för "Borde ha gjorts igår" är full... alla papper flyttas till skrivbordslådan "Ångest".

Klart!

Nu kan jag ägna mig åt bloggen en stund, tror att jag tar fikarasten vid skrivbordet och läser en massa oriktiga, substanslösa, värdelösa bloggar!

Jobbsnack

Halvvägs på veckan! Nu börjar segandet, jag får inte mycket gjort, har lagt det mesta i åtgärdas-efter-semester-högen. Det är skönast så.

Inte vill jag hålla på med att organisera något projekt nu...kontakta en massa människor som ändå är på semester....skicka mail och få autosvar istället för någonting vettigt. Jag hinner allt efter semestern, kan ju jobba sent på kvällarna, har ju en del minusflex att ta igen...

Inte har jag patienter heller, har ju fått avsluta alla pågående och tar inte in nåt annat än akuta ärenden nu. Eftersom det är jag som bestämmer om det är akut blir det inte så mycket. Folk dör ju inte precis av att inte få komma till sjukgymnast... det blir mest hembesök för att träna människor i de dagliga aktivteterna; kunna kliva upp ur sängen, kunna gå på toa själv, kunna gå med sin rollator.

Det är oerhört viktigt för en människas självständighet att kunna ta sig upp ur sängen själv och kunna gå på toa själv. Annars är man helt beroende av anhöriga och hemtjänsten. Tänk att ligga i sängen tills någon kommer och hjälper dig upp, inte kunna gå på toaletten när du vill utan då hemtjänsten kommer... och tänk glädjen när man återigen är självständig!

Vilket underbart arbete jag har!

Minusflex

Flexade hem lite tidigare idag, måste se till att jag har ordentligt med minusflex när jag kommer tillbaka från semestern. Hade som mål att ha minus 50 timmar, men har bara lyckats komma till minus 35. Jag har som princip att inte ligga på plusflex.

Det är så himla varmt idag att t.o.m träningsfascisten i mig har tagit semester. Hade tänkt springa en runda efter jobbet, men så suicidal är jag inte! Det får nog räcka med en promenad till någon glasskiosk i närheten.

Någon middag orkar jag inte heller tänka på, lunchen sitter fortfarande som en propp i magen...Dottern får väl micra sig en Gorbys eller något annat äckligt ur frysen och min Älskade har fått order om att äta på vägen hem, för här vankas det ingen middag idag!

Glass måste naturligtvis förtäras i mängder i denna värme.

Positiva Ister

Tog på mig leendet innan jag klev upp ur sängen, (det börjar göra ont i ansiktet redan).

En härlig cykeltur i strilande regn, mitt regnställ visade sig hålla vätan utanför, det är roligt (fast jag fick duscha för jag var så svettig innanför).

Datorn på jobbet startade utan problem (men det tog 6 minuter 35 sekunder, jag klockade).

Ååå, en sån bra dag jag kommer att få!

Onsdagen blir en bra dag!

Tisdagen lider mot sitt slut. Imorgon är det åter en arbetsdag, jag hoppas verkligen att den blir bättre! Jag tror att jag åkte ner i en akut microdepression idag, första dagen efter semestern...och det är dryga fyra veckor kvar innan den "riktiga" semestern. Men efter en rask promenad hem, följt av en halvtimmes joggingtur började humöret att stiga igen, nu känns det rätt bra.

I morgon bitti ska jag vakna med ett leende, hela dagen ska vara ett leende. Intentionen är det inget fel på i alla fall... jag misstänker nog att det tar någon timme innan det går att le utan att det smärtar i ansiktet, men vad gör det? "Smärta är bara en högre form av njutning" brukar vår sadistiske karatetränare säga...

Onsdagen kommer att bli en bra dag!