Ister - trött på cellnivå

Släckte lyset vid tvåtiden inatt och därefter lyssnade jag på stormen som ylade utanför.

I morse, när klockan ringde halvsju, kändes som om min kropp hade varit ute i stormen istället för i sängen, måndagens träning och nattens osömn kändes i varje Istercell. Hade tänkt ta bilen till jobbet idag men insåg att jag inte kommer att vara vaken förrän vid elva-tiden då, tog den nya cykeln och fick lite syre i hjärnan.

Kvällens karatepass kommer att bli jobbig, två nätter med osömn straffar sig när det är dags att fightas!

På fredag kommer min Älskade hem, då slipper jag ta med mig bärbara till sängen.