Flytthjälp?

Mina föräldrar har bestämt sig för att flytta. De var och tittade på en lägenhet nära Huvudstaden förra söndagen och på måndagen slog de till. De får tillgång till lägenheten den 1:a september.

Senaste tre åren har vi varit med om sex olika flyttar... antingen har vi flyttat själva eller så har vi varit behjälpliga hos andra. Vid senaste flytten, då ett par vänner flyttade från hus till lägenhet svor jag att "nu j--r är det slutflyttat" när hissen gick sönder och det var ungefär 20-30 kartonger kvar att bära till fjärde våningen. Det är ju inte som när flyttbyråer flyttar, de har ju remmar och vagnar, vi får lita till långa armar och starka ben... första 10 kartongerna kan man låtsas är träning, sedan börjar man bli trött på det också.

Så när mina föräldrar i våras började tala om att de kanske skulle flytta började jag övertyga dem om att det är bra att anlita en flyttbyrå. Hur bekvämt det skulle bli för dem och att det faktiskt inte är så dyrt. De funderade på det och tyckte att det verkade riktigt bra, allting skulle bli gjort på en dag, utan så mycket tjafs. Jag hade lyckats!

Förra veckan pratade mina kära föräldrar med C, min systers sambo och mina underbara systersöners far, som tyckte att "nämen, vi hjälper er, det är inga problem, vi fixar det "... Det finns inte en chans i världen att vi kan hålla oss undan, det har jag inte mage till. Så nu ska man bära tre våningar ner, utan hiss, sedan åka 18 mil och bära in sakerna. Shit, shit, shit!

Till jul ska jag köpa många julklappar till mina systersöner, två underbara 5-åringar. Varenda julklapp ska låta eller kräva vuxenhjälp för att fungera.

Isters pedagogiska bragd

För ett par veckor sedan hjälpte jag mina föräldrar att köpa dator, jag höll på brista i gråt av avund när farsan frågade om 30000 räcker till en bra dator...men jag höll mig och notan hamnade på strax över 10 lappar.

Deras datorkunskaper är obefintliga. Första steget blev att lära dem att sätta på datorn och lära sig att klicka. Bara klickandet krävde en hel del; farsan är delvis förlamad i högerhandens fingrar, morsan är vänsterhänt. Det blev högerhänt mus på vänster sida...

De lärde sig fort och har lagt Kungen och spelat Flipper flitigt, jag la genvägar på skrivbordet.

Nästa steg var att koppla upp sig mot Internet; jag beställde bredbandsabonnemang från rätt leverantör och allt fungerade, förutom att inloggningsuppgifterna inte har kommit, eller så har brevet åkt till soporna bland annan reklam, så jag fick ringa och beställa nytt. Men det behövs ju bara för mailkonfigurationen och för att komma in på sin sida hos leverantören. För att komma ut på Internet krävdes bara installation av modemet.

Jag försökte vara pedagogisk, på ett blandspråk bestående av finska, svenska och engelska...jag har ingen aning om vad modem heter på finska, men å andra sidan har inte mina föräldrar det heller.

Jag insåg rätt snabbt att det inte är så bra idé att försöka förklara hur det fungerar, det gäller att dra ner informationsmängden till det absolut minimala.

Jag visade hur man klickar för att öppna Internet Explorer, la in Aftonbladet som startsida och sa "Allt med streck under är klickbart, blir det fel klicka på krysset i hörnet och börja om".

Jag tror att de förstod.