Tjock i huvudet

Härlig nyårsdag med grå himmel och lite regn! Rent meteorologiskt har vi ju inte lämnat hösten ännu, det måste ju vara minusgrader för att det ska vara vinter.

Har vi då hösten 2007 nu?

Mitt huvud känns tjockt idag, snoret rinner inte ut utan blockerar alla håligheter som den kan hitta i skallbenet. Jag går hela tiden och "tryckutjämnar" för jag avskyr att ha lock för öronen!

Hade faktiskt öröninflammation en gång som vuxen (+30) och vill inte uppleva det igen - smärtan var olidlig, all ångest kopplat till örönvärk slogs på och jag fick nästan panik - satt inlindad i en filt i gungstolen och bara grät av ångest o smärta. Jag var ju ett öronbarn och fick trumhinnorna punkterade ett antal gånger...men många gånger värkte det hål av sig själv också.

Men som den smarta kvinna jag är övertalade jag en av läkarna på mitt arbete att skriva ut morfin för två dygns bruk åt mig. Jag behövde bara hota med att tipsa alla hans patienter om hur bra det är med magnetröntgen vid stukade fötter och vid huvudvärk...jisses vad han hade fått skriva magnetröntgenremisser!!

Nu gäller det att hålla sig upprätt, snorandet brukar lätta då.... önskar att jag vore på jobbet så att någon kollega kunde sticka några nålar i mig, det brukar göra att det släpper.

Men jag får allt nöja mig med Nasin och Ibumetin idag... ta en promenad och hoppas på att det släpper! Så ser ni en människa med fingrarna om näsan, röd och uppblåst i ansiktet, smygandes i skogen, så är det bara Ninjan med lock för öronen.

Längtar!

Plågar mig igenom en mängd träningsbloggar, läser hur andra tränar och hur bra de mår och jag nästan gråter blod av avundsjuka!

Hela hösten har ju gått i diverse småkrämpors tecken, jag kommer aldrig igång riktigt med träningen. Den längsta perioden med "normal" träning har varat i tre veckor... därefter har det alltid blivit någonting. Nu en envis förkylning - inne på andra veckan!

Så den här veckan blir fri från konditionskrävande träning, jag promenerar till och från jobbet nu, det får räcka, det blir nästan en mil om dagen. Det är bara det att det är så himla trist att gå...jag ska aldrig mer klaga när jag joggar!

Bör nog tänka om vad det gäller gradering i december, jag kommer inte att behärska teknikerna till dess. Det är trist att träna ensam i dojon, dessutom kan det bli fri fight till den här graderingen och det är svårt att träna det ensam...

Herreguuud så jag längtar efter ett riktigt vidrigt karatepass!

Sjukdrömmar

Låg och halvsov med TV:n på i bakgrunden. Drömde en massa konstigheter...

Karateträning ...de slog mig över strupen och näsan...det gjorde ont, kunde knappt andas, jag kunde inte försvara mig för jag hade glömt vilken arm man blockerar med...kunde inte sparka heller för någon hade huggit av mig benen....

Vaknade med värkande hals och kudden dränkt med snor. Musklerna i kroppen värker.
Äckligt!

Vill vara frisk och gå på träningen ikväll.

Misslyckade självsuggestioner

Det fungerade inte.

Idag ligger jag med väldigt konstig röst och en smärtade hals. Det som jag trodde var träningsvärk från måndagsträningen är nog bara vanlig muskelvärk som man får vid rejäla förkylningar.

Började dagen med en dubbel Treo och tog mig till jobbet, ringde återbud till dagens och morgondagens patienter och skrev färdigt det som inte blev klart igår, det går bara inte att lämna en massa patientuppgifter i huvudet...det måste skrivas ner inom 24 timmar, annars raderas det och det går inte att återskapa!

Så nu ligger jag och känner mig ämlig, alldeles ensam i min säng. Ska nog titta på Kill Bill och Matrix, mina följeslagare i sjuksängen. Det går alldeles utmärkt att sova till båda fimerna, bara öppna ena ögat ibland och kolla favoritscener - som när hon, Beatrice Kiddo, drar ut ögat på sin fiende... och när hon skär av kroppsdelar av fienden....eller Matrix ettan, när Neo och Trinity kommer in tungt beväpnade och pepprar ner stället...och man kan höra tomhylsorna falla i golvet! Det är avslappnande filmer, lagom för sjuksängen.

Jag mår säkert bättre i eftermiddag.

Isternatt var ingen yster natt

Sov inte inatt. Bäddade ner mig vid tretiden och låg och vred mig till halvsex...(egentligen klockan sex, men meningen hade blivit ekivok om jag hade skrivit det) frossa och märkliga nästan-mardrömmar som höll mig vaken. Jag borde ha vetat bättre, hostmedicinen är inte bra för mig.

Käkade pre-frukost vid sextiden och läste tidningen, då kom sömnen. Nu känner jag mig närmast som en zombie. Halva jag är vaken, andra halvan är kvar i mardrömmarnas värld. Rösten är alldles konstig, jag låter som om jag hade druckit whisky hela natten. Näsan är täppt och det är lock för öronen. Inte ens Nezeril hjälper.

Tur att jag har semester.