Oj, hela dagen har bara rusat förbi! Hinner knappt tänka...bara rusa från ena patienten till andra. Försöker vara närvarande, men ibland sviktar uppmärksamheten. Men måndagar är trista, jag kan inte komma ifrån det! Kanske borde jag gå ner i arbetstid och vara ledig på måndagar...det vore jättetrevligt, tror jag.
Längtar efter kvällens träning med lite skräck - träningsvärken i kroppen är utbredd, det kommer att göra ont att träna! Men å andra sidan vet jag nu hur skulderbladets stabilisatorer känns och vet exakt var höftens utåtförare sitter även på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar