Snussorg

Jag har klarat tre veckor utan snus.

Det är annorlunda den här gången jämfört med tidigare försök. Då har jag alltid funderat ut tillfällen då jag skulle kunna få snusa, jag har planerat i smyg, nästan i smyg för mig själv.

Nu har jag mest känt...sorg. När suget har kommit har jag känt mig gråtfärdig för jag har blivit så ledsen över att snuset inte finns längre för mig. Aldrig mer. Jag tror att jag är i en sorgeprocess. Jag har nog slutat, på riktigt.

Det är ta mig tusan värre än att sluta dricka.