Måndagslöst liv

Tidvis blir jag nervös, väntar på katastrofen som ska komma, så här bra kan jag väl inte få ha det? Efter den roliga helgen kommer den trista måndagen, då allting ska betalas, betalas med smärta och tårar... NEJ!

Hur många är det förunnat att ha en Dotter som överraskar varje dag med nya tankar, som visar sig bli en ung kvinna med empati och känsla för rättvisa, som funderar även över de tunga sakerna i livet, inte bara färgen på läppglansen.

Hur många är det förunnat att vara älskad och få älska?

Hur många är det förunnat att ha ett förhållande som känns helt rätt, ett förhållande där ingenting är dolt, ingenting för svårt att tala om, där respekten för den andras liv är viktig. Ett förhållande där ingen tvekan finns.

Hur många är det förunnat att ha ett arbete som man trivs med och som känns utvecklande?

Jag börjar lita på att livet faktiskt kan vara riktigt bra. Att även jag har rätt att vara lycklig. Katastrofen kanske inte kommer... de senaste två åren i mitt liv har känts som en enda lång helg! Det känns som om det inte blir fler måndagar i mitt liv igen och skulle det bli måndag, vet jag att helgen kommer igen.

Tillit till livet.