Fyra sanna - ett falskt

Fyra är sanna - ett är falskt! Hämtat från Sigge.

1. Jag har ätit rostade larver.
2. Jag har vandrat på glödande kol.
3. Mina två första sambos är döda.
4. Jag spelar piano.
5. Jag har brunt bälte i karate.

Det var väl inte så svårt?

Back in business

Det känns lite konstigt att vara på jobbet igen.

Allt är som vanligt - ingenting har hänt under de två veckor jag har varit borta. Tidboken har nästan inga luckor, måste ju jobba igen semestern.Tur att jag har vilat upp mig ordentligt!

Vinkade av min Älskade i morse - han skulle på ett jobb i Slovakien denna vecka.

Ister spelar musik

När granntjejen spelar dunkadunka (hip-hop?) med alldeles för mycket bas då kontrar jag med öppen balkongdörr och Moscow Nights med Röda Arméns manskör.

Mäktigt.

Sitter i mocken

Idag skulle jag upp vid 8-tiden....för att kunna somna i tid ikväll.

Men den sena natten tog ut sin tribut. Jag kunde omöjligtvis slita mig från min Älskades famn när klockan ringde. Jag satt fast.

Sitter fortfarande med mocken på.

mock = Dotterns förkortning på morgonrock.

Nu mår jag skitbra!

Yes!

Jag kom iväg. En halvtimmes löpning i solsken, det var bara "ansträngande" enligt Borgs skala.

Nu känns det bara gott i kroppen!
Tänk om jag fick ta en snus nu..

Nästan iväg

Nu har jag vandrat runt en timme klädd i underställ - overallen, mössan och skorna är framtagna och bara väntar uppfodrande.

Tog fram pulsklockan för att ha den på mig när jag springer, det kan vara kul ibland att kolla pulsen och skatta ansträngningen enligt Borg-skalan. Men batteriet är slut i pulsklockan. Skitklocka.

Fast jag vet redan nu hur jag kommer att skatta ansträngningen - "mycket, mycket ansträngande" räcker nog inte.

Jag ska. Alldeles strax.

Planering av dagens aktiviteter

Försöker att vända tillbaka dygnet till det normala. Annars blir det tungt att gå upp på måndag morgon. Så inatt släckte vi redan vid halvtre-tiden och klockan ringde åtta i morse! Vi gick faktiskt upp strax efter att klockan hade ringt och åt frukost i gryningen, solen kommer ju upp strax före nio.

Nu ligger min Älskade och sover frukost, jag försöker skriva med "lätta tangenter" så att han inte vaknar. Och surfa på sajter som inte är alltför grafiktunga - fläkteländet på min bärbara låter som ett JAS-plan och går igång så fort det blir lite grafik. Det är nog dags att köpa en ny bärbar snart.

Solen skiner och vi har faktiskt fått ett tunt täcke av snö under natten - nu är det väl svinhalt tills solen har smält bort det otäcka! Får nog vänta till eftermiddagen innan jag tar min löprunda idag. En löprunda som lär bli en nära-döden-upplevelse eftersom jag inte sprungit på ett tag då jag dragits med en förkylning.

Ser inte fram emot löprundan, neeej. Det kommer att bli en sån där tre-timmars-runda; först går jag en timme och peppar mig till att byta om, sen går jag omkring halvklädd i en timme, därefter går jag omkring ombytt och klar i en halvtimme och sen kommer jag ut och springer en halvtimme. Mycket energi går det åt för att förflytta sig en halvmil!

Ska nog förbereda mig nu med intag av energi i form av choklad

Jobbfunderingar

På måndag ska jag tillbaka till arbetet - jag har varit ledig sedan 23 december. Har inte tänkt på jobbet alls under semestern, men nu börjar det kännas som om det är dags att börja igen. Faktiskt, säg det inte till någon, så ser jag fram emot att börja jobba igen.

Bestämde mig för att gå ner en aningen i tid under dessa månader det inte är några helgdagar mitt i veckan, så from 15 januari till 31 mars jobbar jag bara 90%, dvs jag är ledig en dag varannan vecka.

Jag kommer att må skitbra hela våren sen!

Det vita rummet

Dagsverket avklarat!

Nu har polska rummet arbetsnamnet vita rummet - allt är grundat för tapetsering! Taket är målat och listerna borttagna, den gamla blå tapeten är övermålad med vitt för att inte lysa igenom. Jag är också fläckvis vit.

Nu ska bara de svindyra tapeterna upp...

Det polska rummet

Yes! Nu är dygnet vänt! Vi kommer i säng - eller rättare sagt släcker ljuset - vid tre-fyra tiden på morgonen och kliver inte upp förrän vid lunchtid. I morse var vi dock uppe vid nio-tiden och käkade frukost, men sedan var vi tvungna att "vila frukost" ett par timmar.

Jag kom iväg på en promenad ut i friska luften på eftermiddagen, det är skönt med lite dagsljus - när jag jobbar blir det inte så mycket av den varan den här tiden på året!

Jag har rensat i polska rummet nu (har bloggat om det i juni och i november) i natt tänkte jag riva ner de gamla tapeterna och spackla lite. Imorgon ska jag måla taket och grunda väggarna, sen sätts de skitsnygga, svindyra tapeterna upp. Tapeterna inhandlades i augusti -05 och rummet har bara väntat och väntat på sin förvandling.

Det kommer att bli så fint, så fint!

Sexenkät

Nu är det en sån där sexenkät som far runt på bloggen, jag måste ju också svara på den, jag tillhör ju kategorin "Censurivrande moraltanter på bloggen".

Har du bloggat länge?
Två år snart, på AB sedan maj -06.

Vilken är din favvo mat?
Åååå, jag älskar mat, jag kan inte säga vad som är favvo... ibland är det ärtsoppa, ibland en biff, ibland en korv.

Äger du ngn sexleksak? (Isåfall vilka)
Jag äger inga leksaker. Alla mina saker är funktionella och användbara eller till för att beskådas.

Tycker du om porrfilm?
Menar sånt där dom visar på Tv1000 efter kl 12 på natten? De brukar vara så komplicerad handling i dom så jag hänger inte med riktigt, jag hör aldrig replikerna för de stönar och skriker så.

Vilken är den bästa ställningen?
5-1 till Brynäs.

Har du haft analsex?
Halååå, min Dotter bloggar också! (Men jag var tonåring på 70-talet, allt var tillåtet, det värsta som kunde hända en var att man fick gonorré!)

Har du ngt "konstigt" du tänder på?
Nä, jag tycker inte det är konstigt.

Tycker du om att suga/slicka?
En hård karamell suger jag gärna på, däremot en Magnum-glass är godare om man slickar i sig.

Är du dominant i sängen?
Jag, ja. Jag bestämmer när och var vi ska sova.

Äger du en sexgunga?
Har bara en enmansgunga.

Tycker du att de är okej att suga lr bli avsugen i bilen? Hehe..
Varför i hela friden ska jag göra det i bilen?

Skulle du kunna tänka dig att ha en trekant?
Lämna företräde-skylt? Ja, det vore bra att ha.

Är du bi eller homosexuell?
Jag räknar mig som sexuell.

Vad är snyggast, svarta lr vita underkläder?
Vita som är tvättade med svarta.

String lr hipsters?
Boxer.

Hur ofta har du sex?
Då jag behöver.

Har du fantiserat om att ha sex med det andra könet?
Haha, jag lever i ett heteroförhållande!!! Jag brukar se till att realisera mina fantasier.

Så vad är bäst, helrakad, djungel lr streck?
Vem bryr sig?

Stora lr små bröst?
Jag gillar bredbröstade män, ja.

Vilka vill du ska svara på denna, tro?

Jag vill nog att Kriss, Svava och Hedning ska svara på det här, de brukar ju också alltid blogga om sex.

Semesterdag med Dottern

En härlig semesterdag! Solen sken när jag var ute på min promenad, fick riktiga vårkänslor! Fast - kan det bli vår om det inte har varit vinter? Jag har nästan en hel vecka semester kvar... hade tänkt träna mycket den här veckan, men tyvärr har förkylningen satt stopp för det. Det får räcka med promenader varje dag, det är inte illa det heller!

Den nya cykeln gled fint ner till staden, Dottern och jag shoppade och åt lunch tillsammans idag, vi hade riktigt trevligt, hon gnällde bara lite när vi gick in på Claes Olsson - köpte en cykelkorg till pakethållaren, då kan jag få med mig lite mer saker på cykeln.

Och äntligen verkar TV-programmen bli som vanligt - Dr House kl 21. Det missas inte i det här huset!

Tjock i huvudet

Härlig nyårsdag med grå himmel och lite regn! Rent meteorologiskt har vi ju inte lämnat hösten ännu, det måste ju vara minusgrader för att det ska vara vinter.

Har vi då hösten 2007 nu?

Mitt huvud känns tjockt idag, snoret rinner inte ut utan blockerar alla håligheter som den kan hitta i skallbenet. Jag går hela tiden och "tryckutjämnar" för jag avskyr att ha lock för öronen!

Hade faktiskt öröninflammation en gång som vuxen (+30) och vill inte uppleva det igen - smärtan var olidlig, all ångest kopplat till örönvärk slogs på och jag fick nästan panik - satt inlindad i en filt i gungstolen och bara grät av ångest o smärta. Jag var ju ett öronbarn och fick trumhinnorna punkterade ett antal gånger...men många gånger värkte det hål av sig själv också.

Men som den smarta kvinna jag är övertalade jag en av läkarna på mitt arbete att skriva ut morfin för två dygns bruk åt mig. Jag behövde bara hota med att tipsa alla hans patienter om hur bra det är med magnetröntgen vid stukade fötter och vid huvudvärk...jisses vad han hade fått skriva magnetröntgenremisser!!

Nu gäller det att hålla sig upprätt, snorandet brukar lätta då.... önskar att jag vore på jobbet så att någon kollega kunde sticka några nålar i mig, det brukar göra att det släpper.

Men jag får allt nöja mig med Nasin och Ibumetin idag... ta en promenad och hoppas på att det släpper! Så ser ni en människa med fingrarna om näsan, röd och uppblåst i ansiktet, smygandes i skogen, så är det bara Ninjan med lock för öronen.

Årets första Isterblogg

Årets första inlägg förärar jag den här bloggen.

Kvällen tillbringades framför var sin dator, Dottern på fest med sina vänner.

Det är skönt med hemmakvällar med min Älskade. Lugnt och stilla, den starkaste drycken är tranbärsjuice. Det är ett härligt liv jag har!

Hoppas på ett lika bra år som fjolåret.

Årbokslut och nyårslöften

Jaha. Nu borde jag skriva om allt som har hänt under året 2006. Sammanfatta det viktigaste, reflektera och dra lärdom av misstagen.

Sen borde jag tänka efter vad jag vill nästa år. Avlägga några nyårslöften om att sluta göra det ena och det andra och börja med det tredje.

*trumvirvel*

Året som nu går mot sitt slut, var ett fantastiskt år - fullt av kärlek och vänner!

År 2007 kommer att bli minst lika bra, jag lovar att jag ska sluta med alla tråkiga saker och bara göra sådant som är roligt och meningsfullt!

Ett Gott Nytt År till er alla som läser!

Min nya cykel

Ister på mellandagsrean

I morse klev jag upp vid halv åtta och följde med min Älskade. Han skulle jobba ett par timmar idag och då passade jag på att shoppa lite i Lilla Staden där hans arbetsplats är. Så jag klev tappert upp innan soluppgången, sov tre kvart i bilen för att vara pigg till shoppingrundan.

Det är roligt att shoppa i Lilla Staden, det finns några butiker där som inte tillhör de stora kedjorna. Ännu roligare är att i den Lilla Staden har butiksinköparna förstått att alla kvinnor inte är vidjesmala, utan de har också stora storlekar! Så när man hittar en halvlång kappa för halva priset i rätt storlek, då är det bara att slå till!

På hemvägen svängde vi in till vår stads Cykelhandlare och köpte en ny cykel åt mig. Jag har försökt komma överens med min cykel med fotbroms i snart sju år...det funkar inte riktigt, vid panikbromsningar blir det bara fel; jag hoppar av sadeln och klämmer på styret och det hjälper inte så bra.

Den nya cykeln har inte fotbroms och den har massor av utanpåliggande växlar, men ändå har den rätt bra tantcykel-look. Det gillar jag!

Dottern kommer nog att skälla på mig igen. Hon tycker att jag shoppar för mycket.

Bilinbrott hos Ister

Inbrott i bilen. Ingenting av värde fanns i bilen, men de har försökt starta bilen och dragit ur alla kablar...precis som om det skulle gå att tjuvkoppla moderna bilar som förr i tiden! J****a amatörer!

Min Älskade har plockat ihop allting, men det går inte att starta bilen ändå - det är någon startspärr som har slagits på. Så nu har vi ingen fungerande bil.

Å andra sidan kunde min Älskade inte heller ta sig till jobbet i morse, så vi får en dag extra ledig tillsammans!

Ister - juldagen forts

Jag kom ut och sprang. Från sängen och chokladasken rakt ut i den friska luften med joggingskorna på.

Det var halt, mycket halt på cykelvägarna så jag fick springa i hundskiten brevid cykelbanan. Om det bara hade varit hundskit...det var en hel del hästdynga också. Har inte hästägare bajspåsar med sig när de rastar hästen?

Tur att man kan skölja skorna när man kommer hem.

Jisses, vad jag känner mig präktig nu!

Ister - juldagen

Juldagen.

Dagen då hallen är fylld med snören, julklappspapper och tomma chokladkartonger som måste bäras till återvinningen.

Dagen då gårdagens löften om att aldrig mera äta, bryts när frukosten serveras och de sista chokladbitarna slinker ner.

Dagen då den låååånga promenaden ska tas, på eftermiddagen, för att inte försoffas helt.

Men det är också dagen man kan tillbringa i sängen, läsandes en bok, med en nyöppnad chokladask.

Ister och dopparedagen

Nu väntar vi bara på att skinkan ska bli klar - det ska bli dopp i grytan i kväll. Så vi har dopparedagen idag, inte imorgon.

Salt och gott kommer det att vara - sen gäller det att ha minst en liter vatten på nattduksbordet inatt. Vi doppar i spadet som blir när man ugnssteker skinkan, den är lite mer koncentrerad än kokspad.

Midvinterbloten är avklarad, det blev lugnt och stillsamt iår, trots att vi var många som offrade oss för solens skull. Det är alltid trevligt att träffas runt lite god vickning och dryck, samtala om diverse saker och bara njuta av andra människor!

Chokladglöggen var ljuvlig! Eftersom jag inte dricker vinglögg utan håller mig till de alkoholfria sorterna blir det oftast att jag blir bjuden på något som liknar varm, söt saft. Som bara lämnar en sötsliskig, klistrig smak i munnen.

Men icke chokladglöggen, den var mycket god! Smakade inte bara choklad utan det var en glöggkänsla i den, chokladen var mera som en av kryddorna, doftade gott när den värmdes! Gick faktiskt riktigt bra ihop med pepparkaka och ädelost, fast jag tvivlade lite först.

Tänkte köpa en flaska till idag, men tyvärr var den slut på Choklaterian...till nästa år vet jag bättre, då ska jag inhandla några liter i god tid!

Och Bockeländet står kvar ännu, nu måste den brinna inatt.

Bränn Bocken!

Ister - Midvinterblot

Vi har årets längsta natt framför oss. Magiskt!

I morgon kväll kommer vi (ett gäng vänner) ha Midvinterblot. Vi ska äta och dricka gott och offra någon. Fast inte mig i alla fall, jag har inhandlat alkoholfri chokladglögg...

Sen vänder det och ljuset kommer tillbaka.

Tillbaka igen

Nu är jag nog tillbaka här igen, efter ett drygt halvår på Aftonbladets blogg. Ska bli roligt att få skriva för mig själv igen, kommentarerna minskar nog i antal! Men det gör inget, jag slipper se sexbloggarnas vidriga rubriker.

Ska tillbringa helgen med att spara inlägg från AB, sen raderar jag där.

Mitt själlösa liv

Tisdag. Känns som om man har jobbat hur många dagar som helst och så är jag bara två dagar in i veckan.

Stormen har kommit nu, snöblandat regn piskade ner idag, så det blev ingen cykeltur imorse. Det går bara så snabbt att åka bil - jag hinner inte riktigt med. Känns som själen är kvar hemma, det är bara min fysiska kropp som har tagit sig till jobbet.

En smärtande fysisk kropp efter gårdagens träning, det är lite jobbigt att kliva upp morgonen efter ett hårt pass, det känns att jag inte är purung längre. Dessutom har jag stukat vänster ringfinger, det blir lite problem att jobba idag - jag är ju helt beroende av mina händer i arbetet.

Jag tar nog en kopp kaffe och väntar in själen en stund innan jag börjar arbeta.

Jag älskar normaltid

Äntligen fick vi tillbaka timmen som stals i våras! Jag lider verkligen varje morgon, känner mig skändad av tidstjuven, tyngd av vetskapen ligger jag kvar så länge som möjligt på morgnarna.

Men nu kommer det bli annorlunda. Timmen har återlämnats och det är få dagar på året jag vaknar med sån glädje i kroppen - jag väljer att ställa om klockan på morgonen när jag vaknar och på det viset får jag en timme vakentid till!

Tyvärr är känslan snabbt övergående. Redan imorgon bitti kommer jag att ha flashbacks och tro att någon har stulit min timme igen - PSTD - posttraumatiskt stressyndrom, kallas det.

Fördelar med samboliv

Hic et Nunc har skrivit om fördelar med singelliv, jag kontrar!

• Jag behöver aldrig sakna sällskap en lördageftermiddag
• Det finns alltid någon som hjälper mig att leta efter mina borttappade saker, "Älskling, har du sett mina nycklar, strumpor, bh, plånbok, glasögon, telefonbok, mm, mm?"
• Det finns ALLTID godis kvar i godisskålen när jag kommer hem.
• Det ligger inga fuktiga handdukar slängda på golvet (eller i sängen!) eller över en dörr någonstans hemma hos mig, någon annan plockar bort dom.
• Det finns INGA skitiga kalsonger på golvet NÅGONSTANS i hela mitt hem, däremot ett troslager under sängen som någon annan ofta plockar bort.
• Det finns inga pisseränder nerför toalettstolen.
• Jag får ha min rakhyvel ifred och det finns alltid nya att ta till.
• Jag kan ockupera badrummet hur länge jag vill utan att det retar någon, han kan ta den andra.
• Behöver aldrig diskutera, eller argumentera, med någon när kill- eller tjejkompisarna behöver någonstans att sova över. Vår soffa är ledig!
• Man har någon att bråka med.
• Risken att jag skulle utsättas för mansvåld är minimal, jag har rätt sambo och är en Ninja själv.
• Det är jag som snarkar och sparkas, dock finns öronproppar till den som behöver.
• Jag kan ha sex när och var som helst, med vem jag vill, utan skrupler eller samvetsförebråelser. Jag har det inte, men jag KAN!
• Makten över fjärrkontrollen är MIN på någon av TV-apparaterna!
• Man kan sträckläsa en bra bok utan att bli avbruten av någon som vill ha uppmärksamhet, man kan under tiden be någon att serva med kaffe, godis och andra trevligheter.

Jag är vad jag äter

Du är vad du äter!

Jag har förutom frukost, lunch och middag idag fått i mig

• tre äppen
• en banan
• 80 g 76% choklad
• en bit kladdkaka
• 10 dadlar
• 5 torkade aprikoser
• en påse minimorötter
• en näve cashewnötter

Jag är en riktig läckerbit!

Sex - på arbetstid

Det har tydligen varit diskussion om blogginnehåll igen - för och mot sexbloggar.. jag har missat en del eftersom jag befinner mig på arbetsplatsen.

Varför ska inte folk få skriva om sex, om de vill? Jag brukar bläddra förbi sådant jag inte gillar att läsa. Jag är minst lika trött på att läsa om GI-metoden som hur ofta och på vilket sätt andra gör när de kopulerar.

Ska vi förbjuda även träningsfascisterna som härjar på vissa bloggar... och alla dessa "sluta röka/snusa-rapporter" - fy fasiken sån trist läsning....för att inte snacka om alla bilder på ungar överallt!

Ingen censur. Det finns ju en anmälningsknapp att trycka på, om man tycker att någon har gått över gränsen. Det är faktiskt få av sexbloggarna som går över gränsen, de är bara allmänt läskiga...

Min rubrik gav några extra sidvisningar, det är jag övertygad om.

Regnställ

I kväll tog jag en promenad i regnet. Det var inget stilla sommarregn, det var i riktigt höstregn som jag promenerade nästan en timme.

Mitt regnställ höll tätt och jag blev bara lite varm, trots rask takt, regnstället "andas". Det enda problemet är att det verkar ha krympt under senaste tiden, kunde inte knäppa knappen i byxorna och jackan satt tajt och fint.

Det är kanske så att regnställ krymper om det inte får komma ut i regn på länge, att det liksom torkar ihop och krymper?

Konstigt är det i alla fall, det satt ju perfekt för två år sedan.

Kör halvfart

Tränade ikväll, för första gången på 10 dagar. Ett lätt karatepass, jag skulle bara ta i lite...vara lite lugn och försiktig, tänkte jag, kör bara halvfart idag.

Aldrig i livet, allt eller intet! Höll på att hosta ut hela bronkträdet, väste som en patient med emfysem i sista stadiet.

När jag såg mig själv i spegeln och förstod att det där blåa i mitten på hakan var mina syrefattiga läppar, då gav jag upp.

Men jag orkade en timme!

Jag - en trind pingstvän?

Idag tyckte en av mina arbetskamrater att jag såg ut som en pingstvän, hon tyckte att jag ska klippa mig... jag har laborerat lite med uppsättning av håret, vill ju inte att håret ska hänga när jag jobbar.

Nog för att jag försöker förklä mig för att ingen ska känna igen Ninjan, men pingstvän? Jag ser en trind dam i medelåldern med uppsatt hår framför mig.

Jag vill hellre vara en soldat i Frälsningsarmén!

Äktenskap?

Jag har friat till min Älskade. Men jag fick korgen. Jag som så gärna vill gifta mig igen.

De två första äktenskapen var ju bara betaversioner.

Längtar!

Plågar mig igenom en mängd träningsbloggar, läser hur andra tränar och hur bra de mår och jag nästan gråter blod av avundsjuka!

Hela hösten har ju gått i diverse småkrämpors tecken, jag kommer aldrig igång riktigt med träningen. Den längsta perioden med "normal" träning har varat i tre veckor... därefter har det alltid blivit någonting. Nu en envis förkylning - inne på andra veckan!

Så den här veckan blir fri från konditionskrävande träning, jag promenerar till och från jobbet nu, det får räcka, det blir nästan en mil om dagen. Det är bara det att det är så himla trist att gå...jag ska aldrig mer klaga när jag joggar!

Bör nog tänka om vad det gäller gradering i december, jag kommer inte att behärska teknikerna till dess. Det är trist att träna ensam i dojon, dessutom kan det bli fri fight till den här graderingen och det är svårt att träna det ensam...

Herreguuud så jag längtar efter ett riktigt vidrigt karatepass!

Två tredjedelar

Var tredje svensk har anlitat svart arbetskraft meddelade idag kvart i fem Ekot.

Bland direktörer och höga chefter inom näringslivet kunde siffran vara så hög som 50%, enligt Ekot. En direktör intervjuades... "vem har inte anlitat svart arbetskraft när man renoverat huset, det gör väl alla?" ....han tyckte att det var helt ok.

Två av tre svenskar gör det inte. Det blir väl två tredjedelar det. Fler än hälften. Största delen av befolkningen.

Undrar varför två av tre inte anlitar svart arbetskraft, kan det ha något med att göra med intelligensen? Eller kanske inkomsten...ju högre inkomst, desto mer utnyttjar man svart arbetskraft...för man har inte råd med annat?

Två av tre svenskar anlitar inte svart arbetskraft.

Lag och moral

Lura hastighetskameror kan vi läsa om i AB idag...så slipper vi böterna och får behålla körkortet.

Tydligen är det rätt att bryta mot hastighetsbegränsningar i trafiken, men inte rätt att låta bli att betala TV-licens.

Jag blir aldrig klok på vilka lagar det är moraliskt tillåtet att bryta mot och vilka lagar man ska följa.

Jag tar det säkra före det osäkra, jag håller även hastighetsbegränsningar i mesta möjliga mån, behöver ingen apparat som varnar för kameror!

Kanske för att jag arbetar med rehabilitering.

Binära talsystemet

Det har varit mig en fullkomlig gåta hur talet 10 kan skrivas 1010... eller talet 3 som 11.

Jag har fått det förklarat..positionerna står för 1-2-4-8-16-32 osv... men inte fått ihop det, frustrerad har jag gått igenom mitt vuxna liv, utan att förstå. Det binära talsystemet har gäckat mig, plågat mig och stört min inre frid.

Men häromdagen, när jag återigen klagade över min ointelligens gällande det binära talsystemet, sa min Älskade den förlösande frasen "Tänk på eller av". Plötsligt förstod jag, det binära talsystemets förbannelse var upphävd! Jag kände hur jag blev alldeles varm i hela kroppen, studsade runt av glädje - äntligen, äntligen förstod jag! Insikt!

När, var och hur jag ska använda mig av kunskapen är dock fortfarande oklart.

Saknar dekadensen!

Så lite dekadans och så mycket bra konst! Hjärnan är full av bilder och känslor - det är härligt att titta på konst!

Jag var alltså på Länskonst idag, det är en utställning där konstnärer från hela länet har sänt in bilder på sina alster till en jury som valt ut alstrerna och hängt i en vacker lokal i en Liten Stad i min närhet, bara 8 mil att åka. Eftersom det är en jurybedömd utställning håller konsten rätt hög kvalité.

Min Väninna tilldelades årets Länskonststipendium och hon hade fått en hel vägg för sig själv - det behövdes också eftersom hon hade hängt en av sina målningar - och hennes målningar är i storlek 1,5x2,5 meter - denna målning heter Skyline och är så mäktig i sin svärta och sina gråtoner!!

Gunilla Kindstrand - känd från Röda Rummet - höll invigningstalet och bad alla ställa sig en stund framför Skyline och låta bilden ta in oss i svärtan.

Väninnan hade också hängt några av sina emaljklockor till beskådan - det är härliga bilder i emalj (alltså som gamla emalj-skyltar) med urverk och visare... Tiden rinner ur emaljen!

Hon är grymt bra - min Väninna! Känner mig lite viktig när jag får vara hennes chaufför och blombärare på tillställningar som denna!

Efter invigningen, bildinsupandet och minglandet bland konstnärer och konstkännare bjöds vi på en lunchbuffé (med enbart alkoholfritt!!) varefter resan till hemstaden påbörjades...

Det kunde ha varit mera dekadans, det var så pass hög kvalité på konsten att den nästan krävde dekadans värre än cigarrettrökning som tycktes vara den enda drogen idag.

Men nån gång tror jag nog att jag hamnar på en riktigt dekadent vernissage-fest!

Kulturell dag?

Idag ska jag mingla med kultureliten i länet...

Ska iväg och kika på Länskonst, en väninna har fått stipendium (igen!) och hennes alster finns nu att beskåda... en av hennes grejer är redan orangeprickad...den är min!

Skulle vilja göra reklam för henne, men min egen anonymitet hindrar....får se hur det känns i kväll.

Rapport om kulturarbetarnas dekadens följer senare idag.

Snällare idag.

Känner mig lite piggare och gladare idag, skulle nästan kunna tänka mig att arbeta men det är lite taskigt att smitta ner patienterna.

Fnissar lite när jag läser gårdagens inlägg, jag var lite sur...hade jag haft telefontid på jobbet, då hade väl ingen fått tid, jag hade bett alla att ta två Alvedon och sluta gnälla!

Normalt är jag faktiskt riktigt bra på att ta ilskna patienter och jag ser "rättshaverister" som utmaningar...och jag kan vara oerhört trevlig...riktigt läskigt trevlig, nästan så att jag tror migsjälv.

Oftast räcker det med att hitta en grej i patientens ilskna haranger mot sjukvården, hitta en endaste sak och säga "va, smart/bra gjort att du kom på det" och vips! har jag en patient som börjar bli positivt inställd...

I början av mitt yrkesliv hamnade jag ofta i clinch med patienterna, det var viktigt att jag hade rätt och det var patienten som inte hade gjort sin läxa om behandlingen misslyckades.

Numera är det viktigaste att patienten känner sig sedd, hörd - även om jag inte kan hjälpa henne. Om behandlingen inte lyckas har jag antingen inte lyckats nå patienten eller så är tillståndet av sådan art att det krävs andra insatser. Ibland är det ju också så att man inte vet vad det är som gör ont - det är frustrerande för alla parter...

Men många gånger blir jag irriterad på friska människor som kräver akut hjälp för en någonting som faktiskt blir bra av sig själv. För när dessa människor får min tid, blir någon annan utan min tid.

Och när valet står mellan en 40-årig man som haft ont i ryggen "sen igår" och en strokedrabbad 70-årig man som ska tränas i förflyttning mellan säng och rullstol för att bli självständig, vem tror ni jag prioriterar? Och vem tror ni gnäller mest?

Jag älskar mitt arbete som sjukgymnast och kan inte tänka mig att göra något annat!

Jävligt irriterad!

OBS. Detta inlägg kommer kanske att tas bort under dagen, måste bara få skrika lite!

Ibland blir jag så jävla trött på gnället på sjukvården!

Så jag tänker vända på det, jag gnäller på patienterna istället. Jag får aldrig göra det IRL, fast jag ibland har lust. Jag måste bita ihop, vara vänlig även mot de som är otrevliga, jag får inte missa något, måste lyssna till symtom istället för svordomarna. Jag får inte ta hänsynt till människors ekonomi, etnisk tillhörighet osv, jag ska prioritera utifrån mediciska skäl. Men ibland blir jag tokig på människor!

De som kräver allt, nu helst inom två timmar, de som skriker åt mig i telefon, som använder tillmälen, skäller och kallar mig för idiot och jävla offentliganställd, när jag säger att de inte får tid förrän om fem dagar. De som hotar att anmäla mig, hotar med pressen för att jag inte kan ge dom tid på onsdag kl 14, utan har bara en tid kl 10. De som har så vansinnigt ont att de inte kan göra någonting, men när jag erbjuder tid idag kl 15 kan dom inte, för dom ska till frissan.

På de flesta vårdcentraler kommer du i kontakt med en läkare inom en vecka och tidigare än så ska man oftast inte in heller, de flesta åkommor från rörelse- och stödjeapparaten samt förkylningar, halsont mm försvinner på en vecka.

Man gör ingenting åt till exempel ett ryggskott första dagarna... det kan rent av vara kontraindicerat, om det sedan efter några dagar visar sig att det är diskbråck.... Har man då varit där och vridit och vänt kan man förvärra.

Men visst, man kan gå till en kotknackare dag 2 när man har ont, betala 5-600 spänn, kotknackaren undersöker, lägger patienten i million-dollar-roll position och det knäpper till i ryggen, han säger "Nu kommer det att kännas ordentligt idag, sen blir du bättre om 3-4 dagar"... OBS, jag talar inte om legitimerade chiropraktorer, naprapater utan om "äkta kotknackare", som har gått tre helgkurser i ryggknäckning...alla diplom brukar vara uppsatta på väggen hos dom...men ingen examen.

Vid akut påkommande smärta från rörelse- och stödjeapparaten - vila kroppsdelen ett par dagar, tryck i dig receptfria smärtstillande, lägg på värme/kyla, ta varma bad, dusch... ta det lugnt, det går över!

Har man målat huset under helgen, är det sannolikt att man får ont, kanske till och med en liten inflammation i axelns muskler, speciellt om man normalt inte har det arbetet...har man grävt upp gräsmattan för hand är det stor sannolikhet att ryggen säger ifrån, har man spikat upp ett staket händer det att man får ont i armbågen osv.

Dagens människor förväntar sig ett liv utan smärta, förlitar sig på att sjuvården ska reparera dom, oavsett orsak till smärtan. Människor lever som om två-tre dagars smärta är livshotande.... men kroppen gör ont ibland. De flesta får ryggskott någon gång i livet, precis som de flesta någon gång har huvudvärk, flunssan, halsont. Det är inte farligt att ha ont, däremot är det jävligt obehagligt.

Hur f-n ska sjukvården ha tid att utreda de som har oklara tillstånd, när väntrummen fylls av 20-50-åringar som har haft ont i ryggen/halsen/armen i tre dagar...som kräver reparation NU.

Skärp er!

Ta lite ansvar för din egen kropp, titta i egenvårdsbroschyren, kolla på nätet och vårda dig själv först, när inte det hjälper då är det dags att kontakta sjukvården. Om människor förstod det skulle vården ha tid på ett helt annat sätt.

Och bara för att förekomma kommentarer om missade saker på vårdcentralerna - för varje malignitet (cancer) som missas i vården, går det säkert 99 som diagnosticeras rätt...och det är nog få cancerformer som går från "inga symtom" till "livshotande" på en vecka.

Naturligtvis gäller inte ovanstående dig.

Detta inlägg tas kanske bort under dagen, jag får göra va fan jag vill på min blogg!
----
12:24 Lagt till ett "kanske" i rubrik och slutmening.

Snussorg

Jag har klarat tre veckor utan snus.

Det är annorlunda den här gången jämfört med tidigare försök. Då har jag alltid funderat ut tillfällen då jag skulle kunna få snusa, jag har planerat i smyg, nästan i smyg för mig själv.

Nu har jag mest känt...sorg. När suget har kommit har jag känt mig gråtfärdig för jag har blivit så ledsen över att snuset inte finns längre för mig. Aldrig mer. Jag tror att jag är i en sorgeprocess. Jag har nog slutat, på riktigt.

Det är ta mig tusan värre än att sluta dricka.

Sjukdrömmar

Låg och halvsov med TV:n på i bakgrunden. Drömde en massa konstigheter...

Karateträning ...de slog mig över strupen och näsan...det gjorde ont, kunde knappt andas, jag kunde inte försvara mig för jag hade glömt vilken arm man blockerar med...kunde inte sparka heller för någon hade huggit av mig benen....

Vaknade med värkande hals och kudden dränkt med snor. Musklerna i kroppen värker.
Äckligt!

Vill vara frisk och gå på träningen ikväll.

Misslyckade självsuggestioner

Det fungerade inte.

Idag ligger jag med väldigt konstig röst och en smärtade hals. Det som jag trodde var träningsvärk från måndagsträningen är nog bara vanlig muskelvärk som man får vid rejäla förkylningar.

Började dagen med en dubbel Treo och tog mig till jobbet, ringde återbud till dagens och morgondagens patienter och skrev färdigt det som inte blev klart igår, det går bara inte att lämna en massa patientuppgifter i huvudet...det måste skrivas ner inom 24 timmar, annars raderas det och det går inte att återskapa!

Så nu ligger jag och känner mig ämlig, alldeles ensam i min säng. Ska nog titta på Kill Bill och Matrix, mina följeslagare i sjuksängen. Det går alldeles utmärkt att sova till båda fimerna, bara öppna ena ögat ibland och kolla favoritscener - som när hon, Beatrice Kiddo, drar ut ögat på sin fiende... och när hon skär av kroppsdelar av fienden....eller Matrix ettan, när Neo och Trinity kommer in tungt beväpnade och pepprar ner stället...och man kan höra tomhylsorna falla i golvet! Det är avslappnande filmer, lagom för sjuksängen.

Jag mår säkert bättre i eftermiddag.

Självsuggestioner

Halsonda är inbillning. Snus-sug är inbillning.

Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.

Fungerar det, så fungerar det.

Byte av sport?

Härliga tisdag - äntligen. Nu är vi på väg mot veckans slut igen. Märkligt hur veckan ibland bara kan kännas som transportsträcka till veckoslutet...

Gårdagens träning tog fullkomligt all kraft ur mig, det vara 90 minuter "jag orkar inte mer"-känsla. Funderade allvarligt på att byta sport...till poker eller biljard kanske, man får nog inte lika ont i kroppen av de sporterna...fast det är nog inte lika kul. Jag gillar ju att slå på folk!

Det är nog bara att halta vidare...

En måndag

Oj, hela dagen har bara rusat förbi! Hinner knappt tänka...bara rusa från ena patienten till andra. Försöker vara närvarande, men ibland sviktar uppmärksamheten. Men måndagar är trista, jag kan inte komma ifrån det! Kanske borde jag gå ner i arbetstid och vara ledig på måndagar...det vore jättetrevligt, tror jag.

Längtar efter kvällens träning med lite skräck - träningsvärken i kroppen är utbredd, det kommer att göra ont att träna! Men å andra sidan vet jag nu hur skulderbladets stabilisatorer känns och vet exakt var höftens utåtförare sitter även på mig!

Haltar igång

Vissa svårigheter att kliva upp idag...det fick bli en långsam uppstigning och en lång varm dusch.

Bara några enstaka blåmärken, tån ser bra ut och svullnaden i knät har gått ner, tydligen bara muskelskada, inget allvarligt. Men det känns i kroppen.

Blir nog en långsam promenad till stadens söndagsöppna apotek för att inhandla nya nikotinplåster.

Solen skiner och det är söndag!

Spräckt tånagel

Karateträning i 3,5 timmar, med tre fem-minuters pauser. Högt graderad Stockholmare höll i träningen, det var full fart från början till slut.

En spräckt tånagel på stortån, drog i en spark lite fel...och ett svullet knä - motståndaren som missade lite. Blåmärkena kommer först i morgon, lär nog vara 20-tal, dock ingen blåklocka, jag är bra på att blockera slag mot huvudet.

Känner mig helnöjd med dagen!

Min nya N73

Ny mobil. Nokia, naturligtvis.

Massor av finesser! Massor av megapixlar. Mp3. Radio. Det går att ringa med den också!

Messat Lillebror - han är grön av avund...hehehe.

Det blir nog en bloggfri kväll.

Behöver nya träningsskor

Härligt karatepass idag! Hade mina nya gi-byxor på mig, de satt perfekt - löst och ledigt! Det var mest kata idag, men lite kondition också, nog hann jag bli ordentligt svettig!

Gårdagens löptur orsakade återigen ömma hälar, jag misstänker att skorna har gjort sitt och att det är dags att köpa nya skor.

Skulle vilja klara mig ett par månader till med skorna, det kanske räcker att jag byter innersula... det är ju så svårt att köpa joggingskor, alla skor som är bra och sköna är så förbaskat fula! Jag skulle vilja springa i nätta, lätta Nike-skor, men får allt ta på mig stora tunga New Balance...storlek 39 dessutom, det kan aldrig bli nätt!!

Men jag står stadigt på jorden i alla fall.

Nu ska jag ut

Hemma igen vid datorn, har till och med hunnit sova middag en stund. Lördagar är underbara!

Clas Ohlsson hade som vanligt massor av saker som var intressanta, kom hem med 1 GB USB-minne, DVD- och CD-skivor plus några glödlampor. Hittade inga vackra skruvmejslar idag, det var inte rätt färg på dom.

Budo-butiken fick besök också; inhandlade ett par gi-byxor, byxorna som hör till min dräkt är inte riktigt bra, de är tänkta att bäras av en höftsmal man... det är inte så kul när byxorna sitter tajt när man sparkar högt, det händer att resten av kroppen liksom följer med benet då...

Naturligtvis besökte jag en boklåda också, det ingår ju i stadsrundan. Men det blev enbart pocketböcker - köp fyra betala för tre är ju så förmånligt.

Nu tänkte jag ta en cykeltur ner till Staden, det är en massa aktiviteter ikväll, Å-natta, kallas det.

Om jag orkar klä på mig.

Gillar Classe Ohlsson

Lördag förmiddag. Ingen sol. Ingen taggtråd i halsen. Nyduschad, nyfrukostad.

Pengar kvar på kontot.

Classe Ohlsson here I come!

Jag firar fredag

I morse gick jag upp med känslan av att ha lite taggtråd kvar i halsen. Under dagen har i princip alla varit idioter, jobbet har varit trist och arbetsuppgifterna vansinnigt onödiga. Lunchen smakade läbbigt och det fanns inget gott till kaffet.

Bestämde mig för att promenera hem, det är knappt fem kilometer. Under promenaden upptäckte jag att taggtråden var helt borta, människorna började se riktigt trevliga ut och solen sken härligt. Kom hem, bytte om och tog en löptur på dryga halvtimmen.

Nu ska det bli riktigt trevligt att bädda rent och dammsuga!

Ister gillar fredagar

Äntligen fredag!

Efter en eftermiddag och kväll i sängen känner jag mig pigg, glad och beredd att ta itu med dagens arbete! Lögn, naturligtvis, men om mitt bättre jag låtsas det, kanske mitt sämre jag går på det.

Det blir nästan att härja fritt hela dagen, mina kolleger är här bara en stund på förmiddagen, lediga på eftermiddagen...jag tror att jag ska möblera om lite här..

Och snart kommer gruppen som ska träna i gymnastiksalen. De behöver säkert några nya övningar. Hehe.

Lat-dag

Flexade hem efter lunchen från jobbet idag, nu ligger jag på minus 41 timmar. Sommarens långa luncher och tidiga hemgångar gav resultat. Enligt administrationen leder jag minusflex-ligan...ingen annan (vi är 50 pers) har så många timmar. De flesta har plustimmar, en del har så mycket plus att de har fullt sjå att hålla sig inom gränsen.

Det lustiga är att jag även ligger i topp på flest antal nya patienter. Kan det hänga ihop med att jag ofta glömmer att gå på möten och annat onödigt tjafs som tar patienttid? Jag är av åsikten att nästan all tid då man inte har patient med är onödig.

Så eftermiddagen har tillbringats i sängen! Min Älskade har varit sjuk hela veckan och jag kände i morse att det var lite taggtråd i halsen. Jag har inte för avsikt att bli sjuk, så jag ligger och gottar mig i sängen hela den här kvällen, har köpt lite godsaker som jag kan proppa i mig, har en tidskrift och böcker...jag vilar mig frisk idag! Immunförsvaret ska få chansen att jobba i fred.

Det är skönt att tillåta sig en lat-dag.

Metodutveckling

En 45 minuters Power Walk (= rask promenad) till jobbet på morgonen gör att krafterna börjar sina framåt 11-tiden...får nog gå in på mitt behandlingsrum, tända röda lampan, lägga mig på britsen och vila en stund, insvept i värme och filtar.

Jag kan ju säga att jag testar en ny avspänningsteknik, då kan jag kalla det för metodutveckling.

Klagomål

Diskuterade hantverkare på fikat idag och samtliga hade dåliga erfarenheter; hantverkarna kommer möjligtvis den dagen de har lovat, de kladdar ner i hemmet, tar aldrig av sig skorna, kräver att vi möblerar om för att de ska kunna sköta sitt arbete och tar hutlöst betalt - även för deras restid!

I mitt landsting får patienten tillbaka patientavgiften om hon får vänta mer än 30 minuter på planerad tid. Och har ni någonsin sett hemtjänstpersonal gå in till sina kunder med leriga stövlar? De har minsann tid att ta på sig blå plastsockor, inte debiterar de sina kunder för restid heller!

Och folk klagar på vården?!

Bristande nattsömn

Känner mig trött och seg idag, sov knappt någonting inatt.

Låg och vred mig halva natten...låg på höger sida, låg på vänster sida, i min Älskades famn, på min Älskades arm, låg på rygg, låg på mage, täcke på och täcke av... men klockan bara tickade vidare och när jag äntligen kände att jag började ramla ner i sovdimman fick jag en armbåge i ansiktet... klarvaken igen!

Jag gick upp och drack lite äcklig varm mjölk och läste en tråkig bok..och försökte igen, minns att jag tittade på klockan 0315 sedan vaknade jag nog varje halvtimme och stirrade hatiskt på väckarklockan.

Vid halvsju, då jag skulle upp var jag däremot halvdöd. Det var nästan omöjligt att få upp ögonen, ännu värre var tanken på att jag skulle sätta foten på det kalla golvet... så jag stämplade fast mig på min Älskades arm, halvlåg över hans överkropp så att han inte heller skulle ta sig upp.

Vi sov vidare till 07.15...därefter var det multitasking som gällde - lite läskigt är det att borsta tänderna samtidigt som man äter frukostmacka och sköljer rent med kaffe...men allting går om man bara vill!

Fast nu börjar det sega till sig ordentligt i hjärnan.

Funderingar kring höstdagjämning

Igår var det höstdagjämning, det ena av två dygn på året då natt och dag är lika långa. Nu på hösten tar natten över mer och mer, mörkret kommer tidigare och tidigare. Det kommer att bli längre nätter ända till mitten av december, kring Tomasdagen är den längsta natten...midvinter.

Det är en härlig tid framför oss - tid att dra sig tillbaka efter vårens och sommarens intensiva liv, nu kan man tända ljus, sitta och kura med en bra bok (eller bloggen för den delen) och ta igen sig lite efter den hektiska sommaren.

Jag hade tänkt göra mycket nu i höst, men har kommit fram till att det bästa för mig nu är nog att bara vara... inte engagera mig för mycket i alla projekt utan koncentrera mig på att må bra och ta väl hand om min kropp.

Så nu ska jag ta och beställa några böcker, hurra för längre nätter!

Middagsbekymmer

Söndag igen - jag förstår inte vart veckosluten tar vägen! Jag tycker ju att det nyss var fredagkväll!

Gårdagen gick i snusdepressionens självömkande töcken, så i morse bestämde jag mig för att inte ha en likadan dag! Jag vägrar att låta nikotinet bestämma över mig! Jag tänker inte lämna några flera snusdepressionsrapporter, nu är det bara att gilla läget för min del. Jag har slutat snusa och så är det. Punkt.

Tog en härlig förmiddagspromenad efter frukosten, det är inte att tänka på någon annan träning pga underlivsläckaget. Om en vecka ska jag sätta in en ny hormonspiral och jag hoppas på att jag åter får leva normalt alla veckor i månaden, inte vara så begränsad som jag är nu var fjärde vecka!

Dagens andra utmaning (den första är att komma upp) är vad vi ska ha till middag idag. Jag gillar att laga mat, men ibland tar fantasin slut. Jag får väl göra som jag brukar - gå till butiken och se om de har någonting gott... dock blir det nog en efterrätt med äpplen, det är jag ganska säker på.

Fisk kanske vore gott? Eller kyckling?

Depressions-virus

En italiensk-inspirierad middag har inmundigats för en stund sedan. Betydligt godare än gårdagens middag på lokal.

Det är bara så svårt att sluta äta, jag är van vid att stoppa i en snus efter maten, efter det kan man ju inte äta. Nu blir det liksom inget stopp... jag bara fortsätter och fortsätter...

Jag kommer nog att svälla något under de här första veckorna utan snus, men det är väl sådant jag får räkna med. Jag har ju kläder med gummiband i midjan...och säkert hittar jag en storlek större kläder någonstans längst inne i garderoben...jag brukar inte slänga kläder som har blivit för stora, endast kläder som har blivit för små. Det är alldeles för deprimerande att ha för små kläder i garderoben... och deprimerande saker ska man göra sig av med fort!

Tänkte köra Body Combat idag, men efter en stunds stilla cyklande på stan ville jag bara hem och sova, kände mig alldeles slut! Så inte nog med att jag kom i säng i tid inatt och sov länge på förmiddagen, jag har även sovit två timmar middag idag!

Det är säkert nåt depressions-virus som håller på att härja i min kropp. Men jag tänker sova ut den, den ska ha så trist i min kropp att den flyr!

Nu ska jag pigga upp min själ med lite glass! Depressions-virus trivs inte i människor som njuter....

En trevlig kväll trots allt

Var ute och käkade på lokal idag. Ett nytt ställe. Det stället får inte besök av oss flera gånger.

Köpte drygt fyra hekto godis som jag har tryckt i mig under kvällen. Mår illa nu, det var två marmeladbollar för mycket.

Underlivet läcker. Läcker och läcker - det är rena forsen igen! Hb:t dippar väl ännu mera nu, snart ligger jag väl under 120!

Vill ha snus. Tänker inte snusa. Gnuggar på nikotinplåstret.

Jag har två olästa tidskrifter och en oläst bok brevid, TV:n framför och mina käraste - min Dotter, min Älskade och min laptop - i sängen med mig .

Det kommer att bli en trevlig fredagkväll, trots allt!

Minidepression igen

Minidepression idag igen. Sovit dåligt två nätter, i natt var jag uppe en timme...vaknade och kunde inte somna om..låg och vred mig i sängen först men insåg att ögonen ville vara öppna och gick då upp en stund. Drack en mugg med varm mjölk - äckligt men effektivt, läste gårdagens morgontidning, därefter kunde jag somna om.

Naturligtvis var jag närmast döende när det var dags att kliva upp, av trötthet men även kroppen värkte, av all träning igår, kunde knappt gå...småledena i fötterna tycker inte om barfotahopp!

Jag vet att min gnällighet beror på minskad nikotin-intag, det retar mig ännu mera...att jag ska bli deprimerad av att inte få i mig gift! Allting känns rätt grått och trist, det är nästan inte ens kul att fundera ut smålurigheter att skriva om i Hednings blogg.

Då är det illa, när jag inte ens vill vara lite smådjävlig.

Predikan om fysisk aktivitet

Förmiddagen bara svischar förbi! Började dagen med ett core-expresspass, körde först uppvärmning med Power Walk i dryga 20 minuter - på min tid sa man rask promenad - så jag fick en hel timme fysisk aktivitet på morgonen.

Det är härligt att komma till jobbet och vara färdigtränad för dagen. Fast jag vet ju att jag kommer att gå på karatepasset i kväll i alla fall, bara för att det är så roligt!

Jag har skapat ett beroende av träning, jag har kämpat många år med det och nu äntligen har jag hittar fysiska aktiviteter som jag vill göra, som är roliga under tiden och inte bara skönt efteråt!

Jag hittade karaten som 40-åring, jag bara ville prova, en ungdomsdröm och jag gjorde det! Visserligen funderade jag allvarligt på att gå hem efter halva uppvärmningspasset första gången, men med tiden har det blivit roligare och roligare. Och jag har börjat leta efter andra former av träning också, det gäller att hitta träningsformer som man trivs med.

Jag har dansat magdans, jag har provat på yoga, jag har simmat och testat Friskis o Svettis... mm mm. Jag har sprungit och gör det fortfarande men funderar på att testa att öka konditionen med spinning istället, det kanske är kul.

Dessutom har jag nu äntligen testat Body Combat och det är konditionskrävande. Det tänker jag fortsätta med, trots att jag höjer medelåldern med 15-20 år i lokalen och inte orkar med hela passet utan får fuska på slutet.

Så ge inte upp, fortsätt att leta, det finns något därute för dig också, det är aldrig försent att börja träna! Jag upprepar: det är aldrig försent att börja träna!

Det viktigaste är inte vad du gör utan att du gör något fysiskt lätt/något anstängande minst 30 minuter om dagen (2 x15 funkar bra också) och lägger till två till tre pass i veckan med lite mer svettig aktivitet (bastu räknas inte!).

Ut och rör på dig!
-------------------------------------------------------------------------
Snusrapport dag 4:
Väldiga snussug tidvis, går i vågor. Men ännu en dag utan snus kan läggas till protokollet.

Letar träningsbyxor

Jag var och provade nya träningsbyxor igår. Såg ut att vara helt OK i annonsen och skulle finnas i även stora storlekar.

Men jag förstår inte hur jag ska få ett par byxor att sitta kvar 10-15 cm under navelnivå - det är ju där jag har den största delen av det underhudsfett jag har så gott om. Bilden till höger är jag, dock är den konkava kurvan vid magen konvex ...Photoshop fixar det mesta. Drar man upp byxorna där de sitter kvar - dvs i fördjupningen som bildas mellan valken över navel och valken under naveln, då ser det inte riktigt bra ut en bit längre ner.

Varför kan de inte tillverka byxor för riktiga Ninja-kvinnor?

Snusrapport dag 3:
Tomheten under läppen kvar. Suget starkt. Jag med.

Fortfarande kvinnlig och ljuv

Det blev kapa topparna. Håret är avkapat rakt av vid axlarna (egentligen nuddar håret pars acendes på musculus trapezius, men det säger väl er inget?)

Det går alldeles utmärkt att sätta upp det och det ser inte slitet ut.

Nästa gång blir det nog kort, kanske.

Ambivalens

Kan inte bestämma mig - klippa håret kort eller bara rensa topparna.

Fördel kort hår ;
Torkar snabbt, behöver aldrig sättas upp, jag ser yngre och tuffare ut.
Fördel långt hår:
Kan sättas upp istället för tvättas varje morgon, jag ser snällare och kvinnligare ut.

Nackdel kort hår:
Måste fönas varje morgon, jag ser hård ut, kan inte sättas upp.
Nackdel långt hår:
Tar tid att torka, måste grejas med en massa inpackningar, jag ser mesig ut.

Måste bestämma mig inom snar framtid, har tid hos frissan 16.30.

Det var längesedan jag hade riktigt långt hår....

Nöjd med dagen

Jag känner mig riktigt nöjd med dagen.

På jobbet fick jag en kram av en dam som blev så himla glad när jag sa att det inte är försent att börja träna när man är 70 år, tvärtom, då ger det resultat snabbt. Hon skulle ringa Korpen och Friskis & Svettis idag för att komma igång!

Hann med att fixa en riktig middag före träningen, nu har jag mat till morgondagens lunch också! Känner mig huslig...

Karatepasset var härligt idag, mycket teknik men ändå svettigt! Kom hem strax efter 21 men min Älskade hade kommit ihåg att spela in CSI, så den kan jag titta på imorgon.

Snusrapport dag 2:

Inget vredesutbrott idag. Bara en molande tomhet under läppen.

Hittade en dosa med tre påsar snus i träningsväskan. Tog ett blixtsnabbt beslut, utan att tänka efter alltför mycket, och jag sprang till toan och spolade ner dom. Jag vet att inte går att slänga det i soporna...det är alldeles för lätt att gräva i soporna!

24 timmars nikotinplåster är inte att rekommendera för dem som duschar fler än en gång om dagen.

Dags för kvällens glassranson.

Ister svär en ed

Jag ska aldrig mer sluta snusa!

Första snusfria dygnet

Snart ett dygn utan snus. Det känns helt OK, jag har ju plåster för att minimera abstinensen. Men hela tiden kommer jag på mig själv att tänka på att det vore läge att stoppa in en snus...jag har ju i princip haft snus under läppen hela min vakna tid.

Jag låter bara bli nästa snus, svårare än så kan det ju inte vara?!

Saknar snus

Tack allihopa som ger mig styrka att sluta snusa...eller rättare sagt, ni gör så jag inte kan börja igen. Det skulle bli alltför nesligt, såsom jag har orerat om det nu i några inlägg.

Just nu känns det som jag skulle vilja börja leta i alla väskor och jackfickor, men stoltheten tar emot. Jag tror också att allting är tömt, jag har planerat snusstoppet några veckor nu och letat fram alla gamla gömda dosor.

Jag får ta och tejpa på mig ett plåster, maxstyrka. Några veckors sakta nedtrappning av nikotinet för att inte få alltför mycket fysiska besvär som frossa och huvudvärk. Jag vet också att mitt humör inte blir till det bättre när jag får abstinens, jag måste ju tänka på mina medmänniskor och mina patienter. Så det blir plåster.

Men det hjälper inte mot det orala behovet...hela tiden går tungan upp under läppen och söker...tomt! Det är värst. Att inte få stoppa in en snus under läppen.

Jag är på väg in i en depression. Snabbt och säkert.

Sista snuset

Sista snuset under läppen.

Varför i hela världen ska jag sluta snusa?

Ister i serviceyrke?

Vi har återigen fått lära oss hur vi ska "ge service" till patienterna. Problemet med att överföra en fd flygvärdinnans (hon som föreläste) servicetänkande till en sjukgymnasts servicetänkande är lite knivigt.

Flygvärdinnan vill ha tillbaka kunden och ska helst ge kunden det kunden vill ha, plus lite till som kunden inte visste om att hon behövde...då är det service.

För mig som sjukgymnast gäller nästan det motsatta. Jag ska se till att patienten går hem och aldrig kommer tillbaka igen!

Jag jobbar med skattebetalarnas pengar, jag måste se till att ingen som kan klara sig själv behöver utnyttja vården, för att frigöra resurser till de mest behövande.

Jag ska inte alltid ge patienten det hon vill ha, utan jag ska försöka få patienten att upptäcka vad hon kan göra själv för att bli bra och hur hon ska göra för att undvika återfall. Jag kan inte ge patienten massage för att hon tycker att hon är spänd, för massage är en passiv behandlingsform som inte ger varaktig förbättring, det är jätteskönt för stunden och ett par dagar efteråt, däremot kan ett förändrat rörelsebeteende, träning och töjning göra henne bra på sikt.

Patienten får alltså inte det hon vill ha - är det dålig service?

Det svåra är att få patienten att gå härifrån med insikten att hon själv kan göra något.Det allra svåraste är att henne att komma på detta själv, under samtalet och undersökningen, så att hon själv kommer med förslag och frågor - då vet jag att patienten faktiskt kommer att följa råd och tips som jag ger.

Men det är inte service enligt flygvärdinnemodellen. För den patienten kommer aldrig tillbaka.

Lasternas summa bör vara konstant?

Underbart karatepass idag! Bara genomsvettig och skakig i benen, var inte ett dugg spyfärdig! Kände mig lite tveksam till om jag skulle, ville inte, det tog emot, trots att jag vet att jag gillar det när jag väl kommer dit.

Och jag tog mig dit. Förhandlade länge med mitt bättre jag och hon hade bäst argument den här gången.

Hoppas att hon klarar argumenteringen nästa vecka när snusstoppet är ett faktum...mitt vanliga sämre jag börjar redan ångra och slingra sig. Nu är det bara dryga två dosor kvar...det går år mycket snus på jobbet, jag ska ju hinna med att snusa mellan patienterna, kan inte ha snus under läppen när jag är inne hos patient! Så på jobbet är det bara in med en snus, suga på den av bara f-n och så fort ut igen!

Varför ska jag sluta snusa? Det är nästan inga nackdelar med att snusa... jag kommer inte att få bättre luktsinne, kondition som man får när man slutar röka. Den enda fördelen är väl att jag slipper ha snusdosan med mig. Och?! Och?!

Dessutom ska summan av lasterna vara konstant - om jag har slutat röka, kröka och nu även snusa - vad är det som blir kvar, men större mängd?

Jag hyllar Right Said Fred

Right Said Fred, Närabögenupplevelser, bloggade igår om äktenskap;

Här ett kort utdrag ur hans inlägg:

"Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?"

Det är en av de smartaste idéer jag har läst om på länge.

För, varför ska en religiös ceremoni ha en juridisk giltighet? Dopet har det inte, inte heller konfirmationen...varför äktenskapet?

Förresten, är muslimska äktenskap, ingådda i Sverige, juridiskt giltiga i Sverige? Hinduernas? Någon som vet?

Right Said Fred for President! (Ok, statsminister!)

Min otroligt lata dag

Det är inte sant. Ett återbud till på eftermiddagen. Fyra återbud, nybesök dessutom, på en dag, det har inte hänt på åratal! Dessutom har telefonen i princip varit död idag.

Vad har hänt med människorna? Blir dom bra bara av att veta att de ska till mig? Eller har någon skvallrat om mina behandlingsmetoder?

No pain - no gain är mitt motto.

Latar mig på jobbet

Tre återbud på morgonen, 3 x 45 minuter tomt i tidboken, innebär att jag har tid att komma ikapp och städa skrivbordet. Varför kan inte människor lära sig att ringa återbud dagen innan? Då hade jag fått plats med tre andra nya. Nu finns det inte en chans att få hit någon. *muttrar*

Öppnar telefonen ifall om att det skulle bli något akut ärende, men det kommer aldrig några sådana när man har tid.

Hmmm. Korgen för "Borde ha gjorts igår" är full... alla papper flyttas till skrivbordslådan "Ångest".

Klart!

Nu kan jag ägna mig åt bloggen en stund, tror att jag tar fikarasten vid skrivbordet och läser en massa oriktiga, substanslösa, värdelösa bloggar!

Mitt enkla arbete

Att ha gamla, lätt dementa patienter är enkelt. Träningsprogrammet de gör känns alltid nytt för dem.

Bara de kommer ihåg att komma hit.

Mina märkliga ben

Det blev för tufft att köra två pass idag.

Körde ett bodypump-pass direkt efter jobbet, det var introduktionspass, jag tänkte att jag skulle få alla rörelser rätt från början, planen är inte att köra två pass samma dag, det är jag för gammal för. Det passet gick bra, hade ganska lite vikter för att få rätt teknik...men man kör ju fem minuter med samma muskelgrupp åt gången så det kändes lite ändå! Benen kändes lite darriga efteråt, men för övrigt kände jag mig fräsch.

Så det var bara karatepasset kvar, tre timmar senare. Klarade en timme av passet, därefter började mina ben bete sig lite annorlunda än vanligt. Jag kunde bara stå spikrak eller knäböja fullt. Inget mellanläge. Det såg ju inte så bra ut när vi skulle träna kata - teknikserier efter förutbestämda mönster. För antingen stod jag nedhukad på knä eller stod stel som en pinne.

Jag var tvungen att bryta passet. Märklig upplevelse!

Till råga på allt hade jag glömt att packa ner handduk och fick torka mig på en svettig karatedräkt, byxbenen var minst svettiga.

Jag känner mig rätt nöjd ändå, ingen träningsvärk i magen!

Tonårsdotter gör uppror?

Dagens shoppingrunda är över. Det blev inte så mycket, bara ett häftigt draperi att gömma "portalen" mellan vardagsrummet och Dotterns avdelning... ett tyg som är lite annorlunda mönstrat...jag vet inte riktigt om det är skitläckert eller skitfult.

Dottern däremot köpte en blus och hon fick en klocka också, hon har pratat om att köpa klocka länge så nu fick hon en. Hon är lite märklig, valde den rätt billiga modellen, trots att hon kunde ha fått den som var dubbelt så dyr...men hon tyckte inte man skulle lägga ner så mycket pengar på en klocka. Oerhört märkligt resonemang, tycker jag.

Men det är väl tonårsupproret, igår föreslog hon att vi skulle städa och idag hängde hon upp tvätten frivilligt...förutom att hon klev upp redan vid 10 imorse, väckte oss.

Snart slutar hon väl att chatta med oss och kräver att vi talar IRL.

Måndagslöst liv

Tidvis blir jag nervös, väntar på katastrofen som ska komma, så här bra kan jag väl inte få ha det? Efter den roliga helgen kommer den trista måndagen, då allting ska betalas, betalas med smärta och tårar... NEJ!

Hur många är det förunnat att ha en Dotter som överraskar varje dag med nya tankar, som visar sig bli en ung kvinna med empati och känsla för rättvisa, som funderar även över de tunga sakerna i livet, inte bara färgen på läppglansen.

Hur många är det förunnat att vara älskad och få älska?

Hur många är det förunnat att ha ett förhållande som känns helt rätt, ett förhållande där ingenting är dolt, ingenting för svårt att tala om, där respekten för den andras liv är viktig. Ett förhållande där ingen tvekan finns.

Hur många är det förunnat att ha ett arbete som man trivs med och som känns utvecklande?

Jag börjar lita på att livet faktiskt kan vara riktigt bra. Att även jag har rätt att vara lycklig. Katastrofen kanske inte kommer... de senaste två åren i mitt liv har känts som en enda lång helg! Det känns som om det inte blir fler måndagar i mitt liv igen och skulle det bli måndag, vet jag att helgen kommer igen.

Tillit till livet.

Cyklar mig skitig

Min Dotter fick en fin cykel förra sommaren. 21 växlar, utan skärmar osv. Jag tvingade på henne en bakskärm i alla fall, tänkte på all tvätt...Nu vill hon helst ha min cykel till skolan, det blir ju prickigt på ryggen om det är blött ute, skärmen är inte riktigt bra. Dessutom var kedjan rasslig och däcken dåligt pumpade på hennes cykel och min cykel har en bra cykelkorg att ha saker i.

Jag har alltså hennes 21-växlade cykel, utan framskärm och cykelkorg och hon har min fina damcykel. Kedjan är smörjd och däcken pumpade på hennes cykel, hon räknade kallt med att jag skulle fixa det.

Det märkliga är att det går inte cykla lugnt med hennes cykel.

Jag har fått ner tiden från hemmet till arbetet från 15-16 minuter till 13-14 minuter, det är knappt 5 km att cykla. Då stannar jag inte för rödljus, inte släpper jag förbi någon heller. Skulle någon, mot förmodan, befinna sig framför mig, måste jag förbi, helst i uppförsbacke. Och det får inte se ut som om det vore jobbigt att cykla om någon...lugn och stadig andning under förbicyklingen!

Jag är skitig och svettig när jag kommer fram, cykeln saknar framskärm och när jag cyklar över vattenpölar stänker det upp en massa lort under och mellan mina hakor. Jag känner mig riktigt sportig när jag kommer till jobbet, skitig och svettig!

Tur att vi har dusch på jobbet!

Träning av icke-träning

Det är kallt ute. Det är blött ute. Snart är det mörkt. Dessutom körde jag två pass igår, ett core-pass på morgonen och karatepass på kvällen.

Jag behöver inte jogga idag, jag kan lika gärna göra det imorgon. Varför får jag då dåligt samvete när jag hoppar över en planerad träning? Jag avskyr att få dåligt samvete.

Jag måste träna på att inte träna med gott samvete.

Karatespråk

Vi har fått en ny kille på karateträningen, en svartbältare. Han kan ingen svenska, inte heller engelska. På sin dräkt har han ett märke som det står Palestinian Karate Federation så vi misstänker att han kan arabiska.

Vi har inga svårigheter att kommunicera med honom på träningen - alla tekniker och räkneord benämns ju på japanska och instruktören visar allt nytt med sin egen kropp.

Det blir väldigt tydligt att man aldrig får visa hur man gör fel...bara hur man gör rätt.

Isters morgonvanor

Min Älskade jobbar på en annan ort än vanligt nu och han sticker redan vid 6-tiden på morgonen. Jag är hänvisad till mig själv på morgonen, måste ordna allt med frukost själv, normalt går jag in i duschen och min Älskade ordnar frukosten. Han väcker mig också varsamt med en kram, utan att prata. Så nu är det lite trögt på morgonen, när inte han är hemma.

Jag använder snoozeknappen frekvent, det är sällan jag kommer upp när klockan ringer första gången. Det hjälper inte att ställa klockan långt bort heller, då hämtar jag den bara och sover vidare. Vaknar ibland med väckarklockan in handen och ena foten i golvet. För sätter jag ner foten, blir det ju kallt om foten och då måste ju jag ha gått upp eftersom det är så obehagligt?!

Det är så skönt de veckorna Dottern är hemma, då ser hon till att jag kliver upp i tid. Fast hon klagar på att jag är svår att få upp. I morse var hon in några gånger och till slut hotade hon med att sätta på radion, Rix FM, men då studsade (=ramlade ner på golvet) jag upp.

Jag klarar inte av hurtiga, glada människor på morgonen. P 1:ans "Tankar för dagen" kan gå, men ibland är den som talar så äckligt positiv så jag inte klarar det ens. Begår jag mord någon gång så blir det före frukost. Jag misstänker att det har med blodsockret att göra, för när jag väl har fått i mig frukost inklusive halvliter kaffe är jag hur trevlig som helst.

Men det gäller ju att komma upp och till köket, brukar knäppa på vattenkokaren på vägen till duschen, sen är det bara att hälla på vattnet i presson, oftast har jag kommit ihåg att ha i kaffet också. Gröten fixar sig lätt i micron, men igår eftermiddag hittade jag en tallrik gröt i micron - jag hade glömt att äta den!

Jag har hört talas om att några har blivit piggare med åldern, att de vaknar innan väckarklockan ringer. Det sägs till och med att de inte kan sova länge på förmiddagen.

Jag tror att det är en vandringssägen.

Hantverkare nära döden idag!

Varför kan inte hantverkare hålla tider? De kommer inte ens rätt dag!

Vi fick för några veckor sedan brev om att alla fönster skulle målas på utsidan, bostadsrättsföreningen hade ordnat detta. Förra veckan fick vi en lapp i brevlådan om att målarna skulle komma till oss den 24 augusti, på torsdagen, vilket vi tyckte var bra då min Älskade fortfarande hade semester.

På onsdagkväll plockade vi ner alla gardiner och pryttlar från fönsterbrädorna och gjorde alla fönster framkomliga. Vi bor i en femrummare med förråd och två toaletter. Alla rum, inklusive hall, förråd och toaletter har fönster, vardagsrummet har fönster åt två håll... så det blev lite pyssel.

Torsdag eftermiddag vid 14-tiden damp det ner ett nytt papper - Vi kommer måndagen den 28:e.

Det var bara att plocka upp allting, vi skulle ju få gäster över helgen, ville inte leva i en röra...så upp med allt, bara för att plocka ner rubbet på söndagkväll igen.

Måndagen hade målarna varit här, de hade inte tänkt på att fönstren i vardagsrummet kunde målas från balkongsidan, de hade flyttat på hela datorbänken...förstår inte hur de hade lyckats! De hade också slitit ner en lampa som de tyckte var i vägen. Det var bara att städa och plocka upp allt igen.

Idag när jag kom hem, var alla gardiner nerslitna, alla pryttlar bortplockade. De hade varit här igen!

Varför kunde de inte skriva en lapp och tala om att de skulle komma två gånger? De måste ha blivit mäkta irriterade när allt var upplockat, precis som jag blev vansinnig när jag kom hem och såg förödelsen!! Jag slängde mina ryggsäck i väggen, hjälmen flög och jag rusade till telefonen, vilka j-a idioter!! Döda, döda, döda !!

Firman hade stängt. Jag skrek till en telefonsvarare som inte tog emot meddelanden, det tog en stund innan jag förstod det.

Imorgon ska jag ringa och med min lenaste telefonröst be om ursäkt för allt merarbete vi orsakade då vi inte hade plockat undan, men påpeka lite snyggt att det kanske vore idé att vara tydligare i lapparna.

Flytthjälp?

Mina föräldrar har bestämt sig för att flytta. De var och tittade på en lägenhet nära Huvudstaden förra söndagen och på måndagen slog de till. De får tillgång till lägenheten den 1:a september.

Senaste tre åren har vi varit med om sex olika flyttar... antingen har vi flyttat själva eller så har vi varit behjälpliga hos andra. Vid senaste flytten, då ett par vänner flyttade från hus till lägenhet svor jag att "nu j--r är det slutflyttat" när hissen gick sönder och det var ungefär 20-30 kartonger kvar att bära till fjärde våningen. Det är ju inte som när flyttbyråer flyttar, de har ju remmar och vagnar, vi får lita till långa armar och starka ben... första 10 kartongerna kan man låtsas är träning, sedan börjar man bli trött på det också.

Så när mina föräldrar i våras började tala om att de kanske skulle flytta började jag övertyga dem om att det är bra att anlita en flyttbyrå. Hur bekvämt det skulle bli för dem och att det faktiskt inte är så dyrt. De funderade på det och tyckte att det verkade riktigt bra, allting skulle bli gjort på en dag, utan så mycket tjafs. Jag hade lyckats!

Förra veckan pratade mina kära föräldrar med C, min systers sambo och mina underbara systersöners far, som tyckte att "nämen, vi hjälper er, det är inga problem, vi fixar det "... Det finns inte en chans i världen att vi kan hålla oss undan, det har jag inte mage till. Så nu ska man bära tre våningar ner, utan hiss, sedan åka 18 mil och bära in sakerna. Shit, shit, shit!

Till jul ska jag köpa många julklappar till mina systersöner, två underbara 5-åringar. Varenda julklapp ska låta eller kräva vuxenhjälp för att fungera.

Funderingar kring ledarskap

Ledarskapsdisskussioner har förts på bloggen... själv jobbar ju jag som sjukgymnast och "coachar" människor, försöker få dem att ta ansvar för sitt fysiska (men även psykiska) välmående, ett slags ledarskap det också. Nedanstående har jag som rättesnöre i mitt arbete.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng
och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre
i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kirkegaard, dansk filosof

Isters seende

Två par glasögon till priset av ett, från 995 kr, läste jag för ett par veckor sedan och beställde tid för alla tre hos optikern. Vi ser lite illa allihop, men vi ser inte illa ut.

Det är så svårt att välja glasögonbågar! Man provar den ena bågen efter den andra och alla ser konstiga ut. Antingen är de för breda, för katt-aktiga, för skolfrökenaktiga eller bara fula.

När man äntligen har lyckats bestämma sig för vilken båge, ska man bestämma sig för om det ska vara antireflex, högbrytande glas, tonade glas eller kanske plast?

Till slut är man flera tusen kronor över det fantastiska erbjudandet man trodde man skulle kunna utnyttja.

Det kostar att se bra ut.

Flexibel midja

Följden efter fyra veckors vila från karate och två veckors vila från all träning är att kläderna krymper.

Det märkliga är att kläderna krymper bara på bredden, oftast i midjan, aldrig på längden. Selektiv klädkrympning kallas det visst. Eller flexibel midja hos bäraren.

Jag är en Ninja med flexibel-midja förmåga.

Första karatepasset efter sommaruppehåll

Tryckte in den flexibla midjan i karatedräkten, drog det bruna bältet runt midjan och klev in i dojon med en bugning, stor lust att träna, flera veckors uppehåll har fått mig att längta efter träningen!

Efter 20 minuter ville jag gå hem. Efter 40 minuter undrade jag om verkligen visste vad jag gjorde. Efter 80 minuter började jag få susningar i öronen och lät som en astmatiker under ett anfall och undrade om jag verkligen ska betala terminsavgiften.

Då var det 10 minuter kvar, min dräkt var vid det laget mer blöt än torr, lungorna höll på att explodera. Då ler vår tränare sadistiskt, och säger att nu ska vi träna lite explosivitet. Explosivitet de sista 10 minuterna av 90 minuters hård träning.

Hoppa högt jämfota, lägg in ett slag, hoppa högt. Med först höger ben fram tio gånger och sedan vänster. Därefter lite lättare, spark -hopp-slag-spark, bara fem gånger på varje sida. Därefter bara lite knäböj med hög spark efter tio gånger på varje sida. Lungorna höll, men sista slaget, då det är meningen att man ska lägga på ett kiai (ett skrik), blev bara någonting i stil med öhöm...

Vid nästa pass, på onsdag, kommer inte jag att kunna lyfta benet mer än tio centimeter från underlaget.

Jag älskar att träna karate!

Isters pedagogiska bragd

För ett par veckor sedan hjälpte jag mina föräldrar att köpa dator, jag höll på brista i gråt av avund när farsan frågade om 30000 räcker till en bra dator...men jag höll mig och notan hamnade på strax över 10 lappar.

Deras datorkunskaper är obefintliga. Första steget blev att lära dem att sätta på datorn och lära sig att klicka. Bara klickandet krävde en hel del; farsan är delvis förlamad i högerhandens fingrar, morsan är vänsterhänt. Det blev högerhänt mus på vänster sida...

De lärde sig fort och har lagt Kungen och spelat Flipper flitigt, jag la genvägar på skrivbordet.

Nästa steg var att koppla upp sig mot Internet; jag beställde bredbandsabonnemang från rätt leverantör och allt fungerade, förutom att inloggningsuppgifterna inte har kommit, eller så har brevet åkt till soporna bland annan reklam, så jag fick ringa och beställa nytt. Men det behövs ju bara för mailkonfigurationen och för att komma in på sin sida hos leverantören. För att komma ut på Internet krävdes bara installation av modemet.

Jag försökte vara pedagogisk, på ett blandspråk bestående av finska, svenska och engelska...jag har ingen aning om vad modem heter på finska, men å andra sidan har inte mina föräldrar det heller.

Jag insåg rätt snabbt att det inte är så bra idé att försöka förklara hur det fungerar, det gäller att dra ner informationsmängden till det absolut minimala.

Jag visade hur man klickar för att öppna Internet Explorer, la in Aftonbladet som startsida och sa "Allt med streck under är klickbart, blir det fel klicka på krysset i hörnet och börja om".

Jag tror att de förstod.

Poesi i sjuksängen

Nödvändighetens näve

Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan de försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga
flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett
nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid
vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen -

du tror du kuvar mig liv?

Solveig von Schoultz

Isternatt var ingen yster natt

Sov inte inatt. Bäddade ner mig vid tretiden och låg och vred mig till halvsex...(egentligen klockan sex, men meningen hade blivit ekivok om jag hade skrivit det) frossa och märkliga nästan-mardrömmar som höll mig vaken. Jag borde ha vetat bättre, hostmedicinen är inte bra för mig.

Käkade pre-frukost vid sextiden och läste tidningen, då kom sömnen. Nu känner jag mig närmast som en zombie. Halva jag är vaken, andra halvan är kvar i mardrömmarnas värld. Rösten är alldles konstig, jag låter som om jag hade druckit whisky hela natten. Näsan är täppt och det är lock för öronen. Inte ens Nezeril hjälper.

Tur att jag har semester.

Sömn-Ister

Ooops! Slog upp mina ögon och upptäckte att klockan var 11! Hela förmiddagen har jag sovit gott utan att störas av vare sig grannar eller väckarklocka.

Min Älskade gjorde sin sista arbetsdag igår, vi skrotade uppe hela natten, kom inte i säng förrän vid halvfemtiden...det är så skönt att vara uppe på nätterna, det är då det känns som ledighet!

Jag har ju inte velat vara uppe, trots att jag har haft semester, utan jag har gått och lagt mig samtidigt med min Älskade, jag vill ju somna i sked! Och helst ska jag somna först, vilket jag också brukar göra, jag tycker inte om att ligga och lyssna på när han sover...

Under många års tid led jag av insomningssvårigheter, i långa perioder. Sedan jag träffade min Älskade har insomningssvårigheterna försvunnit i princip helt. Lägger vi oss för att sova, i sked, så tar det ungefär 20-30 sekunder tills jag sover. Ibland kan det ta upp till fem minuter, men det är inte ofta.

Men jag har fortfarande svårigheter att somna när jag ligger ensam i sängen...och ibland på söndagar när det är stressigt på jobbet. En förpackning insomningstabletter har gjort det problemet mindre, jag behöver inte ta tabletten, bara veta att dom finns där...

Nu tänker jag ta itu med dagens måsten, vilka är, grovt räknat , noll till antalet.

Ister hatar cityfest

Min vackra stad har, som alla andra städer, en fest på sommaren.

I dagarna fyra fylls stadens centrala gator med krämare av den vanliga sorten; strumpor, godis, mobilskal, T-shirtar och allsköns bråte (vem köper nya köksluckor en torsdagkväll på stan?).

Små gatustånd med mat från olika länder finns utplacerade här och där; vilsdsvinskebab, langos, souvlaki, cavapcici, varmkorv, munkar, våfflor...och restauranger har flyttat ut, tävling i godaste maten har utlysts.

Öltält finns i mängder och det är mängder som väljer att tillbringa sin tid i öltälten, vissa har ju till och med en trubadur! Några scener har spikats ihop för artister från när och fjärran.

Axels Tivoli får jag inte glömma att nämna, discodunk från karusellerna ligger som en mjuk ljudmatta över staden.

Den här festen är årligen återkommande och är man politiskt korrekt så beger man inte sig på stan under dessa dagar. Det är lite trailer-trash att gå ut på stan, att överhuvudtaget befinna sig i stan under dessa dagar.

Jag är nästan politiskt korrekt. Jag gillar att gå ner på stan och hata eländet. Jag plågar migsjälv med att äta mig igenom mängder av maträtter, jag fnyser åt stånden med godis och laktritsremmar, jag går in i öltälten och hejar avmätt på bekanta som jag inte har sett på många år.

Jag står gärna och hatar festen, knaprandes på varma brända mandlar, mätt efter en underbar strömmingsburgare från lokala fiskare, samtigt som jag lyssnar på Ale Möllers Världsorkester med Lisa Nilsson.

Jag tror jag ska ner och hata lite idag också.

Monsterdotter

Dotter har kommit hem från Huvudstaden, hon har besökt sin moster under några dagar. Vi har haft det rätt lugnt härhemma.

Hon slängde in sina saker på sitt rum och startade omedelbart operation undanplockning i lägenheten - "Har ni inte städat här när jag har varit borta, det ligger ju grejer överallt?".

Därefter krävde hon middag. Hon vägrade att ta emot pengar till en pizza, ville inte ha hamburgare från Max. Hon ville ha middag, riktig mat med grönsaker, sitta tillsammans vid köksbordet.

Nu pratar hon om att sticka ut och springa, vill ha sällskap.

Vad har jag fostrat för Monster?

huvudstads-Ister

Återigen en dag i Huvudstaden! Följde med min Älskade igen, den här gången skulle jag shoppa loss ordentligt.

Jag hade förberett mig noga och lyssnat på min Älskade som uppmanade mig att föra över ett större belopp på mitt konto så att jag inte behövde oroa mig. Samtliga förmånskort nedpackade i lilla ryggsäcken och de foträta sandalerna på fötterna skulle jag slösa pengar!!!

Jag gick runt ett par timmar, besökte en bokhandel (boklåda i singularis?), kikade in i små butiker, stora varuhus, tittade på vackra sidentyger, provade skor och klämde på kuddar och porslin.

Skickade ett SMS till en Distingerad Gentleman och lurade ut honom och hans Finurliga Fästmö på lunch. Mycket, mycket trevligt!

Klockan närmade sig 16 och jag hade fortfarande inte handlat någonting annat än en meter läderband för 20 kr.....beslutade mig för att fortsätta till Kista för att finna någonting att ta med mig hem, där måste det finnas något!

Klockan 1645 var jag i Alvik och mötte min Älskade, med en nyinköpt sport BH från Stadium i Kista. Behövde inte ens prova den - det hade jag redan gjort förra veckan i min Hemstad och konstaterat att den var perfekt.

Men jag hade en trevlig dag i Huvudstaden, hjälpte en turist att hitta Drottninggatan!!

Jag är mer än jag

Jag är mer än mitt medvetna Jag.

Så långt sträcker jag mig i de religiösa och övernaturlighetsterorier. Svava och Basic har skrivit intressanta inlägg om detta, jag bidrar med min teori.

Mitt medvetande är bara en liten del av mig. Hela tiden, under dygnets alla minuter mottar min hjärna en massa information från omgivningen med sina sinnen. Information från ögon, öron, mun, inre organ, mm mm.

Det rör sig om ungefär 10 miljoner bit/s information som skickas till hjärnan och bearbetas hela tiden. Antingen blir det onödig information eller information som man bör vara medveten om.

De lärde tvistar om hur mycket bandbredd medvetandet har, men man pratar om 16-40 bit/s. (Alltså inte 16-40 miljoner utan 16-40 bitar per sekund.)

Vi kan nog medge att sinnenas bandbredd är lite större än medvetandets, medvetandet som också kan kallas Jag.

Medvetandet, mitt Jag, förnimmer ibland att Jaget kanske inte är det enda som styr, det finns någonting annat före. Man kan också mäta att det pågår hjärnaktivitet ungefär en halv sekund innan vårt medvetna jag blir "medveten", det är alltså inte vårt medvetande som styr vad som blir medvetet…

Jaget är alltså min person och mina medvetna tankar. Jaget har lite svårt att förstå att det inte är ensamt, det ligger ju i medvetandets natur, det du inte är medveten om kan du inte vara medveten om. Men ändå vet Jaget att det finns någonting mera, förnimmer ibland en känsla av det. Jaget måste underkasta sig någonting som är större än det själv.

Då ligger gud nära till, när inte Jag kan förklara allt som finns i Mig.

Därför kan jag säga att jag är mer än Jag. Men IsterJaget förklarar inte ”det andra” som gud, utan som omedveten hjärnaktivitet. Med den förklaringen kan jag också logiskt gå med på att en del människor har större bandbredd på sitt medvetande och att det finns saker som kan förnimmas olika.

De som har en större bandbredd kanske blir medvetna om information som alla människor inte blir medvetna om, kanske kan telepati förklaras på det viset. Intuition tror jag är bara stundvis ökad bandbredd….helt plötsligt blir vi medvetna om information som hjärnan har mottagit som släpps fram till medvetandet…

Däremot har jag svårt att tänka mig att döda har möjlighet att generera hjärnaktivitet och nya tankar att skicka till oss…men det är en annan diskussion.

Svengelska Ister

Min engelska är dålig. Så där lagom dålig som den kan vara för en som gick ut gymnasiet 1978 och läste några år på högskolan 87-90. Facklitteratur går väl an, medicinska forskningsrapporter på engelska går utan problem.

Men skönlitteratur...så segt, så segt. Jag är en snabbläsare på svenska, läser texten som stora sjok (har ofta svårt att säga vad personer och platser heter, läser Namn som bilder, tror jag.)

På engelska måste jag läsa ord för ord, ibland till och med ljuda högt...för att inte snacka om alla konstiga ord som ibland måste slås upp, när inte sammanhanget tycks ge ledtrådar.

Har ett vagt minne av att det var likadant när jag lärde mig svenska, i 10-årsåldern. Plöjde mig igenom Kulla-Gulla och Kittyböcker...och tyckte att det var konstiga kännetecken på bovarna ... stjärnformade ärr (i mitt huvud snurrade frågan - hur ser ett stjärnformat R ut?).

Nåväl, nu har jag återigen tagit tjuren vid hornen och börjat med en Patricia Cornwell, språket tangerar ju mitt område, har inga problem att följa obduktionerna... men den första boken jag läste på engelska, av just Patricia Cornwell, handlade om en brand i ett stall. Jag vet ju knappt vad en häst är, ännu mindre alla detaljer i ett stall, inte ens på svenska! Men jag tog mig igenom, kapitel för kapitel. Och jag begrep.

Nästa steg blir att våga tala engelska. Det värsta är att jag hör hur dåligt jag talar, att uttalet är alldles galet. Har ni hört någon tala engelska med finsk-svensk-norrländsk brytning?

Att Dottern hånar mig för detta, gör inte saken bättre.