Jävligt irriterad!

OBS. Detta inlägg kommer kanske att tas bort under dagen, måste bara få skrika lite!

Ibland blir jag så jävla trött på gnället på sjukvården!

Så jag tänker vända på det, jag gnäller på patienterna istället. Jag får aldrig göra det IRL, fast jag ibland har lust. Jag måste bita ihop, vara vänlig även mot de som är otrevliga, jag får inte missa något, måste lyssna till symtom istället för svordomarna. Jag får inte ta hänsynt till människors ekonomi, etnisk tillhörighet osv, jag ska prioritera utifrån mediciska skäl. Men ibland blir jag tokig på människor!

De som kräver allt, nu helst inom två timmar, de som skriker åt mig i telefon, som använder tillmälen, skäller och kallar mig för idiot och jävla offentliganställd, när jag säger att de inte får tid förrän om fem dagar. De som hotar att anmäla mig, hotar med pressen för att jag inte kan ge dom tid på onsdag kl 14, utan har bara en tid kl 10. De som har så vansinnigt ont att de inte kan göra någonting, men när jag erbjuder tid idag kl 15 kan dom inte, för dom ska till frissan.

På de flesta vårdcentraler kommer du i kontakt med en läkare inom en vecka och tidigare än så ska man oftast inte in heller, de flesta åkommor från rörelse- och stödjeapparaten samt förkylningar, halsont mm försvinner på en vecka.

Man gör ingenting åt till exempel ett ryggskott första dagarna... det kan rent av vara kontraindicerat, om det sedan efter några dagar visar sig att det är diskbråck.... Har man då varit där och vridit och vänt kan man förvärra.

Men visst, man kan gå till en kotknackare dag 2 när man har ont, betala 5-600 spänn, kotknackaren undersöker, lägger patienten i million-dollar-roll position och det knäpper till i ryggen, han säger "Nu kommer det att kännas ordentligt idag, sen blir du bättre om 3-4 dagar"... OBS, jag talar inte om legitimerade chiropraktorer, naprapater utan om "äkta kotknackare", som har gått tre helgkurser i ryggknäckning...alla diplom brukar vara uppsatta på väggen hos dom...men ingen examen.

Vid akut påkommande smärta från rörelse- och stödjeapparaten - vila kroppsdelen ett par dagar, tryck i dig receptfria smärtstillande, lägg på värme/kyla, ta varma bad, dusch... ta det lugnt, det går över!

Har man målat huset under helgen, är det sannolikt att man får ont, kanske till och med en liten inflammation i axelns muskler, speciellt om man normalt inte har det arbetet...har man grävt upp gräsmattan för hand är det stor sannolikhet att ryggen säger ifrån, har man spikat upp ett staket händer det att man får ont i armbågen osv.

Dagens människor förväntar sig ett liv utan smärta, förlitar sig på att sjuvården ska reparera dom, oavsett orsak till smärtan. Människor lever som om två-tre dagars smärta är livshotande.... men kroppen gör ont ibland. De flesta får ryggskott någon gång i livet, precis som de flesta någon gång har huvudvärk, flunssan, halsont. Det är inte farligt att ha ont, däremot är det jävligt obehagligt.

Hur f-n ska sjukvården ha tid att utreda de som har oklara tillstånd, när väntrummen fylls av 20-50-åringar som har haft ont i ryggen/halsen/armen i tre dagar...som kräver reparation NU.

Skärp er!

Ta lite ansvar för din egen kropp, titta i egenvårdsbroschyren, kolla på nätet och vårda dig själv först, när inte det hjälper då är det dags att kontakta sjukvården. Om människor förstod det skulle vården ha tid på ett helt annat sätt.

Och bara för att förekomma kommentarer om missade saker på vårdcentralerna - för varje malignitet (cancer) som missas i vården, går det säkert 99 som diagnosticeras rätt...och det är nog få cancerformer som går från "inga symtom" till "livshotande" på en vecka.

Naturligtvis gäller inte ovanstående dig.

Detta inlägg tas kanske bort under dagen, jag får göra va fan jag vill på min blogg!
----
12:24 Lagt till ett "kanske" i rubrik och slutmening.

Snussorg

Jag har klarat tre veckor utan snus.

Det är annorlunda den här gången jämfört med tidigare försök. Då har jag alltid funderat ut tillfällen då jag skulle kunna få snusa, jag har planerat i smyg, nästan i smyg för mig själv.

Nu har jag mest känt...sorg. När suget har kommit har jag känt mig gråtfärdig för jag har blivit så ledsen över att snuset inte finns längre för mig. Aldrig mer. Jag tror att jag är i en sorgeprocess. Jag har nog slutat, på riktigt.

Det är ta mig tusan värre än att sluta dricka.

Sjukdrömmar

Låg och halvsov med TV:n på i bakgrunden. Drömde en massa konstigheter...

Karateträning ...de slog mig över strupen och näsan...det gjorde ont, kunde knappt andas, jag kunde inte försvara mig för jag hade glömt vilken arm man blockerar med...kunde inte sparka heller för någon hade huggit av mig benen....

Vaknade med värkande hals och kudden dränkt med snor. Musklerna i kroppen värker.
Äckligt!

Vill vara frisk och gå på träningen ikväll.

Misslyckade självsuggestioner

Det fungerade inte.

Idag ligger jag med väldigt konstig röst och en smärtade hals. Det som jag trodde var träningsvärk från måndagsträningen är nog bara vanlig muskelvärk som man får vid rejäla förkylningar.

Började dagen med en dubbel Treo och tog mig till jobbet, ringde återbud till dagens och morgondagens patienter och skrev färdigt det som inte blev klart igår, det går bara inte att lämna en massa patientuppgifter i huvudet...det måste skrivas ner inom 24 timmar, annars raderas det och det går inte att återskapa!

Så nu ligger jag och känner mig ämlig, alldeles ensam i min säng. Ska nog titta på Kill Bill och Matrix, mina följeslagare i sjuksängen. Det går alldeles utmärkt att sova till båda fimerna, bara öppna ena ögat ibland och kolla favoritscener - som när hon, Beatrice Kiddo, drar ut ögat på sin fiende... och när hon skär av kroppsdelar av fienden....eller Matrix ettan, när Neo och Trinity kommer in tungt beväpnade och pepprar ner stället...och man kan höra tomhylsorna falla i golvet! Det är avslappnande filmer, lagom för sjuksängen.

Jag mår säkert bättre i eftermiddag.

Självsuggestioner

Halsonda är inbillning. Snus-sug är inbillning.

Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.
Jag mår fint och trivs bra med att vara fräsch i munnen.

Fungerar det, så fungerar det.

Byte av sport?

Härliga tisdag - äntligen. Nu är vi på väg mot veckans slut igen. Märkligt hur veckan ibland bara kan kännas som transportsträcka till veckoslutet...

Gårdagens träning tog fullkomligt all kraft ur mig, det vara 90 minuter "jag orkar inte mer"-känsla. Funderade allvarligt på att byta sport...till poker eller biljard kanske, man får nog inte lika ont i kroppen av de sporterna...fast det är nog inte lika kul. Jag gillar ju att slå på folk!

Det är nog bara att halta vidare...

En måndag

Oj, hela dagen har bara rusat förbi! Hinner knappt tänka...bara rusa från ena patienten till andra. Försöker vara närvarande, men ibland sviktar uppmärksamheten. Men måndagar är trista, jag kan inte komma ifrån det! Kanske borde jag gå ner i arbetstid och vara ledig på måndagar...det vore jättetrevligt, tror jag.

Längtar efter kvällens träning med lite skräck - träningsvärken i kroppen är utbredd, det kommer att göra ont att träna! Men å andra sidan vet jag nu hur skulderbladets stabilisatorer känns och vet exakt var höftens utåtförare sitter även på mig!

Haltar igång

Vissa svårigheter att kliva upp idag...det fick bli en långsam uppstigning och en lång varm dusch.

Bara några enstaka blåmärken, tån ser bra ut och svullnaden i knät har gått ner, tydligen bara muskelskada, inget allvarligt. Men det känns i kroppen.

Blir nog en långsam promenad till stadens söndagsöppna apotek för att inhandla nya nikotinplåster.

Solen skiner och det är söndag!

Spräckt tånagel

Karateträning i 3,5 timmar, med tre fem-minuters pauser. Högt graderad Stockholmare höll i träningen, det var full fart från början till slut.

En spräckt tånagel på stortån, drog i en spark lite fel...och ett svullet knä - motståndaren som missade lite. Blåmärkena kommer först i morgon, lär nog vara 20-tal, dock ingen blåklocka, jag är bra på att blockera slag mot huvudet.

Känner mig helnöjd med dagen!

Min nya N73

Ny mobil. Nokia, naturligtvis.

Massor av finesser! Massor av megapixlar. Mp3. Radio. Det går att ringa med den också!

Messat Lillebror - han är grön av avund...hehehe.

Det blir nog en bloggfri kväll.

Behöver nya träningsskor

Härligt karatepass idag! Hade mina nya gi-byxor på mig, de satt perfekt - löst och ledigt! Det var mest kata idag, men lite kondition också, nog hann jag bli ordentligt svettig!

Gårdagens löptur orsakade återigen ömma hälar, jag misstänker att skorna har gjort sitt och att det är dags att köpa nya skor.

Skulle vilja klara mig ett par månader till med skorna, det kanske räcker att jag byter innersula... det är ju så svårt att köpa joggingskor, alla skor som är bra och sköna är så förbaskat fula! Jag skulle vilja springa i nätta, lätta Nike-skor, men får allt ta på mig stora tunga New Balance...storlek 39 dessutom, det kan aldrig bli nätt!!

Men jag står stadigt på jorden i alla fall.

Nu ska jag ut

Hemma igen vid datorn, har till och med hunnit sova middag en stund. Lördagar är underbara!

Clas Ohlsson hade som vanligt massor av saker som var intressanta, kom hem med 1 GB USB-minne, DVD- och CD-skivor plus några glödlampor. Hittade inga vackra skruvmejslar idag, det var inte rätt färg på dom.

Budo-butiken fick besök också; inhandlade ett par gi-byxor, byxorna som hör till min dräkt är inte riktigt bra, de är tänkta att bäras av en höftsmal man... det är inte så kul när byxorna sitter tajt när man sparkar högt, det händer att resten av kroppen liksom följer med benet då...

Naturligtvis besökte jag en boklåda också, det ingår ju i stadsrundan. Men det blev enbart pocketböcker - köp fyra betala för tre är ju så förmånligt.

Nu tänkte jag ta en cykeltur ner till Staden, det är en massa aktiviteter ikväll, Å-natta, kallas det.

Om jag orkar klä på mig.

Gillar Classe Ohlsson

Lördag förmiddag. Ingen sol. Ingen taggtråd i halsen. Nyduschad, nyfrukostad.

Pengar kvar på kontot.

Classe Ohlsson here I come!

Jag firar fredag

I morse gick jag upp med känslan av att ha lite taggtråd kvar i halsen. Under dagen har i princip alla varit idioter, jobbet har varit trist och arbetsuppgifterna vansinnigt onödiga. Lunchen smakade läbbigt och det fanns inget gott till kaffet.

Bestämde mig för att promenera hem, det är knappt fem kilometer. Under promenaden upptäckte jag att taggtråden var helt borta, människorna började se riktigt trevliga ut och solen sken härligt. Kom hem, bytte om och tog en löptur på dryga halvtimmen.

Nu ska det bli riktigt trevligt att bädda rent och dammsuga!

Ister gillar fredagar

Äntligen fredag!

Efter en eftermiddag och kväll i sängen känner jag mig pigg, glad och beredd att ta itu med dagens arbete! Lögn, naturligtvis, men om mitt bättre jag låtsas det, kanske mitt sämre jag går på det.

Det blir nästan att härja fritt hela dagen, mina kolleger är här bara en stund på förmiddagen, lediga på eftermiddagen...jag tror att jag ska möblera om lite här..

Och snart kommer gruppen som ska träna i gymnastiksalen. De behöver säkert några nya övningar. Hehe.

Lat-dag

Flexade hem efter lunchen från jobbet idag, nu ligger jag på minus 41 timmar. Sommarens långa luncher och tidiga hemgångar gav resultat. Enligt administrationen leder jag minusflex-ligan...ingen annan (vi är 50 pers) har så många timmar. De flesta har plustimmar, en del har så mycket plus att de har fullt sjå att hålla sig inom gränsen.

Det lustiga är att jag även ligger i topp på flest antal nya patienter. Kan det hänga ihop med att jag ofta glömmer att gå på möten och annat onödigt tjafs som tar patienttid? Jag är av åsikten att nästan all tid då man inte har patient med är onödig.

Så eftermiddagen har tillbringats i sängen! Min Älskade har varit sjuk hela veckan och jag kände i morse att det var lite taggtråd i halsen. Jag har inte för avsikt att bli sjuk, så jag ligger och gottar mig i sängen hela den här kvällen, har köpt lite godsaker som jag kan proppa i mig, har en tidskrift och böcker...jag vilar mig frisk idag! Immunförsvaret ska få chansen att jobba i fred.

Det är skönt att tillåta sig en lat-dag.

Metodutveckling

En 45 minuters Power Walk (= rask promenad) till jobbet på morgonen gör att krafterna börjar sina framåt 11-tiden...får nog gå in på mitt behandlingsrum, tända röda lampan, lägga mig på britsen och vila en stund, insvept i värme och filtar.

Jag kan ju säga att jag testar en ny avspänningsteknik, då kan jag kalla det för metodutveckling.

Klagomål

Diskuterade hantverkare på fikat idag och samtliga hade dåliga erfarenheter; hantverkarna kommer möjligtvis den dagen de har lovat, de kladdar ner i hemmet, tar aldrig av sig skorna, kräver att vi möblerar om för att de ska kunna sköta sitt arbete och tar hutlöst betalt - även för deras restid!

I mitt landsting får patienten tillbaka patientavgiften om hon får vänta mer än 30 minuter på planerad tid. Och har ni någonsin sett hemtjänstpersonal gå in till sina kunder med leriga stövlar? De har minsann tid att ta på sig blå plastsockor, inte debiterar de sina kunder för restid heller!

Och folk klagar på vården?!

Bristande nattsömn

Känner mig trött och seg idag, sov knappt någonting inatt.

Låg och vred mig halva natten...låg på höger sida, låg på vänster sida, i min Älskades famn, på min Älskades arm, låg på rygg, låg på mage, täcke på och täcke av... men klockan bara tickade vidare och när jag äntligen kände att jag började ramla ner i sovdimman fick jag en armbåge i ansiktet... klarvaken igen!

Jag gick upp och drack lite äcklig varm mjölk och läste en tråkig bok..och försökte igen, minns att jag tittade på klockan 0315 sedan vaknade jag nog varje halvtimme och stirrade hatiskt på väckarklockan.

Vid halvsju, då jag skulle upp var jag däremot halvdöd. Det var nästan omöjligt att få upp ögonen, ännu värre var tanken på att jag skulle sätta foten på det kalla golvet... så jag stämplade fast mig på min Älskades arm, halvlåg över hans överkropp så att han inte heller skulle ta sig upp.

Vi sov vidare till 07.15...därefter var det multitasking som gällde - lite läskigt är det att borsta tänderna samtidigt som man äter frukostmacka och sköljer rent med kaffe...men allting går om man bara vill!

Fast nu börjar det sega till sig ordentligt i hjärnan.

Funderingar kring höstdagjämning

Igår var det höstdagjämning, det ena av två dygn på året då natt och dag är lika långa. Nu på hösten tar natten över mer och mer, mörkret kommer tidigare och tidigare. Det kommer att bli längre nätter ända till mitten av december, kring Tomasdagen är den längsta natten...midvinter.

Det är en härlig tid framför oss - tid att dra sig tillbaka efter vårens och sommarens intensiva liv, nu kan man tända ljus, sitta och kura med en bra bok (eller bloggen för den delen) och ta igen sig lite efter den hektiska sommaren.

Jag hade tänkt göra mycket nu i höst, men har kommit fram till att det bästa för mig nu är nog att bara vara... inte engagera mig för mycket i alla projekt utan koncentrera mig på att må bra och ta väl hand om min kropp.

Så nu ska jag ta och beställa några böcker, hurra för längre nätter!

Middagsbekymmer

Söndag igen - jag förstår inte vart veckosluten tar vägen! Jag tycker ju att det nyss var fredagkväll!

Gårdagen gick i snusdepressionens självömkande töcken, så i morse bestämde jag mig för att inte ha en likadan dag! Jag vägrar att låta nikotinet bestämma över mig! Jag tänker inte lämna några flera snusdepressionsrapporter, nu är det bara att gilla läget för min del. Jag har slutat snusa och så är det. Punkt.

Tog en härlig förmiddagspromenad efter frukosten, det är inte att tänka på någon annan träning pga underlivsläckaget. Om en vecka ska jag sätta in en ny hormonspiral och jag hoppas på att jag åter får leva normalt alla veckor i månaden, inte vara så begränsad som jag är nu var fjärde vecka!

Dagens andra utmaning (den första är att komma upp) är vad vi ska ha till middag idag. Jag gillar att laga mat, men ibland tar fantasin slut. Jag får väl göra som jag brukar - gå till butiken och se om de har någonting gott... dock blir det nog en efterrätt med äpplen, det är jag ganska säker på.

Fisk kanske vore gott? Eller kyckling?

Depressions-virus

En italiensk-inspirierad middag har inmundigats för en stund sedan. Betydligt godare än gårdagens middag på lokal.

Det är bara så svårt att sluta äta, jag är van vid att stoppa i en snus efter maten, efter det kan man ju inte äta. Nu blir det liksom inget stopp... jag bara fortsätter och fortsätter...

Jag kommer nog att svälla något under de här första veckorna utan snus, men det är väl sådant jag får räkna med. Jag har ju kläder med gummiband i midjan...och säkert hittar jag en storlek större kläder någonstans längst inne i garderoben...jag brukar inte slänga kläder som har blivit för stora, endast kläder som har blivit för små. Det är alldeles för deprimerande att ha för små kläder i garderoben... och deprimerande saker ska man göra sig av med fort!

Tänkte köra Body Combat idag, men efter en stunds stilla cyklande på stan ville jag bara hem och sova, kände mig alldeles slut! Så inte nog med att jag kom i säng i tid inatt och sov länge på förmiddagen, jag har även sovit två timmar middag idag!

Det är säkert nåt depressions-virus som håller på att härja i min kropp. Men jag tänker sova ut den, den ska ha så trist i min kropp att den flyr!

Nu ska jag pigga upp min själ med lite glass! Depressions-virus trivs inte i människor som njuter....

En trevlig kväll trots allt

Var ute och käkade på lokal idag. Ett nytt ställe. Det stället får inte besök av oss flera gånger.

Köpte drygt fyra hekto godis som jag har tryckt i mig under kvällen. Mår illa nu, det var två marmeladbollar för mycket.

Underlivet läcker. Läcker och läcker - det är rena forsen igen! Hb:t dippar väl ännu mera nu, snart ligger jag väl under 120!

Vill ha snus. Tänker inte snusa. Gnuggar på nikotinplåstret.

Jag har två olästa tidskrifter och en oläst bok brevid, TV:n framför och mina käraste - min Dotter, min Älskade och min laptop - i sängen med mig .

Det kommer att bli en trevlig fredagkväll, trots allt!

Minidepression igen

Minidepression idag igen. Sovit dåligt två nätter, i natt var jag uppe en timme...vaknade och kunde inte somna om..låg och vred mig i sängen först men insåg att ögonen ville vara öppna och gick då upp en stund. Drack en mugg med varm mjölk - äckligt men effektivt, läste gårdagens morgontidning, därefter kunde jag somna om.

Naturligtvis var jag närmast döende när det var dags att kliva upp, av trötthet men även kroppen värkte, av all träning igår, kunde knappt gå...småledena i fötterna tycker inte om barfotahopp!

Jag vet att min gnällighet beror på minskad nikotin-intag, det retar mig ännu mera...att jag ska bli deprimerad av att inte få i mig gift! Allting känns rätt grått och trist, det är nästan inte ens kul att fundera ut smålurigheter att skriva om i Hednings blogg.

Då är det illa, när jag inte ens vill vara lite smådjävlig.

Predikan om fysisk aktivitet

Förmiddagen bara svischar förbi! Började dagen med ett core-expresspass, körde först uppvärmning med Power Walk i dryga 20 minuter - på min tid sa man rask promenad - så jag fick en hel timme fysisk aktivitet på morgonen.

Det är härligt att komma till jobbet och vara färdigtränad för dagen. Fast jag vet ju att jag kommer att gå på karatepasset i kväll i alla fall, bara för att det är så roligt!

Jag har skapat ett beroende av träning, jag har kämpat många år med det och nu äntligen har jag hittar fysiska aktiviteter som jag vill göra, som är roliga under tiden och inte bara skönt efteråt!

Jag hittade karaten som 40-åring, jag bara ville prova, en ungdomsdröm och jag gjorde det! Visserligen funderade jag allvarligt på att gå hem efter halva uppvärmningspasset första gången, men med tiden har det blivit roligare och roligare. Och jag har börjat leta efter andra former av träning också, det gäller att hitta träningsformer som man trivs med.

Jag har dansat magdans, jag har provat på yoga, jag har simmat och testat Friskis o Svettis... mm mm. Jag har sprungit och gör det fortfarande men funderar på att testa att öka konditionen med spinning istället, det kanske är kul.

Dessutom har jag nu äntligen testat Body Combat och det är konditionskrävande. Det tänker jag fortsätta med, trots att jag höjer medelåldern med 15-20 år i lokalen och inte orkar med hela passet utan får fuska på slutet.

Så ge inte upp, fortsätt att leta, det finns något därute för dig också, det är aldrig försent att börja träna! Jag upprepar: det är aldrig försent att börja träna!

Det viktigaste är inte vad du gör utan att du gör något fysiskt lätt/något anstängande minst 30 minuter om dagen (2 x15 funkar bra också) och lägger till två till tre pass i veckan med lite mer svettig aktivitet (bastu räknas inte!).

Ut och rör på dig!
-------------------------------------------------------------------------
Snusrapport dag 4:
Väldiga snussug tidvis, går i vågor. Men ännu en dag utan snus kan läggas till protokollet.

Letar träningsbyxor

Jag var och provade nya träningsbyxor igår. Såg ut att vara helt OK i annonsen och skulle finnas i även stora storlekar.

Men jag förstår inte hur jag ska få ett par byxor att sitta kvar 10-15 cm under navelnivå - det är ju där jag har den största delen av det underhudsfett jag har så gott om. Bilden till höger är jag, dock är den konkava kurvan vid magen konvex ...Photoshop fixar det mesta. Drar man upp byxorna där de sitter kvar - dvs i fördjupningen som bildas mellan valken över navel och valken under naveln, då ser det inte riktigt bra ut en bit längre ner.

Varför kan de inte tillverka byxor för riktiga Ninja-kvinnor?

Snusrapport dag 3:
Tomheten under läppen kvar. Suget starkt. Jag med.

Fortfarande kvinnlig och ljuv

Det blev kapa topparna. Håret är avkapat rakt av vid axlarna (egentligen nuddar håret pars acendes på musculus trapezius, men det säger väl er inget?)

Det går alldeles utmärkt att sätta upp det och det ser inte slitet ut.

Nästa gång blir det nog kort, kanske.

Ambivalens

Kan inte bestämma mig - klippa håret kort eller bara rensa topparna.

Fördel kort hår ;
Torkar snabbt, behöver aldrig sättas upp, jag ser yngre och tuffare ut.
Fördel långt hår:
Kan sättas upp istället för tvättas varje morgon, jag ser snällare och kvinnligare ut.

Nackdel kort hår:
Måste fönas varje morgon, jag ser hård ut, kan inte sättas upp.
Nackdel långt hår:
Tar tid att torka, måste grejas med en massa inpackningar, jag ser mesig ut.

Måste bestämma mig inom snar framtid, har tid hos frissan 16.30.

Det var längesedan jag hade riktigt långt hår....

Nöjd med dagen

Jag känner mig riktigt nöjd med dagen.

På jobbet fick jag en kram av en dam som blev så himla glad när jag sa att det inte är försent att börja träna när man är 70 år, tvärtom, då ger det resultat snabbt. Hon skulle ringa Korpen och Friskis & Svettis idag för att komma igång!

Hann med att fixa en riktig middag före träningen, nu har jag mat till morgondagens lunch också! Känner mig huslig...

Karatepasset var härligt idag, mycket teknik men ändå svettigt! Kom hem strax efter 21 men min Älskade hade kommit ihåg att spela in CSI, så den kan jag titta på imorgon.

Snusrapport dag 2:

Inget vredesutbrott idag. Bara en molande tomhet under läppen.

Hittade en dosa med tre påsar snus i träningsväskan. Tog ett blixtsnabbt beslut, utan att tänka efter alltför mycket, och jag sprang till toan och spolade ner dom. Jag vet att inte går att slänga det i soporna...det är alldeles för lätt att gräva i soporna!

24 timmars nikotinplåster är inte att rekommendera för dem som duschar fler än en gång om dagen.

Dags för kvällens glassranson.

Ister svär en ed

Jag ska aldrig mer sluta snusa!

Första snusfria dygnet

Snart ett dygn utan snus. Det känns helt OK, jag har ju plåster för att minimera abstinensen. Men hela tiden kommer jag på mig själv att tänka på att det vore läge att stoppa in en snus...jag har ju i princip haft snus under läppen hela min vakna tid.

Jag låter bara bli nästa snus, svårare än så kan det ju inte vara?!

Saknar snus

Tack allihopa som ger mig styrka att sluta snusa...eller rättare sagt, ni gör så jag inte kan börja igen. Det skulle bli alltför nesligt, såsom jag har orerat om det nu i några inlägg.

Just nu känns det som jag skulle vilja börja leta i alla väskor och jackfickor, men stoltheten tar emot. Jag tror också att allting är tömt, jag har planerat snusstoppet några veckor nu och letat fram alla gamla gömda dosor.

Jag får ta och tejpa på mig ett plåster, maxstyrka. Några veckors sakta nedtrappning av nikotinet för att inte få alltför mycket fysiska besvär som frossa och huvudvärk. Jag vet också att mitt humör inte blir till det bättre när jag får abstinens, jag måste ju tänka på mina medmänniskor och mina patienter. Så det blir plåster.

Men det hjälper inte mot det orala behovet...hela tiden går tungan upp under läppen och söker...tomt! Det är värst. Att inte få stoppa in en snus under läppen.

Jag är på väg in i en depression. Snabbt och säkert.

Sista snuset

Sista snuset under läppen.

Varför i hela världen ska jag sluta snusa?

Ister i serviceyrke?

Vi har återigen fått lära oss hur vi ska "ge service" till patienterna. Problemet med att överföra en fd flygvärdinnans (hon som föreläste) servicetänkande till en sjukgymnasts servicetänkande är lite knivigt.

Flygvärdinnan vill ha tillbaka kunden och ska helst ge kunden det kunden vill ha, plus lite till som kunden inte visste om att hon behövde...då är det service.

För mig som sjukgymnast gäller nästan det motsatta. Jag ska se till att patienten går hem och aldrig kommer tillbaka igen!

Jag jobbar med skattebetalarnas pengar, jag måste se till att ingen som kan klara sig själv behöver utnyttja vården, för att frigöra resurser till de mest behövande.

Jag ska inte alltid ge patienten det hon vill ha, utan jag ska försöka få patienten att upptäcka vad hon kan göra själv för att bli bra och hur hon ska göra för att undvika återfall. Jag kan inte ge patienten massage för att hon tycker att hon är spänd, för massage är en passiv behandlingsform som inte ger varaktig förbättring, det är jätteskönt för stunden och ett par dagar efteråt, däremot kan ett förändrat rörelsebeteende, träning och töjning göra henne bra på sikt.

Patienten får alltså inte det hon vill ha - är det dålig service?

Det svåra är att få patienten att gå härifrån med insikten att hon själv kan göra något.Det allra svåraste är att henne att komma på detta själv, under samtalet och undersökningen, så att hon själv kommer med förslag och frågor - då vet jag att patienten faktiskt kommer att följa råd och tips som jag ger.

Men det är inte service enligt flygvärdinnemodellen. För den patienten kommer aldrig tillbaka.

Lasternas summa bör vara konstant?

Underbart karatepass idag! Bara genomsvettig och skakig i benen, var inte ett dugg spyfärdig! Kände mig lite tveksam till om jag skulle, ville inte, det tog emot, trots att jag vet att jag gillar det när jag väl kommer dit.

Och jag tog mig dit. Förhandlade länge med mitt bättre jag och hon hade bäst argument den här gången.

Hoppas att hon klarar argumenteringen nästa vecka när snusstoppet är ett faktum...mitt vanliga sämre jag börjar redan ångra och slingra sig. Nu är det bara dryga två dosor kvar...det går år mycket snus på jobbet, jag ska ju hinna med att snusa mellan patienterna, kan inte ha snus under läppen när jag är inne hos patient! Så på jobbet är det bara in med en snus, suga på den av bara f-n och så fort ut igen!

Varför ska jag sluta snusa? Det är nästan inga nackdelar med att snusa... jag kommer inte att få bättre luktsinne, kondition som man får när man slutar röka. Den enda fördelen är väl att jag slipper ha snusdosan med mig. Och?! Och?!

Dessutom ska summan av lasterna vara konstant - om jag har slutat röka, kröka och nu även snusa - vad är det som blir kvar, men större mängd?

Jag hyllar Right Said Fred

Right Said Fred, Närabögenupplevelser, bloggade igår om äktenskap;

Här ett kort utdrag ur hans inlägg:

"Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?"

Det är en av de smartaste idéer jag har läst om på länge.

För, varför ska en religiös ceremoni ha en juridisk giltighet? Dopet har det inte, inte heller konfirmationen...varför äktenskapet?

Förresten, är muslimska äktenskap, ingådda i Sverige, juridiskt giltiga i Sverige? Hinduernas? Någon som vet?

Right Said Fred for President! (Ok, statsminister!)

Min otroligt lata dag

Det är inte sant. Ett återbud till på eftermiddagen. Fyra återbud, nybesök dessutom, på en dag, det har inte hänt på åratal! Dessutom har telefonen i princip varit död idag.

Vad har hänt med människorna? Blir dom bra bara av att veta att de ska till mig? Eller har någon skvallrat om mina behandlingsmetoder?

No pain - no gain är mitt motto.

Latar mig på jobbet

Tre återbud på morgonen, 3 x 45 minuter tomt i tidboken, innebär att jag har tid att komma ikapp och städa skrivbordet. Varför kan inte människor lära sig att ringa återbud dagen innan? Då hade jag fått plats med tre andra nya. Nu finns det inte en chans att få hit någon. *muttrar*

Öppnar telefonen ifall om att det skulle bli något akut ärende, men det kommer aldrig några sådana när man har tid.

Hmmm. Korgen för "Borde ha gjorts igår" är full... alla papper flyttas till skrivbordslådan "Ångest".

Klart!

Nu kan jag ägna mig åt bloggen en stund, tror att jag tar fikarasten vid skrivbordet och läser en massa oriktiga, substanslösa, värdelösa bloggar!

Mitt enkla arbete

Att ha gamla, lätt dementa patienter är enkelt. Träningsprogrammet de gör känns alltid nytt för dem.

Bara de kommer ihåg att komma hit.

Mina märkliga ben

Det blev för tufft att köra två pass idag.

Körde ett bodypump-pass direkt efter jobbet, det var introduktionspass, jag tänkte att jag skulle få alla rörelser rätt från början, planen är inte att köra två pass samma dag, det är jag för gammal för. Det passet gick bra, hade ganska lite vikter för att få rätt teknik...men man kör ju fem minuter med samma muskelgrupp åt gången så det kändes lite ändå! Benen kändes lite darriga efteråt, men för övrigt kände jag mig fräsch.

Så det var bara karatepasset kvar, tre timmar senare. Klarade en timme av passet, därefter började mina ben bete sig lite annorlunda än vanligt. Jag kunde bara stå spikrak eller knäböja fullt. Inget mellanläge. Det såg ju inte så bra ut när vi skulle träna kata - teknikserier efter förutbestämda mönster. För antingen stod jag nedhukad på knä eller stod stel som en pinne.

Jag var tvungen att bryta passet. Märklig upplevelse!

Till råga på allt hade jag glömt att packa ner handduk och fick torka mig på en svettig karatedräkt, byxbenen var minst svettiga.

Jag känner mig rätt nöjd ändå, ingen träningsvärk i magen!

Tonårsdotter gör uppror?

Dagens shoppingrunda är över. Det blev inte så mycket, bara ett häftigt draperi att gömma "portalen" mellan vardagsrummet och Dotterns avdelning... ett tyg som är lite annorlunda mönstrat...jag vet inte riktigt om det är skitläckert eller skitfult.

Dottern däremot köpte en blus och hon fick en klocka också, hon har pratat om att köpa klocka länge så nu fick hon en. Hon är lite märklig, valde den rätt billiga modellen, trots att hon kunde ha fått den som var dubbelt så dyr...men hon tyckte inte man skulle lägga ner så mycket pengar på en klocka. Oerhört märkligt resonemang, tycker jag.

Men det är väl tonårsupproret, igår föreslog hon att vi skulle städa och idag hängde hon upp tvätten frivilligt...förutom att hon klev upp redan vid 10 imorse, väckte oss.

Snart slutar hon väl att chatta med oss och kräver att vi talar IRL.

Måndagslöst liv

Tidvis blir jag nervös, väntar på katastrofen som ska komma, så här bra kan jag väl inte få ha det? Efter den roliga helgen kommer den trista måndagen, då allting ska betalas, betalas med smärta och tårar... NEJ!

Hur många är det förunnat att ha en Dotter som överraskar varje dag med nya tankar, som visar sig bli en ung kvinna med empati och känsla för rättvisa, som funderar även över de tunga sakerna i livet, inte bara färgen på läppglansen.

Hur många är det förunnat att vara älskad och få älska?

Hur många är det förunnat att ha ett förhållande som känns helt rätt, ett förhållande där ingenting är dolt, ingenting för svårt att tala om, där respekten för den andras liv är viktig. Ett förhållande där ingen tvekan finns.

Hur många är det förunnat att ha ett arbete som man trivs med och som känns utvecklande?

Jag börjar lita på att livet faktiskt kan vara riktigt bra. Att även jag har rätt att vara lycklig. Katastrofen kanske inte kommer... de senaste två åren i mitt liv har känts som en enda lång helg! Det känns som om det inte blir fler måndagar i mitt liv igen och skulle det bli måndag, vet jag att helgen kommer igen.

Tillit till livet.

Cyklar mig skitig

Min Dotter fick en fin cykel förra sommaren. 21 växlar, utan skärmar osv. Jag tvingade på henne en bakskärm i alla fall, tänkte på all tvätt...Nu vill hon helst ha min cykel till skolan, det blir ju prickigt på ryggen om det är blött ute, skärmen är inte riktigt bra. Dessutom var kedjan rasslig och däcken dåligt pumpade på hennes cykel och min cykel har en bra cykelkorg att ha saker i.

Jag har alltså hennes 21-växlade cykel, utan framskärm och cykelkorg och hon har min fina damcykel. Kedjan är smörjd och däcken pumpade på hennes cykel, hon räknade kallt med att jag skulle fixa det.

Det märkliga är att det går inte cykla lugnt med hennes cykel.

Jag har fått ner tiden från hemmet till arbetet från 15-16 minuter till 13-14 minuter, det är knappt 5 km att cykla. Då stannar jag inte för rödljus, inte släpper jag förbi någon heller. Skulle någon, mot förmodan, befinna sig framför mig, måste jag förbi, helst i uppförsbacke. Och det får inte se ut som om det vore jobbigt att cykla om någon...lugn och stadig andning under förbicyklingen!

Jag är skitig och svettig när jag kommer fram, cykeln saknar framskärm och när jag cyklar över vattenpölar stänker det upp en massa lort under och mellan mina hakor. Jag känner mig riktigt sportig när jag kommer till jobbet, skitig och svettig!

Tur att vi har dusch på jobbet!

Träning av icke-träning

Det är kallt ute. Det är blött ute. Snart är det mörkt. Dessutom körde jag två pass igår, ett core-pass på morgonen och karatepass på kvällen.

Jag behöver inte jogga idag, jag kan lika gärna göra det imorgon. Varför får jag då dåligt samvete när jag hoppar över en planerad träning? Jag avskyr att få dåligt samvete.

Jag måste träna på att inte träna med gott samvete.

Karatespråk

Vi har fått en ny kille på karateträningen, en svartbältare. Han kan ingen svenska, inte heller engelska. På sin dräkt har han ett märke som det står Palestinian Karate Federation så vi misstänker att han kan arabiska.

Vi har inga svårigheter att kommunicera med honom på träningen - alla tekniker och räkneord benämns ju på japanska och instruktören visar allt nytt med sin egen kropp.

Det blir väldigt tydligt att man aldrig får visa hur man gör fel...bara hur man gör rätt.

Isters morgonvanor

Min Älskade jobbar på en annan ort än vanligt nu och han sticker redan vid 6-tiden på morgonen. Jag är hänvisad till mig själv på morgonen, måste ordna allt med frukost själv, normalt går jag in i duschen och min Älskade ordnar frukosten. Han väcker mig också varsamt med en kram, utan att prata. Så nu är det lite trögt på morgonen, när inte han är hemma.

Jag använder snoozeknappen frekvent, det är sällan jag kommer upp när klockan ringer första gången. Det hjälper inte att ställa klockan långt bort heller, då hämtar jag den bara och sover vidare. Vaknar ibland med väckarklockan in handen och ena foten i golvet. För sätter jag ner foten, blir det ju kallt om foten och då måste ju jag ha gått upp eftersom det är så obehagligt?!

Det är så skönt de veckorna Dottern är hemma, då ser hon till att jag kliver upp i tid. Fast hon klagar på att jag är svår att få upp. I morse var hon in några gånger och till slut hotade hon med att sätta på radion, Rix FM, men då studsade (=ramlade ner på golvet) jag upp.

Jag klarar inte av hurtiga, glada människor på morgonen. P 1:ans "Tankar för dagen" kan gå, men ibland är den som talar så äckligt positiv så jag inte klarar det ens. Begår jag mord någon gång så blir det före frukost. Jag misstänker att det har med blodsockret att göra, för när jag väl har fått i mig frukost inklusive halvliter kaffe är jag hur trevlig som helst.

Men det gäller ju att komma upp och till köket, brukar knäppa på vattenkokaren på vägen till duschen, sen är det bara att hälla på vattnet i presson, oftast har jag kommit ihåg att ha i kaffet också. Gröten fixar sig lätt i micron, men igår eftermiddag hittade jag en tallrik gröt i micron - jag hade glömt att äta den!

Jag har hört talas om att några har blivit piggare med åldern, att de vaknar innan väckarklockan ringer. Det sägs till och med att de inte kan sova länge på förmiddagen.

Jag tror att det är en vandringssägen.

Hantverkare nära döden idag!

Varför kan inte hantverkare hålla tider? De kommer inte ens rätt dag!

Vi fick för några veckor sedan brev om att alla fönster skulle målas på utsidan, bostadsrättsföreningen hade ordnat detta. Förra veckan fick vi en lapp i brevlådan om att målarna skulle komma till oss den 24 augusti, på torsdagen, vilket vi tyckte var bra då min Älskade fortfarande hade semester.

På onsdagkväll plockade vi ner alla gardiner och pryttlar från fönsterbrädorna och gjorde alla fönster framkomliga. Vi bor i en femrummare med förråd och två toaletter. Alla rum, inklusive hall, förråd och toaletter har fönster, vardagsrummet har fönster åt två håll... så det blev lite pyssel.

Torsdag eftermiddag vid 14-tiden damp det ner ett nytt papper - Vi kommer måndagen den 28:e.

Det var bara att plocka upp allting, vi skulle ju få gäster över helgen, ville inte leva i en röra...så upp med allt, bara för att plocka ner rubbet på söndagkväll igen.

Måndagen hade målarna varit här, de hade inte tänkt på att fönstren i vardagsrummet kunde målas från balkongsidan, de hade flyttat på hela datorbänken...förstår inte hur de hade lyckats! De hade också slitit ner en lampa som de tyckte var i vägen. Det var bara att städa och plocka upp allt igen.

Idag när jag kom hem, var alla gardiner nerslitna, alla pryttlar bortplockade. De hade varit här igen!

Varför kunde de inte skriva en lapp och tala om att de skulle komma två gånger? De måste ha blivit mäkta irriterade när allt var upplockat, precis som jag blev vansinnig när jag kom hem och såg förödelsen!! Jag slängde mina ryggsäck i väggen, hjälmen flög och jag rusade till telefonen, vilka j-a idioter!! Döda, döda, döda !!

Firman hade stängt. Jag skrek till en telefonsvarare som inte tog emot meddelanden, det tog en stund innan jag förstod det.

Imorgon ska jag ringa och med min lenaste telefonröst be om ursäkt för allt merarbete vi orsakade då vi inte hade plockat undan, men påpeka lite snyggt att det kanske vore idé att vara tydligare i lapparna.

Flytthjälp?

Mina föräldrar har bestämt sig för att flytta. De var och tittade på en lägenhet nära Huvudstaden förra söndagen och på måndagen slog de till. De får tillgång till lägenheten den 1:a september.

Senaste tre åren har vi varit med om sex olika flyttar... antingen har vi flyttat själva eller så har vi varit behjälpliga hos andra. Vid senaste flytten, då ett par vänner flyttade från hus till lägenhet svor jag att "nu j--r är det slutflyttat" när hissen gick sönder och det var ungefär 20-30 kartonger kvar att bära till fjärde våningen. Det är ju inte som när flyttbyråer flyttar, de har ju remmar och vagnar, vi får lita till långa armar och starka ben... första 10 kartongerna kan man låtsas är träning, sedan börjar man bli trött på det också.

Så när mina föräldrar i våras började tala om att de kanske skulle flytta började jag övertyga dem om att det är bra att anlita en flyttbyrå. Hur bekvämt det skulle bli för dem och att det faktiskt inte är så dyrt. De funderade på det och tyckte att det verkade riktigt bra, allting skulle bli gjort på en dag, utan så mycket tjafs. Jag hade lyckats!

Förra veckan pratade mina kära föräldrar med C, min systers sambo och mina underbara systersöners far, som tyckte att "nämen, vi hjälper er, det är inga problem, vi fixar det "... Det finns inte en chans i världen att vi kan hålla oss undan, det har jag inte mage till. Så nu ska man bära tre våningar ner, utan hiss, sedan åka 18 mil och bära in sakerna. Shit, shit, shit!

Till jul ska jag köpa många julklappar till mina systersöner, två underbara 5-åringar. Varenda julklapp ska låta eller kräva vuxenhjälp för att fungera.

Funderingar kring ledarskap

Ledarskapsdisskussioner har förts på bloggen... själv jobbar ju jag som sjukgymnast och "coachar" människor, försöker få dem att ta ansvar för sitt fysiska (men även psykiska) välmående, ett slags ledarskap det också. Nedanstående har jag som rättesnöre i mitt arbete.

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng
och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre
i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.

Sören Kirkegaard, dansk filosof

Isters seende

Två par glasögon till priset av ett, från 995 kr, läste jag för ett par veckor sedan och beställde tid för alla tre hos optikern. Vi ser lite illa allihop, men vi ser inte illa ut.

Det är så svårt att välja glasögonbågar! Man provar den ena bågen efter den andra och alla ser konstiga ut. Antingen är de för breda, för katt-aktiga, för skolfrökenaktiga eller bara fula.

När man äntligen har lyckats bestämma sig för vilken båge, ska man bestämma sig för om det ska vara antireflex, högbrytande glas, tonade glas eller kanske plast?

Till slut är man flera tusen kronor över det fantastiska erbjudandet man trodde man skulle kunna utnyttja.

Det kostar att se bra ut.

Flexibel midja

Följden efter fyra veckors vila från karate och två veckors vila från all träning är att kläderna krymper.

Det märkliga är att kläderna krymper bara på bredden, oftast i midjan, aldrig på längden. Selektiv klädkrympning kallas det visst. Eller flexibel midja hos bäraren.

Jag är en Ninja med flexibel-midja förmåga.

Första karatepasset efter sommaruppehåll

Tryckte in den flexibla midjan i karatedräkten, drog det bruna bältet runt midjan och klev in i dojon med en bugning, stor lust att träna, flera veckors uppehåll har fått mig att längta efter träningen!

Efter 20 minuter ville jag gå hem. Efter 40 minuter undrade jag om verkligen visste vad jag gjorde. Efter 80 minuter började jag få susningar i öronen och lät som en astmatiker under ett anfall och undrade om jag verkligen ska betala terminsavgiften.

Då var det 10 minuter kvar, min dräkt var vid det laget mer blöt än torr, lungorna höll på att explodera. Då ler vår tränare sadistiskt, och säger att nu ska vi träna lite explosivitet. Explosivitet de sista 10 minuterna av 90 minuters hård träning.

Hoppa högt jämfota, lägg in ett slag, hoppa högt. Med först höger ben fram tio gånger och sedan vänster. Därefter lite lättare, spark -hopp-slag-spark, bara fem gånger på varje sida. Därefter bara lite knäböj med hög spark efter tio gånger på varje sida. Lungorna höll, men sista slaget, då det är meningen att man ska lägga på ett kiai (ett skrik), blev bara någonting i stil med öhöm...

Vid nästa pass, på onsdag, kommer inte jag att kunna lyfta benet mer än tio centimeter från underlaget.

Jag älskar att träna karate!

Isters pedagogiska bragd

För ett par veckor sedan hjälpte jag mina föräldrar att köpa dator, jag höll på brista i gråt av avund när farsan frågade om 30000 räcker till en bra dator...men jag höll mig och notan hamnade på strax över 10 lappar.

Deras datorkunskaper är obefintliga. Första steget blev att lära dem att sätta på datorn och lära sig att klicka. Bara klickandet krävde en hel del; farsan är delvis förlamad i högerhandens fingrar, morsan är vänsterhänt. Det blev högerhänt mus på vänster sida...

De lärde sig fort och har lagt Kungen och spelat Flipper flitigt, jag la genvägar på skrivbordet.

Nästa steg var att koppla upp sig mot Internet; jag beställde bredbandsabonnemang från rätt leverantör och allt fungerade, förutom att inloggningsuppgifterna inte har kommit, eller så har brevet åkt till soporna bland annan reklam, så jag fick ringa och beställa nytt. Men det behövs ju bara för mailkonfigurationen och för att komma in på sin sida hos leverantören. För att komma ut på Internet krävdes bara installation av modemet.

Jag försökte vara pedagogisk, på ett blandspråk bestående av finska, svenska och engelska...jag har ingen aning om vad modem heter på finska, men å andra sidan har inte mina föräldrar det heller.

Jag insåg rätt snabbt att det inte är så bra idé att försöka förklara hur det fungerar, det gäller att dra ner informationsmängden till det absolut minimala.

Jag visade hur man klickar för att öppna Internet Explorer, la in Aftonbladet som startsida och sa "Allt med streck under är klickbart, blir det fel klicka på krysset i hörnet och börja om".

Jag tror att de förstod.

Poesi i sjuksängen

Nödvändighetens näve

Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan de försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga
flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett
nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid
vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen -

du tror du kuvar mig liv?

Solveig von Schoultz

Isternatt var ingen yster natt

Sov inte inatt. Bäddade ner mig vid tretiden och låg och vred mig till halvsex...(egentligen klockan sex, men meningen hade blivit ekivok om jag hade skrivit det) frossa och märkliga nästan-mardrömmar som höll mig vaken. Jag borde ha vetat bättre, hostmedicinen är inte bra för mig.

Käkade pre-frukost vid sextiden och läste tidningen, då kom sömnen. Nu känner jag mig närmast som en zombie. Halva jag är vaken, andra halvan är kvar i mardrömmarnas värld. Rösten är alldles konstig, jag låter som om jag hade druckit whisky hela natten. Näsan är täppt och det är lock för öronen. Inte ens Nezeril hjälper.

Tur att jag har semester.

Sömn-Ister

Ooops! Slog upp mina ögon och upptäckte att klockan var 11! Hela förmiddagen har jag sovit gott utan att störas av vare sig grannar eller väckarklocka.

Min Älskade gjorde sin sista arbetsdag igår, vi skrotade uppe hela natten, kom inte i säng förrän vid halvfemtiden...det är så skönt att vara uppe på nätterna, det är då det känns som ledighet!

Jag har ju inte velat vara uppe, trots att jag har haft semester, utan jag har gått och lagt mig samtidigt med min Älskade, jag vill ju somna i sked! Och helst ska jag somna först, vilket jag också brukar göra, jag tycker inte om att ligga och lyssna på när han sover...

Under många års tid led jag av insomningssvårigheter, i långa perioder. Sedan jag träffade min Älskade har insomningssvårigheterna försvunnit i princip helt. Lägger vi oss för att sova, i sked, så tar det ungefär 20-30 sekunder tills jag sover. Ibland kan det ta upp till fem minuter, men det är inte ofta.

Men jag har fortfarande svårigheter att somna när jag ligger ensam i sängen...och ibland på söndagar när det är stressigt på jobbet. En förpackning insomningstabletter har gjort det problemet mindre, jag behöver inte ta tabletten, bara veta att dom finns där...

Nu tänker jag ta itu med dagens måsten, vilka är, grovt räknat , noll till antalet.

Ister hatar cityfest

Min vackra stad har, som alla andra städer, en fest på sommaren.

I dagarna fyra fylls stadens centrala gator med krämare av den vanliga sorten; strumpor, godis, mobilskal, T-shirtar och allsköns bråte (vem köper nya köksluckor en torsdagkväll på stan?).

Små gatustånd med mat från olika länder finns utplacerade här och där; vilsdsvinskebab, langos, souvlaki, cavapcici, varmkorv, munkar, våfflor...och restauranger har flyttat ut, tävling i godaste maten har utlysts.

Öltält finns i mängder och det är mängder som väljer att tillbringa sin tid i öltälten, vissa har ju till och med en trubadur! Några scener har spikats ihop för artister från när och fjärran.

Axels Tivoli får jag inte glömma att nämna, discodunk från karusellerna ligger som en mjuk ljudmatta över staden.

Den här festen är årligen återkommande och är man politiskt korrekt så beger man inte sig på stan under dessa dagar. Det är lite trailer-trash att gå ut på stan, att överhuvudtaget befinna sig i stan under dessa dagar.

Jag är nästan politiskt korrekt. Jag gillar att gå ner på stan och hata eländet. Jag plågar migsjälv med att äta mig igenom mängder av maträtter, jag fnyser åt stånden med godis och laktritsremmar, jag går in i öltälten och hejar avmätt på bekanta som jag inte har sett på många år.

Jag står gärna och hatar festen, knaprandes på varma brända mandlar, mätt efter en underbar strömmingsburgare från lokala fiskare, samtigt som jag lyssnar på Ale Möllers Världsorkester med Lisa Nilsson.

Jag tror jag ska ner och hata lite idag också.

Monsterdotter

Dotter har kommit hem från Huvudstaden, hon har besökt sin moster under några dagar. Vi har haft det rätt lugnt härhemma.

Hon slängde in sina saker på sitt rum och startade omedelbart operation undanplockning i lägenheten - "Har ni inte städat här när jag har varit borta, det ligger ju grejer överallt?".

Därefter krävde hon middag. Hon vägrade att ta emot pengar till en pizza, ville inte ha hamburgare från Max. Hon ville ha middag, riktig mat med grönsaker, sitta tillsammans vid köksbordet.

Nu pratar hon om att sticka ut och springa, vill ha sällskap.

Vad har jag fostrat för Monster?

huvudstads-Ister

Återigen en dag i Huvudstaden! Följde med min Älskade igen, den här gången skulle jag shoppa loss ordentligt.

Jag hade förberett mig noga och lyssnat på min Älskade som uppmanade mig att föra över ett större belopp på mitt konto så att jag inte behövde oroa mig. Samtliga förmånskort nedpackade i lilla ryggsäcken och de foträta sandalerna på fötterna skulle jag slösa pengar!!!

Jag gick runt ett par timmar, besökte en bokhandel (boklåda i singularis?), kikade in i små butiker, stora varuhus, tittade på vackra sidentyger, provade skor och klämde på kuddar och porslin.

Skickade ett SMS till en Distingerad Gentleman och lurade ut honom och hans Finurliga Fästmö på lunch. Mycket, mycket trevligt!

Klockan närmade sig 16 och jag hade fortfarande inte handlat någonting annat än en meter läderband för 20 kr.....beslutade mig för att fortsätta till Kista för att finna någonting att ta med mig hem, där måste det finnas något!

Klockan 1645 var jag i Alvik och mötte min Älskade, med en nyinköpt sport BH från Stadium i Kista. Behövde inte ens prova den - det hade jag redan gjort förra veckan i min Hemstad och konstaterat att den var perfekt.

Men jag hade en trevlig dag i Huvudstaden, hjälpte en turist att hitta Drottninggatan!!

Jag är mer än jag

Jag är mer än mitt medvetna Jag.

Så långt sträcker jag mig i de religiösa och övernaturlighetsterorier. Svava och Basic har skrivit intressanta inlägg om detta, jag bidrar med min teori.

Mitt medvetande är bara en liten del av mig. Hela tiden, under dygnets alla minuter mottar min hjärna en massa information från omgivningen med sina sinnen. Information från ögon, öron, mun, inre organ, mm mm.

Det rör sig om ungefär 10 miljoner bit/s information som skickas till hjärnan och bearbetas hela tiden. Antingen blir det onödig information eller information som man bör vara medveten om.

De lärde tvistar om hur mycket bandbredd medvetandet har, men man pratar om 16-40 bit/s. (Alltså inte 16-40 miljoner utan 16-40 bitar per sekund.)

Vi kan nog medge att sinnenas bandbredd är lite större än medvetandets, medvetandet som också kan kallas Jag.

Medvetandet, mitt Jag, förnimmer ibland att Jaget kanske inte är det enda som styr, det finns någonting annat före. Man kan också mäta att det pågår hjärnaktivitet ungefär en halv sekund innan vårt medvetna jag blir "medveten", det är alltså inte vårt medvetande som styr vad som blir medvetet…

Jaget är alltså min person och mina medvetna tankar. Jaget har lite svårt att förstå att det inte är ensamt, det ligger ju i medvetandets natur, det du inte är medveten om kan du inte vara medveten om. Men ändå vet Jaget att det finns någonting mera, förnimmer ibland en känsla av det. Jaget måste underkasta sig någonting som är större än det själv.

Då ligger gud nära till, när inte Jag kan förklara allt som finns i Mig.

Därför kan jag säga att jag är mer än Jag. Men IsterJaget förklarar inte ”det andra” som gud, utan som omedveten hjärnaktivitet. Med den förklaringen kan jag också logiskt gå med på att en del människor har större bandbredd på sitt medvetande och att det finns saker som kan förnimmas olika.

De som har en större bandbredd kanske blir medvetna om information som alla människor inte blir medvetna om, kanske kan telepati förklaras på det viset. Intuition tror jag är bara stundvis ökad bandbredd….helt plötsligt blir vi medvetna om information som hjärnan har mottagit som släpps fram till medvetandet…

Däremot har jag svårt att tänka mig att döda har möjlighet att generera hjärnaktivitet och nya tankar att skicka till oss…men det är en annan diskussion.

Svengelska Ister

Min engelska är dålig. Så där lagom dålig som den kan vara för en som gick ut gymnasiet 1978 och läste några år på högskolan 87-90. Facklitteratur går väl an, medicinska forskningsrapporter på engelska går utan problem.

Men skönlitteratur...så segt, så segt. Jag är en snabbläsare på svenska, läser texten som stora sjok (har ofta svårt att säga vad personer och platser heter, läser Namn som bilder, tror jag.)

På engelska måste jag läsa ord för ord, ibland till och med ljuda högt...för att inte snacka om alla konstiga ord som ibland måste slås upp, när inte sammanhanget tycks ge ledtrådar.

Har ett vagt minne av att det var likadant när jag lärde mig svenska, i 10-årsåldern. Plöjde mig igenom Kulla-Gulla och Kittyböcker...och tyckte att det var konstiga kännetecken på bovarna ... stjärnformade ärr (i mitt huvud snurrade frågan - hur ser ett stjärnformat R ut?).

Nåväl, nu har jag återigen tagit tjuren vid hornen och börjat med en Patricia Cornwell, språket tangerar ju mitt område, har inga problem att följa obduktionerna... men den första boken jag läste på engelska, av just Patricia Cornwell, handlade om en brand i ett stall. Jag vet ju knappt vad en häst är, ännu mindre alla detaljer i ett stall, inte ens på svenska! Men jag tog mig igenom, kapitel för kapitel. Och jag begrep.

Nästa steg blir att våga tala engelska. Det värsta är att jag hör hur dåligt jag talar, att uttalet är alldles galet. Har ni hört någon tala engelska med finsk-svensk-norrländsk brytning?

Att Dottern hånar mig för detta, gör inte saken bättre.

Barnarbete eller behövda barn?

Hos oss har vi inga som helst åsikter om Dotterns rum eller hennes egen toalett, hon får hålla dörren stängd för att vi ska slippa se skiten. Däremot tycker jag att det är irriterande om hon brer ut sig i de allmänna utrymmena och inte plockar undan efter sig och jag gnäller allt som oftast över det, tyvärr är jag likadan...men jag kan ju alltid klara mig med att säga att det är en egenskap hos mig som jag försöker ändra, hon tjänar på att från början undvika den egenskapen...

Jag förväntar mig också att hon lägger sin smutstvätt i tvättkorgen och sorterar in den rena tvätten själv, att hon tar med sig soppåsen som står vid ytterdörren, att hon tömmer diskmaskinen och att hon någon gång dammsuger även i de allmänna utrymmena. Hon fick även vara delaktig i upprustningen av lägenheten, måla lister och hjälpa till vid tapetsering o dyl.

Jag hämtar inte smutstvätt i hennes rum, däremot kan jag påminna henne om att göra det. Jag städar inte hennes rum, trots att jag nyser av allt damm när jag lägger in tvätthögen på hennes säng. Om det är hennes tur att plocka upp disken i diskmaskinen, då låter jag det stå kvar tills hon gör det, har hon lovat att göra någonting, får hon faktiskt göra det också.

(Ovanstående är nästan sant, Ideal-Ister är konsekvent och uthållig , men den vanliga Ninja-Ister får naturligtvis dåranfall ibland och gör/säger saker som inte borde göras...men ibland står jag ut med att diskbänken fylls av disk för att inte diskmaskinen är tömd...det ni!)

För mig handlar det inte bara om att lära henne att ta ansvar utan också ge henne känslan av att hon är behövd, att hon tillför någonting till familjen, att hon har en funktion att fylla i flocken. Livet är inte bara rättigheter, livet är också en mängd skyldigheter, man ska bidra i den mån man kan.

Jag tycker inte att hon ska ha extrabetalt för det arbete hon gör hemma, det ingår i månadspengen. Däremot kan jag använda mig av penningstraff om inte saker blir gjorda, som tur är har det inte behövts, hittills har hot räckt bra. Argument som "men jag går ju i skolan, har läxor" biter inte heller, hon har ju faktiskt tid att titta på såpor på TV, det gäller att prioritera.

Definitionsmässigt tycker jag att det är barnarbete om jag betalar, men om jag inte betalar ger jag henne möjligheten att vara behövd. Jag är emot barnarbete.

Hur gör ni? Ger ni barnen extrapengar när de gör någonting i hemmet? Eller tycker ni också att alla ska bidra till familjens gemenskap, utan extrabetalt, bara för att känna sig behövda?

Darriga ben och skakiga armar

Darriga ben och skakiga armar, det har jag nu. Har fått instruktion i Bodypump idag, jag fick göra alla övningar som körs på passet. Få in rätt teknik... körde med rätt låga vikter på stången...

Och vi körde bara en liten stund på varje övning. När jag kände att jag började få in utfallssteget bra började det bränna i låret...meningen är att jag ska orka den övningen i 6 minuter på lördag, med skivstång... plus en massa andra övningar också, en timme tror jag det håller på.

Ibland undrar jag vad jag håller på med egentligen, medelålders kärring som tror att jag är rena ungdomen eller? Jag kan ju inte vara riktigt klok!

Några av mina karate-kamrater är i Malmö på graderingsläger, två av dem ska försöka till svart bälte. De har tränat tre pass om dagen sedan i måndags, i morgon gäller det att orka visa sitt bästa...jag misstänker att de är ganska möra...

Jag är inte avundsjuk, inte ett dugg. Om två år ska jag också dit.

Det brukar jag tänka på när inte träningen lockar, jag har faktiskt ett mål.

Profeten Muhammed

Månadens boktips:

Karen Armstrongs "Muhammed, en biografi".

Jag har under sommaren läst en biografi över Muhammed, Allahs profet. Vilken spännande bok, jag blev så fascinerad av hans liv. Vilken man, vilket liv han levde! Och så mycket han åstadkom under sin livstid!

Islam målas upp i massmedia som en vansinng, hatisk och intolerant religion i motsats till vår "barmhärtiga kristna tro". Vilket nonsens!

Islam är en mycket tolerant religon och som i alla religioner poängteras kärlek och barmhärtighet. Det är fundamentalisterna inom Islam, precis som i alla religioner, som står för intoleransen.

Läs Karen Armstrongs bok, den är spännande, ger nya insikter och framför allt förståelse för framväxten av Islam!

Jobbsnack

Halvvägs på veckan! Nu börjar segandet, jag får inte mycket gjort, har lagt det mesta i åtgärdas-efter-semester-högen. Det är skönast så.

Inte vill jag hålla på med att organisera något projekt nu...kontakta en massa människor som ändå är på semester....skicka mail och få autosvar istället för någonting vettigt. Jag hinner allt efter semestern, kan ju jobba sent på kvällarna, har ju en del minusflex att ta igen...

Inte har jag patienter heller, har ju fått avsluta alla pågående och tar inte in nåt annat än akuta ärenden nu. Eftersom det är jag som bestämmer om det är akut blir det inte så mycket. Folk dör ju inte precis av att inte få komma till sjukgymnast... det blir mest hembesök för att träna människor i de dagliga aktivteterna; kunna kliva upp ur sängen, kunna gå på toa själv, kunna gå med sin rollator.

Det är oerhört viktigt för en människas självständighet att kunna ta sig upp ur sängen själv och kunna gå på toa själv. Annars är man helt beroende av anhöriga och hemtjänsten. Tänk att ligga i sängen tills någon kommer och hjälper dig upp, inte kunna gå på toaletten när du vill utan då hemtjänsten kommer... och tänk glädjen när man återigen är självständig!

Vilket underbart arbete jag har!

Affirmationer

Yeah! Pigg och glad, ombytt och klar. Nu blir det ett morgonpass core-träning på gymmet. Pigg och glad! Det ska bli så skönt att träna de små magmusklerna på morgonen. Pigg och glad!

Försöker med affirmationer ibland.

Minusflex

Flexade hem lite tidigare idag, måste se till att jag har ordentligt med minusflex när jag kommer tillbaka från semestern. Hade som mål att ha minus 50 timmar, men har bara lyckats komma till minus 35. Jag har som princip att inte ligga på plusflex.

Det är så himla varmt idag att t.o.m träningsfascisten i mig har tagit semester. Hade tänkt springa en runda efter jobbet, men så suicidal är jag inte! Det får nog räcka med en promenad till någon glasskiosk i närheten.

Någon middag orkar jag inte heller tänka på, lunchen sitter fortfarande som en propp i magen...Dottern får väl micra sig en Gorbys eller något annat äckligt ur frysen och min Älskade har fått order om att äta på vägen hem, för här vankas det ingen middag idag!

Glass måste naturligtvis förtäras i mängder i denna värme.

Mansbeställning ad modum Ister del IV - slutet

Den 16 april 2004

Jag ringde på dörren. Jag vände och tänkte springa iväg, men ångrade mig och stod kvar.

Där stod Han. Jag kunde inte, jag klarade inte, jag förmådde inte möta hans blick, jag var säker på att jag skulle dö om han såg mig. Kramade om honom istället, gick uppför trappan och satte mig i soffan. Hjärnan hade försvunnit, förmågan att tänka var klart nedsatt, reptilhjärnan var dock i funktion och jag fortsatte att andas.

Till slut vågade jag möta hans blick och och sakta växte tilliten. All rädsla, alla farhågor försvann, jag visste att jag hade hamnat rätt. Hela jag fylldes av ett lugn, ett lugn mitt i en känslostorm som jag inte hade upplevt sedan hormonrusningarna i tonåren. Känslan var overklig, överväldigande, jag visste att det nu var allt eller ingenting som gällde.

Jag blottade min strupe - och han kysste den.

Jag åkte därifrån på måndag morgon, direkt till arbetet. Vi kom överens om att träffas till nästkommande veckoslut, alltså åkte jag hem till honom på tisdagen.

Vi kom överens om att träffas varannan vecka, då jag inte hade Dottern hos mig. Efter fyra veckor hade vi blivit turbos, turvist boende, veckan med min Dotter bodde han hos mig, veckan då Dottern var borta bodde vi hos honom.

Vi pratade om att flytta ihop, senare, när Dottern börjar i gymnasiet (hösten 2007). Dottern föreslog att han kunde väl flytta in efter jul, det vore bättre för henne om jag inte var i x-staden jämt. Han flyttade in i januari -05 och i juli -05 hittade vi en lägenhet som vi inte kunde låta bli att köpa.

Jag har med tiden upptäckt flera sidor hos honom som inte uppmärksammades i början, inte hade jag sådana krav, jag trodde inte att män hade sådana förmågor; han ser när det fattas något i kylen och han vet hur man åtgärdar det, han klagar inte när vi är på IKEA utan deltar aktivt i gardinvalet, han fixar frukost åt oss varje morgon. Min kravspecifikation var inte så lång när jag skickade efter honom. Jag ville bara ha någon som kunde stava rätt...

Det blev en liten felexpediering, men man behöver väl inte klaga jämt?! Ångerveckan är för längsedan slut, garantin har jag tappat bort, men den här mannen vill jag tillbringa min tid med...

Slut

Mansbeställning ad modum Ister del III

Före träffen IRL

Vi hade mailat och talat i telefon under 16 dagar. Vi kallade oss för skärmbos då vi tillbringade i princip all vår lediga tid framför skärmen tillsammans.

Under dessa 16 dagar hade han snärjt mig med sina tankar, förfört mig med sina ord, hjärnorgasmerna var oräkneliga! (Har ni hört talas om fontänorgasmer i hjärnan?!!) Jag hade sällan träffat människor som jag kunde tala med som jag kunde med honom, jag hade aldrig talat så med en man.

Vi hade en hel del gemensamma nämnare; människosyn, de grundläggande värderingarna var liknande, vi hade lika dålig humor och gillade dåliga ordvitsar. Vi var födda i Finland, vi var jämngamla, det visade sig så småningom att vi hade bott 100 meter ifrån varandra i slutet på 60-talet.

Men det var också många olikheter. Han hade levt singel i ett 10-tal år, jag hade precis avslutat 20-årigt förhållande bakom mig, ett förhållande som "gick på vilja" de sista fem åren, jag var mitt ett smärtsamt uppbrott - vem vill såra människor man älskar?

Vi skulle träffas hos honom, hans hem låg 8 mil från mitt, det var ingen sträcka att åka. Dessutom var det min ex-mans vecka att bo i huset, jag hade mina grejer i bilen och sov lite här och där i väntan på en lägenhet. Det passade perfekt för mig att åka till honom...lite slug får man väl vara när man inte har någonstans att bo?

Trots att vi hade pratat om i princip allt, fanns det inga sexuella undertoner, det var underbart! Tidigare mail-vänner hade ganska snabbt glidit in i någon slags "ska vi ses och knulla snart" vilket hade gjort att allt rann ut i sanden...så jag kände mig rätt trygg i tanken att åka och dricka en kopp kaffe hos honom en fredageftermiddag.

Jag meddelade mina närmaste vänner om att jag skulle träffa en nätdate och vi la upp en säkerhetsplan, han kunde ju vara en psykopat!

Mina tankar inför mötet är svåra att beskriva, det var ett virrvarr av spänning och rädsla - tänk om han visade sig vara helt fel? Tänk om han luktar fel, om han rör sig fel... sådana små skitsaker fyllde min hjärna. Tanken på att han skulle ha kunnat lura mig fanns i bakgrunden hela tiden...han var ju alldeles för bra för att vara sann! Han kanske bara var en virtuell skapelse, utsprungen ur någon ondskefull hjärna...

Men jag packade bilen och påbörjade min resa till min nätvän.

Slut del III - fortsättning följer...

Mansbeställning ad modum Ister del II

Selektionen

Det blev tre män kvar efter att mailen hade korrekturlästs noga, profilerna på männen granskats och godkänts, alla var över 180 cm och hade eftergymnasial utbildning, ingen hade stav- eller kommateringsfel.

Mr X hade skrivit en mysig berättelse hur han ville ha mig med på en virtuell biltur - det lät spännande och jag mailade tillbaka i samma anda. Fick en massa konstiga funderingar tillbaka, jag fick känsla av haschpsykos och så var han borta.

Mr Z verkade vara en rätt trevlig man, i rätt ålder, erfarenhet från andra kulturer, läste en hel del....och tycktes vara helt humorbefriad, vägrade godta mitt alias Ister då han tyckte det var nedvärderande. Delete!

Mr P, som så småningom skulle bli min Älskade, skrev ett mail där han uppgav sitt riktiga namn, berättade lite om sig själv och poängterade absolut sekretess och ärlighet, tyvärr skulle han kanske inte kunna vara så väldigt aktiv i mailandet, han skulle ut och jobba i Kina o Thailand och visste att tiden skulle bli knapp... men jag tyckte det verkade OK ändå och skrev lite mer om mig. Att han vågade komma med några riktigt dåliga skämt gjorde mig mera gynnsamt inställd, han var inte rädd att göra bort sig!

Jag var fortfarande Ister, men la ut några ledtrådar och snart nog hade han listat ut vem jag var, en man med IQ... nu började jag bli intresserad på riktigt! Humor och IQ... för att inte tala om språket i hans mail, detta verkade riktigt bra! Inga varningsklockor ringde, men jag försökte hålla psykopat-radarn igång, tänkte inte låta mig luras in i någonting.

Mailandet fortsatte under 10 dagar innan vi vågade ta telefonkontakt, därefter satt vi i telefon ungefär tre timmar per kväll, förutom mail... mäklaren som jag hade anlitat för husförsäljningen hade svårt att komma fram på telefonen, han klagade att det alltid var upptaget...jag skyllde naturligtvis på tonårsdottern!

Efter 16 dagar skulle vi träffas IRL.

Slut del II - fortsättning följer

Mansbeställning ad modum Ister del I

Tänkte berätta hur det går till att skaffa sig en man, om man nu skulle behöva en sån.

Min Älskade hittade jag på nätet, hade precis skilt mig efter 20-årigt förhållande och bodde hos vänner, visade dem hur man kan fixa vänner på nätet, vi hade väldigt roligt när vi sökte...jag var definitivt inte ute efter en karl, jag såg fram emot ensamhet och frihet, varannan vecka skulle jag bara umgås med mig själv och mina vänner...vilket härligt liv jag skulle ha! Men jag ville gärna ha någon att utbyta tankar med, via mail, hade ju haft det tidigare, med både kvinnor och män.

Gjorde en annons på Passagen, inga stora krav, skrev att jag ville ha en mail-flirt. I kravspecifikationen skrev jag bara att han skulle vara minst 180 cm (fråga mig inte varför?!) och att han skulle ha eftergymnasial utbildning. Vi hade lite problem med att hitta ett nick till mig, men det ordnade sig - jag kallade mig för det originella "Skriv_snart!". I annonsen gav jag inte mycket mer information om mig än ålder och kön och att jag ville ha en mail-flirt.

Jag fick ett 10-tal svar, en del bra och vissa åkte till papperskorgen direkt - hur kan en man tro att jag ska svara på mailet om han börjar med "Min k*k är 19 cm lång"...inte undra på att han är ensam. Lite mer finess bör man ha, det är i alla fall min åsikt...

Jag hade några dolda krav; han skulle ha eftergymnasial utbildning och inga stav- eller syftningsfel i sitt första mail. Så alla de som hastigt hade knåpat ihop ett mail och glömt ett kommatecken, åkte direkt. Jag ville ha en man som kunde uttrycka sig i skrift och göra det väl, det är väl det minsta man kan begära av en mail-vän, eller hur?

Slut del I , fortsättning följer...

Fundamentalist-Ister

Jag är ateist, icketroende...jag tror alltså inte på någon makt/kraft större än mig som påverkar mig - förutom naturligtvis naturlagarna och -krafterna. Är uppvuxen i ett "normaltroende" hem, döpt och konfirmerad, var också länge övertygad om att Gud finns.

Jag har läst en hel del om olika religioner i mitt sökande (som gjort mig än mer övertygad icketroende ateist) och funnit att de flesta stora religioner har samma budskap - inte döda, älska sin nästa osv, ganska självklara förhållningsregler om man lever i ett samhälle.

Berättelserna är också väldigt mytiska...både i Koranen, Bibeln och Tanach (Torah, Neviim o Ketuvim) dom är inte alltid riktade till intellektet utan mer till känslan, för att utveckla vårt samvete, empati och rättvisa. Berättelserna ska lyssnas på, funderas över och man ska försöka implementera kunskapen från berättelserna i sitt eget liv.

Det är när sk religiösa människor börjar tolka skrifterna bokstavligt som det blir obehagligt, det är då det blir fundamentalism - det finns både inom kristendom, judendom och islam och de riktningarna är intoleranta, översittande och har "vi har rätt" attityd. Det är bara "vi" som vandrar den rätta vägen. Alla andra är otrogna, mindre värda och ska omvändas/straffas.

Det är då religionen blir farlig och inte får ignoreras längre.

Positiva Ister

Tog på mig leendet innan jag klev upp ur sängen, (det börjar göra ont i ansiktet redan).

En härlig cykeltur i strilande regn, mitt regnställ visade sig hålla vätan utanför, det är roligt (fast jag fick duscha för jag var så svettig innanför).

Datorn på jobbet startade utan problem (men det tog 6 minuter 35 sekunder, jag klockade).

Ååå, en sån bra dag jag kommer att få!

Onsdagen blir en bra dag!

Tisdagen lider mot sitt slut. Imorgon är det åter en arbetsdag, jag hoppas verkligen att den blir bättre! Jag tror att jag åkte ner i en akut microdepression idag, första dagen efter semestern...och det är dryga fyra veckor kvar innan den "riktiga" semestern. Men efter en rask promenad hem, följt av en halvtimmes joggingtur började humöret att stiga igen, nu känns det rätt bra.

I morgon bitti ska jag vakna med ett leende, hela dagen ska vara ett leende. Intentionen är det inget fel på i alla fall... jag misstänker nog att det tar någon timme innan det går att le utan att det smärtar i ansiktet, men vad gör det? "Smärta är bara en högre form av njutning" brukar vår sadistiske karatetränare säga...

Onsdagen kommer att bli en bra dag!

Rapport Slovakienresa

Äntligen hemma! Det har varit en otroligt skön vecka, trots att vi höll på att smälta bort i värmen på vägen ner till Slovakien - ungefär 30° varmt ute, solen rakt framför oss och ingen AC i bilen! Det blev många liter vatten!

Slovakien är ett land under uppbyggnad, men ännu inte nerlusad med McDonalds, HM mm. Lite gammaldags, lite slitet men en massa nytt och fräscht också. Hotellet var nytt och fräscht, maten god och priserna löjligt låga! Middag för fyra fick vi lätt för 200 kr, boendet kostade kring 200 kr natten, i dubbelrum på ett fräscht hotell...det är inte svårt att tycka om Slovakien! Fast om jag åker dit flera gånger bör jag nog lära mig några fraser på slovakiska...slovakierna talar inte engelska utan tyska... men jag klarade mig rätt bra på teckenspråk och de få orden jag kan på tyska.

Dottern BB och hennes kompis MB befann sig i princip i sjunde himlen - småbutiker överallt och de låga priserna! De sprang i butikerna hela dagarna och bara njöt av att pengarna aldrig tog slut! Deras garderob svällde med 100% under veckan. Det fanns också ett trevligt Aquacenter där vi kunde bada och bränna skinnet och hotellet hade luftkonditionering...så det blev en riktigt bra semester!

Fast det kändes lite obehagligt i början, vi hade planerat in en hotellnatt i Tjeckien, tänkte att vi tar första bästa stad och sover där. Första staden råkade vara Teplice - på vägen in till staden stod halvnakna flickor framför små friggebodar och vinkade in bilar...och staden var ful, smutsig och nedgången! Läste sedan i någon tidning att Teplice är ökänt för sin prostitution. Men vi fortsatte färden en bit in i Tjeckien och hittade ett trevligt litet ställe så småningom där vi kunde övernatta.

Jag blev väldigt imponerad av hur rent det var överallt - det var inga tveksamheter alls att besöka offentliga toaletter längs vägarna, vare sig i Tyskland, Tjeckien eller Slovakien, det var skinande rent! Enda gången jag kände mig lite olustig vid ett toalettbesök var på en rastplats i Malmö! Sverige är inte alls rent ! Vägarna och skyltningen var helt också ok, förutom alla dessa vägarbeten som pågår överallt och förvirrar stackars bilister!

Bilresan hem var lite lättare, vi hade solen i ryggen och värmen hade sjunkit lite...vi körde från Senec till Malmö med raster varannan timme....det tog 18 timmar...så vi var lite möra när vi anlände till Malmö. Övernattade i Malmö och tog sista sträckan idag, dryga 9 timmar...nog känns det i kroppen att man har suttit i bilen.

Nu är det dags att kolla in alla inlägg i bloggarna, jag har ju missat en hel vecka!

Ond spiral

Ajajaj! Var till farbror doktor idag....haft lite problem som jag nämnde för min barnmorska i december...fick remiss och efter ett halvår fick jag äntligen tid på kvinnokliniken...(vadå vårdgaranti 90 dagar?)

Han undersökte och mumlade, tog fram ultraljudet och mumlade...och så till slut.."Spiralen har flyttat på sig, den sitter fast i livmoderväggen..."

Det gjorde JÄVLIGT ONT att dra loss den.

Slovakiensemester

Tre dagar kvar att arbeta, sedan en kortsemester på en vecka. Behöver semester NU. Orkar knappt tänka, ännu mindre vara trevlig och lyssna på andra...

På lördag tar vi bilen och åker till Slovakien, det blir en lååång biltur till ett land som jag aldrig har besökt. PP jobbar där ibland och det blir kul att se landet som är under uppbyggnad, men ännu inte nerlusad med McDonalds och en massa supermarkets.

Vi ska bo i Senec, en ort några mil norr om Bratislava, har bara sett bilder på stället...ingen har heller hört talas om det, alla ser ut som frågetecken när jag nämner stället.

Får se vad Dottern och hennes kompis tycker om Slovakien, för dom ska det helst vara sandstrand och sol, resten struntar dom i. Men det finns i alla fall ett vattenland nära hotellet, där kan dom tillbringa dagarna medan vi vuxna går upptäcktsfärd.

Undrar vad man kan shoppa i Slovakien...man kanske kan göra ett fynd eller två...

Det är tre arbetsdagar kvar.

Svalkningskur

Ett köpcentrum är den näst bästa platsen att befinna sig på när temperaturen överstiger 25° - svalt, skönt och i princip folktomt. Man behöver inte köa för bytbåsen, inte köa för att få expediternas uppmärksamhet, inte köa i kassan. Bara svisch, svisch, svisch och man är många femhundringar fattigare! Dessutom finns det alltid nåt ställe där man kan äta någonting lite lagom onyttigt.

Dagens svalkningstur resulterade i; ett linne, en pikétröja, två par skor, en stock snus, en hårklämma, en flaska solskyddsmedel faktor 20 och tre proppmätta shoppare.

Den bästa platsen att befinna sig när det är varmt är en segelbåt, ute till havs.

Blek-o-fet

Jag har lyckats få en riktig härlig röd färg på kroppen idag - 30 minuter vid kajkanten utan solskyddsfaktor...inte så smart! Jag brukar ju vara lite mer förståndig.

Jag brukar ju annars förebygga hudcancer genom att inte sola, likåså förebygger jag benskörhet med ordentlig belastning på skelettet genom att hålla mig överviktig. Det kallar jag förebyggande av sjukdomar!

Jag kanske ska bilda en förening...söka massor av pengar för att arbeta preventivt mot malignt melanom och osteoporos - jag tror jag döper föreningen till Isters Blek och fet!

Undrar om jag får många medlemmar?

Ande-Ister

Knappt två timmar kvar...han har landat på Arlanda!

Alldeles strax ska jag duscha, sedan ska jag klä mig i mina vackraste ögon, min finaste hud, mina mjukaste läppar och gå och möta min Älskade!

Jag andas ut min längt-ande och sakn-ande och åkallar älsk-ande, smek-ande...kom och fyll min själ!

Blogg-anden stoppar jag längst in i min hjärna.

Glassproteiner

Ett tufft kick-o-box pass ikväll, lite svårt att skriva nu, fingrarna skakar fortfarande!

Fyller på med lite kolhydrater och proteiner som man ska efter passet - med andra ord lite (knppt 3 dl..) gräddglass! Jag är övertygad om att det är absolut bästa proteinkällan, näst efter vassleprotein som ju är det proteinet som tas upp lättast efter hård träning...men vassleprotein är inte gott! Och varför skulle jag äta något som inte är gott, när det finns så mycket som är ljuvligt gott att äta??

Bloggar på Aftonbladet

Jag bloggar mestadeles på Aftonbladets blogg nu. Kom in!

Bantningsfobi

Det diskuteras en hel del bantning och vikt på sajterna och jag blir så förtvivlad över detta, varför ska så många kvinnor lida och tycka så illa om sig själva? Och pina sig med diverse kurer och operationer för att passa in i mallen. Förresten, vems mall?

Bestämde mig på min 40-årsdag (för 6 år sedan) att ALDRIG mera banta, mycket för att inte leda in dottern i bantningstankar, och plötsligt hände något - jag kände mig snygg! Trots att jag väger 25 kilo mer nu än då när jag oroade mig mest för alla fettvalkar...satt inte ner utan att gömma magen för den var så "valkig" mm - hu´så hemskt det var!

Min kropp orkar träna karate ett par gånger i veckan samt en joggingtur då och då... och jag ÄLSKAR att äta! Så varför bry sig om vikten? Varför inte älska kroppen som den är, den fungerar ju och kan ge så mycket njutning...på alla sätt! jag säger inte att jag inte skulle vilja vara 20 kilo lättare, precis som jag gärna skulle vilja ha midjelångt tjockt böljande hår och ha 37 miljoner på banken, jag säger bara att jag är lycklig i min kropp och trivs med den! Men jag är bantingsfobiker!

Längd 158 cm, midja 99 cm, vikt 75-80 kg..vet inte så noga. Ninjan till vänster är jag...retuscherad...hmm...hur ofta tror ni att modellerna i tidningarna är oretuscherade?

Japanska rummet

Förmiddagen snart avklarad; långpromenad och besök i byggbutiken brevid. Inhandlade ett rollerset, ska måla väggarna i det blivande "japanska rummet" före tapetseringen, det är inte så kul om kant-i-kant tapeten krymper lite och visar en helt annan färg under. Rummet har väntat på rustning sedan vi flyttade in förra sommaren, går under arbetsnamnet "polska rummet" då allt skräp som kan vara bra att ha hamnar där. Tapeterna inhandlades i augusti, golvet har varit täckt med skyddspapper i en månad, nu har jag köpt rollerset... snart, snart!

Näktergalen låter!

Nu har han åkt till Thailand igen. Blir borta till lördag nästa vecka...det blir mycket pyssel här hemma under helgen, jag måste pyssla en hel del för att få tiden att gå. Ännu har vi inte kommit till det stadiet att det är skönt att vara ifrån varandra, det är bara så trist att vara ifrån varandra.

BB och jag har varit sjuka, båda två. Vi har feber och ont i halsen, det går åt mycket Ibumetin nu! Det hjälper lite, gör inte så ont att äta då.

Inatt höll näktergalen oss vakna, tjattrade ända till 3-tiden och nu hör jag den igen...

Sjuk måndag

Ajajajaj...det är så synd om mig; stor, smärtande klump i halsen, a
allmänt skakig. Usch! Inte är jag på jobbet heller, det blir roligt att komma tillbaka sedan till allt som inte blev gjort! Det är ju inte så att jobbet försvinner när jag är borta, det bara skjuts upp lite, så att jag får jobba dubbelt så mycket när jag kommer tillbaka! Men vad gör det? Det skulle inte ha varit roligt att jobba med den här känslan i kroppen heller, jag hade inte orkat med. Så jag ligger istället och tycker synd om mig själv. Fast det är inte så himla synd om mig, jag kan ju faktiskt surfa och läsa mellan sovperioderna!

BB är också hemma, hon har ont i halsen...PP är hemma och förbereder för resan till Thailand, så jag kan inte riktigt sova i fred...nu håller PP med att göra käk, men det är ju inte så gott med mat när det gör ont att svälja. Det är synd om mig!

Nu haglar det ute! Lite åska skulle vara kul också, men icke.

Mitt-i-veckan

I morgon är det mitt-i-veckan ledigt; det är Kristi Himmelfärdsdag. Skönt att få en dag ledigt, det behövs nu. Känner mig sliten och trött, jobbet tar musten ur mig för tillfället! Det är så mycket nya kontakter hela tiden, hinner inte reflektera, hinner inte tänka efter! Det är inte bra att jobba som jag gör nu, vare sig för mig eller för mina patienter. Men det blir bättre nästa vecka...det blir bättre nästa vecka...det blir bättre nästa vecka...

Om allt går som det bör åker PP iväg till Thailand på lördag och kommer hem om ungefär 14 dagar...om det inte går som det bör, åker han först i juli. Jag vet inte vad som är bäst, nu eller sedan? Lika illa vilket det än blir!

Den här veckan har inte jag varit på karaten, skadade vaden i måndags. Fick en liten bristning i muskeln, vill inte förvärra den, hoppas på att kunna åka till Fagersta på lördag, det är ju läger då. Att jag aldrig lär mig - återigen var det under uppvärmningen som jag tog i för mycket, jag borde veta bättre! Det kanske vore idé att jogga till träningen för att få upp värmen in muskulaturen... tål att tänkas på! Jag ska prova med att jogga lite försiktigt imorgon, får se hur det känns i vaden, känns det OK så kör jag på lördag. Det skulle vara så bra att kunna delta då, alltid lär jag mig någonting!

Livet

Lördagkväll igen, vi är ensamma. BB är på tjejmiddag och kommer hem först sent i natt, jag har lovat att hämta henne.

Det blir till att titta på Eurovision Song Contest ikväll, hoppas att Finland vinner...det skulle vara skoj, men det är inte troligt!

Jag var ute och promenerade i regnet idag, hälsade på ETM och hennes make på kolonilotten, dom höll på för fullt med vårstädning. Träffade deras nya hund, Arnold, som blev ensam efter att RB dog för 14 dagar sedan. Arnold, som från början hette Hassan, är en tyst liten hund, någon slags snautser (schnauzer?) vad jag förstår...gör inte mycket väsen av sig, bara finns där. Undrar hur hundar sörjer?

Fick höra igår att min första man, SP, dog i onsdags. Hans hjärntumör gick inte att hejda, han dog på natten, i sömnen förhoppningsvis. Hans död berörde mig mycket, med tanke på att vi inte har haft kontakt alls sedan vi skildes. Vi har bara växlat några ord när vi har råkats på stan. Men det är väl familjen jag känner med också, hans två barn och LP som har varit hans hustru i 20 år. Livet är orättvist!

Fotvärk

Underbar torsdagskväll; PP, BB och jag i sängen tittandes (och lyssnandes) på kval till Eurovision Song Contest... hittills har det mest varit saker att titta på, inte så mycket att lyssna på! Och varmt är det...den bärbara datorn i mitt knä avger lite värme också.

Idag var jag och BB (samt JB) ute i Hemlingby och joggade runt 5 km-spåret. Tog 31 minuter, en nära-döden-upplevelse mot slutet! Nu värker både mina och BBs fötter! Men vi tog oss runt, utan att gå! Nästa joggingtur blir inte förrän på söndag, mina stackars ben måste få vila lite också!

Nästa vecka ska PP åka till Thailand och arbeta, det blir lite trist att vara ensam, det är ju några lediga dagar också...men jag hittar väl på något att göra under tiden, kan ju passa på att organisera lite bilder...kanske...

I juni, midsommarveckan, kommer vi att åka till Slovakien på semester, vi tänker bila dit! Det blir lååångt att åka, men några stopp hinner vi nog med också. PP ska ju röka...

Flyttlördag

Flytthjälp igen! Om det är någon som tänker flytta den närmaste tiden så kan jag redan nu meddela att just den dagen är vi upptagna! Senaste året har det varit fyra flyttar, inklusive våra egna flyttar (en flytt, flera flyttar?) - och både PPs flytt till Gävle och våran flytt till nuvarande lägenhet var ju lite långdragna...flera månaders bärande av kartonger!

Idag flyttade syrran med familj till sitt nya hus i Åkersberga. De hade hållit på flera dagar redan så att det inte var så mycket kvar idag, men det känns i benen iallafall! Det var några kartonger att bära... Dessutom fick vi lov att kliva upp så tidigit imorse...nu är jag rätt trött, trots att jag halvsov i bilen en timme. Men i morgon får vi sova längre, det ska bli härligt!

Påsk

Annandag Påsk, helgen har varit lång och full av trevligheter! I fredags var vi till J&JB på middag, det var fantastisk mat och trevlig samvaro! Lördagen gick i vilans tecken, jag tog mig ner till stan på cykel, men mer än så blev det inte. Igår, på Påskdagen lyste solen och vi orkade ta oss ut på en promenad i solen, det var ljuvligt! BB kom på kvällen och vi tillbringade mesta delen av kvällen liggandes i sängen, med både TV, dator och bok.

Idag däremot har jag försökt att vara mera aktiv; BB, MB och jag var till Hemlingby och sprang lite. Flickorna tog 2 km och jag det dubbla, det kändes helt OK idag. Jag ska ju köra ett karatepass ikväll också, får se hur benen reagerar... jag måste hitta ett sätt att både springa och träna karate utan att benen alldeles tar slut! Sen har jag ju fått med mig JB på kick o box på torsdagar...det är ju inte alldeles lugnt pass, det heller! Jag måste vara lite försiktig, jag vill inte har överbelastningsskador! Förra veckan hände något i patellarsenan, jag tror att några fibrer släppte...ont gjorde det i alla fall! Jag måste ge kroppen tid att värmas upp och inte köra hårt två dagar i sträck - jag är ju inte 20 år längre!

Morgonstelheten har ökat senaste månaderna, kan knappt gå när jag kliver upp, fötterna tål inte belastningen...är det åldern eller är det vikten, tro? Vänster höft har krånglat senaste tiden, men jag märkte igår att det inte gör ont när jag har de nya walkingskorna, det är nog dags att slänga de gamla!

Imorgon är det åter en arbetsdag, det blir en kortvecka, bara fyra dagar...härligt! BB är här hela veckan så det kommer att bli livat som vanligt!

Tvätt och shopping

Fredag igen! Vår nya tvättmaskin har gått hela kvällen och det är massor med tvätt kvar - jag får tvätta hela helgen...det är så härligt att slippa tvättstugan! Den låter nästan inget heller...nästan... jag får nog inte tvätta alltför sent!

Idag har tog jag flex hela eftermiddagen, passade på att shoppa lite. Letade efter ett par byxor som jag ska kunna träna i, men hittade inga som var bra - antingen var det tjock, tjock sweatshirt-tyg eller tajta byxor med låg midja...inget för mig, jag vill inte visa baken! Men jag hittade en massa underkläder istället, det dög lika bra för att få shoppingivern att stillna....nästan - jag har fortfarande inga brallor! Men det finns ju flera affärer!

Ikväll har jag lyckats med att få kontakt med den fasta datorn trådlöst från den bärbara, jag förstår inte vad jag gjorde, men det fungerar!

Det är ett helt härligt veckoslut framför, bara att njuta!

Veckoslutet är slut...jag med!

En minisemester i helgen - vi har varit till Kokkola fram och tillbaka. Åkte i torsdagskväll med Silja Festival, C-hytt under bildäck - isen slog hårt mot skrovet, men jag hade öronproppar och sov bra ändå! På fredagen en lååång bilresa från Åbo till Kokkola för att hälsa på PP:s far och bror. Det är 45 mil att åka, dessutom en skittråkig väg!

Fram kom vi och fick fika här och där, AP låg på sjukhus med lunginflammation...han var lite trött av smärtstillande när vi var där, stumpen som var nyamputerad (re-amputerad) värkte rejält. Han var lite orolig också för stumpen på långfingret som hade ett litet sår, ville inte läka riktigt. Diabeteskomplikationer är inte att leka med!

Därefter vände vi åter söderut och körde till Vasa där vi övernattade på Astor. Väldigt trevligt hotell, breda sängar och rena golv! Det är så trevligt när det inte är heltäckande mattor på golvet! Det känns renare!

På lördagmorgon var det bara att fortsätta tillbaka till Åbo för att sedan borda Silja Europa på kvällen. På den båten hade vi Silja Class hytt och det var bättre! Dubbelsäng och minibar...inkluderande specialfrukost. Det blev en mycket trevlig resa!

Morgondagen är vi lediga från arbetet så att vi hinner ta igen oss lite - fast det blir nog en hel del flängande eftersom vi ska ombesikta bilen och åka till Valbo och köpa tvättmaskin.

Hurra! Jag slipper den förhatliga tvättstugan, kan tvätta när jag vill! Länge leve tvättmaskiner i badrummet! Lite tvätt på tork överallt i lägenheten kan jag väl stå ut med - bara jag slipper boka av en hel kväll i tvättstugan!

Grattis MO och EO på femårsdagen!

En vidrig dag på arbetet, tur att det är fredag imorgon! Den Sista Dåren fick mig att låsa in mig på toa och gråta en skvätt, tyckte lite synd om migsjälv och genast kändes det bättre!

Tänk om jag lärde mig någon gång att inte engagera mig så mycket i allting, låta saker bara vara, inte ta min energi...livet skulle bli så mycket enklare då! Men nej, jag ska reagera på allting...kan inte bara låta saker att rinna förbi. Det blir så jobbigt då, många gånger skulle det vara enklare att bara göra saker, trots att det är idioti...det kanske blir bättre med åren?

Imorgon ska jag inte reagera på någonting...jag ska vara helt cool hela dagen! Ingen ska påstå att jag är arg och skällande imorgon! Jag ska vara som en sol hela dagen!

Grattis mina små söta systersöner som fyller 5 år idag!

Långärmad skjorta

Taylors skräddarsydda skjortor...enkelt att beställa på nätet, bara ett litet fel, jag skrev 89 cm istället för 69 cm på ärmlängd...och var lite snål vad det gällde längden på skjortan. Annars satt skjortan väldigt bra!

Lördagen börjar gå mot kväller, snart är är det slut på veckoslutet och lönearbetet väntar. Usch, känner inte alls för att arbeta, det har varit alldeles för mycket senaste veckorna, det känns en aningen stressigt. Det enda som håller mig uppe nu är hoppet om att "det blir bättre nästa vecka". Den dagen jag kommer på att det inte blir bättre nästa vecka...

Dagen har förlupit väl, vi kom upp i tid i förmiddags och kom iväg till stan före lunch. Fönstershoppade en hel del, inköpte en sk väderstation så nu har vi koll på temperatur, luftfuktighet, lufttryck och månfaser...absolut nödvändigt att känna till sånt! Annars är det väl bara att titta ut - snön yr omkring av bara den just nu! Om det vore januari eller februari skulle jag nog tycka att det är OK med snöoväder, men jag vill ha lite mildare i mars...