Förmiddagen bara svischar förbi! Började dagen med ett core-expresspass, körde först uppvärmning med Power Walk i dryga 20 minuter - på min tid sa man rask promenad - så jag fick en hel timme fysisk aktivitet på morgonen.
Det är härligt att komma till jobbet och vara färdigtränad för dagen. Fast jag vet ju att jag kommer att gå på karatepasset i kväll i alla fall, bara för att det är så roligt!
Jag har skapat ett beroende av träning, jag har kämpat många år med det och nu äntligen har jag hittar fysiska aktiviteter som jag vill göra, som är roliga under tiden och inte bara skönt efteråt!
Jag hittade karaten som 40-åring, jag bara ville prova, en ungdomsdröm och jag gjorde det! Visserligen funderade jag allvarligt på att gå hem efter halva uppvärmningspasset första gången, men med tiden har det blivit roligare och roligare. Och jag har börjat leta efter andra former av träning också, det gäller att hitta träningsformer som man trivs med.
Jag har dansat magdans, jag har provat på yoga, jag har simmat och testat Friskis o Svettis... mm mm. Jag har sprungit och gör det fortfarande men funderar på att testa att öka konditionen med spinning istället, det kanske är kul.
Dessutom har jag nu äntligen testat Body Combat och det är konditionskrävande. Det tänker jag fortsätta med, trots att jag höjer medelåldern med 15-20 år i lokalen och inte orkar med hela passet utan får fuska på slutet.
Så ge inte upp, fortsätt att leta, det finns något därute för dig också, det är aldrig försent att börja träna! Jag upprepar: det är aldrig försent att börja träna!
Det viktigaste är inte vad du gör utan att du gör något fysiskt lätt/något anstängande minst 30 minuter om dagen (2 x15 funkar bra också) och lägger till två till tre pass i veckan med lite mer svettig aktivitet (bastu räknas inte!).
Ut och rör på dig!
-------------------------------------------------------------------------
Snusrapport dag 4:
Väldiga snussug tidvis, går i vågor. Men ännu en dag utan snus kan läggas till protokollet.
onsdag, september 20, 2006
tisdag, september 19, 2006
Letar träningsbyxor
Jag var och provade nya träningsbyxor igår. Såg ut att vara helt OK i annonsen och skulle finnas i även stora storlekar.
Men jag förstår inte hur jag ska få ett par byxor att sitta kvar 10-15 cm under navelnivå - det är ju där jag har den största delen av det underhudsfett jag har så gott om. Bilden till höger är jag, dock är den konkava kurvan vid magen konvex ...Photoshop fixar det mesta. Drar man upp byxorna där de sitter kvar - dvs i fördjupningen som bildas mellan valken över navel och valken under naveln, då ser det inte riktigt bra ut en bit längre ner.
Varför kan de inte tillverka byxor för riktiga Ninja-kvinnor?
Snusrapport dag 3:
Tomheten under läppen kvar. Suget starkt. Jag med.
Men jag förstår inte hur jag ska få ett par byxor att sitta kvar 10-15 cm under navelnivå - det är ju där jag har den största delen av det underhudsfett jag har så gott om. Bilden till höger är jag, dock är den konkava kurvan vid magen konvex ...Photoshop fixar det mesta. Drar man upp byxorna där de sitter kvar - dvs i fördjupningen som bildas mellan valken över navel och valken under naveln, då ser det inte riktigt bra ut en bit längre ner.
Varför kan de inte tillverka byxor för riktiga Ninja-kvinnor?
Snusrapport dag 3:
Tomheten under läppen kvar. Suget starkt. Jag med.
Fortfarande kvinnlig och ljuv
Det blev kapa topparna. Håret är avkapat rakt av vid axlarna (egentligen nuddar håret pars acendes på musculus trapezius, men det säger väl er inget?)
Det går alldeles utmärkt att sätta upp det och det ser inte slitet ut.
Nästa gång blir det nog kort, kanske.
Det går alldeles utmärkt att sätta upp det och det ser inte slitet ut.
Nästa gång blir det nog kort, kanske.
Ambivalens
Kan inte bestämma mig - klippa håret kort eller bara rensa topparna.
Fördel kort hår ;
Torkar snabbt, behöver aldrig sättas upp, jag ser yngre och tuffare ut.
Fördel långt hår:
Kan sättas upp istället för tvättas varje morgon, jag ser snällare och kvinnligare ut.
Nackdel kort hår:
Måste fönas varje morgon, jag ser hård ut, kan inte sättas upp.
Nackdel långt hår:
Tar tid att torka, måste grejas med en massa inpackningar, jag ser mesig ut.
Måste bestämma mig inom snar framtid, har tid hos frissan 16.30.
Det var längesedan jag hade riktigt långt hår....
Fördel kort hår ;
Torkar snabbt, behöver aldrig sättas upp, jag ser yngre och tuffare ut.
Fördel långt hår:
Kan sättas upp istället för tvättas varje morgon, jag ser snällare och kvinnligare ut.
Nackdel kort hår:
Måste fönas varje morgon, jag ser hård ut, kan inte sättas upp.
Nackdel långt hår:
Tar tid att torka, måste grejas med en massa inpackningar, jag ser mesig ut.
Måste bestämma mig inom snar framtid, har tid hos frissan 16.30.
Det var längesedan jag hade riktigt långt hår....
måndag, september 18, 2006
Nöjd med dagen
Jag känner mig riktigt nöjd med dagen.
På jobbet fick jag en kram av en dam som blev så himla glad när jag sa att det inte är försent att börja träna när man är 70 år, tvärtom, då ger det resultat snabbt. Hon skulle ringa Korpen och Friskis & Svettis idag för att komma igång!
Hann med att fixa en riktig middag före träningen, nu har jag mat till morgondagens lunch också! Känner mig huslig...
Karatepasset var härligt idag, mycket teknik men ändå svettigt! Kom hem strax efter 21 men min Älskade hade kommit ihåg att spela in CSI, så den kan jag titta på imorgon.
Snusrapport dag 2:
Inget vredesutbrott idag. Bara en molande tomhet under läppen.
Hittade en dosa med tre påsar snus i träningsväskan. Tog ett blixtsnabbt beslut, utan att tänka efter alltför mycket, och jag sprang till toan och spolade ner dom. Jag vet att inte går att slänga det i soporna...det är alldeles för lätt att gräva i soporna!
24 timmars nikotinplåster är inte att rekommendera för dem som duschar fler än en gång om dagen.
Dags för kvällens glassranson.
På jobbet fick jag en kram av en dam som blev så himla glad när jag sa att det inte är försent att börja träna när man är 70 år, tvärtom, då ger det resultat snabbt. Hon skulle ringa Korpen och Friskis & Svettis idag för att komma igång!
Hann med att fixa en riktig middag före träningen, nu har jag mat till morgondagens lunch också! Känner mig huslig...
Karatepasset var härligt idag, mycket teknik men ändå svettigt! Kom hem strax efter 21 men min Älskade hade kommit ihåg att spela in CSI, så den kan jag titta på imorgon.
Snusrapport dag 2:
Inget vredesutbrott idag. Bara en molande tomhet under läppen.
Hittade en dosa med tre påsar snus i träningsväskan. Tog ett blixtsnabbt beslut, utan att tänka efter alltför mycket, och jag sprang till toan och spolade ner dom. Jag vet att inte går att slänga det i soporna...det är alldeles för lätt att gräva i soporna!
24 timmars nikotinplåster är inte att rekommendera för dem som duschar fler än en gång om dagen.
Dags för kvällens glassranson.
Första snusfria dygnet
Snart ett dygn utan snus. Det känns helt OK, jag har ju plåster för att minimera abstinensen. Men hela tiden kommer jag på mig själv att tänka på att det vore läge att stoppa in en snus...jag har ju i princip haft snus under läppen hela min vakna tid.
Jag låter bara bli nästa snus, svårare än så kan det ju inte vara?!
Jag låter bara bli nästa snus, svårare än så kan det ju inte vara?!
söndag, september 17, 2006
Saknar snus
Tack allihopa som ger mig styrka att sluta snusa...eller rättare sagt, ni gör så jag inte kan börja igen. Det skulle bli alltför nesligt, såsom jag har orerat om det nu i några inlägg.
Just nu känns det som jag skulle vilja börja leta i alla väskor och jackfickor, men stoltheten tar emot. Jag tror också att allting är tömt, jag har planerat snusstoppet några veckor nu och letat fram alla gamla gömda dosor.
Jag får ta och tejpa på mig ett plåster, maxstyrka. Några veckors sakta nedtrappning av nikotinet för att inte få alltför mycket fysiska besvär som frossa och huvudvärk. Jag vet också att mitt humör inte blir till det bättre när jag får abstinens, jag måste ju tänka på mina medmänniskor och mina patienter. Så det blir plåster.
Men det hjälper inte mot det orala behovet...hela tiden går tungan upp under läppen och söker...tomt! Det är värst. Att inte få stoppa in en snus under läppen.
Jag är på väg in i en depression. Snabbt och säkert.
Just nu känns det som jag skulle vilja börja leta i alla väskor och jackfickor, men stoltheten tar emot. Jag tror också att allting är tömt, jag har planerat snusstoppet några veckor nu och letat fram alla gamla gömda dosor.
Jag får ta och tejpa på mig ett plåster, maxstyrka. Några veckors sakta nedtrappning av nikotinet för att inte få alltför mycket fysiska besvär som frossa och huvudvärk. Jag vet också att mitt humör inte blir till det bättre när jag får abstinens, jag måste ju tänka på mina medmänniskor och mina patienter. Så det blir plåster.
Men det hjälper inte mot det orala behovet...hela tiden går tungan upp under läppen och söker...tomt! Det är värst. Att inte få stoppa in en snus under läppen.
Jag är på väg in i en depression. Snabbt och säkert.
torsdag, september 14, 2006
Ister i serviceyrke?
Vi har återigen fått lära oss hur vi ska "ge service" till patienterna. Problemet med att överföra en fd flygvärdinnans (hon som föreläste) servicetänkande till en sjukgymnasts servicetänkande är lite knivigt.
Flygvärdinnan vill ha tillbaka kunden och ska helst ge kunden det kunden vill ha, plus lite till som kunden inte visste om att hon behövde...då är det service.
För mig som sjukgymnast gäller nästan det motsatta. Jag ska se till att patienten går hem och aldrig kommer tillbaka igen!
Jag jobbar med skattebetalarnas pengar, jag måste se till att ingen som kan klara sig själv behöver utnyttja vården, för att frigöra resurser till de mest behövande.
Jag ska inte alltid ge patienten det hon vill ha, utan jag ska försöka få patienten att upptäcka vad hon kan göra själv för att bli bra och hur hon ska göra för att undvika återfall. Jag kan inte ge patienten massage för att hon tycker att hon är spänd, för massage är en passiv behandlingsform som inte ger varaktig förbättring, det är jätteskönt för stunden och ett par dagar efteråt, däremot kan ett förändrat rörelsebeteende, träning och töjning göra henne bra på sikt.
Patienten får alltså inte det hon vill ha - är det dålig service?
Det svåra är att få patienten att gå härifrån med insikten att hon själv kan göra något.Det allra svåraste är att henne att komma på detta själv, under samtalet och undersökningen, så att hon själv kommer med förslag och frågor - då vet jag att patienten faktiskt kommer att följa råd och tips som jag ger.
Men det är inte service enligt flygvärdinnemodellen. För den patienten kommer aldrig tillbaka.
Flygvärdinnan vill ha tillbaka kunden och ska helst ge kunden det kunden vill ha, plus lite till som kunden inte visste om att hon behövde...då är det service.
För mig som sjukgymnast gäller nästan det motsatta. Jag ska se till att patienten går hem och aldrig kommer tillbaka igen!
Jag jobbar med skattebetalarnas pengar, jag måste se till att ingen som kan klara sig själv behöver utnyttja vården, för att frigöra resurser till de mest behövande.
Jag ska inte alltid ge patienten det hon vill ha, utan jag ska försöka få patienten att upptäcka vad hon kan göra själv för att bli bra och hur hon ska göra för att undvika återfall. Jag kan inte ge patienten massage för att hon tycker att hon är spänd, för massage är en passiv behandlingsform som inte ger varaktig förbättring, det är jätteskönt för stunden och ett par dagar efteråt, däremot kan ett förändrat rörelsebeteende, träning och töjning göra henne bra på sikt.
Patienten får alltså inte det hon vill ha - är det dålig service?
Det svåra är att få patienten att gå härifrån med insikten att hon själv kan göra något.Det allra svåraste är att henne att komma på detta själv, under samtalet och undersökningen, så att hon själv kommer med förslag och frågor - då vet jag att patienten faktiskt kommer att följa råd och tips som jag ger.
Men det är inte service enligt flygvärdinnemodellen. För den patienten kommer aldrig tillbaka.
onsdag, september 13, 2006
Lasternas summa bör vara konstant?
Underbart karatepass idag! Bara genomsvettig och skakig i benen, var inte ett dugg spyfärdig! Kände mig lite tveksam till om jag skulle, ville inte, det tog emot, trots att jag vet att jag gillar det när jag väl kommer dit.
Och jag tog mig dit. Förhandlade länge med mitt bättre jag och hon hade bäst argument den här gången.
Hoppas att hon klarar argumenteringen nästa vecka när snusstoppet är ett faktum...mitt vanliga sämre jag börjar redan ångra och slingra sig. Nu är det bara dryga två dosor kvar...det går år mycket snus på jobbet, jag ska ju hinna med att snusa mellan patienterna, kan inte ha snus under läppen när jag är inne hos patient! Så på jobbet är det bara in med en snus, suga på den av bara f-n och så fort ut igen!
Varför ska jag sluta snusa? Det är nästan inga nackdelar med att snusa... jag kommer inte att få bättre luktsinne, kondition som man får när man slutar röka. Den enda fördelen är väl att jag slipper ha snusdosan med mig. Och?! Och?!
Dessutom ska summan av lasterna vara konstant - om jag har slutat röka, kröka och nu även snusa - vad är det som blir kvar, men större mängd?
Och jag tog mig dit. Förhandlade länge med mitt bättre jag och hon hade bäst argument den här gången.
Hoppas att hon klarar argumenteringen nästa vecka när snusstoppet är ett faktum...mitt vanliga sämre jag börjar redan ångra och slingra sig. Nu är det bara dryga två dosor kvar...det går år mycket snus på jobbet, jag ska ju hinna med att snusa mellan patienterna, kan inte ha snus under läppen när jag är inne hos patient! Så på jobbet är det bara in med en snus, suga på den av bara f-n och så fort ut igen!
Varför ska jag sluta snusa? Det är nästan inga nackdelar med att snusa... jag kommer inte att få bättre luktsinne, kondition som man får när man slutar röka. Den enda fördelen är väl att jag slipper ha snusdosan med mig. Och?! Och?!
Dessutom ska summan av lasterna vara konstant - om jag har slutat röka, kröka och nu även snusa - vad är det som blir kvar, men större mängd?
Jag hyllar Right Said Fred
Right Said Fred, Närabögenupplevelser, bloggade igår om äktenskap;
Här ett kort utdrag ur hans inlägg:
"Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?"
Det är en av de smartaste idéer jag har läst om på länge.
För, varför ska en religiös ceremoni ha en juridisk giltighet? Dopet har det inte, inte heller konfirmationen...varför äktenskapet?
Förresten, är muslimska äktenskap, ingådda i Sverige, juridiskt giltiga i Sverige? Hinduernas? Någon som vet?
Right Said Fred for President! (Ok, statsminister!)
Min otroligt lata dag
Det är inte sant. Ett återbud till på eftermiddagen. Fyra återbud, nybesök dessutom, på en dag, det har inte hänt på åratal! Dessutom har telefonen i princip varit död idag.
Vad har hänt med människorna? Blir dom bra bara av att veta att de ska till mig? Eller har någon skvallrat om mina behandlingsmetoder?
No pain - no gain är mitt motto.
Vad har hänt med människorna? Blir dom bra bara av att veta att de ska till mig? Eller har någon skvallrat om mina behandlingsmetoder?
No pain - no gain är mitt motto.
Latar mig på jobbet
Tre återbud på morgonen, 3 x 45 minuter tomt i tidboken, innebär att jag har tid att komma ikapp och städa skrivbordet. Varför kan inte människor lära sig att ringa återbud dagen innan? Då hade jag fått plats med tre andra nya. Nu finns det inte en chans att få hit någon. *muttrar*
Öppnar telefonen ifall om att det skulle bli något akut ärende, men det kommer aldrig några sådana när man har tid.
Hmmm. Korgen för "Borde ha gjorts igår" är full... alla papper flyttas till skrivbordslådan "Ångest".
Klart!
Nu kan jag ägna mig åt bloggen en stund, tror att jag tar fikarasten vid skrivbordet och läser en massa oriktiga, substanslösa, värdelösa bloggar!
tisdag, september 12, 2006
Mitt enkla arbete
Att ha gamla, lätt dementa patienter är enkelt. Träningsprogrammet de gör känns alltid nytt för dem.
Bara de kommer ihåg att komma hit.
Bara de kommer ihåg att komma hit.
måndag, september 11, 2006
Mina märkliga ben
Det blev för tufft att köra två pass idag.
Körde ett bodypump-pass direkt efter jobbet, det var introduktionspass, jag tänkte att jag skulle få alla rörelser rätt från början, planen är inte att köra två pass samma dag, det är jag för gammal för. Det passet gick bra, hade ganska lite vikter för att få rätt teknik...men man kör ju fem minuter med samma muskelgrupp åt gången så det kändes lite ändå! Benen kändes lite darriga efteråt, men för övrigt kände jag mig fräsch.
Så det var bara karatepasset kvar, tre timmar senare. Klarade en timme av passet, därefter började mina ben bete sig lite annorlunda än vanligt. Jag kunde bara stå spikrak eller knäböja fullt. Inget mellanläge. Det såg ju inte så bra ut när vi skulle träna kata - teknikserier efter förutbestämda mönster. För antingen stod jag nedhukad på knä eller stod stel som en pinne.
Jag var tvungen att bryta passet. Märklig upplevelse!
Till råga på allt hade jag glömt att packa ner handduk och fick torka mig på en svettig karatedräkt, byxbenen var minst svettiga.
Jag känner mig rätt nöjd ändå, ingen träningsvärk i magen!
Körde ett bodypump-pass direkt efter jobbet, det var introduktionspass, jag tänkte att jag skulle få alla rörelser rätt från början, planen är inte att köra två pass samma dag, det är jag för gammal för. Det passet gick bra, hade ganska lite vikter för att få rätt teknik...men man kör ju fem minuter med samma muskelgrupp åt gången så det kändes lite ändå! Benen kändes lite darriga efteråt, men för övrigt kände jag mig fräsch.
Så det var bara karatepasset kvar, tre timmar senare. Klarade en timme av passet, därefter började mina ben bete sig lite annorlunda än vanligt. Jag kunde bara stå spikrak eller knäböja fullt. Inget mellanläge. Det såg ju inte så bra ut när vi skulle träna kata - teknikserier efter förutbestämda mönster. För antingen stod jag nedhukad på knä eller stod stel som en pinne.
Jag var tvungen att bryta passet. Märklig upplevelse!
Till råga på allt hade jag glömt att packa ner handduk och fick torka mig på en svettig karatedräkt, byxbenen var minst svettiga.
Jag känner mig rätt nöjd ändå, ingen träningsvärk i magen!
lördag, september 09, 2006
Tonårsdotter gör uppror?
Dagens shoppingrunda är över. Det blev inte så mycket, bara ett häftigt draperi att gömma "portalen" mellan vardagsrummet och Dotterns avdelning... ett tyg som är lite annorlunda mönstrat...jag vet inte riktigt om det är skitläckert eller skitfult.
Dottern däremot köpte en blus och hon fick en klocka också, hon har pratat om att köpa klocka länge så nu fick hon en. Hon är lite märklig, valde den rätt billiga modellen, trots att hon kunde ha fått den som var dubbelt så dyr...men hon tyckte inte man skulle lägga ner så mycket pengar på en klocka. Oerhört märkligt resonemang, tycker jag.
Men det är väl tonårsupproret, igår föreslog hon att vi skulle städa och idag hängde hon upp tvätten frivilligt...förutom att hon klev upp redan vid 10 imorse, väckte oss.
Snart slutar hon väl att chatta med oss och kräver att vi talar IRL.
Dottern däremot köpte en blus och hon fick en klocka också, hon har pratat om att köpa klocka länge så nu fick hon en. Hon är lite märklig, valde den rätt billiga modellen, trots att hon kunde ha fått den som var dubbelt så dyr...men hon tyckte inte man skulle lägga ner så mycket pengar på en klocka. Oerhört märkligt resonemang, tycker jag.
Men det är väl tonårsupproret, igår föreslog hon att vi skulle städa och idag hängde hon upp tvätten frivilligt...förutom att hon klev upp redan vid 10 imorse, väckte oss.
Snart slutar hon väl att chatta med oss och kräver att vi talar IRL.
fredag, september 08, 2006
Måndagslöst liv
Tidvis blir jag nervös, väntar på katastrofen som ska komma, så här bra kan jag väl inte få ha det? Efter den roliga helgen kommer den trista måndagen, då allting ska betalas, betalas med smärta och tårar... NEJ!
Hur många är det förunnat att ha en Dotter som överraskar varje dag med nya tankar, som visar sig bli en ung kvinna med empati och känsla för rättvisa, som funderar även över de tunga sakerna i livet, inte bara färgen på läppglansen.
Hur många är det förunnat att vara älskad och få älska?
Hur många är det förunnat att ha ett förhållande som känns helt rätt, ett förhållande där ingenting är dolt, ingenting för svårt att tala om, där respekten för den andras liv är viktig. Ett förhållande där ingen tvekan finns.
Hur många är det förunnat att ha ett arbete som man trivs med och som känns utvecklande?
Jag börjar lita på att livet faktiskt kan vara riktigt bra. Att även jag har rätt att vara lycklig. Katastrofen kanske inte kommer... de senaste två åren i mitt liv har känts som en enda lång helg! Det känns som om det inte blir fler måndagar i mitt liv igen och skulle det bli måndag, vet jag att helgen kommer igen.
Tillit till livet.
Hur många är det förunnat att ha en Dotter som överraskar varje dag med nya tankar, som visar sig bli en ung kvinna med empati och känsla för rättvisa, som funderar även över de tunga sakerna i livet, inte bara färgen på läppglansen.
Hur många är det förunnat att vara älskad och få älska?
Hur många är det förunnat att ha ett förhållande som känns helt rätt, ett förhållande där ingenting är dolt, ingenting för svårt att tala om, där respekten för den andras liv är viktig. Ett förhållande där ingen tvekan finns.
Hur många är det förunnat att ha ett arbete som man trivs med och som känns utvecklande?
Jag börjar lita på att livet faktiskt kan vara riktigt bra. Att även jag har rätt att vara lycklig. Katastrofen kanske inte kommer... de senaste två åren i mitt liv har känts som en enda lång helg! Det känns som om det inte blir fler måndagar i mitt liv igen och skulle det bli måndag, vet jag att helgen kommer igen.
Tillit till livet.
Cyklar mig skitig
Min Dotter fick en fin cykel förra sommaren. 21 växlar, utan skärmar osv. Jag tvingade på henne en bakskärm i alla fall, tänkte på all tvätt...Nu vill hon helst ha min cykel till skolan, det blir ju prickigt på ryggen om det är blött ute, skärmen är inte riktigt bra. Dessutom var kedjan rasslig och däcken dåligt pumpade på hennes cykel och min cykel har en bra cykelkorg att ha saker i.
Jag har alltså hennes 21-växlade cykel, utan framskärm och cykelkorg och hon har min fina damcykel. Kedjan är smörjd och däcken pumpade på hennes cykel, hon räknade kallt med att jag skulle fixa det.
Det märkliga är att det går inte cykla lugnt med hennes cykel.
Jag har fått ner tiden från hemmet till arbetet från 15-16 minuter till 13-14 minuter, det är knappt 5 km att cykla. Då stannar jag inte för rödljus, inte släpper jag förbi någon heller. Skulle någon, mot förmodan, befinna sig framför mig, måste jag förbi, helst i uppförsbacke. Och det får inte se ut som om det vore jobbigt att cykla om någon...lugn och stadig andning under förbicyklingen!
Jag är skitig och svettig när jag kommer fram, cykeln saknar framskärm och när jag cyklar över vattenpölar stänker det upp en massa lort under och mellan mina hakor. Jag känner mig riktigt sportig när jag kommer till jobbet, skitig och svettig!
Tur att vi har dusch på jobbet!
Jag har alltså hennes 21-växlade cykel, utan framskärm och cykelkorg och hon har min fina damcykel. Kedjan är smörjd och däcken pumpade på hennes cykel, hon räknade kallt med att jag skulle fixa det.
Det märkliga är att det går inte cykla lugnt med hennes cykel.
Jag har fått ner tiden från hemmet till arbetet från 15-16 minuter till 13-14 minuter, det är knappt 5 km att cykla. Då stannar jag inte för rödljus, inte släpper jag förbi någon heller. Skulle någon, mot förmodan, befinna sig framför mig, måste jag förbi, helst i uppförsbacke. Och det får inte se ut som om det vore jobbigt att cykla om någon...lugn och stadig andning under förbicyklingen!
Jag är skitig och svettig när jag kommer fram, cykeln saknar framskärm och när jag cyklar över vattenpölar stänker det upp en massa lort under och mellan mina hakor. Jag känner mig riktigt sportig när jag kommer till jobbet, skitig och svettig!
Tur att vi har dusch på jobbet!
torsdag, september 07, 2006
Träning av icke-träning
Det är kallt ute. Det är blött ute. Snart är det mörkt. Dessutom körde jag två pass igår, ett core-pass på morgonen och karatepass på kvällen.
Jag behöver inte jogga idag, jag kan lika gärna göra det imorgon. Varför får jag då dåligt samvete när jag hoppar över en planerad träning? Jag avskyr att få dåligt samvete.
Jag måste träna på att inte träna med gott samvete.
Jag behöver inte jogga idag, jag kan lika gärna göra det imorgon. Varför får jag då dåligt samvete när jag hoppar över en planerad träning? Jag avskyr att få dåligt samvete.
Jag måste träna på att inte träna med gott samvete.
Karatespråk
Vi har fått en ny kille på karateträningen, en svartbältare. Han kan ingen svenska, inte heller engelska. På sin dräkt har han ett märke som det står Palestinian Karate Federation så vi misstänker att han kan arabiska.
Vi har inga svårigheter att kommunicera med honom på träningen - alla tekniker och räkneord benämns ju på japanska och instruktören visar allt nytt med sin egen kropp.
Det blir väldigt tydligt att man aldrig får visa hur man gör fel...bara hur man gör rätt.
Vi har inga svårigheter att kommunicera med honom på träningen - alla tekniker och räkneord benämns ju på japanska och instruktören visar allt nytt med sin egen kropp.
Det blir väldigt tydligt att man aldrig får visa hur man gör fel...bara hur man gör rätt.
onsdag, september 06, 2006
Isters morgonvanor
Min Älskade jobbar på en annan ort än vanligt nu och han sticker redan vid 6-tiden på morgonen. Jag är hänvisad till mig själv på morgonen, måste ordna allt med frukost själv, normalt går jag in i duschen och min Älskade ordnar frukosten. Han väcker mig också varsamt med en kram, utan att prata. Så nu är det lite trögt på morgonen, när inte han är hemma.
Jag använder snoozeknappen frekvent, det är sällan jag kommer upp när klockan ringer första gången. Det hjälper inte att ställa klockan långt bort heller, då hämtar jag den bara och sover vidare. Vaknar ibland med väckarklockan in handen och ena foten i golvet. För sätter jag ner foten, blir det ju kallt om foten och då måste ju jag ha gått upp eftersom det är så obehagligt?!
Det är så skönt de veckorna Dottern är hemma, då ser hon till att jag kliver upp i tid. Fast hon klagar på att jag är svår att få upp. I morse var hon in några gånger och till slut hotade hon med att sätta på radion, Rix FM, men då studsade (=ramlade ner på golvet) jag upp.
Jag klarar inte av hurtiga, glada människor på morgonen. P 1:ans "Tankar för dagen" kan gå, men ibland är den som talar så äckligt positiv så jag inte klarar det ens. Begår jag mord någon gång så blir det före frukost. Jag misstänker att det har med blodsockret att göra, för när jag väl har fått i mig frukost inklusive halvliter kaffe är jag hur trevlig som helst.
Men det gäller ju att komma upp och till köket, brukar knäppa på vattenkokaren på vägen till duschen, sen är det bara att hälla på vattnet i presson, oftast har jag kommit ihåg att ha i kaffet också. Gröten fixar sig lätt i micron, men igår eftermiddag hittade jag en tallrik gröt i micron - jag hade glömt att äta den!
Jag har hört talas om att några har blivit piggare med åldern, att de vaknar innan väckarklockan ringer. Det sägs till och med att de inte kan sova länge på förmiddagen.
Jag tror att det är en vandringssägen.
Jag använder snoozeknappen frekvent, det är sällan jag kommer upp när klockan ringer första gången. Det hjälper inte att ställa klockan långt bort heller, då hämtar jag den bara och sover vidare. Vaknar ibland med väckarklockan in handen och ena foten i golvet. För sätter jag ner foten, blir det ju kallt om foten och då måste ju jag ha gått upp eftersom det är så obehagligt?!
Det är så skönt de veckorna Dottern är hemma, då ser hon till att jag kliver upp i tid. Fast hon klagar på att jag är svår att få upp. I morse var hon in några gånger och till slut hotade hon med att sätta på radion, Rix FM, men då studsade (=ramlade ner på golvet) jag upp.
Jag klarar inte av hurtiga, glada människor på morgonen. P 1:ans "Tankar för dagen" kan gå, men ibland är den som talar så äckligt positiv så jag inte klarar det ens. Begår jag mord någon gång så blir det före frukost. Jag misstänker att det har med blodsockret att göra, för när jag väl har fått i mig frukost inklusive halvliter kaffe är jag hur trevlig som helst.
Men det gäller ju att komma upp och till köket, brukar knäppa på vattenkokaren på vägen till duschen, sen är det bara att hälla på vattnet i presson, oftast har jag kommit ihåg att ha i kaffet också. Gröten fixar sig lätt i micron, men igår eftermiddag hittade jag en tallrik gröt i micron - jag hade glömt att äta den!
Jag har hört talas om att några har blivit piggare med åldern, att de vaknar innan väckarklockan ringer. Det sägs till och med att de inte kan sova länge på förmiddagen.
Jag tror att det är en vandringssägen.
tisdag, augusti 29, 2006
Hantverkare nära döden idag!
Varför kan inte hantverkare hålla tider? De kommer inte ens rätt dag!
Vi fick för några veckor sedan brev om att alla fönster skulle målas på utsidan, bostadsrättsföreningen hade ordnat detta. Förra veckan fick vi en lapp i brevlådan om att målarna skulle komma till oss den 24 augusti, på torsdagen, vilket vi tyckte var bra då min Älskade fortfarande hade semester.
På onsdagkväll plockade vi ner alla gardiner och pryttlar från fönsterbrädorna och gjorde alla fönster framkomliga. Vi bor i en femrummare med förråd och två toaletter. Alla rum, inklusive hall, förråd och toaletter har fönster, vardagsrummet har fönster åt två håll... så det blev lite pyssel.
Torsdag eftermiddag vid 14-tiden damp det ner ett nytt papper - Vi kommer måndagen den 28:e.
Det var bara att plocka upp allting, vi skulle ju få gäster över helgen, ville inte leva i en röra...så upp med allt, bara för att plocka ner rubbet på söndagkväll igen.
Måndagen hade målarna varit här, de hade inte tänkt på att fönstren i vardagsrummet kunde målas från balkongsidan, de hade flyttat på hela datorbänken...förstår inte hur de hade lyckats! De hade också slitit ner en lampa som de tyckte var i vägen. Det var bara att städa och plocka upp allt igen.
Idag när jag kom hem, var alla gardiner nerslitna, alla pryttlar bortplockade. De hade varit här igen!
Varför kunde de inte skriva en lapp och tala om att de skulle komma två gånger? De måste ha blivit mäkta irriterade när allt var upplockat, precis som jag blev vansinnig när jag kom hem och såg förödelsen!! Jag slängde mina ryggsäck i väggen, hjälmen flög och jag rusade till telefonen, vilka j-a idioter!! Döda, döda, döda !!
Firman hade stängt. Jag skrek till en telefonsvarare som inte tog emot meddelanden, det tog en stund innan jag förstod det.
Imorgon ska jag ringa och med min lenaste telefonröst be om ursäkt för allt merarbete vi orsakade då vi inte hade plockat undan, men påpeka lite snyggt att det kanske vore idé att vara tydligare i lapparna.
Vi fick för några veckor sedan brev om att alla fönster skulle målas på utsidan, bostadsrättsföreningen hade ordnat detta. Förra veckan fick vi en lapp i brevlådan om att målarna skulle komma till oss den 24 augusti, på torsdagen, vilket vi tyckte var bra då min Älskade fortfarande hade semester.
På onsdagkväll plockade vi ner alla gardiner och pryttlar från fönsterbrädorna och gjorde alla fönster framkomliga. Vi bor i en femrummare med förråd och två toaletter. Alla rum, inklusive hall, förråd och toaletter har fönster, vardagsrummet har fönster åt två håll... så det blev lite pyssel.
Torsdag eftermiddag vid 14-tiden damp det ner ett nytt papper - Vi kommer måndagen den 28:e.
Det var bara att plocka upp allting, vi skulle ju få gäster över helgen, ville inte leva i en röra...så upp med allt, bara för att plocka ner rubbet på söndagkväll igen.
Måndagen hade målarna varit här, de hade inte tänkt på att fönstren i vardagsrummet kunde målas från balkongsidan, de hade flyttat på hela datorbänken...förstår inte hur de hade lyckats! De hade också slitit ner en lampa som de tyckte var i vägen. Det var bara att städa och plocka upp allt igen.
Idag när jag kom hem, var alla gardiner nerslitna, alla pryttlar bortplockade. De hade varit här igen!
Varför kunde de inte skriva en lapp och tala om att de skulle komma två gånger? De måste ha blivit mäkta irriterade när allt var upplockat, precis som jag blev vansinnig när jag kom hem och såg förödelsen!! Jag slängde mina ryggsäck i väggen, hjälmen flög och jag rusade till telefonen, vilka j-a idioter!! Döda, döda, döda !!
Firman hade stängt. Jag skrek till en telefonsvarare som inte tog emot meddelanden, det tog en stund innan jag förstod det.
Imorgon ska jag ringa och med min lenaste telefonröst be om ursäkt för allt merarbete vi orsakade då vi inte hade plockat undan, men påpeka lite snyggt att det kanske vore idé att vara tydligare i lapparna.
söndag, augusti 27, 2006
Flytthjälp?
Mina föräldrar har bestämt sig för att flytta. De var och tittade på en lägenhet nära Huvudstaden förra söndagen och på måndagen slog de till. De får tillgång till lägenheten den 1:a september.
Senaste tre åren har vi varit med om sex olika flyttar... antingen har vi flyttat själva eller så har vi varit behjälpliga hos andra. Vid senaste flytten, då ett par vänner flyttade från hus till lägenhet svor jag att "nu j--r är det slutflyttat" när hissen gick sönder och det var ungefär 20-30 kartonger kvar att bära till fjärde våningen. Det är ju inte som när flyttbyråer flyttar, de har ju remmar och vagnar, vi får lita till långa armar och starka ben... första 10 kartongerna kan man låtsas är träning, sedan börjar man bli trött på det också.
Så när mina föräldrar i våras började tala om att de kanske skulle flytta började jag övertyga dem om att det är bra att anlita en flyttbyrå. Hur bekvämt det skulle bli för dem och att det faktiskt inte är så dyrt. De funderade på det och tyckte att det verkade riktigt bra, allting skulle bli gjort på en dag, utan så mycket tjafs. Jag hade lyckats!
Förra veckan pratade mina kära föräldrar med C, min systers sambo och mina underbara systersöners far, som tyckte att "nämen, vi hjälper er, det är inga problem, vi fixar det "... Det finns inte en chans i världen att vi kan hålla oss undan, det har jag inte mage till. Så nu ska man bära tre våningar ner, utan hiss, sedan åka 18 mil och bära in sakerna. Shit, shit, shit!
Till jul ska jag köpa många julklappar till mina systersöner, två underbara 5-åringar. Varenda julklapp ska låta eller kräva vuxenhjälp för att fungera.
Senaste tre åren har vi varit med om sex olika flyttar... antingen har vi flyttat själva eller så har vi varit behjälpliga hos andra. Vid senaste flytten, då ett par vänner flyttade från hus till lägenhet svor jag att "nu j--r är det slutflyttat" när hissen gick sönder och det var ungefär 20-30 kartonger kvar att bära till fjärde våningen. Det är ju inte som när flyttbyråer flyttar, de har ju remmar och vagnar, vi får lita till långa armar och starka ben... första 10 kartongerna kan man låtsas är träning, sedan börjar man bli trött på det också.
Så när mina föräldrar i våras började tala om att de kanske skulle flytta började jag övertyga dem om att det är bra att anlita en flyttbyrå. Hur bekvämt det skulle bli för dem och att det faktiskt inte är så dyrt. De funderade på det och tyckte att det verkade riktigt bra, allting skulle bli gjort på en dag, utan så mycket tjafs. Jag hade lyckats!
Förra veckan pratade mina kära föräldrar med C, min systers sambo och mina underbara systersöners far, som tyckte att "nämen, vi hjälper er, det är inga problem, vi fixar det "... Det finns inte en chans i världen att vi kan hålla oss undan, det har jag inte mage till. Så nu ska man bära tre våningar ner, utan hiss, sedan åka 18 mil och bära in sakerna. Shit, shit, shit!
Till jul ska jag köpa många julklappar till mina systersöner, två underbara 5-åringar. Varenda julklapp ska låta eller kräva vuxenhjälp för att fungera.
fredag, augusti 25, 2006
Funderingar kring ledarskap
Ledarskapsdisskussioner har förts på bloggen... själv jobbar ju jag som sjukgymnast och "coachar" människor, försöker få dem att ta ansvar för sitt fysiska (men även psykiska) välmående, ett slags ledarskap det också. Nedanstående har jag som rättesnöre i mitt arbete.
Till eftertanke
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng
och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre
i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.
Sören Kirkegaard, dansk filosof
torsdag, augusti 24, 2006
Isters seende
Två par glasögon till priset av ett, från 995 kr, läste jag för ett par veckor sedan och beställde tid för alla tre hos optikern. Vi ser lite illa allihop, men vi ser inte illa ut.
Det är så svårt att välja glasögonbågar! Man provar den ena bågen efter den andra och alla ser konstiga ut. Antingen är de för breda, för katt-aktiga, för skolfrökenaktiga eller bara fula.
När man äntligen har lyckats bestämma sig för vilken båge, ska man bestämma sig för om det ska vara antireflex, högbrytande glas, tonade glas eller kanske plast?
Till slut är man flera tusen kronor över det fantastiska erbjudandet man trodde man skulle kunna utnyttja.
Det kostar att se bra ut.
Det är så svårt att välja glasögonbågar! Man provar den ena bågen efter den andra och alla ser konstiga ut. Antingen är de för breda, för katt-aktiga, för skolfrökenaktiga eller bara fula.
När man äntligen har lyckats bestämma sig för vilken båge, ska man bestämma sig för om det ska vara antireflex, högbrytande glas, tonade glas eller kanske plast?
Till slut är man flera tusen kronor över det fantastiska erbjudandet man trodde man skulle kunna utnyttja.
Det kostar att se bra ut.
måndag, augusti 21, 2006
Flexibel midja
Följden efter fyra veckors vila från karate och två veckors vila från all träning är att kläderna krymper.
Det märkliga är att kläderna krymper bara på bredden, oftast i midjan, aldrig på längden. Selektiv klädkrympning kallas det visst. Eller flexibel midja hos bäraren.
Jag är en Ninja med flexibel-midja förmåga.
Det märkliga är att kläderna krymper bara på bredden, oftast i midjan, aldrig på längden. Selektiv klädkrympning kallas det visst. Eller flexibel midja hos bäraren.
Jag är en Ninja med flexibel-midja förmåga.
Första karatepasset efter sommaruppehåll
Tryckte in den flexibla midjan i karatedräkten, drog det bruna bältet runt midjan och klev in i dojon med en bugning, stor lust att träna, flera veckors uppehåll har fått mig att längta efter träningen!
Efter 20 minuter ville jag gå hem. Efter 40 minuter undrade jag om verkligen visste vad jag gjorde. Efter 80 minuter började jag få susningar i öronen och lät som en astmatiker under ett anfall och undrade om jag verkligen ska betala terminsavgiften.
Då var det 10 minuter kvar, min dräkt var vid det laget mer blöt än torr, lungorna höll på att explodera. Då ler vår tränare sadistiskt, och säger att nu ska vi träna lite explosivitet. Explosivitet de sista 10 minuterna av 90 minuters hård träning.
Hoppa högt jämfota, lägg in ett slag, hoppa högt. Med först höger ben fram tio gånger och sedan vänster. Därefter lite lättare, spark -hopp-slag-spark, bara fem gånger på varje sida. Därefter bara lite knäböj med hög spark efter tio gånger på varje sida. Lungorna höll, men sista slaget, då det är meningen att man ska lägga på ett kiai (ett skrik), blev bara någonting i stil med öhöm...
Vid nästa pass, på onsdag, kommer inte jag att kunna lyfta benet mer än tio centimeter från underlaget.
Jag älskar att träna karate!
Efter 20 minuter ville jag gå hem. Efter 40 minuter undrade jag om verkligen visste vad jag gjorde. Efter 80 minuter började jag få susningar i öronen och lät som en astmatiker under ett anfall och undrade om jag verkligen ska betala terminsavgiften.
Då var det 10 minuter kvar, min dräkt var vid det laget mer blöt än torr, lungorna höll på att explodera. Då ler vår tränare sadistiskt, och säger att nu ska vi träna lite explosivitet. Explosivitet de sista 10 minuterna av 90 minuters hård träning.
Hoppa högt jämfota, lägg in ett slag, hoppa högt. Med först höger ben fram tio gånger och sedan vänster. Därefter lite lättare, spark -hopp-slag-spark, bara fem gånger på varje sida. Därefter bara lite knäböj med hög spark efter tio gånger på varje sida. Lungorna höll, men sista slaget, då det är meningen att man ska lägga på ett kiai (ett skrik), blev bara någonting i stil med öhöm...
Vid nästa pass, på onsdag, kommer inte jag att kunna lyfta benet mer än tio centimeter från underlaget.
Jag älskar att träna karate!
fredag, augusti 18, 2006
Isters pedagogiska bragd
För ett par veckor sedan hjälpte jag mina föräldrar att köpa dator, jag höll på brista i gråt av avund när farsan frågade om 30000 räcker till en bra dator...men jag höll mig och notan hamnade på strax över 10 lappar.
Deras datorkunskaper är obefintliga. Första steget blev att lära dem att sätta på datorn och lära sig att klicka. Bara klickandet krävde en hel del; farsan är delvis förlamad i högerhandens fingrar, morsan är vänsterhänt. Det blev högerhänt mus på vänster sida...
De lärde sig fort och har lagt Kungen och spelat Flipper flitigt, jag la genvägar på skrivbordet.
Nästa steg var att koppla upp sig mot Internet; jag beställde bredbandsabonnemang från rätt leverantör och allt fungerade, förutom att inloggningsuppgifterna inte har kommit, eller så har brevet åkt till soporna bland annan reklam, så jag fick ringa och beställa nytt. Men det behövs ju bara för mailkonfigurationen och för att komma in på sin sida hos leverantören. För att komma ut på Internet krävdes bara installation av modemet.
Jag försökte vara pedagogisk, på ett blandspråk bestående av finska, svenska och engelska...jag har ingen aning om vad modem heter på finska, men å andra sidan har inte mina föräldrar det heller.
Jag insåg rätt snabbt att det inte är så bra idé att försöka förklara hur det fungerar, det gäller att dra ner informationsmängden till det absolut minimala.
Jag visade hur man klickar för att öppna Internet Explorer, la in Aftonbladet som startsida och sa "Allt med streck under är klickbart, blir det fel klicka på krysset i hörnet och börja om".
Jag tror att de förstod.
Deras datorkunskaper är obefintliga. Första steget blev att lära dem att sätta på datorn och lära sig att klicka. Bara klickandet krävde en hel del; farsan är delvis förlamad i högerhandens fingrar, morsan är vänsterhänt. Det blev högerhänt mus på vänster sida...
De lärde sig fort och har lagt Kungen och spelat Flipper flitigt, jag la genvägar på skrivbordet.
Nästa steg var att koppla upp sig mot Internet; jag beställde bredbandsabonnemang från rätt leverantör och allt fungerade, förutom att inloggningsuppgifterna inte har kommit, eller så har brevet åkt till soporna bland annan reklam, så jag fick ringa och beställa nytt. Men det behövs ju bara för mailkonfigurationen och för att komma in på sin sida hos leverantören. För att komma ut på Internet krävdes bara installation av modemet.
Jag försökte vara pedagogisk, på ett blandspråk bestående av finska, svenska och engelska...jag har ingen aning om vad modem heter på finska, men å andra sidan har inte mina föräldrar det heller.
Jag insåg rätt snabbt att det inte är så bra idé att försöka förklara hur det fungerar, det gäller att dra ner informationsmängden till det absolut minimala.
Jag visade hur man klickar för att öppna Internet Explorer, la in Aftonbladet som startsida och sa "Allt med streck under är klickbart, blir det fel klicka på krysset i hörnet och börja om".
Jag tror att de förstod.
onsdag, augusti 16, 2006
Poesi i sjuksängen
Nödvändighetens näve
Tre gånger dagligen tvingad på knä
av nödvändighetens näve med mull på knogarna,
fyra gånger sänkt i en svartspräcklig förvirring
medan de försummade knackar i ett tomt bakhuvud,
fem gånger åderlåten på den sista uthålligheten
medan kärleken rinner bort genom fingertopparna,
sex gånger bortmotad från rummet med den hemliga
flöjten,
sju gånger nedtrampad, sju gånger uppstigen med ett
nytt trots,
varje natt famnad av en sorg som sjunkit till botten,
svalkad av drömmar, vitsippor, slängda vid
vägkanten,
väckt av en gryning med mörka ringar under ögonen -
du tror du kuvar mig liv?
Solveig von Schoultz
Isternatt var ingen yster natt
Sov inte inatt. Bäddade ner mig vid tretiden och låg och vred mig till halvsex...(egentligen klockan sex, men meningen hade blivit ekivok om jag hade skrivit det) frossa och märkliga nästan-mardrömmar som höll mig vaken. Jag borde ha vetat bättre, hostmedicinen är inte bra för mig.
Käkade pre-frukost vid sextiden och läste tidningen, då kom sömnen. Nu känner jag mig närmast som en zombie. Halva jag är vaken, andra halvan är kvar i mardrömmarnas värld. Rösten är alldles konstig, jag låter som om jag hade druckit whisky hela natten. Näsan är täppt och det är lock för öronen. Inte ens Nezeril hjälper.
Tur att jag har semester.
Käkade pre-frukost vid sextiden och läste tidningen, då kom sömnen. Nu känner jag mig närmast som en zombie. Halva jag är vaken, andra halvan är kvar i mardrömmarnas värld. Rösten är alldles konstig, jag låter som om jag hade druckit whisky hela natten. Näsan är täppt och det är lock för öronen. Inte ens Nezeril hjälper.
Tur att jag har semester.
lördag, augusti 12, 2006
Sömn-Ister
Ooops! Slog upp mina ögon och upptäckte att klockan var 11! Hela förmiddagen har jag sovit gott utan att störas av vare sig grannar eller väckarklocka.
Min Älskade gjorde sin sista arbetsdag igår, vi skrotade uppe hela natten, kom inte i säng förrän vid halvfemtiden...det är så skönt att vara uppe på nätterna, det är då det känns som ledighet!
Jag har ju inte velat vara uppe, trots att jag har haft semester, utan jag har gått och lagt mig samtidigt med min Älskade, jag vill ju somna i sked! Och helst ska jag somna först, vilket jag också brukar göra, jag tycker inte om att ligga och lyssna på när han sover...
Under många års tid led jag av insomningssvårigheter, i långa perioder. Sedan jag träffade min Älskade har insomningssvårigheterna försvunnit i princip helt. Lägger vi oss för att sova, i sked, så tar det ungefär 20-30 sekunder tills jag sover. Ibland kan det ta upp till fem minuter, men det är inte ofta.
Men jag har fortfarande svårigheter att somna när jag ligger ensam i sängen...och ibland på söndagar när det är stressigt på jobbet. En förpackning insomningstabletter har gjort det problemet mindre, jag behöver inte ta tabletten, bara veta att dom finns där...
Nu tänker jag ta itu med dagens måsten, vilka är, grovt räknat , noll till antalet.
Min Älskade gjorde sin sista arbetsdag igår, vi skrotade uppe hela natten, kom inte i säng förrän vid halvfemtiden...det är så skönt att vara uppe på nätterna, det är då det känns som ledighet!
Jag har ju inte velat vara uppe, trots att jag har haft semester, utan jag har gått och lagt mig samtidigt med min Älskade, jag vill ju somna i sked! Och helst ska jag somna först, vilket jag också brukar göra, jag tycker inte om att ligga och lyssna på när han sover...
Under många års tid led jag av insomningssvårigheter, i långa perioder. Sedan jag träffade min Älskade har insomningssvårigheterna försvunnit i princip helt. Lägger vi oss för att sova, i sked, så tar det ungefär 20-30 sekunder tills jag sover. Ibland kan det ta upp till fem minuter, men det är inte ofta.
Men jag har fortfarande svårigheter att somna när jag ligger ensam i sängen...och ibland på söndagar när det är stressigt på jobbet. En förpackning insomningstabletter har gjort det problemet mindre, jag behöver inte ta tabletten, bara veta att dom finns där...
Nu tänker jag ta itu med dagens måsten, vilka är, grovt räknat , noll till antalet.
fredag, augusti 11, 2006
Ister hatar cityfest
Min vackra stad har, som alla andra städer, en fest på sommaren.
I dagarna fyra fylls stadens centrala gator med krämare av den vanliga sorten; strumpor, godis, mobilskal, T-shirtar och allsköns bråte (vem köper nya köksluckor en torsdagkväll på stan?).
Små gatustånd med mat från olika länder finns utplacerade här och där; vilsdsvinskebab, langos, souvlaki, cavapcici, varmkorv, munkar, våfflor...och restauranger har flyttat ut, tävling i godaste maten har utlysts.
Öltält finns i mängder och det är mängder som väljer att tillbringa sin tid i öltälten, vissa har ju till och med en trubadur! Några scener har spikats ihop för artister från när och fjärran.
Axels Tivoli får jag inte glömma att nämna, discodunk från karusellerna ligger som en mjuk ljudmatta över staden.
Den här festen är årligen återkommande och är man politiskt korrekt så beger man inte sig på stan under dessa dagar. Det är lite trailer-trash att gå ut på stan, att överhuvudtaget befinna sig i stan under dessa dagar.
Jag är nästan politiskt korrekt. Jag gillar att gå ner på stan och hata eländet. Jag plågar migsjälv med att äta mig igenom mängder av maträtter, jag fnyser åt stånden med godis och laktritsremmar, jag går in i öltälten och hejar avmätt på bekanta som jag inte har sett på många år.
Jag står gärna och hatar festen, knaprandes på varma brända mandlar, mätt efter en underbar strömmingsburgare från lokala fiskare, samtigt som jag lyssnar på Ale Möllers Världsorkester med Lisa Nilsson.
Jag tror jag ska ner och hata lite idag också.
I dagarna fyra fylls stadens centrala gator med krämare av den vanliga sorten; strumpor, godis, mobilskal, T-shirtar och allsköns bråte (vem köper nya köksluckor en torsdagkväll på stan?).
Små gatustånd med mat från olika länder finns utplacerade här och där; vilsdsvinskebab, langos, souvlaki, cavapcici, varmkorv, munkar, våfflor...och restauranger har flyttat ut, tävling i godaste maten har utlysts.
Öltält finns i mängder och det är mängder som väljer att tillbringa sin tid i öltälten, vissa har ju till och med en trubadur! Några scener har spikats ihop för artister från när och fjärran.
Axels Tivoli får jag inte glömma att nämna, discodunk från karusellerna ligger som en mjuk ljudmatta över staden.
Den här festen är årligen återkommande och är man politiskt korrekt så beger man inte sig på stan under dessa dagar. Det är lite trailer-trash att gå ut på stan, att överhuvudtaget befinna sig i stan under dessa dagar.
Jag är nästan politiskt korrekt. Jag gillar att gå ner på stan och hata eländet. Jag plågar migsjälv med att äta mig igenom mängder av maträtter, jag fnyser åt stånden med godis och laktritsremmar, jag går in i öltälten och hejar avmätt på bekanta som jag inte har sett på många år.
Jag står gärna och hatar festen, knaprandes på varma brända mandlar, mätt efter en underbar strömmingsburgare från lokala fiskare, samtigt som jag lyssnar på Ale Möllers Världsorkester med Lisa Nilsson.
Jag tror jag ska ner och hata lite idag också.
torsdag, augusti 10, 2006
Monsterdotter
Dotter har kommit hem från Huvudstaden, hon har besökt sin moster under några dagar. Vi har haft det rätt lugnt härhemma.
Hon slängde in sina saker på sitt rum och startade omedelbart operation undanplockning i lägenheten - "Har ni inte städat här när jag har varit borta, det ligger ju grejer överallt?".
Därefter krävde hon middag. Hon vägrade att ta emot pengar till en pizza, ville inte ha hamburgare från Max. Hon ville ha middag, riktig mat med grönsaker, sitta tillsammans vid köksbordet.
Nu pratar hon om att sticka ut och springa, vill ha sällskap.
Vad har jag fostrat för Monster?
Hon slängde in sina saker på sitt rum och startade omedelbart operation undanplockning i lägenheten - "Har ni inte städat här när jag har varit borta, det ligger ju grejer överallt?".
Därefter krävde hon middag. Hon vägrade att ta emot pengar till en pizza, ville inte ha hamburgare från Max. Hon ville ha middag, riktig mat med grönsaker, sitta tillsammans vid köksbordet.
Nu pratar hon om att sticka ut och springa, vill ha sällskap.
Vad har jag fostrat för Monster?
tisdag, augusti 08, 2006
huvudstads-Ister
Återigen en dag i Huvudstaden! Följde med min Älskade igen, den här gången skulle jag shoppa loss ordentligt.
Jag hade förberett mig noga och lyssnat på min Älskade som uppmanade mig att föra över ett större belopp på mitt konto så att jag inte behövde oroa mig. Samtliga förmånskort nedpackade i lilla ryggsäcken och de foträta sandalerna på fötterna skulle jag slösa pengar!!!
Jag gick runt ett par timmar, besökte en bokhandel (boklåda i singularis?), kikade in i små butiker, stora varuhus, tittade på vackra sidentyger, provade skor och klämde på kuddar och porslin.
Skickade ett SMS till en Distingerad Gentleman och lurade ut honom och hans Finurliga Fästmö på lunch. Mycket, mycket trevligt!
Klockan närmade sig 16 och jag hade fortfarande inte handlat någonting annat än en meter läderband för 20 kr.....beslutade mig för att fortsätta till Kista för att finna någonting att ta med mig hem, där måste det finnas något!
Klockan 1645 var jag i Alvik och mötte min Älskade, med en nyinköpt sport BH från Stadium i Kista. Behövde inte ens prova den - det hade jag redan gjort förra veckan i min Hemstad och konstaterat att den var perfekt.
Men jag hade en trevlig dag i Huvudstaden, hjälpte en turist att hitta Drottninggatan!!
Jag hade förberett mig noga och lyssnat på min Älskade som uppmanade mig att föra över ett större belopp på mitt konto så att jag inte behövde oroa mig. Samtliga förmånskort nedpackade i lilla ryggsäcken och de foträta sandalerna på fötterna skulle jag slösa pengar!!!
Jag gick runt ett par timmar, besökte en bokhandel (boklåda i singularis?), kikade in i små butiker, stora varuhus, tittade på vackra sidentyger, provade skor och klämde på kuddar och porslin.
Skickade ett SMS till en Distingerad Gentleman och lurade ut honom och hans Finurliga Fästmö på lunch. Mycket, mycket trevligt!
Klockan närmade sig 16 och jag hade fortfarande inte handlat någonting annat än en meter läderband för 20 kr.....beslutade mig för att fortsätta till Kista för att finna någonting att ta med mig hem, där måste det finnas något!
Klockan 1645 var jag i Alvik och mötte min Älskade, med en nyinköpt sport BH från Stadium i Kista. Behövde inte ens prova den - det hade jag redan gjort förra veckan i min Hemstad och konstaterat att den var perfekt.
Men jag hade en trevlig dag i Huvudstaden, hjälpte en turist att hitta Drottninggatan!!
måndag, augusti 07, 2006
Jag är mer än jag
Jag är mer än mitt medvetna Jag.
Så långt sträcker jag mig i de religiösa och övernaturlighetsterorier. Svava och Basic har skrivit intressanta inlägg om detta, jag bidrar med min teori.
Mitt medvetande är bara en liten del av mig. Hela tiden, under dygnets alla minuter mottar min hjärna en massa information från omgivningen med sina sinnen. Information från ögon, öron, mun, inre organ, mm mm.
Det rör sig om ungefär 10 miljoner bit/s information som skickas till hjärnan och bearbetas hela tiden. Antingen blir det onödig information eller information som man bör vara medveten om.
De lärde tvistar om hur mycket bandbredd medvetandet har, men man pratar om 16-40 bit/s. (Alltså inte 16-40 miljoner utan 16-40 bitar per sekund.)
Vi kan nog medge att sinnenas bandbredd är lite större än medvetandets, medvetandet som också kan kallas Jag.
Medvetandet, mitt Jag, förnimmer ibland att Jaget kanske inte är det enda som styr, det finns någonting annat före. Man kan också mäta att det pågår hjärnaktivitet ungefär en halv sekund innan vårt medvetna jag blir "medveten", det är alltså inte vårt medvetande som styr vad som blir medvetet…
Jaget är alltså min person och mina medvetna tankar. Jaget har lite svårt att förstå att det inte är ensamt, det ligger ju i medvetandets natur, det du inte är medveten om kan du inte vara medveten om. Men ändå vet Jaget att det finns någonting mera, förnimmer ibland en känsla av det. Jaget måste underkasta sig någonting som är större än det själv.
Då ligger gud nära till, när inte Jag kan förklara allt som finns i Mig.
Därför kan jag säga att jag är mer än Jag. Men IsterJaget förklarar inte ”det andra” som gud, utan som omedveten hjärnaktivitet. Med den förklaringen kan jag också logiskt gå med på att en del människor har större bandbredd på sitt medvetande och att det finns saker som kan förnimmas olika.
De som har en större bandbredd kanske blir medvetna om information som alla människor inte blir medvetna om, kanske kan telepati förklaras på det viset. Intuition tror jag är bara stundvis ökad bandbredd….helt plötsligt blir vi medvetna om information som hjärnan har mottagit som släpps fram till medvetandet…
Däremot har jag svårt att tänka mig att döda har möjlighet att generera hjärnaktivitet och nya tankar att skicka till oss…men det är en annan diskussion.
söndag, augusti 06, 2006
Svengelska Ister
Min engelska är dålig. Så där lagom dålig som den kan vara för en som gick ut gymnasiet 1978 och läste några år på högskolan 87-90. Facklitteratur går väl an, medicinska forskningsrapporter på engelska går utan problem.
Men skönlitteratur...så segt, så segt. Jag är en snabbläsare på svenska, läser texten som stora sjok (har ofta svårt att säga vad personer och platser heter, läser Namn som bilder, tror jag.)
På engelska måste jag läsa ord för ord, ibland till och med ljuda högt...för att inte snacka om alla konstiga ord som ibland måste slås upp, när inte sammanhanget tycks ge ledtrådar.
Har ett vagt minne av att det var likadant när jag lärde mig svenska, i 10-årsåldern. Plöjde mig igenom Kulla-Gulla och Kittyböcker...och tyckte att det var konstiga kännetecken på bovarna ... stjärnformade ärr (i mitt huvud snurrade frågan - hur ser ett stjärnformat R ut?).
Nåväl, nu har jag återigen tagit tjuren vid hornen och börjat med en Patricia Cornwell, språket tangerar ju mitt område, har inga problem att följa obduktionerna... men den första boken jag läste på engelska, av just Patricia Cornwell, handlade om en brand i ett stall. Jag vet ju knappt vad en häst är, ännu mindre alla detaljer i ett stall, inte ens på svenska! Men jag tog mig igenom, kapitel för kapitel. Och jag begrep.
Nästa steg blir att våga tala engelska. Det värsta är att jag hör hur dåligt jag talar, att uttalet är alldles galet. Har ni hört någon tala engelska med finsk-svensk-norrländsk brytning?
Att Dottern hånar mig för detta, gör inte saken bättre.
torsdag, juli 27, 2006
Barnarbete eller behövda barn?
Hos oss har vi inga som helst åsikter om Dotterns rum eller hennes egen toalett, hon får hålla dörren stängd för att vi ska slippa se skiten. Däremot tycker jag att det är irriterande om hon brer ut sig i de allmänna utrymmena och inte plockar undan efter sig och jag gnäller allt som oftast över det, tyvärr är jag likadan...men jag kan ju alltid klara mig med att säga att det är en egenskap hos mig som jag försöker ändra, hon tjänar på att från början undvika den egenskapen...
Jag förväntar mig också att hon lägger sin smutstvätt i tvättkorgen och sorterar in den rena tvätten själv, att hon tar med sig soppåsen som står vid ytterdörren, att hon tömmer diskmaskinen och att hon någon gång dammsuger även i de allmänna utrymmena. Hon fick även vara delaktig i upprustningen av lägenheten, måla lister och hjälpa till vid tapetsering o dyl.
Jag hämtar inte smutstvätt i hennes rum, däremot kan jag påminna henne om att göra det. Jag städar inte hennes rum, trots att jag nyser av allt damm när jag lägger in tvätthögen på hennes säng. Om det är hennes tur att plocka upp disken i diskmaskinen, då låter jag det stå kvar tills hon gör det, har hon lovat att göra någonting, får hon faktiskt göra det också.
(Ovanstående är nästan sant, Ideal-Ister är konsekvent och uthållig , men den vanliga Ninja-Ister får naturligtvis dåranfall ibland och gör/säger saker som inte borde göras...men ibland står jag ut med att diskbänken fylls av disk för att inte diskmaskinen är tömd...det ni!)
För mig handlar det inte bara om att lära henne att ta ansvar utan också ge henne känslan av att hon är behövd, att hon tillför någonting till familjen, att hon har en funktion att fylla i flocken. Livet är inte bara rättigheter, livet är också en mängd skyldigheter, man ska bidra i den mån man kan.
Jag tycker inte att hon ska ha extrabetalt för det arbete hon gör hemma, det ingår i månadspengen. Däremot kan jag använda mig av penningstraff om inte saker blir gjorda, som tur är har det inte behövts, hittills har hot räckt bra. Argument som "men jag går ju i skolan, har läxor" biter inte heller, hon har ju faktiskt tid att titta på såpor på TV, det gäller att prioritera.
Definitionsmässigt tycker jag att det är barnarbete om jag betalar, men om jag inte betalar ger jag henne möjligheten att vara behövd. Jag är emot barnarbete.
Hur gör ni? Ger ni barnen extrapengar när de gör någonting i hemmet? Eller tycker ni också att alla ska bidra till familjens gemenskap, utan extrabetalt, bara för att känna sig behövda?
Darriga ben och skakiga armar
Darriga ben och skakiga armar, det har jag nu. Har fått instruktion i Bodypump idag, jag fick göra alla övningar som körs på passet. Få in rätt teknik... körde med rätt låga vikter på stången...
Och vi körde bara en liten stund på varje övning. När jag kände att jag började få in utfallssteget bra började det bränna i låret...meningen är att jag ska orka den övningen i 6 minuter på lördag, med skivstång... plus en massa andra övningar också, en timme tror jag det håller på.
Ibland undrar jag vad jag håller på med egentligen, medelålders kärring som tror att jag är rena ungdomen eller? Jag kan ju inte vara riktigt klok!
Några av mina karate-kamrater är i Malmö på graderingsläger, två av dem ska försöka till svart bälte. De har tränat tre pass om dagen sedan i måndags, i morgon gäller det att orka visa sitt bästa...jag misstänker att de är ganska möra...
Jag är inte avundsjuk, inte ett dugg. Om två år ska jag också dit.
Det brukar jag tänka på när inte träningen lockar, jag har faktiskt ett mål.
Och vi körde bara en liten stund på varje övning. När jag kände att jag började få in utfallssteget bra började det bränna i låret...meningen är att jag ska orka den övningen i 6 minuter på lördag, med skivstång... plus en massa andra övningar också, en timme tror jag det håller på.
Ibland undrar jag vad jag håller på med egentligen, medelålders kärring som tror att jag är rena ungdomen eller? Jag kan ju inte vara riktigt klok!
Några av mina karate-kamrater är i Malmö på graderingsläger, två av dem ska försöka till svart bälte. De har tränat tre pass om dagen sedan i måndags, i morgon gäller det att orka visa sitt bästa...jag misstänker att de är ganska möra...
Jag är inte avundsjuk, inte ett dugg. Om två år ska jag också dit.
Det brukar jag tänka på när inte träningen lockar, jag har faktiskt ett mål.
Profeten Muhammed
Månadens boktips:
Karen Armstrongs "Muhammed, en biografi".
Jag har under sommaren läst en biografi över Muhammed, Allahs profet. Vilken spännande bok, jag blev så fascinerad av hans liv. Vilken man, vilket liv han levde! Och så mycket han åstadkom under sin livstid!
Islam målas upp i massmedia som en vansinng, hatisk och intolerant religion i motsats till vår "barmhärtiga kristna tro". Vilket nonsens!
Islam är en mycket tolerant religon och som i alla religioner poängteras kärlek och barmhärtighet. Det är fundamentalisterna inom Islam, precis som i alla religioner, som står för intoleransen.
Läs Karen Armstrongs bok, den är spännande, ger nya insikter och framför allt förståelse för framväxten av Islam!
Karen Armstrongs "Muhammed, en biografi".
Jag har under sommaren läst en biografi över Muhammed, Allahs profet. Vilken spännande bok, jag blev så fascinerad av hans liv. Vilken man, vilket liv han levde! Och så mycket han åstadkom under sin livstid!
Islam målas upp i massmedia som en vansinng, hatisk och intolerant religion i motsats till vår "barmhärtiga kristna tro". Vilket nonsens!
Islam är en mycket tolerant religon och som i alla religioner poängteras kärlek och barmhärtighet. Det är fundamentalisterna inom Islam, precis som i alla religioner, som står för intoleransen.
Läs Karen Armstrongs bok, den är spännande, ger nya insikter och framför allt förståelse för framväxten av Islam!
onsdag, juli 26, 2006
Jobbsnack
Halvvägs på veckan! Nu börjar segandet, jag får inte mycket gjort, har lagt det mesta i åtgärdas-efter-semester-högen. Det är skönast så.
Inte vill jag hålla på med att organisera något projekt nu...kontakta en massa människor som ändå är på semester....skicka mail och få autosvar istället för någonting vettigt. Jag hinner allt efter semestern, kan ju jobba sent på kvällarna, har ju en del minusflex att ta igen...
Inte har jag patienter heller, har ju fått avsluta alla pågående och tar inte in nåt annat än akuta ärenden nu. Eftersom det är jag som bestämmer om det är akut blir det inte så mycket. Folk dör ju inte precis av att inte få komma till sjukgymnast... det blir mest hembesök för att träna människor i de dagliga aktivteterna; kunna kliva upp ur sängen, kunna gå på toa själv, kunna gå med sin rollator.
Det är oerhört viktigt för en människas självständighet att kunna ta sig upp ur sängen själv och kunna gå på toa själv. Annars är man helt beroende av anhöriga och hemtjänsten. Tänk att ligga i sängen tills någon kommer och hjälper dig upp, inte kunna gå på toaletten när du vill utan då hemtjänsten kommer... och tänk glädjen när man återigen är självständig!
Vilket underbart arbete jag har!
Affirmationer
Yeah! Pigg och glad, ombytt och klar. Nu blir det ett morgonpass core-träning på gymmet. Pigg och glad! Det ska bli så skönt att träna de små magmusklerna på morgonen. Pigg och glad!
Försöker med affirmationer ibland.
Försöker med affirmationer ibland.
tisdag, juli 25, 2006
Minusflex
Flexade hem lite tidigare idag, måste se till att jag har ordentligt med minusflex när jag kommer tillbaka från semestern. Hade som mål att ha minus 50 timmar, men har bara lyckats komma till minus 35. Jag har som princip att inte ligga på plusflex.
Det är så himla varmt idag att t.o.m träningsfascisten i mig har tagit semester. Hade tänkt springa en runda efter jobbet, men så suicidal är jag inte! Det får nog räcka med en promenad till någon glasskiosk i närheten.
Någon middag orkar jag inte heller tänka på, lunchen sitter fortfarande som en propp i magen...Dottern får väl micra sig en Gorbys eller något annat äckligt ur frysen och min Älskade har fått order om att äta på vägen hem, för här vankas det ingen middag idag!
Glass måste naturligtvis förtäras i mängder i denna värme.
Det är så himla varmt idag att t.o.m träningsfascisten i mig har tagit semester. Hade tänkt springa en runda efter jobbet, men så suicidal är jag inte! Det får nog räcka med en promenad till någon glasskiosk i närheten.
Någon middag orkar jag inte heller tänka på, lunchen sitter fortfarande som en propp i magen...Dottern får väl micra sig en Gorbys eller något annat äckligt ur frysen och min Älskade har fått order om att äta på vägen hem, för här vankas det ingen middag idag!
Glass måste naturligtvis förtäras i mängder i denna värme.
söndag, juli 23, 2006
Mansbeställning ad modum Ister del IV - slutet
Den 16 april 2004
Jag ringde på dörren. Jag vände och tänkte springa iväg, men ångrade mig och stod kvar.
Där stod Han. Jag kunde inte, jag klarade inte, jag förmådde inte möta hans blick, jag var säker på att jag skulle dö om han såg mig. Kramade om honom istället, gick uppför trappan och satte mig i soffan. Hjärnan hade försvunnit, förmågan att tänka var klart nedsatt, reptilhjärnan var dock i funktion och jag fortsatte att andas.
Till slut vågade jag möta hans blick och och sakta växte tilliten. All rädsla, alla farhågor försvann, jag visste att jag hade hamnat rätt. Hela jag fylldes av ett lugn, ett lugn mitt i en känslostorm som jag inte hade upplevt sedan hormonrusningarna i tonåren. Känslan var overklig, överväldigande, jag visste att det nu var allt eller ingenting som gällde.
Jag blottade min strupe - och han kysste den.
Jag åkte därifrån på måndag morgon, direkt till arbetet. Vi kom överens om att träffas till nästkommande veckoslut, alltså åkte jag hem till honom på tisdagen.
Vi kom överens om att träffas varannan vecka, då jag inte hade Dottern hos mig. Efter fyra veckor hade vi blivit turbos, turvist boende, veckan med min Dotter bodde han hos mig, veckan då Dottern var borta bodde vi hos honom.
Vi pratade om att flytta ihop, senare, när Dottern börjar i gymnasiet (hösten 2007). Dottern föreslog att han kunde väl flytta in efter jul, det vore bättre för henne om jag inte var i x-staden jämt. Han flyttade in i januari -05 och i juli -05 hittade vi en lägenhet som vi inte kunde låta bli att köpa.
Jag har med tiden upptäckt flera sidor hos honom som inte uppmärksammades i början, inte hade jag sådana krav, jag trodde inte att män hade sådana förmågor; han ser när det fattas något i kylen och han vet hur man åtgärdar det, han klagar inte när vi är på IKEA utan deltar aktivt i gardinvalet, han fixar frukost åt oss varje morgon. Min kravspecifikation var inte så lång när jag skickade efter honom. Jag ville bara ha någon som kunde stava rätt...
Det blev en liten felexpediering, men man behöver väl inte klaga jämt?! Ångerveckan är för längsedan slut, garantin har jag tappat bort, men den här mannen vill jag tillbringa min tid med...
Slut
Mansbeställning ad modum Ister del III
Före träffen IRL
Vi hade mailat och talat i telefon under 16 dagar. Vi kallade oss för skärmbos då vi tillbringade i princip all vår lediga tid framför skärmen tillsammans.
Under dessa 16 dagar hade han snärjt mig med sina tankar, förfört mig med sina ord, hjärnorgasmerna var oräkneliga! (Har ni hört talas om fontänorgasmer i hjärnan?!!) Jag hade sällan träffat människor som jag kunde tala med som jag kunde med honom, jag hade aldrig talat så med en man.
Vi hade en hel del gemensamma nämnare; människosyn, de grundläggande värderingarna var liknande, vi hade lika dålig humor och gillade dåliga ordvitsar. Vi var födda i Finland, vi var jämngamla, det visade sig så småningom att vi hade bott 100 meter ifrån varandra i slutet på 60-talet.
Men det var också många olikheter. Han hade levt singel i ett 10-tal år, jag hade precis avslutat 20-årigt förhållande bakom mig, ett förhållande som "gick på vilja" de sista fem åren, jag var mitt ett smärtsamt uppbrott - vem vill såra människor man älskar?
Vi skulle träffas hos honom, hans hem låg 8 mil från mitt, det var ingen sträcka att åka. Dessutom var det min ex-mans vecka att bo i huset, jag hade mina grejer i bilen och sov lite här och där i väntan på en lägenhet. Det passade perfekt för mig att åka till honom...lite slug får man väl vara när man inte har någonstans att bo?
Trots att vi hade pratat om i princip allt, fanns det inga sexuella undertoner, det var underbart! Tidigare mail-vänner hade ganska snabbt glidit in i någon slags "ska vi ses och knulla snart" vilket hade gjort att allt rann ut i sanden...så jag kände mig rätt trygg i tanken att åka och dricka en kopp kaffe hos honom en fredageftermiddag.
Jag meddelade mina närmaste vänner om att jag skulle träffa en nätdate och vi la upp en säkerhetsplan, han kunde ju vara en psykopat!
Mina tankar inför mötet är svåra att beskriva, det var ett virrvarr av spänning och rädsla - tänk om han visade sig vara helt fel? Tänk om han luktar fel, om han rör sig fel... sådana små skitsaker fyllde min hjärna. Tanken på att han skulle ha kunnat lura mig fanns i bakgrunden hela tiden...han var ju alldeles för bra för att vara sann! Han kanske bara var en virtuell skapelse, utsprungen ur någon ondskefull hjärna...
Men jag packade bilen och påbörjade min resa till min nätvän.
Slut del III - fortsättning följer...
fredag, juli 21, 2006
Mansbeställning ad modum Ister del II
Selektionen
Det blev tre män kvar efter att mailen hade korrekturlästs noga, profilerna på männen granskats och godkänts, alla var över 180 cm och hade eftergymnasial utbildning, ingen hade stav- eller kommateringsfel.
Mr X hade skrivit en mysig berättelse hur han ville ha mig med på en virtuell biltur - det lät spännande och jag mailade tillbaka i samma anda. Fick en massa konstiga funderingar tillbaka, jag fick känsla av haschpsykos och så var han borta.
Mr Z verkade vara en rätt trevlig man, i rätt ålder, erfarenhet från andra kulturer, läste en hel del....och tycktes vara helt humorbefriad, vägrade godta mitt alias Ister då han tyckte det var nedvärderande. Delete!
Mr P, som så småningom skulle bli min Älskade, skrev ett mail där han uppgav sitt riktiga namn, berättade lite om sig själv och poängterade absolut sekretess och ärlighet, tyvärr skulle han kanske inte kunna vara så väldigt aktiv i mailandet, han skulle ut och jobba i Kina o Thailand och visste att tiden skulle bli knapp... men jag tyckte det verkade OK ändå och skrev lite mer om mig. Att han vågade komma med några riktigt dåliga skämt gjorde mig mera gynnsamt inställd, han var inte rädd att göra bort sig!
Jag var fortfarande Ister, men la ut några ledtrådar och snart nog hade han listat ut vem jag var, en man med IQ... nu började jag bli intresserad på riktigt! Humor och IQ... för att inte tala om språket i hans mail, detta verkade riktigt bra! Inga varningsklockor ringde, men jag försökte hålla psykopat-radarn igång, tänkte inte låta mig luras in i någonting.
Mailandet fortsatte under 10 dagar innan vi vågade ta telefonkontakt, därefter satt vi i telefon ungefär tre timmar per kväll, förutom mail... mäklaren som jag hade anlitat för husförsäljningen hade svårt att komma fram på telefonen, han klagade att det alltid var upptaget...jag skyllde naturligtvis på tonårsdottern!
Efter 16 dagar skulle vi träffas IRL.
Slut del II - fortsättning följer
Mansbeställning ad modum Ister del I
Tänkte berätta hur det går till att skaffa sig en man, om man nu skulle behöva en sån.
Min Älskade hittade jag på nätet, hade precis skilt mig efter 20-årigt förhållande och bodde hos vänner, visade dem hur man kan fixa vänner på nätet, vi hade väldigt roligt när vi sökte...jag var definitivt inte ute efter en karl, jag såg fram emot ensamhet och frihet, varannan vecka skulle jag bara umgås med mig själv och mina vänner...vilket härligt liv jag skulle ha! Men jag ville gärna ha någon att utbyta tankar med, via mail, hade ju haft det tidigare, med både kvinnor och män.
Gjorde en annons på Passagen, inga stora krav, skrev att jag ville ha en mail-flirt. I kravspecifikationen skrev jag bara att han skulle vara minst 180 cm (fråga mig inte varför?!) och att han skulle ha eftergymnasial utbildning. Vi hade lite problem med att hitta ett nick till mig, men det ordnade sig - jag kallade mig för det originella "Skriv_snart!". I annonsen gav jag inte mycket mer information om mig än ålder och kön och att jag ville ha en mail-flirt.
Jag fick ett 10-tal svar, en del bra och vissa åkte till papperskorgen direkt - hur kan en man tro att jag ska svara på mailet om han börjar med "Min k*k är 19 cm lång"...inte undra på att han är ensam. Lite mer finess bör man ha, det är i alla fall min åsikt...
Jag hade några dolda krav; han skulle ha eftergymnasial utbildning och inga stav- eller syftningsfel i sitt första mail. Så alla de som hastigt hade knåpat ihop ett mail och glömt ett kommatecken, åkte direkt. Jag ville ha en man som kunde uttrycka sig i skrift och göra det väl, det är väl det minsta man kan begära av en mail-vän, eller hur?
Slut del I , fortsättning följer...
lördag, juli 08, 2006
Fundamentalist-Ister
Jag är ateist, icketroende...jag tror alltså inte på någon makt/kraft större än mig som påverkar mig - förutom naturligtvis naturlagarna och -krafterna. Är uppvuxen i ett "normaltroende" hem, döpt och konfirmerad, var också länge övertygad om att Gud finns.
Jag har läst en hel del om olika religioner i mitt sökande (som gjort mig än mer övertygad icketroende ateist) och funnit att de flesta stora religioner har samma budskap - inte döda, älska sin nästa osv, ganska självklara förhållningsregler om man lever i ett samhälle.
Berättelserna är också väldigt mytiska...både i Koranen, Bibeln och Tanach (Torah, Neviim o Ketuvim) dom är inte alltid riktade till intellektet utan mer till känslan, för att utveckla vårt samvete, empati och rättvisa. Berättelserna ska lyssnas på, funderas över och man ska försöka implementera kunskapen från berättelserna i sitt eget liv.
Det är när sk religiösa människor börjar tolka skrifterna bokstavligt som det blir obehagligt, det är då det blir fundamentalism - det finns både inom kristendom, judendom och islam och de riktningarna är intoleranta, översittande och har "vi har rätt" attityd. Det är bara "vi" som vandrar den rätta vägen. Alla andra är otrogna, mindre värda och ska omvändas/straffas.
Det är då religionen blir farlig och inte får ignoreras längre.
Jag har läst en hel del om olika religioner i mitt sökande (som gjort mig än mer övertygad icketroende ateist) och funnit att de flesta stora religioner har samma budskap - inte döda, älska sin nästa osv, ganska självklara förhållningsregler om man lever i ett samhälle.
Berättelserna är också väldigt mytiska...både i Koranen, Bibeln och Tanach (Torah, Neviim o Ketuvim) dom är inte alltid riktade till intellektet utan mer till känslan, för att utveckla vårt samvete, empati och rättvisa. Berättelserna ska lyssnas på, funderas över och man ska försöka implementera kunskapen från berättelserna i sitt eget liv.
Det är när sk religiösa människor börjar tolka skrifterna bokstavligt som det blir obehagligt, det är då det blir fundamentalism - det finns både inom kristendom, judendom och islam och de riktningarna är intoleranta, översittande och har "vi har rätt" attityd. Det är bara "vi" som vandrar den rätta vägen. Alla andra är otrogna, mindre värda och ska omvändas/straffas.
Det är då religionen blir farlig och inte får ignoreras längre.
onsdag, juni 28, 2006
Positiva Ister
Tog på mig leendet innan jag klev upp ur sängen, (det börjar göra ont i ansiktet redan).
En härlig cykeltur i strilande regn, mitt regnställ visade sig hålla vätan utanför, det är roligt (fast jag fick duscha för jag var så svettig innanför).
Datorn på jobbet startade utan problem (men det tog 6 minuter 35 sekunder, jag klockade).
Ååå, en sån bra dag jag kommer att få!
tisdag, juni 27, 2006
Onsdagen blir en bra dag!
Tisdagen lider mot sitt slut. Imorgon är det åter en arbetsdag, jag hoppas verkligen att den blir bättre! Jag tror att jag åkte ner i en akut microdepression idag, första dagen efter semestern...och det är dryga fyra veckor kvar innan den "riktiga" semestern. Men efter en rask promenad hem, följt av en halvtimmes joggingtur började humöret att stiga igen, nu känns det rätt bra.
I morgon bitti ska jag vakna med ett leende, hela dagen ska vara ett leende. Intentionen är det inget fel på i alla fall... jag misstänker nog att det tar någon timme innan det går att le utan att det smärtar i ansiktet, men vad gör det? "Smärta är bara en högre form av njutning" brukar vår sadistiske karatetränare säga...
Onsdagen kommer att bli en bra dag!
I morgon bitti ska jag vakna med ett leende, hela dagen ska vara ett leende. Intentionen är det inget fel på i alla fall... jag misstänker nog att det tar någon timme innan det går att le utan att det smärtar i ansiktet, men vad gör det? "Smärta är bara en högre form av njutning" brukar vår sadistiske karatetränare säga...
Onsdagen kommer att bli en bra dag!
lördag, juni 24, 2006
Rapport Slovakienresa
Äntligen hemma! Det har varit en otroligt skön vecka, trots att vi höll på att smälta bort i värmen på vägen ner till Slovakien - ungefär 30° varmt ute, solen rakt framför oss och ingen AC i bilen! Det blev många liter vatten!
Slovakien är ett land under uppbyggnad, men ännu inte nerlusad med McDonalds, HM mm. Lite gammaldags, lite slitet men en massa nytt och fräscht också. Hotellet var nytt och fräscht, maten god och priserna löjligt låga! Middag för fyra fick vi lätt för 200 kr, boendet kostade kring 200 kr natten, i dubbelrum på ett fräscht hotell...det är inte svårt att tycka om Slovakien! Fast om jag åker dit flera gånger bör jag nog lära mig några fraser på slovakiska...slovakierna talar inte engelska utan tyska... men jag klarade mig rätt bra på teckenspråk och de få orden jag kan på tyska.
Dottern BB och hennes kompis MB befann sig i princip i sjunde himlen - småbutiker överallt och de låga priserna! De sprang i butikerna hela dagarna och bara njöt av att pengarna aldrig tog slut! Deras garderob svällde med 100% under veckan. Det fanns också ett trevligt Aquacenter där vi kunde bada och bränna skinnet och hotellet hade luftkonditionering...så det blev en riktigt bra semester!
Fast det kändes lite obehagligt i början, vi hade planerat in en hotellnatt i Tjeckien, tänkte att vi tar första bästa stad och sover där. Första staden råkade vara Teplice - på vägen in till staden stod halvnakna flickor framför små friggebodar och vinkade in bilar...och staden var ful, smutsig och nedgången! Läste sedan i någon tidning att Teplice är ökänt för sin prostitution. Men vi fortsatte färden en bit in i Tjeckien och hittade ett trevligt litet ställe så småningom där vi kunde övernatta.
Jag blev väldigt imponerad av hur rent det var överallt - det var inga tveksamheter alls att besöka offentliga toaletter längs vägarna, vare sig i Tyskland, Tjeckien eller Slovakien, det var skinande rent! Enda gången jag kände mig lite olustig vid ett toalettbesök var på en rastplats i Malmö! Sverige är inte alls rent ! Vägarna och skyltningen var helt också ok, förutom alla dessa vägarbeten som pågår överallt och förvirrar stackars bilister!
Bilresan hem var lite lättare, vi hade solen i ryggen och värmen hade sjunkit lite...vi körde från Senec till Malmö med raster varannan timme....det tog 18 timmar...så vi var lite möra när vi anlände till Malmö. Övernattade i Malmö och tog sista sträckan idag, dryga 9 timmar...nog känns det i kroppen att man har suttit i bilen.
Nu är det dags att kolla in alla inlägg i bloggarna, jag har ju missat en hel vecka!
Slovakien är ett land under uppbyggnad, men ännu inte nerlusad med McDonalds, HM mm. Lite gammaldags, lite slitet men en massa nytt och fräscht också. Hotellet var nytt och fräscht, maten god och priserna löjligt låga! Middag för fyra fick vi lätt för 200 kr, boendet kostade kring 200 kr natten, i dubbelrum på ett fräscht hotell...det är inte svårt att tycka om Slovakien! Fast om jag åker dit flera gånger bör jag nog lära mig några fraser på slovakiska...slovakierna talar inte engelska utan tyska... men jag klarade mig rätt bra på teckenspråk och de få orden jag kan på tyska.
Dottern BB och hennes kompis MB befann sig i princip i sjunde himlen - småbutiker överallt och de låga priserna! De sprang i butikerna hela dagarna och bara njöt av att pengarna aldrig tog slut! Deras garderob svällde med 100% under veckan. Det fanns också ett trevligt Aquacenter där vi kunde bada och bränna skinnet och hotellet hade luftkonditionering...så det blev en riktigt bra semester!
Fast det kändes lite obehagligt i början, vi hade planerat in en hotellnatt i Tjeckien, tänkte att vi tar första bästa stad och sover där. Första staden råkade vara Teplice - på vägen in till staden stod halvnakna flickor framför små friggebodar och vinkade in bilar...och staden var ful, smutsig och nedgången! Läste sedan i någon tidning att Teplice är ökänt för sin prostitution. Men vi fortsatte färden en bit in i Tjeckien och hittade ett trevligt litet ställe så småningom där vi kunde övernatta.
Jag blev väldigt imponerad av hur rent det var överallt - det var inga tveksamheter alls att besöka offentliga toaletter längs vägarna, vare sig i Tyskland, Tjeckien eller Slovakien, det var skinande rent! Enda gången jag kände mig lite olustig vid ett toalettbesök var på en rastplats i Malmö! Sverige är inte alls rent ! Vägarna och skyltningen var helt också ok, förutom alla dessa vägarbeten som pågår överallt och förvirrar stackars bilister!
Bilresan hem var lite lättare, vi hade solen i ryggen och värmen hade sjunkit lite...vi körde från Senec till Malmö med raster varannan timme....det tog 18 timmar...så vi var lite möra när vi anlände till Malmö. Övernattade i Malmö och tog sista sträckan idag, dryga 9 timmar...nog känns det i kroppen att man har suttit i bilen.
Nu är det dags att kolla in alla inlägg i bloggarna, jag har ju missat en hel vecka!
onsdag, juni 14, 2006
Ond spiral
Ajajaj! Var till farbror doktor idag....haft lite problem som jag nämnde för min barnmorska i december...fick remiss och efter ett halvår fick jag äntligen tid på kvinnokliniken...(vadå vårdgaranti 90 dagar?)
Han undersökte och mumlade, tog fram ultraljudet och mumlade...och så till slut.."Spiralen har flyttat på sig, den sitter fast i livmoderväggen..."
Det gjorde JÄVLIGT ONT att dra loss den.
Slovakiensemester
Tre dagar kvar att arbeta, sedan en kortsemester på en vecka. Behöver semester NU. Orkar knappt tänka, ännu mindre vara trevlig och lyssna på andra...
På lördag tar vi bilen och åker till Slovakien, det blir en lååång biltur till ett land som jag aldrig har besökt. PP jobbar där ibland och det blir kul att se landet som är under uppbyggnad, men ännu inte nerlusad med McDonalds och en massa supermarkets.
Vi ska bo i Senec, en ort några mil norr om Bratislava, har bara sett bilder på stället...ingen har heller hört talas om det, alla ser ut som frågetecken när jag nämner stället.
Får se vad Dottern och hennes kompis tycker om Slovakien, för dom ska det helst vara sandstrand och sol, resten struntar dom i. Men det finns i alla fall ett vattenland nära hotellet, där kan dom tillbringa dagarna medan vi vuxna går upptäcktsfärd.
Undrar vad man kan shoppa i Slovakien...man kanske kan göra ett fynd eller två...
Det är tre arbetsdagar kvar.
måndag, juni 12, 2006
Svalkningskur
Ett köpcentrum är den näst bästa platsen att befinna sig på när temperaturen överstiger 25° - svalt, skönt och i princip folktomt. Man behöver inte köa för bytbåsen, inte köa för att få expediternas uppmärksamhet, inte köa i kassan. Bara svisch, svisch, svisch och man är många femhundringar fattigare! Dessutom finns det alltid nåt ställe där man kan äta någonting lite lagom onyttigt.
Dagens svalkningstur resulterade i; ett linne, en pikétröja, två par skor, en stock snus, en hårklämma, en flaska solskyddsmedel faktor 20 och tre proppmätta shoppare.
Den bästa platsen att befinna sig när det är varmt är en segelbåt, ute till havs.
Dagens svalkningstur resulterade i; ett linne, en pikétröja, två par skor, en stock snus, en hårklämma, en flaska solskyddsmedel faktor 20 och tre proppmätta shoppare.
Den bästa platsen att befinna sig när det är varmt är en segelbåt, ute till havs.
söndag, juni 11, 2006
Blek-o-fet
Jag har lyckats få en riktig härlig röd färg på kroppen idag - 30 minuter vid kajkanten utan solskyddsfaktor...inte så smart! Jag brukar ju vara lite mer förståndig.
Jag brukar ju annars förebygga hudcancer genom att inte sola, likåså förebygger jag benskörhet med ordentlig belastning på skelettet genom att hålla mig överviktig. Det kallar jag förebyggande av sjukdomar!
Jag kanske ska bilda en förening...söka massor av pengar för att arbeta preventivt mot malignt melanom och osteoporos - jag tror jag döper föreningen till Isters Blek och fet!
Undrar om jag får många medlemmar?
Jag brukar ju annars förebygga hudcancer genom att inte sola, likåså förebygger jag benskörhet med ordentlig belastning på skelettet genom att hålla mig överviktig. Det kallar jag förebyggande av sjukdomar!
Jag kanske ska bilda en förening...söka massor av pengar för att arbeta preventivt mot malignt melanom och osteoporos - jag tror jag döper föreningen till Isters Blek och fet!
Undrar om jag får många medlemmar?
lördag, juni 10, 2006
Ande-Ister
Knappt två timmar kvar...han har landat på Arlanda!
Alldeles strax ska jag duscha, sedan ska jag klä mig i mina vackraste ögon, min finaste hud, mina mjukaste läppar och gå och möta min Älskade!
Jag andas ut min längt-ande och sakn-ande och åkallar älsk-ande, smek-ande...kom och fyll min själ!
Blogg-anden stoppar jag längst in i min hjärna.
Alldeles strax ska jag duscha, sedan ska jag klä mig i mina vackraste ögon, min finaste hud, mina mjukaste läppar och gå och möta min Älskade!
Jag andas ut min längt-ande och sakn-ande och åkallar älsk-ande, smek-ande...kom och fyll min själ!
Blogg-anden stoppar jag längst in i min hjärna.
torsdag, juni 08, 2006
Glassproteiner
Ett tufft kick-o-box pass ikväll, lite svårt att skriva nu, fingrarna skakar fortfarande!
Fyller på med lite kolhydrater och proteiner som man ska efter passet - med andra ord lite (knppt 3 dl..) gräddglass! Jag är övertygad om att det är absolut bästa proteinkällan, näst efter vassleprotein som ju är det proteinet som tas upp lättast efter hård träning...men vassleprotein är inte gott! Och varför skulle jag äta något som inte är gott, när det finns så mycket som är ljuvligt gott att äta??
Fyller på med lite kolhydrater och proteiner som man ska efter passet - med andra ord lite (knppt 3 dl..) gräddglass! Jag är övertygad om att det är absolut bästa proteinkällan, näst efter vassleprotein som ju är det proteinet som tas upp lättast efter hård träning...men vassleprotein är inte gott! Och varför skulle jag äta något som inte är gott, när det finns så mycket som är ljuvligt gott att äta??
tisdag, juni 06, 2006
Bantningsfobi
Det diskuteras en hel del bantning och vikt på sajterna och jag blir så förtvivlad över detta, varför ska så många kvinnor lida och tycka så illa om sig själva? Och pina sig med diverse kurer och operationer för att passa in i mallen. Förresten, vems mall?
Bestämde mig på min 40-årsdag (för 6 år sedan) att ALDRIG mera banta, mycket för att inte leda in dottern i bantningstankar, och plötsligt hände något - jag kände mig snygg! Trots att jag väger 25 kilo mer nu än då när jag oroade mig mest för alla fettvalkar...satt inte ner utan att gömma magen för den var så "valkig" mm - hu´så hemskt det var!
Min kropp orkar träna karate ett par gånger i veckan samt en joggingtur då och då... och jag ÄLSKAR att äta! Så varför bry sig om vikten? Varför inte älska kroppen som den är, den fungerar ju och kan ge så mycket njutning...på alla sätt! jag säger inte att jag inte skulle vilja vara 20 kilo lättare, precis som jag gärna skulle vilja ha midjelångt tjockt böljande hår och ha 37 miljoner på banken, jag säger bara att jag är lycklig i min kropp och trivs med den! Men jag är bantingsfobiker!
Längd 158 cm, midja 99 cm, vikt 75-80 kg..vet inte så noga. Ninjan till vänster är jag...retuscherad...hmm...hur ofta tror ni att modellerna i tidningarna är oretuscherade?
Bestämde mig på min 40-årsdag (för 6 år sedan) att ALDRIG mera banta, mycket för att inte leda in dottern i bantningstankar, och plötsligt hände något - jag kände mig snygg! Trots att jag väger 25 kilo mer nu än då när jag oroade mig mest för alla fettvalkar...satt inte ner utan att gömma magen för den var så "valkig" mm - hu´så hemskt det var!
Min kropp orkar träna karate ett par gånger i veckan samt en joggingtur då och då... och jag ÄLSKAR att äta! Så varför bry sig om vikten? Varför inte älska kroppen som den är, den fungerar ju och kan ge så mycket njutning...på alla sätt! jag säger inte att jag inte skulle vilja vara 20 kilo lättare, precis som jag gärna skulle vilja ha midjelångt tjockt böljande hår och ha 37 miljoner på banken, jag säger bara att jag är lycklig i min kropp och trivs med den! Men jag är bantingsfobiker!
Längd 158 cm, midja 99 cm, vikt 75-80 kg..vet inte så noga. Ninjan till vänster är jag...retuscherad...hmm...hur ofta tror ni att modellerna i tidningarna är oretuscherade?
Japanska rummet
Förmiddagen snart avklarad; långpromenad och besök i byggbutiken brevid. Inhandlade ett rollerset, ska måla väggarna i det blivande "japanska rummet" före tapetseringen, det är inte så kul om kant-i-kant tapeten krymper lite och visar en helt annan färg under. Rummet har väntat på rustning sedan vi flyttade in förra sommaren, går under arbetsnamnet "polska rummet" då allt skräp som kan vara bra att ha hamnar där. Tapeterna inhandlades i augusti, golvet har varit täckt med skyddspapper i en månad, nu har jag köpt rollerset... snart, snart!
tisdag, maj 30, 2006
Näktergalen låter!
Nu har han åkt till Thailand igen. Blir borta till lördag nästa vecka...det blir mycket pyssel här hemma under helgen, jag måste pyssla en hel del för att få tiden att gå. Ännu har vi inte kommit till det stadiet att det är skönt att vara ifrån varandra, det är bara så trist att vara ifrån varandra.
BB och jag har varit sjuka, båda två. Vi har feber och ont i halsen, det går åt mycket Ibumetin nu! Det hjälper lite, gör inte så ont att äta då.
Inatt höll näktergalen oss vakna, tjattrade ända till 3-tiden och nu hör jag den igen...
BB och jag har varit sjuka, båda två. Vi har feber och ont i halsen, det går åt mycket Ibumetin nu! Det hjälper lite, gör inte så ont att äta då.
Inatt höll näktergalen oss vakna, tjattrade ända till 3-tiden och nu hör jag den igen...
måndag, maj 29, 2006
Sjuk måndag
Ajajajaj...det är så synd om mig; stor, smärtande klump i halsen, a
allmänt skakig. Usch! Inte är jag på jobbet heller, det blir roligt att komma tillbaka sedan till allt som inte blev gjort! Det är ju inte så att jobbet försvinner när jag är borta, det bara skjuts upp lite, så att jag får jobba dubbelt så mycket när jag kommer tillbaka! Men vad gör det? Det skulle inte ha varit roligt att jobba med den här känslan i kroppen heller, jag hade inte orkat med. Så jag ligger istället och tycker synd om mig själv. Fast det är inte så himla synd om mig, jag kan ju faktiskt surfa och läsa mellan sovperioderna!
BB är också hemma, hon har ont i halsen...PP är hemma och förbereder för resan till Thailand, så jag kan inte riktigt sova i fred...nu håller PP med att göra käk, men det är ju inte så gott med mat när det gör ont att svälja. Det är synd om mig!
Nu haglar det ute! Lite åska skulle vara kul också, men icke.
allmänt skakig. Usch! Inte är jag på jobbet heller, det blir roligt att komma tillbaka sedan till allt som inte blev gjort! Det är ju inte så att jobbet försvinner när jag är borta, det bara skjuts upp lite, så att jag får jobba dubbelt så mycket när jag kommer tillbaka! Men vad gör det? Det skulle inte ha varit roligt att jobba med den här känslan i kroppen heller, jag hade inte orkat med. Så jag ligger istället och tycker synd om mig själv. Fast det är inte så himla synd om mig, jag kan ju faktiskt surfa och läsa mellan sovperioderna!
BB är också hemma, hon har ont i halsen...PP är hemma och förbereder för resan till Thailand, så jag kan inte riktigt sova i fred...nu håller PP med att göra käk, men det är ju inte så gott med mat när det gör ont att svälja. Det är synd om mig!
Nu haglar det ute! Lite åska skulle vara kul också, men icke.
onsdag, maj 24, 2006
Mitt-i-veckan
I morgon är det mitt-i-veckan ledigt; det är Kristi Himmelfärdsdag. Skönt att få en dag ledigt, det behövs nu. Känner mig sliten och trött, jobbet tar musten ur mig för tillfället! Det är så mycket nya kontakter hela tiden, hinner inte reflektera, hinner inte tänka efter! Det är inte bra att jobba som jag gör nu, vare sig för mig eller för mina patienter. Men det blir bättre nästa vecka...det blir bättre nästa vecka...det blir bättre nästa vecka...
Om allt går som det bör åker PP iväg till Thailand på lördag och kommer hem om ungefär 14 dagar...om det inte går som det bör, åker han först i juli. Jag vet inte vad som är bäst, nu eller sedan? Lika illa vilket det än blir!
Den här veckan har inte jag varit på karaten, skadade vaden i måndags. Fick en liten bristning i muskeln, vill inte förvärra den, hoppas på att kunna åka till Fagersta på lördag, det är ju läger då. Att jag aldrig lär mig - återigen var det under uppvärmningen som jag tog i för mycket, jag borde veta bättre! Det kanske vore idé att jogga till träningen för att få upp värmen in muskulaturen... tål att tänkas på! Jag ska prova med att jogga lite försiktigt imorgon, får se hur det känns i vaden, känns det OK så kör jag på lördag. Det skulle vara så bra att kunna delta då, alltid lär jag mig någonting!
Om allt går som det bör åker PP iväg till Thailand på lördag och kommer hem om ungefär 14 dagar...om det inte går som det bör, åker han först i juli. Jag vet inte vad som är bäst, nu eller sedan? Lika illa vilket det än blir!
Den här veckan har inte jag varit på karaten, skadade vaden i måndags. Fick en liten bristning i muskeln, vill inte förvärra den, hoppas på att kunna åka till Fagersta på lördag, det är ju läger då. Att jag aldrig lär mig - återigen var det under uppvärmningen som jag tog i för mycket, jag borde veta bättre! Det kanske vore idé att jogga till träningen för att få upp värmen in muskulaturen... tål att tänkas på! Jag ska prova med att jogga lite försiktigt imorgon, får se hur det känns i vaden, känns det OK så kör jag på lördag. Det skulle vara så bra att kunna delta då, alltid lär jag mig någonting!
lördag, maj 20, 2006
Livet
Lördagkväll igen, vi är ensamma. BB är på tjejmiddag och kommer hem först sent i natt, jag har lovat att hämta henne.
Det blir till att titta på Eurovision Song Contest ikväll, hoppas att Finland vinner...det skulle vara skoj, men det är inte troligt!
Jag var ute och promenerade i regnet idag, hälsade på ETM och hennes make på kolonilotten, dom höll på för fullt med vårstädning. Träffade deras nya hund, Arnold, som blev ensam efter att RB dog för 14 dagar sedan. Arnold, som från början hette Hassan, är en tyst liten hund, någon slags snautser (schnauzer?) vad jag förstår...gör inte mycket väsen av sig, bara finns där. Undrar hur hundar sörjer?
Fick höra igår att min första man, SP, dog i onsdags. Hans hjärntumör gick inte att hejda, han dog på natten, i sömnen förhoppningsvis. Hans död berörde mig mycket, med tanke på att vi inte har haft kontakt alls sedan vi skildes. Vi har bara växlat några ord när vi har råkats på stan. Men det är väl familjen jag känner med också, hans två barn och LP som har varit hans hustru i 20 år. Livet är orättvist!
Det blir till att titta på Eurovision Song Contest ikväll, hoppas att Finland vinner...det skulle vara skoj, men det är inte troligt!
Jag var ute och promenerade i regnet idag, hälsade på ETM och hennes make på kolonilotten, dom höll på för fullt med vårstädning. Träffade deras nya hund, Arnold, som blev ensam efter att RB dog för 14 dagar sedan. Arnold, som från början hette Hassan, är en tyst liten hund, någon slags snautser (schnauzer?) vad jag förstår...gör inte mycket väsen av sig, bara finns där. Undrar hur hundar sörjer?
Fick höra igår att min första man, SP, dog i onsdags. Hans hjärntumör gick inte att hejda, han dog på natten, i sömnen förhoppningsvis. Hans död berörde mig mycket, med tanke på att vi inte har haft kontakt alls sedan vi skildes. Vi har bara växlat några ord när vi har råkats på stan. Men det är väl familjen jag känner med också, hans två barn och LP som har varit hans hustru i 20 år. Livet är orättvist!
torsdag, maj 18, 2006
Fotvärk
Underbar torsdagskväll; PP, BB och jag i sängen tittandes (och lyssnandes) på kval till Eurovision Song Contest... hittills har det mest varit saker att titta på, inte så mycket att lyssna på! Och varmt är det...den bärbara datorn i mitt knä avger lite värme också.
Idag var jag och BB (samt JB) ute i Hemlingby och joggade runt 5 km-spåret. Tog 31 minuter, en nära-döden-upplevelse mot slutet! Nu värker både mina och BBs fötter! Men vi tog oss runt, utan att gå! Nästa joggingtur blir inte förrän på söndag, mina stackars ben måste få vila lite också!
Nästa vecka ska PP åka till Thailand och arbeta, det blir lite trist att vara ensam, det är ju några lediga dagar också...men jag hittar väl på något att göra under tiden, kan ju passa på att organisera lite bilder...kanske...
I juni, midsommarveckan, kommer vi att åka till Slovakien på semester, vi tänker bila dit! Det blir lååångt att åka, men några stopp hinner vi nog med också. PP ska ju röka...
Idag var jag och BB (samt JB) ute i Hemlingby och joggade runt 5 km-spåret. Tog 31 minuter, en nära-döden-upplevelse mot slutet! Nu värker både mina och BBs fötter! Men vi tog oss runt, utan att gå! Nästa joggingtur blir inte förrän på söndag, mina stackars ben måste få vila lite också!
Nästa vecka ska PP åka till Thailand och arbeta, det blir lite trist att vara ensam, det är ju några lediga dagar också...men jag hittar väl på något att göra under tiden, kan ju passa på att organisera lite bilder...kanske...
I juni, midsommarveckan, kommer vi att åka till Slovakien på semester, vi tänker bila dit! Det blir lååångt att åka, men några stopp hinner vi nog med också. PP ska ju röka...
lördag, april 22, 2006
Flyttlördag
Flytthjälp igen! Om det är någon som tänker flytta den närmaste tiden så kan jag redan nu meddela att just den dagen är vi upptagna! Senaste året har det varit fyra flyttar, inklusive våra egna flyttar (en flytt, flera flyttar?) - och både PPs flytt till Gävle och våran flytt till nuvarande lägenhet var ju lite långdragna...flera månaders bärande av kartonger!
Idag flyttade syrran med familj till sitt nya hus i Åkersberga. De hade hållit på flera dagar redan så att det inte var så mycket kvar idag, men det känns i benen iallafall! Det var några kartonger att bära... Dessutom fick vi lov att kliva upp så tidigit imorse...nu är jag rätt trött, trots att jag halvsov i bilen en timme. Men i morgon får vi sova längre, det ska bli härligt!
Idag flyttade syrran med familj till sitt nya hus i Åkersberga. De hade hållit på flera dagar redan så att det inte var så mycket kvar idag, men det känns i benen iallafall! Det var några kartonger att bära... Dessutom fick vi lov att kliva upp så tidigit imorse...nu är jag rätt trött, trots att jag halvsov i bilen en timme. Men i morgon får vi sova längre, det ska bli härligt!
söndag, april 16, 2006
Påsk
Annandag Påsk, helgen har varit lång och full av trevligheter! I fredags var vi till J&JB på middag, det var fantastisk mat och trevlig samvaro! Lördagen gick i vilans tecken, jag tog mig ner till stan på cykel, men mer än så blev det inte. Igår, på Påskdagen lyste solen och vi orkade ta oss ut på en promenad i solen, det var ljuvligt! BB kom på kvällen och vi tillbringade mesta delen av kvällen liggandes i sängen, med både TV, dator och bok.
Idag däremot har jag försökt att vara mera aktiv; BB, MB och jag var till Hemlingby och sprang lite. Flickorna tog 2 km och jag det dubbla, det kändes helt OK idag. Jag ska ju köra ett karatepass ikväll också, får se hur benen reagerar... jag måste hitta ett sätt att både springa och träna karate utan att benen alldeles tar slut! Sen har jag ju fått med mig JB på kick o box på torsdagar...det är ju inte alldeles lugnt pass, det heller! Jag måste vara lite försiktig, jag vill inte har överbelastningsskador! Förra veckan hände något i patellarsenan, jag tror att några fibrer släppte...ont gjorde det i alla fall! Jag måste ge kroppen tid att värmas upp och inte köra hårt två dagar i sträck - jag är ju inte 20 år längre!
Morgonstelheten har ökat senaste månaderna, kan knappt gå när jag kliver upp, fötterna tål inte belastningen...är det åldern eller är det vikten, tro? Vänster höft har krånglat senaste tiden, men jag märkte igår att det inte gör ont när jag har de nya walkingskorna, det är nog dags att slänga de gamla!
Imorgon är det åter en arbetsdag, det blir en kortvecka, bara fyra dagar...härligt! BB är här hela veckan så det kommer att bli livat som vanligt!
Idag däremot har jag försökt att vara mera aktiv; BB, MB och jag var till Hemlingby och sprang lite. Flickorna tog 2 km och jag det dubbla, det kändes helt OK idag. Jag ska ju köra ett karatepass ikväll också, får se hur benen reagerar... jag måste hitta ett sätt att både springa och träna karate utan att benen alldeles tar slut! Sen har jag ju fått med mig JB på kick o box på torsdagar...det är ju inte alldeles lugnt pass, det heller! Jag måste vara lite försiktig, jag vill inte har överbelastningsskador! Förra veckan hände något i patellarsenan, jag tror att några fibrer släppte...ont gjorde det i alla fall! Jag måste ge kroppen tid att värmas upp och inte köra hårt två dagar i sträck - jag är ju inte 20 år längre!
Morgonstelheten har ökat senaste månaderna, kan knappt gå när jag kliver upp, fötterna tål inte belastningen...är det åldern eller är det vikten, tro? Vänster höft har krånglat senaste tiden, men jag märkte igår att det inte gör ont när jag har de nya walkingskorna, det är nog dags att slänga de gamla!
Imorgon är det åter en arbetsdag, det blir en kortvecka, bara fyra dagar...härligt! BB är här hela veckan så det kommer att bli livat som vanligt!
fredag, april 07, 2006
Tvätt och shopping
Fredag igen! Vår nya tvättmaskin har gått hela kvällen och det är massor med tvätt kvar - jag får tvätta hela helgen...det är så härligt att slippa tvättstugan! Den låter nästan inget heller...nästan... jag får nog inte tvätta alltför sent!
Idag har tog jag flex hela eftermiddagen, passade på att shoppa lite. Letade efter ett par byxor som jag ska kunna träna i, men hittade inga som var bra - antingen var det tjock, tjock sweatshirt-tyg eller tajta byxor med låg midja...inget för mig, jag vill inte visa baken! Men jag hittade en massa underkläder istället, det dög lika bra för att få shoppingivern att stillna....nästan - jag har fortfarande inga brallor! Men det finns ju flera affärer!
Ikväll har jag lyckats med att få kontakt med den fasta datorn trådlöst från den bärbara, jag förstår inte vad jag gjorde, men det fungerar!
Det är ett helt härligt veckoslut framför, bara att njuta!
Idag har tog jag flex hela eftermiddagen, passade på att shoppa lite. Letade efter ett par byxor som jag ska kunna träna i, men hittade inga som var bra - antingen var det tjock, tjock sweatshirt-tyg eller tajta byxor med låg midja...inget för mig, jag vill inte visa baken! Men jag hittade en massa underkläder istället, det dög lika bra för att få shoppingivern att stillna....nästan - jag har fortfarande inga brallor! Men det finns ju flera affärer!
Ikväll har jag lyckats med att få kontakt med den fasta datorn trådlöst från den bärbara, jag förstår inte vad jag gjorde, men det fungerar!
Det är ett helt härligt veckoslut framför, bara att njuta!
söndag, april 02, 2006
Veckoslutet är slut...jag med!
En minisemester i helgen - vi har varit till Kokkola fram och tillbaka. Åkte i torsdagskväll med Silja Festival, C-hytt under bildäck - isen slog hårt mot skrovet, men jag hade öronproppar och sov bra ändå! På fredagen en lååång bilresa från Åbo till Kokkola för att hälsa på PP:s far och bror. Det är 45 mil att åka, dessutom en skittråkig väg!
Fram kom vi och fick fika här och där, AP låg på sjukhus med lunginflammation...han var lite trött av smärtstillande när vi var där, stumpen som var nyamputerad (re-amputerad) värkte rejält. Han var lite orolig också för stumpen på långfingret som hade ett litet sår, ville inte läka riktigt. Diabeteskomplikationer är inte att leka med!
Därefter vände vi åter söderut och körde till Vasa där vi övernattade på Astor. Väldigt trevligt hotell, breda sängar och rena golv! Det är så trevligt när det inte är heltäckande mattor på golvet! Det känns renare!
På lördagmorgon var det bara att fortsätta tillbaka till Åbo för att sedan borda Silja Europa på kvällen. På den båten hade vi Silja Class hytt och det var bättre! Dubbelsäng och minibar...inkluderande specialfrukost. Det blev en mycket trevlig resa!
Morgondagen är vi lediga från arbetet så att vi hinner ta igen oss lite - fast det blir nog en hel del flängande eftersom vi ska ombesikta bilen och åka till Valbo och köpa tvättmaskin.
Hurra! Jag slipper den förhatliga tvättstugan, kan tvätta när jag vill! Länge leve tvättmaskiner i badrummet! Lite tvätt på tork överallt i lägenheten kan jag väl stå ut med - bara jag slipper boka av en hel kväll i tvättstugan!
Fram kom vi och fick fika här och där, AP låg på sjukhus med lunginflammation...han var lite trött av smärtstillande när vi var där, stumpen som var nyamputerad (re-amputerad) värkte rejält. Han var lite orolig också för stumpen på långfingret som hade ett litet sår, ville inte läka riktigt. Diabeteskomplikationer är inte att leka med!
Därefter vände vi åter söderut och körde till Vasa där vi övernattade på Astor. Väldigt trevligt hotell, breda sängar och rena golv! Det är så trevligt när det inte är heltäckande mattor på golvet! Det känns renare!
På lördagmorgon var det bara att fortsätta tillbaka till Åbo för att sedan borda Silja Europa på kvällen. På den båten hade vi Silja Class hytt och det var bättre! Dubbelsäng och minibar...inkluderande specialfrukost. Det blev en mycket trevlig resa!
Morgondagen är vi lediga från arbetet så att vi hinner ta igen oss lite - fast det blir nog en hel del flängande eftersom vi ska ombesikta bilen och åka till Valbo och köpa tvättmaskin.
Hurra! Jag slipper den förhatliga tvättstugan, kan tvätta när jag vill! Länge leve tvättmaskiner i badrummet! Lite tvätt på tork överallt i lägenheten kan jag väl stå ut med - bara jag slipper boka av en hel kväll i tvättstugan!
torsdag, mars 09, 2006
Grattis MO och EO på femårsdagen!
En vidrig dag på arbetet, tur att det är fredag imorgon! Den Sista Dåren fick mig att låsa in mig på toa och gråta en skvätt, tyckte lite synd om migsjälv och genast kändes det bättre!
Tänk om jag lärde mig någon gång att inte engagera mig så mycket i allting, låta saker bara vara, inte ta min energi...livet skulle bli så mycket enklare då! Men nej, jag ska reagera på allting...kan inte bara låta saker att rinna förbi. Det blir så jobbigt då, många gånger skulle det vara enklare att bara göra saker, trots att det är idioti...det kanske blir bättre med åren?
Imorgon ska jag inte reagera på någonting...jag ska vara helt cool hela dagen! Ingen ska påstå att jag är arg och skällande imorgon! Jag ska vara som en sol hela dagen!
Grattis mina små söta systersöner som fyller 5 år idag!
Tänk om jag lärde mig någon gång att inte engagera mig så mycket i allting, låta saker bara vara, inte ta min energi...livet skulle bli så mycket enklare då! Men nej, jag ska reagera på allting...kan inte bara låta saker att rinna förbi. Det blir så jobbigt då, många gånger skulle det vara enklare att bara göra saker, trots att det är idioti...det kanske blir bättre med åren?
Imorgon ska jag inte reagera på någonting...jag ska vara helt cool hela dagen! Ingen ska påstå att jag är arg och skällande imorgon! Jag ska vara som en sol hela dagen!
Grattis mina små söta systersöner som fyller 5 år idag!
lördag, mars 04, 2006
Långärmad skjorta
Taylors skräddarsydda skjortor...enkelt att beställa på nätet, bara ett litet fel, jag skrev 89 cm istället för 69 cm på ärmlängd...och var lite snål vad det gällde längden på skjortan. Annars satt skjortan väldigt bra!Lördagen börjar gå mot kväller, snart är är det slut på veckoslutet och lönearbetet väntar. Usch, känner inte alls för att arbeta, det har varit alldeles för mycket senaste veckorna, det känns en aningen stressigt. Det enda som håller mig uppe nu är hoppet om att "det blir bättre nästa vecka". Den dagen jag kommer på att det inte blir bättre nästa vecka...
Dagen har förlupit väl, vi kom upp i tid i förmiddags och kom iväg till stan före lunch. Fönstershoppade en hel del, inköpte en sk väderstation så nu har vi koll på temperatur, luftfuktighet, lufttryck och månfaser...absolut nödvändigt att känna till sånt! Annars är det väl bara att titta ut - snön yr omkring av bara den just nu! Om det vore januari eller februari skulle jag nog tycka att det är OK med snöoväder, men jag vill ha lite mildare i mars...
fredag, februari 24, 2006
Veckoslutet hägrar
Fredagkväll. Bara det är ljuvligt. Veta att ett långt veckoslut väntar, jag får sova länge två morgnar i sträck! I natt sov jag nästan ingenting; magen krånglade och det var ingen idé att lägga sig mellan toalettbesöken utan jag surfade en timme istället. Men det kändes i morse när det var dags att kliva upp...och dagen har varit lite tung.
Kom i alla fall ut och sprang idag, direkt efter jobbet. När jag åkte hem från jobbet kom jag på att jag hade glömt handskar och pannband på jobbet, så jag bytte om direkt till joggingkläder och sprang tillbaka till jobbet för att hämta dom. Det blev nog 4,5 - 5 km, det tog en halvtimme. Skönt att ha det avklarat, nu behöver jag inte lägga ner en massa energi på det under morgondagen...jag har liksom inte kommit igång med joggandet igen, det är inre krig varje gång jag ska ut! Först går jag och tänker "snart ska jag ut" i ett par timmar, sen byter jag om och går runt färdigombytt och säger "nu ska jag ut"...det går åt flera timmar varje gång! Jag längtar efter att ha det som en naturlig vana igen, så att det bara är att byta om och sticka ut! Det kommer väl det också, så småningom. Men det tar lite tid...
Funderar allvarligt på att börja träna styrka, på någon "lokal", skaffa mig en personlig tränare som gör ett program åt mig och följer mig och stegrar programmet när det är dags. Det skulle vara så skönt att ha någon som säger vad jag behöver göra, någon som peppar mig. Jag vet ju vad jag ska göra, men jag vill inte tänka själv, jag vill att någon annan gör det åt mig! Ringde till World Class och hörde om priserna - nästan 5000 kr/år inkl 4 ggr personlig tränare, därefter kostar det 400 kr gången om man vill ha coaching...lite väl dyrt! Provade med gymmet på Brynäs, ATB, men han ville inte svara i telefon trots att vi hade kommit överens om att jag skulle ringa i tisdags och börja då. Jag vet inte om jag vill ge honom en chans till eller om jag ska satsa på någonting annat. Men det skulle vara så bekvämt på Brynäs...ingen tid skulle gå åt resan... Jag får se hur jag gör, men jag vill komma igång!
Ikväll har vi, PP, BB och jag, varit ut och ätit. Var till Matildas, det var jättefin mat. Det blev en väldigt mysig middag och vi avslutade med att åka till ICA Maxi och inhandlade en mängd exotiska frukter och god glass. Nu är det bara att frossa!
Vilka kontraster - först skriver jag om träning och motion, nästa stycke handlar om att frossa i godsaker...men sånt är mitt liv! Njutningar i alla former! Träning är ju en form av njutning, åtminstone när kroppen har vant sig...karaten är ju oftast jätterolig, trots att det kan vara jobbigt av bara den! Joggingen är tyvärr bara en njutning när jag är klar...inte under tiden, då är det för det mesta en plåga!
Kom i alla fall ut och sprang idag, direkt efter jobbet. När jag åkte hem från jobbet kom jag på att jag hade glömt handskar och pannband på jobbet, så jag bytte om direkt till joggingkläder och sprang tillbaka till jobbet för att hämta dom. Det blev nog 4,5 - 5 km, det tog en halvtimme. Skönt att ha det avklarat, nu behöver jag inte lägga ner en massa energi på det under morgondagen...jag har liksom inte kommit igång med joggandet igen, det är inre krig varje gång jag ska ut! Först går jag och tänker "snart ska jag ut" i ett par timmar, sen byter jag om och går runt färdigombytt och säger "nu ska jag ut"...det går åt flera timmar varje gång! Jag längtar efter att ha det som en naturlig vana igen, så att det bara är att byta om och sticka ut! Det kommer väl det också, så småningom. Men det tar lite tid...
Funderar allvarligt på att börja träna styrka, på någon "lokal", skaffa mig en personlig tränare som gör ett program åt mig och följer mig och stegrar programmet när det är dags. Det skulle vara så skönt att ha någon som säger vad jag behöver göra, någon som peppar mig. Jag vet ju vad jag ska göra, men jag vill inte tänka själv, jag vill att någon annan gör det åt mig! Ringde till World Class och hörde om priserna - nästan 5000 kr/år inkl 4 ggr personlig tränare, därefter kostar det 400 kr gången om man vill ha coaching...lite väl dyrt! Provade med gymmet på Brynäs, ATB, men han ville inte svara i telefon trots att vi hade kommit överens om att jag skulle ringa i tisdags och börja då. Jag vet inte om jag vill ge honom en chans till eller om jag ska satsa på någonting annat. Men det skulle vara så bekvämt på Brynäs...ingen tid skulle gå åt resan... Jag får se hur jag gör, men jag vill komma igång!
Ikväll har vi, PP, BB och jag, varit ut och ätit. Var till Matildas, det var jättefin mat. Det blev en väldigt mysig middag och vi avslutade med att åka till ICA Maxi och inhandlade en mängd exotiska frukter och god glass. Nu är det bara att frossa!
Vilka kontraster - först skriver jag om träning och motion, nästa stycke handlar om att frossa i godsaker...men sånt är mitt liv! Njutningar i alla former! Träning är ju en form av njutning, åtminstone när kroppen har vant sig...karaten är ju oftast jätterolig, trots att det kan vara jobbigt av bara den! Joggingen är tyvärr bara en njutning när jag är klar...inte under tiden, då är det för det mesta en plåga!
fredag, februari 17, 2006
Nattsudd
Ännu en natt då sömnen vägrar infinna sig! Jobbet gör sig påmind och tankarna vandrar runt, runt. Tydligen är det lite för mycket på jobbet just nu, jag kanske ska lugna ner mig lite, ta färre patienter och försöka få tid att reflektera på jobbet, så att jag slipper ligga och tänka på nätterna. Ändå har jag promenerat hem från jobbet idag (igår) det brukar hjälpa att rensa tankarna, men tydligen inte nu.
Jag får nog läsa en stund, har precis börjat med Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll" och ordet snäll har fått en ny innebörd. Det behöver inte betyda dum, snäll och dum har jag alltid kopplat ihop..."hon är snäll iallafall - men det är kossorna också" har ju varit ett uttryck som jag har kört med...men jag har nog menat mesig, feg, dörrmatta...
Einhorn likställer snäll med god, snällhet innebär att man gör det goda, att man vill andra människor väl.
Tål att tänkas på.
Jag får nog läsa en stund, har precis börjat med Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll" och ordet snäll har fått en ny innebörd. Det behöver inte betyda dum, snäll och dum har jag alltid kopplat ihop..."hon är snäll iallafall - men det är kossorna också" har ju varit ett uttryck som jag har kört med...men jag har nog menat mesig, feg, dörrmatta...
Einhorn likställer snäll med god, snällhet innebär att man gör det goda, att man vill andra människor väl.
Tål att tänkas på.
tisdag, februari 14, 2006
Alla Hjärtans Dag
Alla Hjärtans Dag...mitt Hjärta sitter vid datorn och spelar Luxor, ett simpelt spel som kan döda många timmar... själv ligger jag i sängen och orkar ingenting annat.
Dagen började med en försovning; vaknade med ett ryck när klockan var 07.30 - det var bara att studsa upp och in i duschen medan PP fixade frukost. Cykelfärden till jobbet i -10 grader gick sanslöst fort, jag hann ta en snabbdusch på jobbet och kom bara 5 minuter sent till dagens första patient med avtalad tid 08.30.
Sedan har dagen mest gått i den stilen, full fart med lite förseningar här och där, hem kom jag till 19.10....så jag är helt slut. Skulle ha kommit hem redan vid 17.30-tiden, men det drog ut på tiden på ortopeden. Vi trodde att vi skulle klara oss på två timmar, men icke. Så det blev ingen joggingtur idag, jag orkade bara inte. Fast å andra sidan har jag nog cyklat 10-15 km idag, i full fart!
BB ska åka till London i helgen, dom (hon och hennes moster KF) åker på torsdag och kommer hem på söndag. Det kommer att gå åt pengar, misstänker jag! Hoppas bara att hon håller passet och pengarna i gott förvar, det blir dyrt att skaffa nytt pass till varje resa! Undrar om det var någon som stal det på Arlanda, eller om det kom bort i röran när hon kom hem? Men borta är det! Bättre lycka med det här passet...
Dagen började med en försovning; vaknade med ett ryck när klockan var 07.30 - det var bara att studsa upp och in i duschen medan PP fixade frukost. Cykelfärden till jobbet i -10 grader gick sanslöst fort, jag hann ta en snabbdusch på jobbet och kom bara 5 minuter sent till dagens första patient med avtalad tid 08.30.
Sedan har dagen mest gått i den stilen, full fart med lite förseningar här och där, hem kom jag till 19.10....så jag är helt slut. Skulle ha kommit hem redan vid 17.30-tiden, men det drog ut på tiden på ortopeden. Vi trodde att vi skulle klara oss på två timmar, men icke. Så det blev ingen joggingtur idag, jag orkade bara inte. Fast å andra sidan har jag nog cyklat 10-15 km idag, i full fart!
BB ska åka till London i helgen, dom (hon och hennes moster KF) åker på torsdag och kommer hem på söndag. Det kommer att gå åt pengar, misstänker jag! Hoppas bara att hon håller passet och pengarna i gott förvar, det blir dyrt att skaffa nytt pass till varje resa! Undrar om det var någon som stal det på Arlanda, eller om det kom bort i röran när hon kom hem? Men borta är det! Bättre lycka med det här passet...
söndag, januari 22, 2006
Natt till söndag
Om 24 timmar 20 minuter (01.50) kommer PP hem, om allt går som det ska. Han flyger Hongkong-Amsterdam-Arlanda, därefter tar han tåget hem till Gävle. Så snart, snart är han hemma! Jag har tagit semester på måndag, vill inte arbeta då när han kommer! Tror inte ens att jag ska träna på måndag, bara njuta av tvåsamheten. Men hur jag ska få morgondagen att gå, det blir en lååång dag!
Idag har jag däremot arbetat - tvättat och städat. Ordnade till kablarna till datorerna också, nu kommer jag åt med dammsugaren lite bättre. Kabelhärvorna tycks dra till sig damm...men nu är det färre kabelhärvor! Men jag vågade inte riktigt ge mig på att borra hål i skivan...det räckte med stora hål i skåpväggarna - borren gick fint!
Jag var på Konstcentrum på vernissage idag, det var kommunen som visade inköpt konst, intressant. Varför går jag inte oftare och ser på bilder, det är så trevligt, väcker så mycket tankar! Träffade PE idag också, fikade tillsammans, hon hade en bra dag, var pigg. Glömde berätta för henne om kvinnan som hade tatuerat in en trollslända på sitt nya bröst, istället för bröstvårta...hon tyckte att om hon ändå inte kunde få en bröstvårta med känsel kunde hon har något annat där istället, häftigt!
Idag har jag däremot arbetat - tvättat och städat. Ordnade till kablarna till datorerna också, nu kommer jag åt med dammsugaren lite bättre. Kabelhärvorna tycks dra till sig damm...men nu är det färre kabelhärvor! Men jag vågade inte riktigt ge mig på att borra hål i skivan...det räckte med stora hål i skåpväggarna - borren gick fint!
Jag var på Konstcentrum på vernissage idag, det var kommunen som visade inköpt konst, intressant. Varför går jag inte oftare och ser på bilder, det är så trevligt, väcker så mycket tankar! Träffade PE idag också, fikade tillsammans, hon hade en bra dag, var pigg. Glömde berätta för henne om kvinnan som hade tatuerat in en trollslända på sitt nya bröst, istället för bröstvårta...hon tyckte att om hon ändå inte kunde få en bröstvårta med känsel kunde hon har något annat där istället, häftigt!
fredag, januari 20, 2006
Tröstlös fredag
Känner mig alldeles sjuk av längtan...två nätter kvar att sova, sedan en halv natts väntan till! För att inte tala om dagarna - hur ska jag få dagarna att gå?
Jag har legat sjuk, alltså fysiskt sjuk, jag var närmast döende igår; 38,6 i feber - det har jag inte haft på 20 år! Jag trodde också att jag skulle dö, men sömn botar allt! Sov hela eftermiddagen igår, var uppe en stund på kvällen, somnade igen vid 23-tiden och sov, utan att vakna, till halv tio imorse. Nog behövde kroppen vila allt! Men jag är nog inte riktigt iform ännu, min längtan efter PP gör mig svag och eländig!
Känner mig rastlös och orolig, finner ingen ro. Orkar inte läsa, surfandet är bara så tråkigt och har inte riktigt krafter till att göra någonting vettigt i hemmet. Har dessutom en äcklig hosta, konstig torrhosta som kommer långt nerifrån lungorna! Yäck!
Han försökte ringa mig idag, men jag hörde ingenting. Allt han sa blev bara sönderhackat, tillslut kom jag på att det gällde att ställa ja/nej frågor - för enstavigt kunde jag höra. Till slut förstod jag att han ringde upp via Skype, men jag vet inte om han hade installerat det på sin egen dator eller om han lånade någon annans. Men det blev ingen dialog, mera monolog...
Nu har jag slagit ihjäl ännu en kvart, snart får jag sova också, då är det lördag. Sen är det bara en dag kvar att slå ihjäl! Må den gå fort!
Jag har legat sjuk, alltså fysiskt sjuk, jag var närmast döende igår; 38,6 i feber - det har jag inte haft på 20 år! Jag trodde också att jag skulle dö, men sömn botar allt! Sov hela eftermiddagen igår, var uppe en stund på kvällen, somnade igen vid 23-tiden och sov, utan att vakna, till halv tio imorse. Nog behövde kroppen vila allt! Men jag är nog inte riktigt iform ännu, min längtan efter PP gör mig svag och eländig!
Känner mig rastlös och orolig, finner ingen ro. Orkar inte läsa, surfandet är bara så tråkigt och har inte riktigt krafter till att göra någonting vettigt i hemmet. Har dessutom en äcklig hosta, konstig torrhosta som kommer långt nerifrån lungorna! Yäck!
Han försökte ringa mig idag, men jag hörde ingenting. Allt han sa blev bara sönderhackat, tillslut kom jag på att det gällde att ställa ja/nej frågor - för enstavigt kunde jag höra. Till slut förstod jag att han ringde upp via Skype, men jag vet inte om han hade installerat det på sin egen dator eller om han lånade någon annans. Men det blev ingen dialog, mera monolog...
Nu har jag slagit ihjäl ännu en kvart, snart får jag sova också, då är det lördag. Sen är det bara en dag kvar att slå ihjäl! Må den gå fort!
söndag, januari 15, 2006
Sju nätter kvar
Nu är det nedräkning som gäller - sju nätter kvar. Det är färre nätter kvar utan PP än antal som har gått redan. Hurra! Alldeles snart kommer min Älskade hem, jag längtar så oerhört efter honom! Han har tagit så mycket plats i mig...och jag tycker om att han tar så mycket plats i mig! Det är härligt att älska och vara älskad!
Tur att jag har haft BB här den här veckan! Vi har haft riktigt mysigt på kvällarna, pratat en hel del. Hon har vuxit mycket det senaste året, både fysiskt och psykiskt. Hon funderar över saker och ting, det är bra och jag är glad så länge hon tycker att det är givande att föra samtal med mig, att hon inte tycker att jag är alldeles mossig!
Nästa vecka tänker jag hinna med en hel del härhemma...eller så gör jag det när PP kommer hem...eller så gör jag det...aldrig!
Tur att jag har haft BB här den här veckan! Vi har haft riktigt mysigt på kvällarna, pratat en hel del. Hon har vuxit mycket det senaste året, både fysiskt och psykiskt. Hon funderar över saker och ting, det är bra och jag är glad så länge hon tycker att det är givande att föra samtal med mig, att hon inte tycker att jag är alldeles mossig!
Nästa vecka tänker jag hinna med en hel del härhemma...eller så gör jag det när PP kommer hem...eller så gör jag det...aldrig!
Natt till söndag
Ännu en dag utan PP... jag som skulle få så mycket gjort...inte då! Jag ligger i sängen för det mesta och glor på TV eller sitter och surfar...vilket liv! I morse kom jag inte upp förrän vid 11-tiden, trots att jag hade ställt klockan på 9. Det var lunchdags innan jag fick i mig frukost. Men imorgon ska jag upp i tid, annars blir dagen så himla kort. Dessutom blir det lite lättare att somna imorgon kväll om jag kommer upp i tid...då är jag pigg på måndagen och det blir roligt att träna på kvällen. Det gäller att planera!
Idag har jag talat med PP i säkert en timme, först på förmiddagen och nu inatt kl 01, då han kliver upp. Det är så skönt att kunna prata utan att hela tiden tänka på att det kostar en förmögenhet! Då hinner vi prata lite ditt o datt också, det blir mera avspänt prat, det är skönt! Fast saknaden känns så oerhört mycket när vi har lagt på! Det blir nästan en fysisk känsla då...magen drar ihop sig...hela kroppen vill krypa ihop!
BB ligger här i sängen med mig och försöker hålla sig vaken, smygtittar ibland på vad jag skriver...stängde av TV:n, ville inte se på amerikansk fotboll eller tennis. Nu tänker hon ligga och försöka psyka mig till att sluta, hon vill ha mörkt när hon sover. Men hon är ju inte tvungen att sova härinne...fast jag tycker det är jättemysigt.
Idag har jag talat med PP i säkert en timme, först på förmiddagen och nu inatt kl 01, då han kliver upp. Det är så skönt att kunna prata utan att hela tiden tänka på att det kostar en förmögenhet! Då hinner vi prata lite ditt o datt också, det blir mera avspänt prat, det är skönt! Fast saknaden känns så oerhört mycket när vi har lagt på! Det blir nästan en fysisk känsla då...magen drar ihop sig...hela kroppen vill krypa ihop!
BB ligger här i sängen med mig och försöker hålla sig vaken, smygtittar ibland på vad jag skriver...stängde av TV:n, ville inte se på amerikansk fotboll eller tennis. Nu tänker hon ligga och försöka psyka mig till att sluta, hon vill ha mörkt när hon sover. Men hon är ju inte tvungen att sova härinne...fast jag tycker det är jättemysigt.
fredag, januari 13, 2006
Mål
Ikväll har jag varit på en föreläsning om ledarskap inom idrotten, karateklubbens instruktörer/ledare samt styrelsen var inbjudna och eftersom jag innehar titeln "övrig ledamot" fick jag också vara med. Det var mycket intressant och givande, många frågor ställdes och svaren var inte så självklara. Egentligen borde vi nu, ganska snart ha ett möte där vi diskuterar och preciserar vad som är klubbens mål, klubbens filosofi, den idé som ska driva oss.
Naturligtvis kunde alla dessa frågor som ställdes implementeras i andra situationer i livet -
varför blev jag ledare/sjukgymnast/mor
vad är mitt mål med karate/arbete/familj
vad är det för idé, filosofi som styr mitt tränande/arbete/moderskap
- det var några fler frågor men dessa tre stannade i min hjärna och jag började fundera kring det.
Varför har jag valt att inte bli instruktör i karate? Är det för att jag vill ha karaten som ett nöje, som en paus från arbete och familj, eller är det lathet? För jag vet ju att klubben behöver fler instruktörer, det är ett ideellt arbete och kräver mycket tid eftersom de är så få. Jag är ju inte ovan i ledarskaps-situationen, jag vet att jag kan instruera i rörelse - det gör jag ju som sjukgymnast.
Men jag vill ha karaten som ett nöje, ett ställe dit jag kan gå och släppa allt annat, bara koncentrera mig på att göra så rätt som möjligt, ge allt jag har. Jag är rädd att förstöra den känslan, att det blir ett måste, något som hänger över, att jag inte ska ta mig tid att träna själv. Fast jag undrar om det skulle bli så? Är det bara ett försvar för att slippa engagera mig? För jag tycker ju om att instruera, tycker om att lära ut rörelse, se hur aha-upplevelsen tänds hos den jag instruerar, hur roligt det är när någon lär sig något nytt och utvecklas! Jag kan analysera rörelse och se vad som är fel och hur man ska rätta till det - jag är ju proffs på det, för tusan! Så varför tar jag inte steget till att bli instruktör? För jag är ju inte helt dålig på karate heller, jag kunde väl inte ha graderat till brunt annars...eller ?
Mitt arbete som sjukgymnast tycker jag om, jag trivs med att instruera, jag kan inte tänka mig något annat arbete! För det mesta är patientkontakten givande, det är allt omkring som är irriterande och besvärligt! Ibland blir jag nästan tokig när jag tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att irritera mig över organisationen, som jag tycker lever sitt eget liv! Jag vill inte slösa min energi på det, jag vill jobba! Mitt mål med arbetet har jag helt klar för mig; jag vill bli en skicklig sjukgymnast, både vad det gäller diagnostisering och behandling!
Vad är då målet med min karate-träning? Att ta nästa grad? Det kan ju inte vara huvudmålet, det är delmål. Jag kanske inte behöver ett mål med träningen, det kan ju vara träningen som är medlet för att nå något annat mål...vad skulle det vara?
Oops, nu började tankarna snurra ordentligt...så har jag nog inte definierat karate tidigare - att det kan vara medlet för att nå något annat mål. Att få en större kroppskännedom? Att bli mer fokuserad? Att ha kontroll över kroppen? Eller "bara" att ha roligt? Det tål nog att tänkas på en hel del...det är som vanligt; en fråga väcker nya frågor och aldrig får jag ett enkelt svar!
Naturligtvis kunde alla dessa frågor som ställdes implementeras i andra situationer i livet -
varför blev jag ledare/sjukgymnast/mor
vad är mitt mål med karate/arbete/familj
vad är det för idé, filosofi som styr mitt tränande/arbete/moderskap
- det var några fler frågor men dessa tre stannade i min hjärna och jag började fundera kring det.
Varför har jag valt att inte bli instruktör i karate? Är det för att jag vill ha karaten som ett nöje, som en paus från arbete och familj, eller är det lathet? För jag vet ju att klubben behöver fler instruktörer, det är ett ideellt arbete och kräver mycket tid eftersom de är så få. Jag är ju inte ovan i ledarskaps-situationen, jag vet att jag kan instruera i rörelse - det gör jag ju som sjukgymnast.
Men jag vill ha karaten som ett nöje, ett ställe dit jag kan gå och släppa allt annat, bara koncentrera mig på att göra så rätt som möjligt, ge allt jag har. Jag är rädd att förstöra den känslan, att det blir ett måste, något som hänger över, att jag inte ska ta mig tid att träna själv. Fast jag undrar om det skulle bli så? Är det bara ett försvar för att slippa engagera mig? För jag tycker ju om att instruera, tycker om att lära ut rörelse, se hur aha-upplevelsen tänds hos den jag instruerar, hur roligt det är när någon lär sig något nytt och utvecklas! Jag kan analysera rörelse och se vad som är fel och hur man ska rätta till det - jag är ju proffs på det, för tusan! Så varför tar jag inte steget till att bli instruktör? För jag är ju inte helt dålig på karate heller, jag kunde väl inte ha graderat till brunt annars...eller ?
Mitt arbete som sjukgymnast tycker jag om, jag trivs med att instruera, jag kan inte tänka mig något annat arbete! För det mesta är patientkontakten givande, det är allt omkring som är irriterande och besvärligt! Ibland blir jag nästan tokig när jag tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att irritera mig över organisationen, som jag tycker lever sitt eget liv! Jag vill inte slösa min energi på det, jag vill jobba! Mitt mål med arbetet har jag helt klar för mig; jag vill bli en skicklig sjukgymnast, både vad det gäller diagnostisering och behandling!
Vad är då målet med min karate-träning? Att ta nästa grad? Det kan ju inte vara huvudmålet, det är delmål. Jag kanske inte behöver ett mål med träningen, det kan ju vara träningen som är medlet för att nå något annat mål...vad skulle det vara?
Oops, nu började tankarna snurra ordentligt...så har jag nog inte definierat karate tidigare - att det kan vara medlet för att nå något annat mål. Att få en större kroppskännedom? Att bli mer fokuserad? Att ha kontroll över kroppen? Eller "bara" att ha roligt? Det tål nog att tänkas på en hel del...det är som vanligt; en fråga väcker nya frågor och aldrig får jag ett enkelt svar!
onsdag, januari 11, 2006
Äntligen!
Äntligen, äntligen kom jag iväg till karaten, jag har inte tränat sedan veckan före jul! Men ikväll kom jag iväg och det känns bra nu. Det var lite tungt och trögt men roligt, mycket kata. Jag hade nog inte orkat med ett stentufft pass, det var lagom tufft. Taktiksömnen framför Aktuellt gjorde nog susen, fast det var svårt att komma upp ur soffan! För inte kom jag i säng i tid inatt heller, nä, klockan var halvtre när jag släckte...men jag klarade Sudokun!
Hade tänkt cykla till jobbet imorse, men det var alldeles för halkigt, snön har börjat smälta och det var alldeles buckligt på cykelvägen. Men imorgon går det nog bra, det har regnat till och från under dagen och blåst rätt ordentligt så att cykelvägarna såg alldeles snöfria ut nu på kvällen. Så imorgon blir det nog cykeln igen, härligt!
Längtar efter PP, väntar bara att klockan ska bli 23 så att jag kan ringa och väcka honom, prata en liten stund innan det är dags för mig att sova. Han ska kliva upp då, förhoppningsvis kommer han igång ordentligt med arbetet nu så att han hinner bli klar. Alldeles strax kan jag ringa till honom, bara 45 minuter kvar!
Hade tänkt cykla till jobbet imorse, men det var alldeles för halkigt, snön har börjat smälta och det var alldeles buckligt på cykelvägen. Men imorgon går det nog bra, det har regnat till och från under dagen och blåst rätt ordentligt så att cykelvägarna såg alldeles snöfria ut nu på kvällen. Så imorgon blir det nog cykeln igen, härligt!
Längtar efter PP, väntar bara att klockan ska bli 23 så att jag kan ringa och väcka honom, prata en liten stund innan det är dags för mig att sova. Han ska kliva upp då, förhoppningsvis kommer han igång ordentligt med arbetet nu så att han hinner bli klar. Alldeles strax kan jag ringa till honom, bara 45 minuter kvar!
Seg-repris
Ännu en seg dag - jag tror att jag har en minidepression! Sov nästan två timmar framför TV:n ikväll, så nu kan jag nog inte somna i tid. Det kommer att bli segt imorgon på jobbet och eländigt att träna på kvällen.
Ringde till PP idag, det gick utmärkt att komma fram och de förstod engelska på hotellet - inte som han i Slovakien, som vare sig kunde engelska eller koppla ett samtal! Det är bra mycket billigare att ringa till rummet än att ringa till PPs mobil. Med Tele2:s bredbandstelefoni kostar det 1.75 kr/minut till Kina, till mobilen (Telia) kostar det 22.50 (för PP att ta emot samtalet!). Det är lite skillnad det! Jag tror att vi gjorde ett lyft när vi bytte från Telias fasta telefoni till bredbandstelefoni via Tele2. Funderade lite på Bredbandsbolaget och Glocalnet, men Tele2 verkade säkrast, dom har hållit på längst. Får se sen om vi ändrar till nåt billigare. Det var någon här i bostadsrättsföreningen som hade provat via Bredbandsbolaget, men det fungerade tydligen väldigt dåligt.
Det är så mycket valmöjligheter nu med allting; man ska välja elbolag, försäkringar, telefon, bredband - ja, allt möjligt. Hur ska man veta att man väljer rätt och billigast? Det går ju åt en massa tid till att söka information och jämföra också...det är ett heltidsjobb att bara välja mest fömånliga bilförsäkringen. Och sen ändrar dom till nästa år, då är det billigare hos någon annan! Och precis när man har bestämt sig, då ringer nåt annat nytt bolag och berättar hur fint erbjudande dom har!
Jag har blivit väldigt otrevlig mot telefonförsäljare. Jag vill inte vara trevlig mot dom. Visst, dom gör bara sitt jobb... men jag vill inte bli störd i tid och otid av telefonen. Så när dom frågar om dom stör brukar jag svara "ja" - då blir det ofta alldeles tyst i andra änden. Sen lägger jag till " och jag vill inte köpa något, tack och hejdå" och lägger på luren. Hemskt otrevligt. Men ibland får man väl vara otrevlig...eller?
Ringde till PP idag, det gick utmärkt att komma fram och de förstod engelska på hotellet - inte som han i Slovakien, som vare sig kunde engelska eller koppla ett samtal! Det är bra mycket billigare att ringa till rummet än att ringa till PPs mobil. Med Tele2:s bredbandstelefoni kostar det 1.75 kr/minut till Kina, till mobilen (Telia) kostar det 22.50 (för PP att ta emot samtalet!). Det är lite skillnad det! Jag tror att vi gjorde ett lyft när vi bytte från Telias fasta telefoni till bredbandstelefoni via Tele2. Funderade lite på Bredbandsbolaget och Glocalnet, men Tele2 verkade säkrast, dom har hållit på längst. Får se sen om vi ändrar till nåt billigare. Det var någon här i bostadsrättsföreningen som hade provat via Bredbandsbolaget, men det fungerade tydligen väldigt dåligt.
Det är så mycket valmöjligheter nu med allting; man ska välja elbolag, försäkringar, telefon, bredband - ja, allt möjligt. Hur ska man veta att man väljer rätt och billigast? Det går ju åt en massa tid till att söka information och jämföra också...det är ett heltidsjobb att bara välja mest fömånliga bilförsäkringen. Och sen ändrar dom till nästa år, då är det billigare hos någon annan! Och precis när man har bestämt sig, då ringer nåt annat nytt bolag och berättar hur fint erbjudande dom har!
Jag har blivit väldigt otrevlig mot telefonförsäljare. Jag vill inte vara trevlig mot dom. Visst, dom gör bara sitt jobb... men jag vill inte bli störd i tid och otid av telefonen. Så när dom frågar om dom stör brukar jag svara "ja" - då blir det ofta alldeles tyst i andra änden. Sen lägger jag till " och jag vill inte köpa något, tack och hejdå" och lägger på luren. Hemskt otrevligt. Men ibland får man väl vara otrevlig...eller?
måndag, januari 09, 2006
Seeg måndag
Vilken seeeg dag! Inte kom jag i säng i tid, klockan var 02.20 innan jag släckte, så jag har varit så trött så trött! Jobbet var en pina, visste inte hur snabbt jag skulle få åka hem och sova. Har ju egentligen träning idag, men jag orkar helt enkelt inte masa mig iväg, ännu mindre tänka mig att anstränga mig fysiskt. Jag som har längtat efter att få träna igen, men idag sa kroppen nej. Det gick bara inte kliva upp ur soffan, det var totalt omöjligt!
PP har kommit till ro i Kina, han har lyckligtvis bredbandsuppkoppling på hotellet så vi kan chatta på MSN. Hurra! Visserligen är det lite svårt med tider - han är 7 timmar före...så när det är kväller för honom går jag hem från jobbet. Men det finns ju web-version som jag kan använda på jobbet....då kan jag slänga iväg en rad lite då och då. Han bor på ett fint hotell, säkerligen svindyr...tv i båda rummen...bara det - två rum! Det är ju en svit! Nästa gång följer jag med honom! Jag skulle ju kunna ha två veckors semester...vandra runt i staden Guang Zhou, eller vad det nu hette, nåt sånt var det...jag kommer inte riktigt ihåg, det är lite svårt med kinesiska namn! Men det skulle vara roligt...jag ska nog följa med något år. I vår kanske jag får nöja mig med att åka till Slovakien när han ska dit. Det skulle också vara rätt skoj, jag skulle vilja se Bratislava! Eller Östersund, när han ska dit... Jag kan nog nöja mig med Östersund också, bara jag får följa med någon gång!
PP har kommit till ro i Kina, han har lyckligtvis bredbandsuppkoppling på hotellet så vi kan chatta på MSN. Hurra! Visserligen är det lite svårt med tider - han är 7 timmar före...så när det är kväller för honom går jag hem från jobbet. Men det finns ju web-version som jag kan använda på jobbet....då kan jag slänga iväg en rad lite då och då. Han bor på ett fint hotell, säkerligen svindyr...tv i båda rummen...bara det - två rum! Det är ju en svit! Nästa gång följer jag med honom! Jag skulle ju kunna ha två veckors semester...vandra runt i staden Guang Zhou, eller vad det nu hette, nåt sånt var det...jag kommer inte riktigt ihåg, det är lite svårt med kinesiska namn! Men det skulle vara roligt...jag ska nog följa med något år. I vår kanske jag får nöja mig med att åka till Slovakien när han ska dit. Det skulle också vara rätt skoj, jag skulle vilja se Bratislava! Eller Östersund, när han ska dit... Jag kan nog nöja mig med Östersund också, bara jag får följa med någon gång!
söndag, januari 08, 2006
Vilodag
Söndag, vilodag. Det har jag haft idag; klev upp vid 10-tiden och har inte gjort mycket idag, mest legat och läst. Var ute en sväng på en promenad, sen blev det sängen igen. Känner mig trött och sliten, behöver mycket vila! Jag har nog en släng av depression...längtar efter PP! Har bara pratat med honom några enstaka minuter idag...vi ska försöka hålla telefonräkningen på skaplig nivå.
BB kom idag, hon ska vara här hela veckan. Som tur är börjar skolan på tisdag så att hon inte är uppe hela nätterna! Hon säger att hon längtar till skolan...jag ska påminna henne om det någon morgon när hon är skitsur!
Nu är det bara TV resten av kvällen, tänker somna tidigt så att jag är pigg och glad imorgon bitti...
BB kom idag, hon ska vara här hela veckan. Som tur är börjar skolan på tisdag så att hon inte är uppe hela nätterna! Hon säger att hon längtar till skolan...jag ska påminna henne om det någon morgon när hon är skitsur!
Nu är det bara TV resten av kvällen, tänker somna tidigt så att jag är pigg och glad imorgon bitti...
lördag, januari 07, 2006
Blivande sömmerska?
Gräsänka igen...den här gången har han åkt till Kina. Kommer inte hem förrän om två veckor! Jag får väl överleva på något sätt. Just nu håller jag på att titta på Kill Bill 2 samtidigt som jag skriver...simultankapacitet?! Fast filmen har jag sett en gång redan, jag tittar bara på de roliga avsnitten...när dom slåss.
Jag har sytt gardiner idag med min nya symaskin. Fick ju en symaskin i julklapp av morsan och farsan, för morsan har blivit så trött på att kånka runt med sin maskin. Så det blir väl att lära sig att sy lite, vem vet, jag kanske kan sy? Det är nog tålamodet det hänger på...att inte ha så bråttom. Men jag vill ju helst att det ska vara färdigt på en gång...och det är det aldrig, det är ett himla nålande och tråcklande innan det är klart! Men det är värt några försök - det kanske bor en sömmerska i mig också?
Klockan är strax över midnatt, men jag känner mig pigg, kanske beroende på att jag sov tre timmar på eftermiddagen. Jag kunde inte sova inatt, var orolig för att PP skulle sova dåligt...klev upp vid sjutiden vilket innebar att jag var helt slut vid 13-tiden och somnade gott! Hade väl sovit ännu om inte BB hade ringt och väckt mig! Imorgon ska jag försöka komma upp i någotsånär normal tid så att dagen blir lång och härlig!
Jag har sytt gardiner idag med min nya symaskin. Fick ju en symaskin i julklapp av morsan och farsan, för morsan har blivit så trött på att kånka runt med sin maskin. Så det blir väl att lära sig att sy lite, vem vet, jag kanske kan sy? Det är nog tålamodet det hänger på...att inte ha så bråttom. Men jag vill ju helst att det ska vara färdigt på en gång...och det är det aldrig, det är ett himla nålande och tråcklande innan det är klart! Men det är värt några försök - det kanske bor en sömmerska i mig också?
Klockan är strax över midnatt, men jag känner mig pigg, kanske beroende på att jag sov tre timmar på eftermiddagen. Jag kunde inte sova inatt, var orolig för att PP skulle sova dåligt...klev upp vid sjutiden vilket innebar att jag var helt slut vid 13-tiden och somnade gott! Hade väl sovit ännu om inte BB hade ringt och väckt mig! Imorgon ska jag försöka komma upp i någotsånär normal tid så att dagen blir lång och härlig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
